Gråväder och långa slutartider

Så var det dags för ännu en helg med gråväder och långa slutartider. Under hela november-december fram till dags datum har jag, med kameran i handen  sett solen skina 7 timmar! Med tanke på att jag varit disponibel med min kamera 3 dagar i veckan så ter sig detta som ett blekingerekord i dysterhet. Nej, är det så att man är en naturfotograf med förkärlek för sol, klart ljus och mättade färger så är det väl bara att inse att man under denna tid på året ska befinna sig någon annanstans. Lite glädjande var det i alla fall förra helgen, då jag under en tur till den yttersta skärgårdsön, fick fina fotomöjligheter på några knubbsälar som nyfiket närmade sig och visade upp sig utanför "Ålaboden" på Utlängan. I övrigt gav inte turen särskilt mycket vad gäller djur/fågelfoto. Nu blåste det i alla fall inte så man var tvungen att hålla i hatten vilket har varit mer regel än undantag här nere vid landets blåshål nummer 1. Hemma igen efter en heldag ute vid det yttersta havsbandet kunde jag glatt konstatera att det blev härliga (trots att de var grå) bilder på de pigga havsdäggdjuren.

Knubbsäl vid "Ålaboden"

Glad blev jag också idag då jag, efter att tagit lite testbilder med mitt nya walkaroundtele, senare vid datorn studerade bilderna från Canon 400/5,6 + 40D. Med 800 iso och handhållet (axelstativ som alltid) på 1/500 var ändå många av bilderna "kornskarpa" i 100% utsnitt. Och autofokusen... Här talar vid om rapp skärpeinställning! Det här telet kommer jag att ha mycket nytta av framöver nu när mitt nästan 20 år gamla 300/4 får gå i pension och förpassas till hyllan för prylar som kan vara bra att behålla. Nu inväntar jag bara morgondagen som förhoppningsvis kan bjuda på några soltimmar till min ljustörstande själ och lite färgglada fågelbilder till den annars så grådaskiga  decembermappen!

Knölsvanar med Utklippan i bakgrunden 7 km ut i vildhavet