Åttio Plus

Nu är åttioårsdagen passé.

Entrén till mitt hem

Är det kanske lite förmätet att berätta om sin senaste födelsedag?  Vet inte om det är någon som är särskilt intresserad av det så det är något att blogga om, men jag tog några bilder på min lilla fest, och då tänkte jag visa några av dem.

För ett antal månader sedan frågade mina barn vad jag önskade mig när jag fyller år. Först svarade jag att det var ingenting som jag önskade, men efter flera omgångar av frågor så sa jag att en god middag vore väl en bra present. Sedan kom en följdfråga om det skulle vara på någon restaurang, men om jag fick bestämma så vore det trevligast att ha middagen hemma hos mig med bara min familj samlad.

Eftersom jag fyllde på en måndag så föreslog jag att vi kunde ha middagen på lördagen innan eftersom mina barn och deras respektive fortfarande jobbar. Då blev det bestämt att på lördagen kl. 14.00 skulle det bli.

Tidigt på förmiddagen så dukade jag middagsbordet för min födelsedagsfest

En timme innan så kom min dotter Susanne med en stor låda och den innehöll mat och en kylväska med drycker.

 Susanne förbereder förrätten

Vid tvåtiden började mina gäster anlända och jag serverade ett glas champagne som välkomstdrink.

Min dotter Helene och mitt barnbarn Mathias

        Födelsedagsbukett från Helene med familj                      Födelsedagsbukett från Margaret

Min bror Lasse

Margaret

Lasse

Peter, August och Thomas

Helène, Mathias och Susanne

Nu har vi satt oss till bords och förrätten är serverad

och alla verkar vara lite frånvarande???

Men August drog till sig lite uppmärksamhet

August har roligt på festen

Full i skratt

Mathias, Helène och Lasse vid kaffebordet

Det är V75 på TV och August, Peter, Anika, Susanne och Thomas ser intresserat på händelserna

medan Mathias och Helène skickade en gruppselfie till "Fejan"

Så småningom blev det presentutdelning och det blev Whiskey från min bror Lasse och viner från Helène med familj och Peter med familj, av Susanne och Anika fick jag den goda middagen och från Margaret fick jag ett presentkort på en resa till Lars Lerins Sandgrund i Karlstad och boken Naturlära av Lars Lerin.

Det var en fin födelsedag och roligt att träffa mina barn och barnbarn även om det fattades några men alla hade inte möjlighet att komma, men jag hoppas få se dem vid något senare tillfälle.

En dryg vecka efter min födelsedag så åkte vi till Karlstad och Sandgrund.

Entrén till Lars Lerins konstutställning i Karlstad

En vägg med akvareller föreställande böcker och pärmar

Ett annan akvarell av Lars Lerin 

och ännu en akvarell av Lars Lerin

Det var en stor utställning med många bilder med skiftande motiv

Margaret dukar upp medhavd matsäck i parken utanför Sandgrund

Efter en tids promenad inne på utställningen så slog vi oss ner i parken utanför och drack kaffe med en god smörgås och hembakta bullar, Dennis fick sin mat och vatten så var även han nöjd.

  Naturlära av Lars Lerin

Boken Naturlära av Lars Lerin köpte Margaret i presentshopen som fanns inne på Sandgrund vi hade hoppats att Lars Lerin hade varit där och signerat boken, men man kan inte få allt.

Det blev en fin resa med fint höstväder och sol, kanske lite kyliga vindar, men med lämpliga kläder så gick det bra.

Ha det gott

Stig

När vi träffade "Båtsman" på "Saltkråkan"

För ett par dagar sedan hittade jag en mapp som hade namnet "Digitala bilder från resan till Norröra (Saltkråkan) 2003",  dem hade jag tagit med min första digitalkamera en Olympus C720UZ. och av detta blev det följande bildberättelse.

En vacker sommardag 2003 gjorde vi en utflykt till en ö i Stockholms skärgård vid namn Norröra, mer känd som Astrid Lindgrens Saltkråkan.

Vi, det vill säga Lena, Henrik, Julia, Ellen och jag, åkte till Waxholm för att ta en skärgårdsbåt till Norröra.

