"Hjärtats tankar & funderingar"

Utsättningssymptom...

Nu har det gått sex veckor sedan jag började trappa ned min medicin mot ångest. Planen var att jag under en månads tid skulle gå från tre stycken tabletter (60 mg) Fluoxetin till två tabletter (40 mg).

 Först minskade jag med ½ tablett i två veckors tid och sedan tog jag bort ytterligare ½ tablett. Eftersom Fluoxetin finns kvar i blodet en ganska lång tid efter att man tagit en dos, märkte jag inte någon nämnvärd skillnad den första tiden. I början tyckte jag till och med att jag kände mig piggare och hade mer ork och inspiration. Första veckan var jag väldigt kreativ och fick mer gjort än på mycket länge.

När jag hade tagit bort ytterligare ½ tablett (d.v.s. 1 tablett sammanlagt) kände jag däremot ofta en monumental trötthet och fick "sova middag" 2-3 gånger om dagen. Det gick helt enkelt inte att hålla sig vaken. Den tröttheten kommer och går även än idag. Jag fick också en fruktansvärd smärta i båda brösten, något som för mig var ett helt okänt utsättningssymptom. Jag vet än idag inte vad den smärtan berodde på. Om det var ett utsättningssymptom eller inte? Tack och lov har jag inte ont längre.

En morgon hade jag groteska utslag i hela ansiktet som hettade och brände som eld. Även dessa förmodade jag var någon form av utsättningssymptom, men inte heller detta kunde jag hitta information om på nätet. Utslagen såg nästan ut som de jag fick när jag började med medicinen för snart tre år sedan och de försvann tack och lov på bara ett par dagar.

 

Tyvärr har jag stundtals även känt mig ledsen/låg och deprimerad, vilket är fullt normalt och förhoppningsvis övergående. Kanske var det så att jag var för glad och positiv tidigare, men jag gillade den effekten av medicinen. Den fick mig att känna mig som den person jag var innan jag drabbades av ångest.

Andra positiva (?) effekter av minskad dos är att jag börjat få sexlusten tillbaka och (just nu i alla fall) så har jag något minskad aptit, vilket är bra för min oönskade viktökning. Jag hoppas att det på sikt kan leda till att jag går ned i vikt.

Jag vet inte om min husläkare har planerat att jag så småningom skall sänka dosen ytterligare eller om jag skall ligga kvar på 40 mg. Jag har en tid inbokad hos honom i slutet av April, så då får jag se vad han säger. Mycket beror nog på mig, hur jag mår och hur pass många utsättningssymptom jag har. Det är även väldigt viktigt att inte minska dosen för snabbt, så det får helt enkelt ta den tid det behöver. Kanske kommer jag bli tvungen att äta medicin mot ångest livet ut?!?

Det viktigaste av allt är ändå att jag inte fått ökad ångest i och med att jag sänkt dosen, det är jag väldigt tacksam över och hoppas av hela mitt hjärta att det skall fortsätta så.

Kram Milla

Inlagt 2014-04-10 16:53 | Läst 4315 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Kan bara önska dig lycka till att allt går åt rätt håll.
ing-marie
Svar från Trullan 2014-04-10 17:26
Vad gullig Du är, tack Ing-Marie :o)
Kram Milla
Håller tummarna för att det här är övergående och att allt stabilserar sig igen fast denna gång på mindre dos. Var snäll mit dig och låt det ta den tid det tar. Du är en kämpe
Svar från Trullan 2014-04-10 19:21
Tack för Din vänlighet och Ditt stöd Annelie.
Kram Milla
Låter väldigt kämpigt för dig och jag hoppas att symptomen går över snart. Ångest är svårt att hantera och det finns lika många orsaker som behandlingar och råd....inte lätt att finna ut vad som fungerar.
Det låter ändå hoppfullt att ångesten inte ökat och jag håller tummarna att det fortsätter så. Var snäll mot dig själv och ge dig tid - det kommer gå bra.

Vänliga hälsningar/Kirsten
Svar från Trullan 2014-04-10 19:22
Uppskattar Dina rader väldigt mycket Kirsten, tack.
Kram Milla
Du har det inte lätt, men det är nog bara övergående symtom du drabbats av. Och det är väl ändå bra detta att du får livet tillbaka med allt vad det innebär både plus och minus...
Svar från Trullan 2014-04-10 23:25
Jag måste säga att jag tycker att det gått mycket bättre än jag förväntade mig. Om det blir någon skillnad i livet, det återstår att se. För tidigt att säga något än. Tack för Ditt inlägg!
Med vänlig hälsning Milla
Se det inte som något av ett nedslag att du kanske behöver ha medicin livet ut mot ångesten. Se det som att du helt enkelt "vill Leva" resten av ditt liv med bättre mående. Du är jätte stark både fysiskt och psykiskt- se bara vad du hittills åstadkommit. Detta kommer du också klara, för du kommer se hur snabbt du börjar återkomma. =)
Du inspirerar många här på FS.

//Johanna
Svar från Trullan 2014-04-10 23:29
Jag ser det absolut inte det som något nederlag, tvärtom. Trodde jag skulle må mycket sämre! Jag trodde dessutom att jag skulle äta tre tabletter (inte två) tills jag dör... ;o) Blev väldigt glad av Dina rader Johanna, tack snälla Du :o)
Kram Milla