Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden, och varför inte fotografera lite emellanåt, och kanske skriva lite också.

"Om farbror följer med upp i skogen ska farbror få en pilsner"

När jag var ute och gick på campingplatsen en sen kväll härförleden mötte jag två tjejer i 10?-årsåldern som var ute och gick med var sin hund. "Åhhhh, kan inte du ta kort på oss?" sa den ena när hon fick se min kamera. Jag skäms ju inte för min hobby och ibland tycker jag att pedofilskräcken gått lite väl långt, men lite skeptisk klämde jag ändå ur mig ett "Ja, det kan jag väl göra." Så det gjorde jag. Det var ju faktiskt dom som bad om att få bli fotograferade, inte tvärt om.

Inlagt 2011-07-11 00:10 | Läst 3219 ggr. | Permalink
Ang. pedofilskräck...
I Thailand fotade jag en liten gammal gumma som satt och sålde halsband hon hade gjort genom att trä upp varannan blomma och varannan en stump sugrör på ett snöre. Efter fotograferandet köpte jag ett halsband. Kostade i stort sett inget för mig, men betydde nog en hel del för gumman.
I nästa gathörn hängde jag halsbandet på en liten ljus, svensk (tror jag) flicka. Den blick jag fick av föräldrarna...! Huvva!
Svar från Hundblues 2011-07-11 10:11
Thailand är ju Thailand och inte Sverige. Jag tycker det var rätt modigt att göra det du gjorde, men har man ärliga avsikter tänker man nog inte riktigt på hur det man gör kan uppfattas Men i samma anda som jag tog bilderna ovan och dessuotm publicerade dem tycker jag du ska fortsätta hänga halsband.
Mashavet 2011-07-11 10:41
Jag gjorde en egen bloggdel av den episoden.
"Liten gumma upphov till pedofilskräck"
Där finns foto på gumman.
Jättefina bilder!

Beträffande skräck för bilder.

Jag var i en slottspark och frågade om jag kunde ta en bild av deras hund som hade en en strut över huvudet för att den inte inte skulle slicka på ett sår. Kvinnan såg otroligt paranoid ut och frågade varför. - Jag är intresserad av fotografering, sa jag. Hmm! Okej då! Man såg att hon tyckte jag var konstig.

Ibland känner man sig nästan kriminell, trots att man artigt frågar om det är okej. Men det kanske beror på att man är man och inte har någon fru och barn i släptåg.

/Janne
Svar från Hundblues 2011-07-11 10:14
Tack så mycket. Roligt att du gillar bilderna. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, att fråga innan man fotograferar eller bara hävda sin rätt som fotograf och ta bilderna. Det är förmoligen beroende på situationen och vad man avser att använda bilderna till. Men det är klart att fru och barn är i många sammanhang ovärdeliga fototillbehör som man önskar att man kunde ta med sig i fotoväskan.
Trevliga bilder, och så befriande att se barn som är så där trygga! Problem det där med tilltagande fobier överallt i samhället. Vad man skulle önska sig att vi levde i en värld där vi kunde hysa tillit för varandra och barn gick säkra överallt!
Svar från Hundblues 2011-07-11 10:18
Tack, roligt att du gillar bilderna. Jag tror inte att barnen blir sådär trygga och stabila om man hela tiden försöker skydda dem. Om man skapar en säkerhetsbubbla kring sina barn lär man dem kanske att faror finns överallt utanför denna bubbla, och den dag de tvingas utanför bubblan kommer de att vara livrädda. Gå kurser i självförsvar och alltid bära pepparsprej i handväskan, och aldrig lita på en man. Det blir inget bra samhälle med en massa sådana människor.
Hejsan Per,

Förutsatt att du har föräldrarnas medgivande i-n-n-a-n du fotar
och i-n-n-a-n du i egenskap av fotograf publicerar bilderna på
internet på minderåriga barn så är det självfallet helt okey.

Men att lägga ansvaret på småbarn-- "Det var ju faktiskt dom
som bad om att få bli fotograferade, inte tvärt om." är moraliskt
oförsvarligt.

Jag tycker du ska radera bilderna, både från bloggen och kameran
och kontakta föräldrarna och be dom om ursäkt för din tanklöshet.

Med vänliga hälsningar Silja
Svar från Hundblues 2011-07-11 10:43
När jag skrev att det var dom som ville bli fotograferade och inte jag som ville fotogragera, skrev jag det med glimten i ögat. Såklart att man alltid är ansvarig för sina handlingar.

