Dag 51 - Äntligen lite sol

En helt vanlig dag, men till skillnad från tidigare dagar riktigt fint väder på lunchpromenaden. Kändes nästan varmt i solen.

Ljuset föll så fint in i gången vid riksdagshuset, känns kanske lite dyster i svart vitt, men jag gillar'n så det får bli dagens bild. 

Om bilden känns lite dyster, trots allt solsken idag, så får jag väl också bjuda på en mer färgglad bild. 

Tagen genom fönstret från ett av tornrummen i stadshuset i morse. 

Nästan som en bild från Svenska turistföreningen, eller? :-)

Hej så länge!

Dag 50 - Off season

Nu längtar jag till våren! For förbi Flatenbadet på väg hem från jobbet. Så ensamt, igenbommat och kallt! Finns det något ödsligare än ett tomt utomhusbad på vintern?  

Tror knappast det!? Det skulle vara en igenbommad folkpark då. Helt dött. Får bli dagens bild. 

Garanterat inga Rosenlundare. :-)

Hej så länge!

Dag 49 - Inte Rosenlundare väl?

En snöslaskig söndag som inte inbjuder till några vackra pictoriala naturbilder. Inga Rosenlundare alltså. (helt nytt ord för mig! ;-) Så, håll tillgodo med denna lite småtrista söndagskollektion. Typ hitta tristessen i naturen. :)

En färgklick i skogen i form av grafitti kanske piggar upp?

Färgklick i form av en förbipasserande blå pulka, med dito gråtande barn (som inte syns bakom den irriterade mamman) Trots att den är oskarp får den bli dagens bild. 

Ett vägskäl med uppiggande anslagstavla som var mer vanliga förr. 

Snöblasket fortsätter så jag sätter stopp här. 

Go afton! 

Dag 48 - I Sune Jonssons fotspår

Västerbotten, Lycksele. Min  faster Iréne kommer från mjölkningen, och bilden ser ut att vara tagen någon gång på 40-talet. Trodde jag. Det är du som står där med Iréne, sa pappa. Jag tog bilden med min Lumiére kamera från -48.
Va? Men då måste ju bilden vara tagen runt 1961-62!  Just vid den här tiden for Sune Jonsson runt bland gårdarna i Västerbotten och dokumenterade folk och fä.  

Jag tycker nog att det är aningens Sune Jonsson-känsla i bilden pappa tog. Jag undrade om han inte har fler bilder, men han sa att han inte visste vart alla bilder tog vägen. De försvann någon gång vid flytten till Stockholm. Det här är den enda bilden han har kvar. Så himla synd tycker jag! Det är något visst med dokumentära bilder. Vardagsrealism. 

Jag fotade mamma för några år sedan när jag provade rolleiflexen. 

Läsning är hennes favoritsysselsättning. Och det enda som hörs är klockan i köket som tickar. 

Dagens bild får dock bli denna - lite pyssel med blommorna. Helt vardagligt, lördagen den 17 februari. 

Ha en trevlig lördag!

Dag 47 - Som solstrålen själv

Jag har en underbar kollega som är som solstrålen själv. Hur illustrerar man det i ett porträtt? Kanske ett försök i motljus och lite high key? Det får bli dagens bild.

Trevlig fredag!