En konvoj av segelbåtar kanske på väg till ett seglarläger

Julia läskar sig ombord på båten på väg till Norröra

och Ellen gör en grimas mot fotografen

Här passerar vi Ängsö och jag tar bilden genom fönstret därav speglingarna.

 Här har vi anlänt till Norröra

 Första mötet med Båtsman (som hette George "Jojje") på Norröra

Vi passerar en gammal lada under vår utforskning av Norröra

                                          Det fanns många pilar och skyltar och dit skall vi nog  

  Framme vid Snickargården där det fanns servering och souvenirförsäljning                       

 Julia och Lena får hälsa på Båtsman utanför "Snickargården" huset där familjen Melkersson bodde.

 Snickargården eller fru Sjöbloms stuga enligt Astrid Lindgren

Gruppbild av Lena, Henrik, Julia och Ellen på trappan till Snickargården

 Dags för Ellen och Julia att bada på Norröra

 Båtsman ville förstås också bada

 Julia, Ellen och Båtsman med matte badar

Nu har pappa Henrik anslutit sig till badet

Porträtt på  George,  Jojje  Båtsman på Norröra

 En gaffelriggad fritidssegelbåt fick jag en bild på

Det börjar bli dags för hemfärd mot Waxholm och Täby igen

 Lena och Julia spelar ett spel medan Henrik och Ellen tar en tupplur

 Lena och Julia poserar på däck

 Slutligen en bild på Skarvar i Stockholms Skärgård 

Det var några bilder från en utflykt i Stockholms Skärgård för 13 år sedan, att vi dessutom fick träffa "Båtsman" var en trevlig händelse. Nu är det i alla fall slut på berättelsen.

Ha det gott

Stig

Några Mobilbilder

Det förekommer ibland bloggar med bilder tagna mobilkamera och det har ifrågasatts om det är med en "riktig" kamera. I dag så är ju mobilkameran utrustad med mycket avancerad teknik som mycket väl konkurrerar med både kompaktkameror och enklare systemkameror, dess svaga punkt är väl i så fall objektivet.

Men jag är inte rätt person att bedöma vad som är bra eller dåligt med en mobilkamera det får andra göra som är bättre på det,  utan jag tänkte berätta något om mina mobilkameror och de bilder jag tagit under några år.

Jag har bara haft två mobilkameror, den första var en Sony-Ericson Cyber-Shot med 3,2 megapixel och 2 tum display och min nuvarande är  en Sony Xperia LT25i med 13 megapixel och 4,3 tum display. Som synes så är det stor skillnad mellan mobilerna.Men hur står det i relation till bildresultatet? 

Djurgårdsbrunsviken med Kaknästornet i bakgrunden 2006

Djurgårdsbron och Oscarskyrkan sett från Djurgården 2006

Ett par av de första bilderna tog jag under en promenad vid Djurgårdsbrunsviken 2006 med en Sony-Ericson Cyber-Shot för ungefär 10 år sedan.

Lena och Doglas i  allén på Strandvägen i Stockholm 2006, lite utfrätta högdagrar till höger i bilden.

När det gäller kvalitén på bilderna så har det nog skiftat under åren, så många bilder är inte något vidare att visa upp. Men ibland så har det lyckats, om det beror på kameran eller fotografen skall jag låta vara osagt.

Mobilkameran finns ju alltid med och om det dyker upp något lämpligt motiv då är det enkelt att ta en bild, om det sedan blir något att spara till eftervärlden få jag se när jag laddar över bilden i datorn.

Här testade jag att ta en bild på regnmolnen genom vindrutan på vår bil

Sony-Ericson kameran hade blygsamma 3,2 mega pixel men producerade vid gynnsamma ögonblick ganska bra bilder, men jag tror inte att det håller för att skriva ut i större format. 

Min gode vän Janne på en golfresa till Skåne men som tyvärr inte finns bland oss längre, jag hade vid det tillfället ingen annan kamera med mig. Men den bilden med sina brister betyder ändå mycket, ett minne av en god golfkompis.

 Här poserar Doglas i Hagbyskogen 2007

Nu när jag gått igenom alla bilder så är det nog tyvärr så att det är få som är något att visa upp men det som är lite utmärkande är att närbilder är som regel dålig upplösning på medan bilder på lite avstånd som t.ex. landskap blir bättre.