Jag kan inte se att mina bilder på något sätt skulle vara skadliga för varken barnen eller deras föräldrar. Pedofilin i samhället kommer inte att öka pga dessa bilder. Jag kommer därför INTE att bort bilderna från varken bloggen eller min kamera förrän jag blivit övertygad om motsatsen. Din uppfattnng och ditt förslag till hur jag borde agera tror jag snarare ökar än minskar pedofilskräcken i samhället. Det är inte genom att vända bort blicken, dvs inte ta bilder och inte publicera dem som vi bekämpar pedofilproblemet. Det vi i stället måste göra är att ge våra barn en kärleksfull och trygg uppväxt så att de inte växer upp till pedofiler. (Jag vet, det löser inte problemet med de som redan är pedofiler idag, men det förhindrar återväxten, vilket är lika viktigt.) Vi som föräldrar har ett enormt ansvar. Vi är inte bara ansvariga för våra egna handlingar, vi är faktiskt i viss mån även ansvariga för våra barns handlingar. Det är nämligen vi som föräldrar som har, eller inte har format dem till dem de är. Därför anser jag att vi måste lära våra barn att lita på andra, och det gör vi inte genom att skydda dem från alla faror. Det gör vi genom att ge dem en trygg och kärleksfull uppväxt. Ett samhälle där vi inte litar på varandra vill jag inte vara med om.

Med utgångspunkt från ovanstående resonemnag tror jag att jag snarare bekämpar än förstärker pedofilproblemet genom publiceringen av bilderna.
Tycker det är minst sagt märkligt att det kan uppfattas som moraliskt oansvarigt att fotografera och publicera så fina bilder på dessa två charmtroll. Är det omoraliskt att titta på barn nu?? Ska vi vända bort blicken när vi ser ett barn eller...
Svar från Hundblues 2011-07-11 10:45
Tack för att du håller med mig. Du slår liksom huvudet på spiken när du frågar om vi ska vända bort blicken när vi ser ett barn.
Jag kan i och för sig förstå Silja lite grann, då massmedias jakt efter att sälja lösnummer skapar nån slags panik hos oss. Men att se dessa bilder som ett problem är inte sunt. Dom skulle säkert bli jätteglada om dom fick de de här bilderna och säkerligen deras föräldrar med.
Svar från Hundblues 2011-07-12 20:39
Jag kan också förstå Silja. Jag köper problemet, eller snarare problemen eftersom de är två (pedofiler och skräcken för pedofiler), men jag köper inte Siljas förslag till hantering av problemen.
När det gäller vad man får fotografera och inte fotografera, resp publicera, så ska man först och främst hålla sig inom lagens råmärken. Människor som (gudskelov) låter sina barn leka utomhus och på offentlig plats måste acceptera att det är fullt lagligt att både titta på dem, prata med dem och fotografera dem. Om man väljer att prata med föräldrarna före publicering så är det ju vackert i och för sig, men föräldrarna till dessa barn borde inte känna annat än stolthet över sådana bilder. Och att be om lov kan inge människor den felaktiga föreställningen att man kan förbjuda människor att titta på andra människor (barn eller ej) och dokumentera vad man ser. I förlängningen ligger en hysterisk förföljelsemani.

Här i Canada är det inskrivet i konstitutionen att man har rätt att uttrycka sig i text och bild, inklusive att fotografera andra människor och publicera bilderna. Något undantag görs inte för barn. Möjligtvis finns någon paragraf som skyddar människor mot otillbörligt utnyttjande, jag är inte insatt i detaljerna.
Svar från Hundblues 2011-07-12 20:47
Helt riktigt, man ska hålla sig till lagen. I vissa fall kan dock lagen behöva kompetteras med lite sunt förnuft för att visa vissa människor lite extra respekt.

Här tycker jag verkligen du (som vanligt) lyckas sätta ord på vad jag tänker. Om man frågar om lov kan det ge felaktiga signaler, både att folk skulle kunna välja och att det skulle vara något konstigt med att fotografera och publicera bilder på barn.

Det där med att Canada är likt Sverige och ett ganska sunt land att leva i, verkar än en gång att stämma. Ungefär samma regler när det gäller yttranderätten.
Mycket klokt. Jag har läst tråden. Du har mitt stöd.
Svar från Hundblues 2019-12-01 17:01
Tack för ditt stöd. Sedan detta utspelade sig har det ju tillkommit ytterligare minst en dimension, GDPR, och barn med skyddad identitet. PUL, liksom rätten till skyddad identitet fanns redan 2011, men de dök inte upp som argument att inte få fotografera, lika mycket som de gör idag.
Frågade du hundens ägare om du fick fotografera den? :-)

Den sista bilden tycker jag är en rätt bra hundbild. Flickan dominerar inte bilden lika mycket som på ett par av de andra bilderna.

Det framgick inte av historien om du fick någon kontaktväg till tjejerna så att du kunde ge dem kopior av bilderna. Det skulle de säkert ha uppskattat.

(Jag ramlade in på den här bloggen via en forumtråd och Joakim K-E Johansson blogg).