Vart är fotografiet på väg?

Jag ser trenden med färgglada bilder som färger förstärkts i datorn och bilder som bygges som montage men har fototekniken som grund rätt tröttande. Vi har med denna trenden lämnat det som Henri Cartier Bresson, Roland Barthes och Susan Sontag beskrev som unikt med fotografiet, att med kameran frysa ett ögonblick av en verklighet som fanns just då. En stannad tid som vi kan ta med oss in i framtiden, en tillbakablick till ögonblicket vi annars aldrig kan återvända till. I detta ögonblick ställs det höga krav på fotografen att se, komponera, ta fram känslor och förmedla ett budskap genom sin bild. Detta är för mig målet som fotograf.

I dag ser jag fotografier som får mig att tänka på de gamla affischerna som vi köpte till ungdomsrummen med solnedgångar, blommor, djur och idoler. De förmedlar inte mer känslor än det gråtande barnet i sin enkelhet. De är mer en inredningsdetalj är en bra bild. Visst får man pryda sina väggar med hötorgskonst men låt det då inte ta över. De är och förblir dekoration.

Sedan finns det en klass av bilder som är mer konst än fotografi. Det är dessa fotomontage med fotografier som klipps ihop med hjälp av Photoshop till en komposition. Är detta fotografi eller är det konst av en konstnär som använder sig av foto och digitalteknik för att skapa sitt verk? Jag anser att när bilderna förmedlar något och inte bara visar en skicklig Photoshopare i aktion är det konst. Även här är det många med konstnärs ambitioner som lätt gör magplask. Är men en bra konstnär när man lägger på ett filter på bilden via en app eller är det den som skapade app-en som är den skickliga konstnären, vem ska få betalt för bilden? Nej det krävs mer jobb i datorn för att betrakta sig som konstnär.

Vill jag skildra naturen vill jag den ska vara så trogen verkligheten som möjligt vad gäller motiv, färger, och bildinnehåll. Jag vill själv kunna uppleva det fotografens såg när jag kommer till samma plats. Jag vill inte känna mig lurad och tro att allt jag upplever i min verklighet bara är en grå trist tillvaro och jag har bara missat alla tillfällen att uppleva det vackra i verkligheten. Se mina bilder nedan och fundera. Den som jag krämat på med färg, den med filter från en app eller den som jag fångat ljuset på plats i dimman. Går det att tävla i en fototävling och ha en chans att bli bedömd rättvist t.ex. eller är det inte dax att se fotografiet som fotografi och konst som konst även om konstnären använder sig av en fotografisk teknik.

(Gräsmattan är inte längre gräsgrön)

(bild men app-filter)

(Bro i dimma ingen efterbehandling)