Mängder av Liljekonvaljer i Hagbyskogen våren 2007

Lövbrunna Allé i Täby 2006

Lena några dagar efter operation på Huddinge sjukhus 2008

Loppholmsbron tagen från  "Gröna Bron" över Bottenån i Lindesberg 2011, en liknande bild har jag tagit senare med en "riktig kamera" en Panasonic LX3 och skillnaden är inte så stor(tycker jag). Efter att jag flyttat hit till Lindesberg så har jag inte tagit så många bilder från Lindesberg med Sony-Ericson, jag försökte att använda mig av min LX3:a i stället.

Men ibland var jag lite bekväm och lämnade LX3:an hemma, då kom mobilkameran fram igen, och här har ja gjort ett försök med ett panorama över Lindesjön som ses i bakgrunden och mitt hus syns längst till vänster i bilden en vintermorgon 2012

Samma här, jag började "glömma" min LX3:a hemma oftare, och plötsligt kom ett motiv framför mig, vad göra jo det får bli Sony-Ericson igen, som när vi hittade Vitsippor i vårt närområde 2012. Det var den andra våren i Lindesberg.

 Det var is på vår damm i skogen våren 2013 som var lite senare det året. Antagligen var detta den sista bilden med Sony-Ericson.

Sony-Ericson-mobilen hade jag fram till våren 2013 när jag tyckte att batteriet höll på att säcka i hop. Då bestämde jag mig för att satsa på en ny mobiltelefon, och efter moget övervägande så blev det en  Sony Xperia, en så kallad  Android, eller "Smartphone" som de också kallas.

Den var större än Sony-Ericson med en drygt dubbelt så stor bildskärm och många fler megapixlar, men jag vet inte om bildkvaliteten var så mycket bättre. 

Första bilden med mobilkameran på Doglas 2013 (något beskuren)

Första vårblommorna den första maj 2013 taget med Sony Xperia LT25i

Jag är ledsen att Doglas aldrig kom med på någon bild av min och Doglas skogsväg, för här gick vi många gånger både vår, sommar, höst och vinter och här är en bild från våren 2013.

Men här är Doglas sommaren 2013 hemma på gräsmattan

På våra promenader så dök det upp motiv som här, när träden speglar sig i Bottenån  Lindesberg sommaren 2013

Tidig morgon på Kungsgatan hösten 2013

Utsnitt av Bottenån i Lindesberg i oktober 2013

Höstmorgon där dimman ligger kvar på den lilla ön Trallingen i Lindesjön 2013

Vi tog  en promenad till Parkudden i december 2013, och då fick jag den här vyn över Lindesjön. 

Så härvackert blommade Syrenhortensian i augusti 2114

En av flera fasadmålningar i Lindesberg 2014

Från balkongen hos Margaret kunde jag få se den här solnedgången i mars 2015

Pälsen och klorna växer på Dennis så här är han på trimning hos Linda 2015

Det är dags att göra en sammanfattning av mina mobilkameror och de bilder jag tagit, och så värst imponerad är jag inte, för jag hade nog en större förhoppning att kamerorna skulle leverera lite bättre resultat. Men allt skall inte skyllas på kamerorna utan fotografen, d.v.s. jag, har också en roll i hur resultatet blir.

När det gäller bilderna i den här bloggen så har jag efterbehandlat i stort sätt alla i PS med justering av skugga och högdagrar samt lite lätt skärpning där det har behövts. Det kanske räknas som manipulering, och då får jag erkänna att jag har gjort det.

Tidig morgon vid Bottenån 2016

Som jag skrev i början om att det förkommer mobilbilder lite då och då här på FS, så har jag nu bidragit med några till. Nu har jag funderingar på en ny mobiltelefon och då handlar det om en Iphone 6, som enligt många är en trevlig apparat med en bra kamera, fler av mobilbilderna jag nämner är  tagna av just en Iphone.

Det var all för nu

Ha det gott

Stig

Sista resan till Kebne

Sex år efter min första resa till Kebnekaise så blev det dags igen och denna gången med min svärson Thomas som är gift med min yngsta dotter Heléne.

