Dag 175 - Årets midsommarbild 2018

Det har nu blivit en liten tradition att ta en midsommarbild på lilla familjen. Midsommarbilden 2018 fick bli utan blomsterkrans, eftersom det inte blev några blommor hos oss pga torkan. 

Det gör inget - de är så fina utan kransar också.  Det får bli dagens bild.

Midsommar 2016. Den nyblivna familjen. Lilleman en dryg månad gammal, tyckte att det var bra tröttsamt det där, med familjebild. 

Midsommar 2017. När Lilleman vägrade att bära kransen fick vi vända honom upp och ner. Han tyckte det var kul i typ fem sekunder i alla fall. :)

Jag hoppas kunna ta en midsommarbild på dem vid varje midsommar framöver.

Hej så länge!

Ögonblick i Bratislava

En bild jag dyker på när jag bläddrar på hårddisken är denna. Bratislava 2012. Vi flanerar på stan och med på resan har vi tagit mina gamla föräldrar. Det regnar, men värmen känns ändå under paraplyet. 

En ögonblicksbild i farten. Ett reseporträtt av mor och far. 

Dag 139 - Bröllopsyra

I dag är det bröllopsyra i Storbritannien när prins Harry gifter sig med sin Meghan. Med stor pompa och ståt som sig bör vid ett prinsbröllop .
Jag kommer och tänka på min egen dotters bröllop som jag fick äran att föreviga med min kamera 2014. Det går ju så klart inte att jämföra med ett kungligt dito. Men ändå.

I Stadshuset under  kulturnatten den 24 april 2014 ordnade staden drop-in vigslar. Det kom 128 par och gifte sig där under kvällen och dottern och blivande maken var första paret ut. Jag fick möjlighet att fotografera dem på lite olika ställen i stadshuset innan vigseln. Bilden ovan är under klockorna i stadshustornet. 

Jag använder aldrig blixt, man kommer rätt långt med vackert fönsterljus. Vad vacker hon var i sin klänning, (som hon köpt på second hand)  hon såg nästan ut som  Grace Kelly på sin tid. 

Brudgummen var väldigt stilig han också.  Och tillsammans var de ju så fina!

Det var fantastiskt kul att fota dem innan själva vigseln började. Ett litet axplock kommer här.

Miljön är ju helt underbar för bröllopsfoto!

I två timmar gick vi runt och plåtade, till slut blev bruden lite trött. 

Klockan 18 var det dags för drop-in vigslarna och brudpar och gäster började samlas för insläpp.

Första paret ut. Vigselakten hölls i Nordiska rummet, bara de närmaste fick plats.

I blå hallen mötte övriga gäster upp. Paul och William kom ända från Scotland uppklädda i kilt dagen till ära. 

Stadshusrestaurangen såg till att alla brudpar med gäster kunde köpa något gott att äta. 

Mingel i Blå hallen för alla brudpar med gäster... 

Under kvällen bjöds på guidade turer för alla -  bästa Katja var en av guiderna som arbetade denna kväll.

Sedan började dansen - och jösses vilket drag det var!!! Nu hade många andra gäster kommit till under Kulturnatten och det dansades ända till midnatt både i Blå hallen ... 

och Gyllene salen.  Vilken oförglömlig kväll !  Lika oförglömlig tycker nog Harry och Meghan att deras bröllopsdag är. De ser så lyckliga ut. :-)

Så dagens bild får bli denna av Harry och Meghan - från Tv nyheterna.  Congratulations! 

God kväll! 

Dag- 118 Ejdern har gått upp

Jag är ingen fågelfotograf, men idag lägger jag ut ett par fågelbilder. Nu är det mycket ejder runt ön, och idag såg jag ådorna börjar gå upp på land. Gudingarna ligger ute i vattnet och vaktar på dem som går ner emellanåt. De låter så mysigt när de skrockar och "aaoo:ar" :-)

Just denna bild tog jag för ett par år sedan med min Nikon D700, så denna kan inte bli dagens. 

Dagens Åda hittade jag vid den lilla båten....

.... kan ni ser var ?  Jag kunde inte gå närmare än så här,  då min Fuji x100s har motsvarande 35mm fast objektiv på. Ville inte skrämma den. Men det får bli dagens bild. 

Hej så länge!

Med elbil över Alperna del 4 - Sista etappen Grimselpass - Nuefen-passet- Airolo

Sista etappen på vår elbilsresa i Alperna - de tidigare hittar du här del 1 , del 2 och del 3. 

Nästa morgon efter frukost hade vi en full laddning igen, och vi packade in oss i elbilen. Sedan insåg vi något ganska irriterande.

