Ännu mera bilder Under Ytan

När jag var barn var jag alltid rädd för att bada där jag inte såg vad jag hade under mig.

När vattnet var grumligt eller om jag var ute på djupt vatten tänkte jag alltid på vad som fanns vid mina fötter. Något slemmigt, läskigt, odjur med sylvassa tänder.

Fast det jag var mest rädd för var att ”NÅGON/NÅGOT” skulle grabba tag i mig och dra ner mig under ytan, Och att sitta på en brygga med fötterna dinglande i vattnet där NÅGON kanske befann sig och såg mina fötter som mat…
Att plötsligt känna en hand runt min vrist som borrade in sina naglar…

..ja ni förstår nog.

Fast det Jag led av var väl egentligen av att ha LIVLIG fantasi.

Har fortsatt med Serien jag påbörjat, Under Ytan.

Där jag försöker få till bilderna så som om de var fotade i vattnet, under ytan.

1 Denna bild är precis det där fantasi läskiga jag tänkte på som barn,
att det fanns Något under bryggan..

2 På botten lever det sådant som vi kanske aldrig sett, sådant som studerar alla sprattlande människo ben..

3 Kanske finns det nya arter så som denna ovanliga sjöhäst..

4 Eller den sällsynta spiral fisken..

5 Och när det blir hotfullt svarar bläckfisken med att ge ifrån sig en dos med bläck

6 Och det kanske är så här det ser ut ur en fisks synvinkel när någon metar

//JO

Under Ytan...

Det finns mer tid att fota inomhus nu när min fotostudio
inte går att vistas på,…

Ja det låter så seriöst med det ordet, F O T O S T U D I O.
Man kan riktigt D R Aaaaa ut ordet och sträcka på sig.

Men det är inte så glamouröst som det låter,
det är min balkong som jag ”går och jobbar på” när luften inomhus inte räcker
då vi är 10 st som slåss om den.

Förutom nu, när det är snö och kyla som tagit över min plats.

Sista tiden har jag försökt fotat med ett Tema,
lite styrt så att säga. Har jobbat med att fota ”Under ytan”.

Ni vet hur man som barn kunde bada hela dagarna utan att vilja gå upp på land.

När man kunde ligga på rygg och känna solen värma genom vattenytan,
när man kunde studera molnens framfart samtidigt.

När små kylda vattenvirvlar kändes på ens fötter nere vid botten,
när strandljudet dämpades puls vist när vågor sköljde över ansiktet.

Denna bild är mitt första försök att få det att kännas som att man är under ytan,
och kan se uppåt mot ytan och urskilja brygga och badare.

//JO

Och så kom beskedet....

Jag har inte kunnat slappna av, sluta älta oron-
har inte kunnat annat än måla FAN på väggen
för att klara av att hantera om det Värsta skulle hända.

Och så kom beskedet…

töserna fick komma hem.

Känslan att få hålla dom,
mina minsta guldklimpar (utan slangar) var obeskrivlig.
Att äntligen äntligen få de där leendena tillbaka
och höra mer joller än sorgset gråt kändes som storvinst.

Det som tynger mitt hjärta fastän vi fick hem våra små
är de föräldrar som förlorar sina barn i detta virus.

Fy fan vad orättvist.
Ett osynligt luftburet virus som kan ta ens bebis ifrån en.

Värsta faran är för tillfället över för oss,
läkarna varnade att detta bara kan vara rond ett.
Att vi måste vara extra försiktiga med ditten och datten.
Och vid minsta sämre tillstånd åka in igen.

Speciellt för minsta tvillingen som fortfarande har hostan,
hon kommer ha en kämpig period framöver.

MEN Just nu tackar jag för att våra töser är hemma igen,
och att vi kan med försiktighet börja hoppas igen-
att vi ska få leva tillsammans väldigt länge.

TACK för det stöd jag fått av Er här på FS,
det har varit en nödvändig livboj för mig ska ni veta.

*tack*

//JO

TIPS när tristessen och inspirationen tryter.

Har läst några bloggar och insett att många lider som jag
av Ide torka. Då Inspirationen tryter.

För min del beror det mycket på vädret faktiskt.
Denna gråa, daskiga, mörka tid.
Antingen med regn och rusk eller snöfall.

Kom på häromdagen,
 när jag behövde få bort oron och rädslan över våra minsta döttrar en stund, 
en ny vinkel med macro fotografering med droppar.

Du kan välja vilken växt som helst,
trär på hårstrån så det blir som ett falskt spindelnät.
Det går att använda textiler med, såsom sytråd
men då syns fibrerna rätt mycket. 

Spreja på fin dusch med vatten, sitt nära ett fönster då du kan använda
det som ljus källaren. Kom ihåg att göra fönstret rent från blomkrukor och dyl
då det kan synas i dropparna.

Detta blev några av mina bilder:

 Känns lite som rymden med planeter.

Detta blev fotat med ett mörkt hårstrå och ett ljust, 
blev lite unikt då det liknar små fotbollar. 

Tänkte bara ifall någon behövde lite tips när svackan tar över fotandet.

//JO

Jag gjorde det.

Gisses vad härligt.

Jag vågade satsa och köpte tillslut Tamron SP AF 90mm F/2.8 Macro 1:1 objektivet.

Har velat det i några år nu, men aldrig riktigt ansett mig vara värd det. Har funnits alldeles för många hål i ekonomin att fylla igen för att kunna offra det på min hobby.

Men nu blev det av. YES!

Jag har bara testat fota 2 ggr med det. Men vad underbart det var att få "jobba" igen. Och så mycket enklare än med dessa cloce up linser jag tidigare använt mig av.
Så här blev några av de bilderna.

Och det funkade utmärkt att fota porträtt oxå. 

Längtar efter att hinna med egen tid så jag kan få fota mer. 
Om inte annat lär jag ju fota barnen tills de tröttnar på mig och flyttar hemifrån Haha.  

//En nöjd Johanna