Under våren var Thomas, Heléne och deras son Martin på besök hos mig och Lena, efter middagen så visade jag bilder från första resan till Kebne och Thomas blev intresserad och undrade om jag kunde tänka mig att resa igen till Kebne med honom. Det kunde jag naturligtvis, för Kebnekaises sydtopp och jag hade ett ouppklarat möte, så jag svarade ja. 

Eftersom det snart blir fulltecknat på Kebnekaises fjällstation så ringde jag och bokade in oss i början av juli. Sedan var det dags att se över utrustningen igen, och med tanke på mina ömtåliga fötter så tänkte jag investera i ett par kängor i stället, och Thomas hade en kompis som jobbade i en sportaffär på Kungsgatan i Stockholm så dit åkte vi och inhandlade ett par Salomon. Från början hade jag tänkt mig ett par Lundhags Kängor, men efter en diskussion med försäljaren så blev det Salomon, och kängorna kändes sköna i affären och jag provgick hemma med dem så det var nog OK.

     Salomon Känga                          Micro Nikkor 60 mm. 1: 2 8 

            Kodachrome 200                         Haglöv-ryggsäck 60 liter

För övrigt så blev det samma utrustning som resan 1991 med ett undantag jag hade skaffat mig ett  Makroobjektiv, Micro-Nikkor 60 mm. 1:2,8, några rullar Kodachrome, och min Haglöv-ryggsäck. Men kameran var laddad med Negativ film Fuji 24x36 HG 400 ASA så bilderna i början är skannade från Fujinegativ. En del är kanske inte vad jag hade hoppats på, men efter att ha suttit i en negativpärm i 19 år så får jag vara nöjd. Vad Kodachromefilmen beträffar så är jag inte säker på om det är 200 eller 400 ASA.

Den sista juni åkte vi igen från Stockholm till Kiruna med tåg och det var en lika trevlig resa som 1991.

Thomas som är en glad och utåtriktad kille var ett trevligt resesällskap, här sitter han i vår tågkupé på väg till Kiruna som på natten blev sovkupé. Men vi tillbringade större delen av kvällen och en bit in på natten i restaurangvagnen. Vi kom att dela kupé med en kille som skulle vandra i Sarek och han hade naturligtvis en del att berätta om sina tidigare besök i Sarek.

Thomas står framför Stadshuset i Kiruna som snart kanske är ett minne blott, jag vet inte vad som kommer att hända med byggnaden, kanske monterar man ned klocktornet för att återmontera det vid ett nytt Stadshus.

Thomas i busskön till Nikkaluokta

Framme i Nikkaluokta Thomas justerar remmarna på ryggsäcken

Nu så är vi på väg till Båtlänningen där skall vi åka med en båt på sjön Ladtjojaure c:a 6 km. så det sparar en del steg

Thomas går på bron över Tjeurajokka

Väntan på båten vid Ladtjojaure

 Här är båten som förde oss över Ladtjojaure och turen tog ungefär en halvtimme.

Leden till Kebnekaise Fjällstation och den var bitvis ganska stenig att gå.

Väl framme på Kebnekaise Fjällstation  så installerade vi oss på vårt rum, och efter middag på restaurangen så blev det dags att sova.

Efter en god nattsömn och frukost i restaurangen,  så blev det dags för lite rekognosering och vi laddade ryggsäckarna med  lunchmat och gav oss iväg i ett dimmigt landskap och man såg inte skymten av några fjälltoppar som vi gjorde dagen innan.

På förmiddagen så var det ett dimmigt landskap som mötte oss i Kebnekaise 

Thomas står på bron över Kittelbäcken och vi pratade med ett par som skulle vidare mot Singi

Vy över Ladtjovagge och molnen hängde lågt över dalen i Kebnekaise, vi fortsatte vår tur ned i dalen och hamnade nedanför Savotjåkka där en del stora stenblock hade rasat ned.

Här står Thomas i sprickan på ett jätteblock i Ladtjovagge som någon gång i det förflutna lossnat från bergväggen på fjället Savotjåkka.

Utsikt mot Savotjåkka från Kebnekaise fjällstation, och nu börjar man se topparna på bergen, man kan också se rasbranten med klippblock, och det pågår en ständig erosion genom vatten och kyla.