Vi var nu på toppen av berget vid Grimselpasset och den första vägsträckan var neråt, 600 höjdmeter. Och med ett fulladdat batteri skulle vi behöva bromsa bort all energi med bromsbeläggen (som en vanlig fossil bil) Vilket enormt slöseri med energi. 

Fastän att vi inte hade behövt betala för någon av laddningarna hittills, beslutade vi att vi inte kunde låta vår potentiella energi gå till spillo, så vi vände om och började leta efter någon liten alpväg att utforska, för att göra lite plats i batteriet.

I slutet av den lilla sjön Totensee ("de dödas sjö") på toppen av Grimselpass fann vi en mycket smal väg med en skylt som säger att det var bara tillåtet att börja köra på vägen de första 10 minuter varje hel timme . Detta väckte vår nyfikenhet, så vi parkerade vid skylten och väntade på att klockan ska slå 9 - då det skulle vara ok att köra. 

Och WOW vilken väg det visade sig vara! Utsikten var fantastisk på 2.400m ö h, det var en 3 m bred 8,8 km lång "spagettiväg", med en 300m drop ner till en glaciärsjö utanför våra fönster.

Förstora gärna småbilderna. 

Vid slutet av vägen finns det ett vattenkraftverk och ett vandrarhem som heter Oberaarhutte där de serverade kaffe och en bit mat (vi åt inget eftersom vi precis hade ätit frukost)

Efter att ha vandrat runt lite på vattenkraftdammen började vi köra tillbaka, (då det var tillåtet att göra det igen) vi passerade hotell Grimselblick och vi fortsatte ner i dalen - mot Gletsch. 

När vi nått Gletsch i botten på dalen var batteriet fullt igen, så vi fortsatte raka vägen mot nästa pass - Nuefenen-passet 2.478 meter över havet.  

Inför det här passet hade den räckvidsångest vi hade i början försvunnit, vi insåg ju att vi skulle komma fram, så vi kunde ignorera "ungefär-O-meterns" alarmerande siffror - låg batterinivå. 

Och precis som tidigare pass så återvände strömmen till batteriet på vägen ner från toppen igen.

Tillbaka i Airolo checkade vi in på samma hotell som den första natten, Hotel Forni, och började skanna Google maps för något häftigt ställe att äta middag på samma kväll.

På Google maps hittade vi en liten restaurang med namnet Rifugio Lago Ritom, på kartan. Den ligger högt uppe på en bergssida ungefär 20 minuters bilresa bort från Airolo. Vägen var som en liten tunn linje på kartan, och man bara fick bara köra på den mellan kl 17 på kvällen till 9 på morgonen. (Vad menar schweizarna med att tidsbegränsa vägar?) Klockan var nu 17.20 så vi tog sikte på restaurangen och gled iväg med bilen. 

Vägen var vacker (men smal) och som trevlig omväxling gick den genom i skogen under trädgränsen. De tidigare vägarna vi åkt på har alla varit ovanför trädgränsen. 

Restaurangen låg vackert vid en sjö Rifugio Lago och hade en ganska modest meny, men det smakade bra. Hungern är den bästa kryddan sägs det. 

Efter middagen hade solen gått ner, så vi var tvungna att navigera den mycket smala skogsvägen i mörker. Det var en riktig utmaning.

När vi kom till luckor mellan träden kunde vi se stadens ljus under oss, och alla lampor från bilarna som köade för att gå igenom Gotthardtunneln.  Med bergen mjukt upplysta av månsken var det verkligen en magisk vy.

Efter all den spännande körningen så var det nog ingen av oss som hade några svårigheter att somna den natten.

Nästa morgon spenderade vi genom att fara runt kring Airolo för att ta fina bilder, men framför allt att ha kul med eco-läget urkopplad och testköra lite på de slingriga vägarna.

(Snygg bil - dock ingen elbil)

Vi lämnade tillbaka elbilen tidigt på eftermiddagen och hoppade på tågen hem. Sonen åkte tillbaka till Basel och vi andra till Zurich och det väntade flyget hem till Stockholm.

Under hela resan spenderade vi inte ett enda öre på att ladda bilen. :) Det funkade över förväntan med en elbil i Alperna.

2013, året innan vi tog mina föräldrar med på denna resa så var sonen i Airolo med sin dåvarande flickvän och testkörde sträckan. Han filmade elbilsresan och den kan man se på Youtube. För er som är nyfikna på att köra elbil i Alperna kan kolla in filmen HÄR!

Efter den här resan blev vi alla elbils-frälsta och idag kör jag själv elbil till vardags. Det funkar jättebra och jag är supernöjd. :-)

Hej hopp!