EPA - en suggestiv skildring
Under ett års tid har Martin Bogren följt några unga pojkar och deras liv med EPA-traktorer på den skånska landsbygden. Nu ställs bilderna ut på Kulturen i Lund.
Utställningen kallas EPA och är en suggestiv bildberättelse i svartvitt om några unga pojkars sökande efter kickar och identitet.
I utkanten av byn möts grabbar och bränner avtryck i den sommarheta asfalten. Lukten av gummi, tjuvtrimmade motorer och fet oljelukt fyller luften när motorer rusas. Bilar formerar sig i ring och i leken turas de om att köra in i mitten. Visar upp sina konster där styrkor mäts och krafter prövas.
Martin Bogren är född och uppvuxen i Skåne och har nu sin bas i Malmö. Hans första bok skildrade musikgruppen The Cardigans under baserad på flera världsturnéer med bandet.
År 2000 kom boken ”Ocean” som skildrar en grupp Indiska män som för första gången kommer i kontakt med havet. Boken erhöll hederspriset för årets bästa fotobok i Sverige samma år.
2011 premiärvisades ”Lowlands” på Fotografiska i Stockholm och samtidigt producerades en bok. I detta arbete återvänder Martin Bogren till sin barndoms by Skurup, och skildrar mötet i personliga och poetiska bilder. ”Lowlands” tilldelades Bogren Scanpix stora fotopris.
Utställningen EPA invigs den 16 februari klockan 14 på Kulturen i Lund av Per Lindström, adjungerad professor i bildjournalistik vid Mittuniversitetet och före detta chefredaktör för tidningen Aktuell Fotografi och bildchef på Sydsvenskan. Martin Bogren finns på plats för samtal kring bilderna i utställningen.
EPA visas fram till den 28 april 2013.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
47 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Recept för att utveckla sitt egna bildseende 2013: Gå och titta på andras bildskapande, oavsett om det är knivskarpa djurporträtt från Afrika på Dunkers eller suggestiva retrobilder av en skånsk subkultur på Kulturen.
Själv glädjer jag mig åt att de södra delarna av landet också får njuta av intressanta utställningar. ;)
klockrena bilder där.
det är ju du som borde ställa ut istället! :)
Håller med riktigt bra...
skön känsla...
Jättefina reportagebilder värda en fin utställning, håller med.
Bra jobbat Mattia. Klart att dina bilder är "bättre".
Skitbra!! Och eftersom det inte går att skriva bara det för att kommentaren blir för kort så skriver jag skitbra!! igen
Lowlands kunde/kan jag bläddra i länge. Han är verkligen bra på att fånga "det" i sina bilder.
Där finns mycket att ta till sig för en sån som mig som gärna snöar in mig på _hur_ jag ska göra för att ta olika bilder.
//
http://ljusavtryck.blogspot.com/
Själv så tycker jag väldigt, väldigt mycket mer om dina bilder, Niklas. Var ett sant nöje att klicka runt i ditt galleri! :)
Fin närvaro i bilderna.
Jag har ingen som helst förståelse för de som gnäller på tekniken i bilderna.
Om det var en av epa-killarna som tagit bilderna hade dom kanske fått någon like på facebook, men eftersom människan som tagit bilderna är känd, så är det konst!
å andra sidan!! så visar ju bilderna att man kan fånga känslor även om man inte har dyr utrustning som tar knivskarpa bilder..
Dock har JAG ingenting till övers för den här trenden..
Vad som däremot stör mig väldigt mycket är att detta publiceras nu snart en månad efter premiären.
/Magnus Wallon/PN
På sammma sätt som i måleriet och inom fotografin. Det finns flera sätta att använda mediet. Ett påstående inom fotografin är att bildens kvalité är kopplat till skärpan. Det diskuteras ofta på olika fotosajter där resultatet redovisas i detalj hur skärpan återges i olika riktningar och positioner. Detta är en grund för påståendet att skärpa kopplar till kvalité.