Nästa dag valde vi att ta en tur till Tarfala, och här har vi kommit fram till  Tarfalajåkka som brusar mäktigt på grund av mycket smältvatten. Kebnetjåkka lilltopp med sina 1531 m.ö.h  syns till vänster.

I början går vi genom ganska tät vide och här fanns det gott om mygg, men efter ett tag så blir vi av med både vide och mygg men möts av dimmorna som ligger lågt över Tarfaladalen.

Dimmorna börjar lätta i Tarfaladalen

Tarfalajaure är nästan täckt av is, för 6 år sedan så var sjön helt isfri,  vi träffade stugvärden på Tarfalastugan och han hade en annan uppfattning för han påstod att sjön aldrig var isfri någon gång. Det var inte lönt att diskutera med honom vidare, men bilderna jag tog 1991 visar att det inte fanns någon is på sjön. I bakgrunden syns Kaskasatjåkka 2076 m.ö.h. 

Det var dags för lite lunch vid Tarfalasjön och det blev något från Blå Bands delikatesser igen.

Isranunkel eller fjällsippa på Tarfala, jag tror att jag använde mitt makroobjektiv här för det blev en skaplig skärpa på blommorna, det har jag inte lyckats med tidigare.

Det var inte något stort utbud av djur och växter under vår vistelse på Kebnekaise men en liten fjäril av okänd art fångade jag på bild i alla fall. Efter lunchuppehållet så var det dags att vandra tillbaka till fjällstationen.

På väg ned från Tarfala

Plötsligt så var dimmor och moln borta och vi kunde se sydtoppen på Kebnekaise mot en knallblå himmel. Det är väl ganska typiskt hur vädret i fjällvärlden kan slå om från en minut till en annan.    

Av två bilder sammanfogade jag ett panorama över Kebnekaisemasivet som jag publicerade för 8 år sedan i mina landskapsbilder.

Efter att vi beundrat det vackra landskapet så fortsätter vi vår vandring nedför Tarfalavagge

Utsikten från vårt sovrumsfönster på Kebnekaise talade bara om att det var regnigt och disigt så vår planering att försöka ta oss upp på Kebnekaises sydtopp grusades, men om vi väntade ett tag så kanske  det blev bättre väder.

Tidsfördriv på Kebnekaise i väntan på bättre väder. Efter vår långa frukost så gjorde vi oss i ordning . Vi hade planerat att gå västra leden eftersom den östra inte var rekommenderad att gå utan ledare.

Men det går inte alltid som man planerar, vi gav oss iväg trots det dåliga vädret och det gick väl ganska bra till en början. Men vi måste ha läst kartan fel för vi klättrade upp för en rasbrant och jag insåg att vi hade hamnat totalt ur kurs, så vi stannade och kokade lite kaffe, och plötsligt försvann dimman och jag såg att vi befann oss rakt nedanför en glaciär, och där skulle vi inte vara

Då insåg jag att den här vägen var totalt fel så det var bara att retirera och ge upp försöket att nå sydtoppen den här gången, så vi började att gå tillbaka till fjällstationen, jag sade till Thomas att det blir fler tillfällen, men inte på den här resan för nästa dag skulle vi åka hem, och när vi kommit till baka så bokade jag en helikoptertransport till Nikkaluokta.

På kvällen åt vi middag på restaurangen och sedan var det dags för lite nattsömn. 

Efter frukost så var det dags att packa och göra oss klara för avfärd, här står Thomas utanför  "Gorni" som  vårt boende hette på Kebnekaise fjällstation 1997

En sista bild från vårt boende på Gorni mot Singi sedan promenad ner till helikoptern som flyger oss till Nikkaluokta  

Bilder från helikopterflygningen till Nikkaluokta 1997

Efter ankomst till Nikkaluokta så blev buss till Kiruna och där blev det en tids väntan på att tåget mot Stockholm skulle avgå så vi tog en tur på stan och nu kunde vi inte klaga på vädret.

 Annorlunda skyltar stöter man på ibland och här är en Parkeringsplats för sparkstöttingar i Kiruna. Så småningom blev det dags att kliva på tåget och det avgick säkert på utsatt tid och vi gick väl efter ett tag till restaurangvagnen när det var dags för middag, och vi gjorde kanske en liten sammanfattning av dagarna på Kebnekaise över ett par pilsner till sena natten.

