Holistisk syn med hologramsolglasögon?

Ett par gamla solglasögon med hologram-ögon blev populära bland barnen idag! Köpte sådana till mina barn på Disneyland år 2000 och hittade dem i byrålådan nyligen.

Får man holistisk syn med hologramglasögon ? ;-)

Hur som helst,  jag gav bort dem till vår ”tweenie”som tyckte de var sååå coola. Så nu går det runt en spooky grabb här och ”glor” med sina läskiga ögon. :-)

Hej så länge!

Eva

När Lillebror kom till jorden.

Så kommer det ett dokumentärt inlägg från mig. Det var Midsommartid i Kiruna 2022. Solen uppe dygnet runt. Jag hade hade fått frågan från sonen med sambo om jag ville vara med vid förlossningen, när den lille skulle födas. (Grabben som idag är tre år.) Naturligtvis ville jag det! Det har alltid varit en dröm för mig att få vara med vid en förlossning - alltså utan att föda själv - (för då är man ju helt väck!) Kan konstatera nu i efterhand att det är en helt annan upplevelse. :-)

Bor man i Kiruna och ska föda barn - då får man åka långt. Ända till Gällivare. 12 mil. Det tar en och halv timme. Så födande kvinnor här uppe får vara förberedda på att det kan bli bilförlossningar. Speciellt när det handlar om snabba förlossningar. Galet.

På midsommarafton kl 00:56 gick vattnet och vi gav oss iväg till Gällivare. Mina tre bonusbarnbarns mormor var på plats hemma tog hand om dem. 

Förlossningen visade sig vara långdragen. Väldigt långdragen. Det tog nästan 40 timmar.

I Gällivare finns det sjukhushotell för långväga patienter, där även jag kunde checka in för 300kr natten, vilket var behändigt. Jag kunde under det långa förlossningsarbetet serva de unga tu med mat etc. Samtidigt kunde jag vara en fluga på väggen och fotografera. En så kallad "Mammarazzi" :-)

Här följer ett urval av bilder från det lyckliga tilldragelsen.

Skogen ligger precis runt knuten vid Gällivare lasarett och det var ju midsommarafton, så blommor till krans måste ju införskaffas!

Det kommer att bli en midsommarbebis.

Värkarbete på sjukhushotellet.

Många långa .... 

...timmar passerar.

Tills den jobbigaste fasen för mamman kommer. Personalen var FANTASTISK!

Efter nästan 40 timmar beslutar sig Lillebror för att han vill komma ut....

 .....och säga HEJ!

Stolt kan man då titulera sig farmor. :-)

Tiden går fort - idag är Lillebror världens charmigaste 3-åring. Så klart är jag ju väldigt partisk här! 

Må så gott!

Hälsar

Eva

Midnatt

Nu kan man ana att det börjar bli mörkare vid midnatt. Nästan vindstilla. Det är lite rörelseoskärpa på Libbstickan. Men det kanske är ofrånkomligt vid ISO 200 f8 och 8sek. Har belyst förgrunden med mobilen. Så dagens får bli en nattbild. Lite drömsk så där. 

Kan inte bestämma mig om jag gillar den bättre i svartvitt?

Hej så länge

Eva

Lite "Skärgårds street" och så Dagens fråga - vad kallas detta?

Betydligt sämre väder idag. Blåste nordligt och regnskurar. Så dagens bilder fick bli i svartvitt. Med en otålig treåring inomhus var det inte tal om att sitta inne och uggla. Vi tog en båttur till macken för att köpa glass. På vägen dit kör jag förbi detta ekipage. Men vad är det för något karln åker på!!?  Det är ju ingen vindsurfare. Det ser jag ju. Det har ju blivit poppis med foil brädor här i kring. (alltså en typ av surfbräda med "pinne" nertill) Den här var nästan som en sådan fast med segel till. Så dagens fråga - vad är/kallas detta? Någon som vet?

Väl på macken tog treåringen en glass med farfar och jag kvistade i väg till Ica.

Något som fångade mitt intresse. En Parkbänk. En cykel och så gubben med Kulturbilagan och en cigg. 

Svåra beslut det där. Den, eller den krukväxten?  

Det var inte så mycket liv och rörelse på byn idag.

Nordanvind i lövverket....

....och så en 3åring som "kan själv". :-)

Hej så länge!

Hälsar Eva

Mötet med Inta Ruka

Det småregnar ute och jag sitter och bläddrar i mitt signerade exemplar av Inta Rukas fotobok People I know. Jag tycker den är fantastisk. Hennes bilder har verkligen inspirerat mig genom åren.

Jag träffade henne i Katrineholm dit jag hade åkt för att se hennes utställning i maj 2012. Känns som en evighet sedan. Det var många som ville prata med henne, men jag lyckades ändå få en kort pratstund själv. Eftersom jag då ganska nyligen hade fått tag på min egen Rollieflex var jag förstås nyfiken på hur hon hade tagit sina bilder. Hon berättade historier om många personer i boken vilka hon kände väldigt väl. Därav titeln på boken People I know. Fotografiskt gräver hon där hon står.

Hon ville absolut vara allvarlig på bilden. 

Men hon var sprudlande pigg och glad när hon inte var medveten om kameran. 

Lite Egna gamla porträtt inspirerade av temat "People I know" - gräv där du står. En del har ni kanske sett förut. 

Hej så länge!