Precis som impressionismen inte avsåg att avbilda en scen som realisterna utan avsåg att avbilda upplevelsen. Att avbilda en upplevelse kan göras på flera sätt. Ett sätt är med oskärpa, vilket Bogren använder sig av. Däremot krävs det en hel del av fotografen, mot vad man kan tro. En oskarp och råbild blir inte nödvändigtvis bra. Nu lyckas Bogren undersöka upplevelsen kring EPAn i sitt arbete och förmedla upplevelsen.
Det innebär inte att alla som vill göra ett motsvarande arbete och förmedla en känsla måste göra som han. Tvärtom, möjligheten att göra ett arbete där fotografen sätter skärpan högt kvarstår och låta detta var ett uttryckselement för att nå ut med sin avsikt.
Missförstå mig rätt, jag tycker att Martin har en hel del riktigt grymma, känslomässiga bilder i sin portfolio och jag ifrågasätter inte hans bildseende eller hans sjukt hårda arbete med att komma nära och få med autentiska ögonblick. Däremot så tycker jag att det finns en del bilder som inte är så bra, inte för att de är oskarpa/suddiga utan för att innehållet inte säger så mycket/intetsägande bild som KAN funka i sammanhanget i ett galleri, men faller när den presenteras enskilt. Att man sedan "slänger på" korn, svartvitt och en vinjettering gör inte bilden bättre i mitt tycke. En bra bild kan få mer känsla av detta och då märker jag inte effekterna, de distraherar inte från den goda bilden, men när jag ser en "sämre" bild (komposition, känsla, budskap) med samma "effekter" så lägger jag märke till effekterna, och det är ingen bra grej i mitt tycke. Arbetet i mörkrummet, lightroom, photoshop eller vad det nu är tycker jag aldrig ska distrahera eller ersätta budskap, känsla och komposition fångat genom kameran. Bilden på grabbarna som klättrar upp för staketet, eller det suddiga porträttet i artikeln gör just detta, tycker jag. Andra bilder i samma serie (himmelsreflektion i framruta, drömmande/sovande unga killar i framsätet) är klockrena och stämnings-/känslofulla.
Den gamla devisen: "Bornera icke svagdricka" (Carl XIV) går att applicera här. ;)
Nu hör jag till skaran som uppskattar Martins fotografi och förundras över en del kommentarer här. Alla fotografierna är analogt tagna alltså med film så jag tror inte han slängt på en massa brus, liksom att oskärpan säkert beror på lite längre slutartider och inte datorarbete, samma sak med att behålla färgen, här kan ju uppstå problem när man använt sv. film.
Ska bli spännande att få se din färdigga utställning kommande lördag Martin.
En utställning till föresten med Ralph Nykvist på pumphuset i Landskrona med invigning kl. 13.00 lite synd så det gäller att stå på så man hinner med båda dessa två duktigga fotografer!
skulle gärna vilja se hur han jobbar under hela skapar processen...
http://sv.wikipedia.org/wiki/EPA-traktor
http://sv.wikipedia.org/wiki/A-traktor
Eftersom jag pluggat på Skurups folkhögskola som ligger intill lantbruksgymnasiet så kan jag berätta att det heter EPA i folkmun. Martin Bogren är just från Skurup. ;)
Yes, det är ett nöje :-D
Jag tror inte något. Att framkalla bilder i mörkrummet är en tillgänglig teknik precis som att framkalla bilder digitalt i någon mjukvara. Fotografer har en uppsjö av olika möjligheter att hantera bilder och väljer dem aktivt. Jag skulle kunna (om jag fortfarande hade den kvar) kunna gå ut och fota med en gammal Canon FTb och framkalla i mörkrum, med fix, pjattning, manuell vinjettering/ och efterbelysning som verktyg, eller så skulle jag kunna göra likartade effekter i lightroom eller Photoshop med Nik's verktyg (Silverlight t.ex.) - det finns många vägar att gå, men som fotograf gör jag fortfarande ett val, precis som när jag väljer gluggar (manuella eller icke-manuella) film, bländare, exponeringstid, etcetera, etcetera. - under perioder har vinjetteringen, kornigheten och oskärpan varit riktigt poppis (bl.a. på den utmärkta Nordens fotoskola) - nu tycker jag mig ha sett mycket av den varan från många fotografer på sista tiden, igen - och oavsett huruvida effekten är digitalt eller analogt framställd så är resultatet just detta. Ibland fungerar det, ibland ... när det är lite tristare bilder så blir jag som observatör mer varse om just effekterna.