Här står vi under ett strömavbrott på tågresan mot Stockholm 1997

När vi så småningom vaknade på morgonen så stod tåget stilla på en plats som heter Nyland i Ångermanland  och det hade det tydligen gjort en längre tid, för problemet var att det var strömlöst någonstans längre söder ut.

Men efter några timmar så fortsatte vi vår resa mot Stockholm. Thomas hade ringt sin far som har sommarställe i Hälsingland så Thomas klev av vid någon lämplig station så hans far kom och hämtade honom där.

Men jag fortsatte ensam mot Stockholm och Täby och var väl hemma några timmar senare än beräknat. Men vad gör det borta bra men det var skönt att komma hem igen.

Min Rubrik var "Sista resan till Kebne, och så blev det fast jag hade tankar på att göra någon mer resa till fjällvärlden t.ex. en vandring från Abisko till Kebnekaise eller något annat resmål. Men det kom annat emellan, min hustru ville att vi skulle börja spela golf igen, så småningom blev det så , då kom mina fjälldrömmar att hamna på undantag.

Utsikt över Golfbanan Parque de Floresta i Portugal från terrassen på mitt rum 

Det blev istället några golfresor till Portugal, Italien och Spanien, men de är dåligt bilddokumenterade, det är svårt att både spela och samtidigt ta bilder, jag har provat men det går inget vidare, så där har jag inte något att blogga om. 

Det var allt för den här gången

Ha det Gott

Stig

Kebnekaise den 10 till 15 juli 1991

Den här bloggen liksom mina tidigare har tagit lite tid att få till med bilder men en liten skillnad är det dock, de flesta bilderna finns redan på min dators hårddisk. Men för att komplettera så fanns resten av bildmaterialet på ett rundmagasin för diabilder och några på ett vanligt diamagasin.

Efter fotokursen i Kvikkjokk så dröjde det några år innan det blev aktuellt med någon ny fjällvistelse. Mina vänner Carl-Magnus och Gunvor erbjöd mig att få följa med på en tur som skulle gå från Riksgränsen - Unna Allaka - Alesjaure - Kebnekaise, men min far blev sjuk så jag fick tacka nej till erbjudandet. 

På väg mot Tarfala 1991

Under våren 1991 frågade min hustru Lenas son Henrik om vi kunde ta en tur till Kebnekaise under sommaren. Han ville först att vi skulle tälta, men jag föreslog att vi kunde bo på Kebnekaise fjällstation, och jag ringde Sv. Turistföreningen och bokade rum åt oss, och vi fick plats mellan den 10-15 juli, i ett fyrbäddsrum som vi efter ett par dagar fick dela med ett danskt par.

 Detta är Kebnekaise från Tarfalladalen. Bilden ovan har jag lånat från Kebnekaise resan 1997, som jämförelse av bilden ovanför denna, det var mer snö kvar 1997 

Det var dags att plocka ihop utrustningen igen och se över om något behövde kompletteras, jag tror att jag köpte mig en ny ryggsäck som var lite rymligare och nya stövlar sedan handlade vi Blå Bands frystorkade rätter som jag testat tidigare, en Fjällkarta över området och ett par bra böcker.

När det gällde kamerautrustningen så hade jag köpt en ny Nikon F801 tidigare och till den tog jag med mitt 35-135 mm. zoom, en Nikon Teleconverter TC-16A samt några rullar diafilm Kodak Ektachrome.

 Sagt och gjort den 9 juli åkte vi med tåg från Stockholm till Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta. Att åka tåg är ganska skönt och avkopplande. Vi hade sovvagn så när man kände sig trött så var det bara att krypa i säng. Men vi satt uppe ganska länge i restaurangvagnen och pratade och ju längre norr upp i landet vi kom ju ljusare blev kvällen.

Efter några timmars sömn så återvände vi till restaurangvagnen för lite frukost och det åter stod några timmar till vi var i Kiruna, jag minns inte hur lång tid tågresan tog men det var kanske 17-18 timmar.

