Dag 110 - Första dagen med sommartemperatur

23 grader i Stockholm idag och folk vänder sina ansikten mot solen och bara njuter! Alla vill äta sin lunch ute. Ha lite mysig pick-nick liksom.

Eller njuta av sin lunch på någon trevlig uteservering.

En del föredrar att sitta vid vattnet vid kajen och äta sin medhavda lunch där.

Eller kanske rent av ta en siesta? Tänk vad lite sol och värme gör med oss soltörstande nordbor! 

Men allt är relativt såklart. En och annan turist tycker vi har det ruskigt kallt i detta land- läge för täckjacka och helst lite varmt om öronen också. Det får bli dagens bild 110.

Dag 109 - Från Knytblusmanifestation till Anders Petersen

I dag hade Svenska Akademien sitt första möte efter att Sara Danius lämnat. (Mötet hölls dock på hemlig ort)

Det var många (med och utan knytblusar) utanför Börshuset på Stortorget som hade samlats för att visa sitt missnöje med att fokus förskjuts från misstänkta mäns brott till en kvinnas förmåga. Talarna avlöste varandra och budskapet var entydigt  - Samtliga ledamöter bör lämna sina stolar. Detta behövs för att göra upp med tystnadskulturen, elitismen och gubbväldet en gång för alla. 

Ropen ekade mellan husen - Avgå alla -avgå alla!

Både stora och små hade samlats.

En grön knytblus dagen till ära. 

Klart vovvarna ska ha "knytblusar".

Se där! Anders Petersen dök upp i folkmassan, med sin Contax i näven. Det får bli dagens bild 109.  

Mer skärgård

Lite fler skärgårdsbilder. No words.

Hej så länge

Med elbil över Alperna del 4 - Sista etappen Grimselpass - Nuefen-passet- Airolo

Sista etappen på vår elbilsresa i Alperna - de tidigare hittar du här del 1 , del 2 och del 3. 

Nästa morgon efter frukost hade vi en full laddning igen, och vi packade in oss i elbilen. Sedan insåg vi något ganska irriterande.

Vi var nu på toppen av berget vid Grimselpasset och den första vägsträckan var neråt, 600 höjdmeter. Och med ett fulladdat batteri skulle vi behöva bromsa bort all energi med bromsbeläggen (som en vanlig fossil bil) Vilket enormt slöseri med energi. 

Fastän att vi inte hade behövt betala för någon av laddningarna hittills, beslutade vi att vi inte kunde låta vår potentiella energi gå till spillo, så vi vände om och började leta efter någon liten alpväg att utforska, för att göra lite plats i batteriet.

I slutet av den lilla sjön Totensee ("de dödas sjö") på toppen av Grimselpass fann vi en mycket smal väg med en skylt som säger att det var bara tillåtet att börja köra på vägen de första 10 minuter varje hel timme . Detta väckte vår nyfikenhet, så vi parkerade vid skylten och väntade på att klockan ska slå 9 - då det skulle vara ok att köra. 

Och WOW vilken väg det visade sig vara! Utsikten var fantastisk på 2.400m ö h, det var en 3 m bred 8,8 km lång "spagettiväg", med en 300m drop ner till en glaciärsjö utanför våra fönster.

Förstora gärna småbilderna. 

Vid slutet av vägen finns det ett vattenkraftverk och ett vandrarhem som heter Oberaarhutte där de serverade kaffe och en bit mat (vi åt inget eftersom vi precis hade ätit frukost)

Efter att ha vandrat runt lite på vattenkraftdammen började vi köra tillbaka, (då det var tillåtet att göra det igen) vi passerade hotell Grimselblick och vi fortsatte ner i dalen - mot Gletsch. 

När vi nått Gletsch i botten på dalen var batteriet fullt igen, så vi fortsatte raka vägen mot nästa pass - Nuefenen-passet 2.478 meter över havet.  

Inför det här passet hade den räckvidsångest vi hade i början försvunnit, vi insåg ju att vi skulle komma fram, så vi kunde ignorera "ungefär-O-meterns" alarmerande siffror - låg batterinivå. 

Och precis som tidigare pass så återvände strömmen till batteriet på vägen ner från toppen igen.

Tillbaka i Airolo checkade vi in på samma hotell som den första natten, Hotel Forni, och började skanna Google maps för något häftigt ställe att äta middag på samma kväll.

På Google maps hittade vi en liten restaurang med namnet Rifugio Lago Ritom, på kartan. Den ligger högt uppe på en bergssida ungefär 20 minuters bilresa bort från Airolo. Vägen var som en liten tunn linje på kartan, och man bara fick bara köra på den mellan kl 17 på kvällen till 9 på morgonen. (Vad menar schweizarna med att tidsbegränsa vägar?) Klockan var nu 17.20 så vi tog sikte på restaurangen och gled iväg med bilen. 

Vägen var vacker (men smal) och som trevlig omväxling gick den genom i skogen under trädgränsen. De tidigare vägarna vi åkt på har alla varit ovanför trädgränsen. 

Restaurangen låg vackert vid en sjö Rifugio Lago och hade en ganska modest meny, men det smakade bra. Hungern är den bästa kryddan sägs det. 

Efter middagen hade solen gått ner, så vi var tvungna att navigera den mycket smala skogsvägen i mörker. Det var en riktig utmaning.

När vi kom till luckor mellan träden kunde vi se stadens ljus under oss, och alla lampor från bilarna som köade för att gå igenom Gotthardtunneln.  Med bergen mjukt upplysta av månsken var det verkligen en magisk vy.

Efter all den spännande körningen så var det nog ingen av oss som hade några svårigheter att somna den natten.

Nästa morgon spenderade vi genom att fara runt kring Airolo för att ta fina bilder, men framför allt att ha kul med eco-läget urkopplad och testköra lite på de slingriga vägarna.

(Snygg bil - dock ingen elbil)

Vi lämnade tillbaka elbilen tidigt på eftermiddagen och hoppade på tågen hem. Sonen åkte tillbaka till Basel och vi andra till Zurich och det väntade flyget hem till Stockholm.

Under hela resan spenderade vi inte ett enda öre på att ladda bilen. :) Det funkade över förväntan med en elbil i Alperna.

2013, året innan vi tog mina föräldrar med på denna resa så var sonen i Airolo med sin dåvarande flickvän och testkörde sträckan. Han filmade elbilsresan och den kan man se på Youtube. För er som är nyfikna på att köra elbil i Alperna kan kolla in filmen HÄR!

Efter den här resan blev vi alla elbils-frälsta och idag kör jag själv elbil till vardags. Det funkar jättebra och jag är supernöjd. :-)

Hej hopp!

Dag 98 - Han kom som ett yrväder en april afton

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. .... Nä , inte riktigt. Den här mannen kom gåendes som ett yrväder med en motorsåg i ena handen och en jättestor stock på pakethållaren. Det får bli dagens bild 98. 

Min Fuji x100 s ville inte riktigt "vakna" när jag satte den på "on", så mannen hade redan hunnit passera när bilden togs. Typiskt va!?