Kritik från Knut Koivisto:

Jag håller inte med om att fasaden är huvudmotivet - det är ju hunden! Han har väntat in precis det rätta ögonblicket. Delarna runt om tillför olika saker till bildens berättelse, som den lilla kanten längs högra sidan, där man ser att det finns en öppning mot ljuset i överkant. Och den där väggen! Man skulle kunna ha den som porträttbakgrund resten av sitt liv.