Väl framme i Kiruna så var det ett par timmars väntan innan bussen till Nikkaluokta skulle avgå så det blev lite sightseeing på stan och samtidig äta lunch, men till slut var det dags att ta plats vid busshållplatsen och här står Henrik i busskön till Nikkaluokta. Bussfärden tog väl ett par timmar kanske och väl framme så bytte vi till stövlar för det hade jag haft tidigare under mina fjällvistelser.

Efter ankomsten till Nikkaluokta så började en lång vandring, det är c:a 19 km. till Kebnekaise fjällstation. Vädret såg lovande ut och det blev ganska varmt om fötterna i solen, men vi hade ju ingen aning om hur gångleden såg ut. Bitvis var det som att gå på en trottoar, för det var ju spångad led, inte hela vägen men långa sträckor var det, och det var ju för att minska på slitaget, för med alla tusentals fjällvandrare så slits lederna. 

 Efter några kilometer så kom vi fram till en hängbro över Tjeurajokka.

 Henrik på bron över Tjeurajokka efter bron så kom vi till båtlänningen vid sjön Ladtjojaure

Vy över Kebnekaise och Tolpagorni från Ladtjojaure båtturen tog omkring en halv timme men sparade många steg, sedan var det apostlahästarna som gällde igen.

 Kebnekaise fjällstation i sikte,  Det är svårt att minnas när vi kom fram, och eftersom det var ljust långt in på  natten så kan det varit ganska sent. Men efter att vi fått vår rumsnyckel och installerat oss så blev det dags för lite mat, och fjällstationen har en utsökt restaurang så vi intog vår middag där. 

Dagen därpå gjorde vi en rekognosceringstur runt fjällstationen, och här går vandringsleden mot Singi. i bakgrunden syns Singitjåkka och Tolpagorni.

Vy över Ladtjovagge från foten av Tolpagorni

 En av många fjällbäckar som rinner ned till Ladtjojåkka som flyter fram genom Ladtjovagge till Ladjojaure  och i bakgrunden så tornar Singitjåkka upp sig 1702 m.ö.h.

Henrik betraktar deltagarna på en klätterkurs på Kaipak, som är det så kallade husberget. Efter middagen var vi på en genomgång av olika aktiviteter man kunde deltaga i under vår vecka. Det var bland annat bestigning av sydtoppen på Kebnekaise, klätterkurs och glaciärvandring för att ta några exempel.

Vi valde att vara med på bestigningen av Kebnekaise, och det skulle bli dagen efter med samling kl. 08.00 . med oss fick vi ett matpaket och en termos med varm dryck, övrig utrustning var regnkläder bland annat.

Det blev en skakig start på bestigningen av Kebnekaise beroende på att jag försökte fota samtidigt och att hålla takten i kön, tänk om VR vore uppfunnet då.

Henrik läskar sig med en kåsa fjällvatten på första rasten på vägen mot toppen.

Ny vätskepaus på Östra leden mot Sydtoppen och det syns att svetten lackar på flertalet deltagare.

Vandringen fortsätter sakta uppför branten, lite anmärkningsvärt att notera den smutsiga snön, det  kanske beror på någon form av nedfall, lite förvånad blev jag i alla fall. 

 Ny vilopaus efter en brant klättring vi var ganska svettiga och kylan kommer med moln och dimmor som omsveper Kebnekaise. Efter hand så får vi passera en glaciär och över ett område med stora klippblock som var ganska svåra att forcera. Men till slut så kommer vi fram till den så kallade väggen och där gör vi halt medan våra guider undersöker möjligheterna att klättra upp på väggen till toppstugan. Beskedet blev tyvärr negativt de ansåg att det var alltför riskabelt att klättra på den hala vägen upp, så vi fick avbryta c:a 200 m. från målet.

 Väntan på 2000 m. höjd nedanför Sydtoppen, och nu väntar vi bara att klättra ner igen och slicka såren efter besvikelsen att inte nått toppen

 Här har sällskapet samlats på kanten av Björlings Glaciär och meningen var att åka kana nedför, efter instruktioner av guiderna att ha ryggsäckarna på magen och ha regnkläderna på så var det bara att ge sig iväg.  Det gick väldigt fort och för att bromsa skulle man vända sig och bromsa med fötter och händer.

