Livet i raketfart

Ute och ränner på stan...

...var det några som var förra helgen. Ja, Göteborgsvarvet alltså.

Eliten värmde upp, och fotograferna likaså.

Det var trångt så det gällde att vara innovativ med sina ombyteskläder. Staketet runt Slottskogsvallen var en favorit. Det fanns liksom inbyggda krokar där.

Det var några i släkten som skulle starta i olika startgrupper, så vi tillbringade en god stund med att heja iväg dem. Eliten sprang in på en timme så dem såg vi bara komma i mötande fil på storbilds-TV'n. Spurta! spurta!

Molnen sprack upp och många törstiga löpare väntades in, men ingen fara, vätskekontrollen hade laddat upp med några muggar vatten.

Även motionärer har koll på prestaionen nu för tiden. Det gäller att ha full koncentration på sin personliga tidtagning.

Lite muntrationer i startfållan bjöds det också.

Man kan ju alltid passa på att leka med kamerainställningarna medans man väntar.

och med vinklarna.

Men till sist kom hjältarna in mot mål.

och som tur var hade alla tre ungefär samma tid så alla kunde känna sig nöjda och belåtna!

Dela:

Omväg på hemväg

Underlät att gå av tunnelbanan på den vanliga stationen i dag och fortsatte tills det tog stopp, dvs Kungsträdgården.

Kungsan är en station med mycket märkliga dekorationer. Man har återanvänt (kopior av) bitar från platset Makalös som låg i närheten en gång i tiden. Det torde ha varit en fantastisk byggnad, synd att den brann ner och aldrig bygges upp igen.

Nu finns Stockholms längsta rulltrappa här. En sevärdhet i sig om man är från landet (= platser utan rulltrappor).

Jag hade hört rykten om att körsbärsträden i Kungsan var på gång och ställde mina steg ditåt.

Mycket riktigt, det börjar bli rosa, ett par dagar till bara så är det i full blom.

Ägnade en stund till att fotografera blommorna med olika exponeringar, tyckte den här high-key varianten blev OK.

Egentligen är det rätt tråkigt att fotografera blommor. Folklivet är betydligt roligare.

Och djurlivet.

Får komma tillbaka en annan dag och fortsätta, hoppas det blir fint väder på fredag.

Dela:

En fläkt från flydda tider - nu med bilder!

Nämnde i tidigare inlägg att jag av min morbror fått en fin present: min mormors kamera. Efter lite letande på nätet har jag identifierat kameran som en Voigtländer Avus 6,5x9. Den här kameran tillverkades 1914-1935, vilket stämmer ganska bra med de gamla negativ som fortfarande finns i en skokartong i min garderob.

Utsikt över bakgård i Göteborg. Snöras på vårvintern. Kanske första bilden med kameran?

Min mormor hette Anna. Hon var en tidig fotoamatör och de första negativen i skokartongen verkar vara från ca 1910.  Vilken kamera de kommer från är okänt. Kanske någon lådkameramodell? Avusen verkar mest ha använts med filmpack. Man kan i flera av bilderna se barnen leka med omslagspappret till filmpacken, så antagligen tog det en stund att ställa in kameran.

Familjen tycks ha fått en viss fotovana med tiden. Fotografen lyckas i alla fall inte locka barnets intresse från förpackningen till filmpacken.

Vad man kan se från pappersfickorna som negativen ligger i så lämnades filmen in för framkallning och kanske även kopiering. Hon gjorde även kopior själv genom att lägga negativet ovanpå ett fotopapper i en särskild ram och ställa denna i fönstret för att exponeras. Efter någon timma kunde sedan bilden framkallas.

Fönsterbänk tidigt 20-tal. Nattens drottning blommar och det är givetvis ett bra tillfälle att plocka fram kameran.

Motiven är mest familjebilder och omgivningsbilder.  De äldsta av dessa verkar vara från ca 1920, med tanke på åldern på barnen på bilderna. Sen kan man följa barnen i ca 20 år framåt. Därefter verkar kameran ha bytts ut mot en modernare modell för rullfilm, förmodligen en Kodak Junior 620 som också finns kvar.

Detta var före de praktiska barnklädernas tid. Observera sjömanshatt och knäppkängor.

Negativen är lite större än vad min scanner klarar av, så en viss beskärning har gjorts.

Nu återstår att se om kameran även kan prestera bilder i nutid. Sommarens projekt kanske...

Dela:

Glad påsk!

Glad Påsk alla Fotosidan-vänner!

Önskar Ylva

Dela:

Jag älskar presenter!

I bland blir man glad! När man har hållit på att fotografera med gamla kameror ett tag så händer det i bland att folk frågar om man kanske vill ha något som de har liggande. "Du kanske kan ha nytta av den här...?" Och det är ju alltid lika roligt att få presenter! Men allra bäst är ändå de kameror som funnits i familjen och man kan härleda bilderna i gamla album till.

När jag hälsade på min morbror förra sommaren fick jag inte en gammal familjekamera utan TVÅ! Den ena var min mormors Voigtländer bladfilmskamera och den andra en Voigtländer Bessa 66, "Baby Bessa".

Efter lite letande på webben har jag kommit fram till att den förmodligen är från 1947.

http://voigtlander.pagesperso-orange.fr/cadresA.htm

Så i med en rulle 120-film och ut och prova. Resultatet syns nedan. Lite "mjuk" karaktär, men i övrigt god kvalitet på bilderna. En liten och smidig kamera och ramsökaren fungerar förvånansvärt bra.

Bildformatet är 6x6. Här lätt beskuret, enbart p.g. av min tendens att hålla kameran något snett...

Kan nog bli en och annan rulle till i den burken...

Dela: