En stund av lugn och ro .

Ännu en morgon vid mitt Kära Dämme . En oas i Kalmar . Här har jag vandrat massvis med gånger många tidiga mornar . Minst en timme innan solens första strålar börja sprida sin värme brukar jag vara på plats . Många har frågat mej - VARFÖR- har jag denna fula ovana att kravla mej ur sängen i arla morgonstund . Mitt svar är nog inte så lätt att få andra att förstå . Jag tror att mäniskan behöver hitta sin oas att kunna varva ner på . Vid jobbiga stunder i livet måste det vara bra att ha något att falla tillbaks på . Det är här ute i vår fria natur jag laddar mina batterier . Det är här jag får uppleva stunder man inte tror skulle finnas . Ljusets skiftningar som alldrig är lika dant . Ett liv utan mina mornar ute i det fria skulle inte vara något liv . Samtidigt är det skönt att ha en livspartner som förstår och delar ens tankar . Jag tror att min hustru ser hur bra jag blir tillfreds efter mina stunder ute i det vackra . Är jag nöjd med mitt liv kann jag förmodligen göra hennes liv rätt angenämt . Detta var en känsla jag ville skriva ner . Ha det bra alla Fotosidanvänner  önskar Krillan 54 .