Här får man en uppfattning om lutningen på Björlings Glaciär på Kebnekaise, och den är nog nära 45 grader

Alla kom ner välbehållna men det återstod många meter innan vi var nere och mina fötter ömmade ganska mycket, speciellt mina stortår var väldigt inflammerade med blånaglar. 

 Vy från Östra leden på Kebnekaise

Under kvällen så pratade vi om att försöka en bestigning igen nästa dag, men mina fötter var alltför inflammerade så jag avstod, men Henrik ville försöka igen och det tyckte jag var ok. Så följande dag gav sig Henrik iväg och det såg ut som det skulle bli fint väder. 

Medan Henrik besteg Kebnekaise så rörde jag mig på lite mer plan mark under dagen och här har jag fotat Tolpagorni från Östra leden. Solen grinade mig rakt i ansiktet och varför var inte den på min sida dagen innan. Nu passade jag på att fota några växter och en Bastaedsvärmare

 Utslagen vide i Kebnekaise

                                               Fjällgröna                                                     Svarthö

Bastardsvärmare

Henrik och övriga i sällskapet återvände ganska sent på kvällen och de hade haft en lyckad dag med fint väder på toppen, så han hade kunnat ta många fina bilder, men de bilderna har jag aldrig fått se .

Dagen efter så föreslog jag en tur upp till Tarfalladalen och det var också en vandring som gick mycket uppför. men det var inte fullt lika påfrestande som bestigningen av Kebnekaise.

 Vandring uppför Tarfallavagge från Kebnekaise fjällstation var det 8 km.

Smältvatten från Kebnetjåkka blir till ett litet vattenfall

                                                  Fjällglim och Isranunkel på  vägen till Tarfala

 Fjälltrav och Fjällvedel på vägen till Tarfalla

Molnen hängde ganska lågt över Vetenskapsstationen och Tarfalastugan

 Tarfalla stationen och Isfallsglaciären

Med 135 mm så kom jag ganska nära Isfallsglaciären, som var ganska mäktig att se.

 Tarfalajaure och Kebnepakteglaciären, sjön är ganska stor avståndet från vår sida  till Glaciären är det drygt 1000 m.

Solen bröt igenom ett kort ögonblick så jag fick en skaplig bild på Kebnepakteglaciären 

Här intogs dagens lunch vid Tarfalastugan som antagligen innehöll något "läckert" från Blå Band. Henrik ser inte alltför missbelåten ut, men det ser ut som det var ganska kyligt att sitta där, för solen kom bara fram korta stunder. 

 På väg nedför Tarfallavagge

 Nedför Tarfallavagge i bakgrunden Savotjåkka

Sedan var det en lätt vandring tillbaka mot fjällstationen och efter middagen så bokade jag helikopter för transport till Nikkaluokta av två själ, det ena var mina ömmande fötter och det andra, det kunde vara roligt att flyga helikopter också som avslutning på Kebnekaisevistelsen.

Helikoptern som flög oss till Nikkaluokta från Kebnekaise

Bilderna från flygturen är så dåliga att de är inte något att visa, men flygturen var kul och tog inte mer än 15 minuter, vandringen tog flera timmar. Efter en stunds väntan på bussen så kom vi tillbaka till Kiruna. Där blev det ett par timmars väntan också, och då passade vi på att besöka Kiruna kyrka som är lite unik i sin byggnadsstil.

Kiruna kyrka rödmålad och doftade tjära, kyrkan skall monteras ned och återuppföras på annan plats.

Interiör från Kiruna kyrka och Altartavlan tror jag har målats av prins Eugen

Gatufotobild från Kiruna kanske lite unik med tanke på att den delen av Kiruna inte kommer att finnas längre. Den kanske inte platsar i Gatufotogruppen men i min blogg får den plats.

Kiruna järnvägsstation 15 juli 1991, det blev sista bilden från resan till Kebnekaise, och nu började en lång resa till Stockholm, men det skall bli skönt att komma hem igen. Som tack från Henrik fick jag ett fint praktverk av Sven Hörnell, "Subarktiskt Land" en bok med fantastiskt bildmaterial från Kebnekaise bland annat.

Det har ändå varit en fin resa med många häftiga vyer från ett högalpint landskap även om jag missade toppen av Sverige. Nu blir det inte mer för denna gången men jag kanske återkommer.

Ha det gott

Stig