För mig handlar fotografi om att när jag tänker mer på effekterna (återigen, vare sig de är analoga eller digitala) än på den fina bilden med dess budskap, känsla, form, komposition och exponering så upplever jag att det saknas något. Det är min åsikt. Jag tror att det är just åsikter som kommentarsfunktionen är avsedd för.
Fast jag tycker fortfarande att det är lite roligt att en del verkar tro att bilderna är tagna med digitalkamera och konverterade till svartvitt med filmbrus i PS. Att välja att fotografera med film är att välja att förhålla sig till vissa begränsningar, som i sin tur kan ge till exempel sämre skärpa på grund av dåliga ljusförhållanden. Att jämföra det med att konvertera till svartvitt i PS är också på sitt sätt underhållande.
Vilka är det som tror att bilderna är tagna med digitalkamera och konverterade till svartvitt? De begränsningar du talar om (såsom att man som fotograf måste hålla sig till längre slutartider när bländaröppningen inte blir större, alt. man inte vill ha kortare skärpedjup än vad man får på t.ex. f/5.6) är fortfarande val som en fotograf gör, redan före fototillfället. Sen är det klart att rörelseoskärpa, skakoskärpa ibland gör sig till sin rätt, sen är det såklart att film med högre ISO, eller av visst märke (när man skjuter analogt) blir brusigare på grund av mediets art, men det är fortfarande ett medvetet val. Det är liksom inte slumpen som gör att fotografen gick ut med den kameran och den filmen - på samma sätt kan jag göra ett medvetet val att fotografera digitalt med en kamera där jag kan höja ISO och kunna ta skarpare bilder. I vissa fall gör det bilderna mindre intressanta, i vissa fall gör det bilderna mer intressanta. Däremot är en bild med tveksam komposition och innehåll som är tillika tveksamt, med ett otydligt budskap inte förtjänt av ett visst val, vare sig det är ett val av film, eller framkallning i mitt tycke.
Är det någon som hävdat motsatsen?
ja folk har nämnt att han lyckats fånga känslan.. vilket han ju kunde gjort även om bilderna varit skarpa..men som sagt, bilderna är bra pga det är gjort med vilje.. makes total sense right?
Klart man kan förmedla känsla med skarpa bilder, känsla kan förmedlas på många sätt. Bogren har valt detta uttrycket och funkar bra ihop med hans bilder och hans historia. Ser man på t.ex. Töves "Riverside Viskan" så är även den väldigt stämningsfull och där med knivskarpa bilder. Tror snarare det handlar om att ha en stil och hålla sig till den i hela projektet, så man fångar in betraktaren i en värld och inte kastar ut den vid nästa bild. Om nu inte det är syftet förstås :)
Det finns massor med fotografer som tagit skarpa bilder med känsla. Titta på Bruce Davidson och hans serie Subway. Titta på David Lachappel som är hänger på Fotografiska. Andreas Gurskys bilder som var på MM. Det finns ingen motsättingar mellan skarpt eller oskarpt. Det handlar om vilken stil en fotograf har och vad han/hon vill förmedla och avsikt.
En del gillar chips, andra Ben och Jerry glass. Är man två som delar på detta blir det extra mysigt.
Så även här.
Varför inte rikta all denna överskottsenergi mot kameran och fotograferande istället för negativa inlägg på fotosidan.
nu skriver du ju en trist kommentar om trista kommentarer...
Mikael tjatar du bara för du måste?
Fotografi är att utvecklas, att visa känslor, att skapa, att våga och så mycket mer!
Jag har gjort en del projekt med ungdomar i Malmö i fotografi. Min tanke här har varit hela tiden att inte klanka ner på deras fotografi utan att bygga på deras självkänsla!
Om någon av dem har tagit en bild rakt in i en häck, vilket naturligtvis inte blir någon höjdare kan man ju gör på olika vis. Man kan tala om för eleven att bilden är totalt kass!
