Posörer och sånt

Här har jag fotat en posör. Det är inte ett gatufoto. Bilden är från förra sommaren i Turkiet. Den mysige gamle mannen satt i hamnen och rökte. Jag pekade på kameran och han gav sitt samtycke. Av ansiktsuttrycket förstår man att kände sig smickrad.

Det här är en gatuförsäljare utanför sin affär som jag tillfrågade. Han undrade om jag inte ville fota hunden. Blev lite förvånad över att jag ville ha en bild på honom och hunden i kvällssolen. Men har är givetvis en posör.

Egentligen kanske man skulle ta mer dokumentära bilder av det här slaget. Be om lite personliga uppgifter. Gatufoto är det givetvis inte. Men det är att frysa vardagen och bevara det för framtiden. På ett annat sätt än gatufoto är. Det är ju att omärkligt ta bilden och sedan fly undan.

Bilderna ska givetvis vara så pass närgångna att objektets personlighet lyser fram och ger intryck på betraktaren.

Tänkte på det här när jag var i Stockholm gångna veckan. Den här bilden tog jag i entrén till NK. Ett riktigt gatufoto. Jag står där och betraktar folkströmmen och försöker pejla in intressanta människor. Kollade in tant Nikotin i ögonvrån.

Jag ska väl tillägga. Sedan jag tagit två bilder gick hon snabbt undan och fortsatte sin rökpaus i en annan del av entrén. Förstod vinken.

Lite senare upptäckte jag den här äldre mannen på Gallerian. Han gjorde mig glad. Några gånger var han nära att vakna. Jag fick en bild när han verkade sova som djupast. Det är väl överflödigt att tillägga. Han var inte någon posör.