Att eleven kanske borde syssla med annat en fotografi! Men man kan ju också vända på det hela! Man kan säga att dessa bilder behövs för att utvecklas! Fotografiet är inte bra men dessa foton behövs för att komma fram till vad som funkar! Att nervärdera och trampa ner, leva efter jantelagen tror i alla fall inte jag på. I fallet med häcken kanske eleven aldrig vill fotografera igen om man mosar "hen" under skosulan, det andra alternativet tar "hen" åt sig och blir inspirerad att göra mer med sin fotografi.
Jag hör själv tyvärr till de som tar mer dåliga bilder en bra
Detta tror jag gäller alla oss "fotografer"
Jo Mikael man kan förmedla känslor på massor av vis! Känslor upplevs olika från olika personer och är nog ganska odefinierbart! Att tillfredställa alla är omöjligt (bara se kommentarer här)
Om någon skulle missförstå så håller jag med Jesper helt! Peppa och hjälp varandra i stället för att nå bättre resultat! Att nervärdera någon tror jag inte har hjälpt någon att växa!
Jag tror att fotografer alltid är sina egna värsta kritiker och att inget som någon annan har att säga är hårdare och vassare än det de säger till sig själva. Jag vet flera som aldrig är nöjda och som tycker att inget de skapar är bra nog. Det är nog därför du själv nämner det klassiska, att alla fotografer vet precis hur det är att komma hem med rullar eller minneskort fulla med mindre bra bilder. Jag tror att kritiken och frustrationen som osar i många kommentarstrådar på diverse fotoforum kommer just från den här ständiga strävan efter "bilden" och jag tror att alla fotografer, vare sig de är 17 eller 70 inser någonstans att det är bra att de aldrig blir nöjda, för nöjd står still, slutar utvecklas. Därmed inte sagt att det är OK att kasta skit på bilder, men det tycker jag inte att någon gjort här. Om en fråga som Mikael Roos väcker sådan irritation så måste det finnas någonting mer bakom reaktionerna. Kanske är det jobbigt att bli påmind om sin egen inre röst, kanske är det jobbigt när någon gör anspråk på auktoritet inom fotografins sköra värld där jante alltid är närvarande och där 499 snubbar alltid hävdar att de kan göra det bättre (direkt eller indirekt).
Ironin i det hela är att de som kritiserar de som kritiserar är lika goda kolsupare de, och kanske var det just det som Mikael menade i sin syrliga respons? Alltid kommer någon med någon form av egen norm, vare sig det handlar om ödmjukhet och buskar eller om syrlighet och linsskärpa.
Du behöver inte känna dig träffad Mikael, det är ett allmänt problem med den här sidan, inte specifikt på den här artikeln.
Det är bra att du har koll på hur du ska inspirera dina adepter Lars, du gör detta väldigt klart.
Jag brukar inte klanka ner på folks bilder.. alltid konstruktiv kritik!
Men, när man ser domhär bilderna som verkligen ser ut att vara tagna av en som aldrig hållt i en kamera, och läser att dessa hänger på en fancy utställning blir man ju lite ifrågasättande.. Mitt sätt att uttrycka mig är säkert inte det bästa, men frågeställningen är klar; är det konst bara för att en erkänd fotograf tagit dåliga bilder med vilje?
Jag har aldrig påstått att jag gör det bättre. men jag hade inte publicerat en bild som såg ut på detta vis.
Och ja, min kommentar på denna kommentaren var ju menad som att han var lika god kålsupare själv, och nej jag känner inte ett MÅSTE att tjata :)
Jag tycker det är nyttigt att säga vad man tycker ibland.. blir trist när alla bara säger "åååh vad fint". Det jag stör mig på på denna sidan är alla prettos som kan och vet så underbart mycket om allting, och gärna bakar in indirekta förolämpningar i sina utläggningar så fort någon som inte har 6000 posts vågar sticka fram hakan.
Jag lägger min energi på att leta upp bilder och artiklar som intresserar, väcker min nyfikenhet eller det jag gillar.
Dessa bilder gör så.
Annars hade jag hoppat över dem och inte bemödat mig att klandra eller spy fram olika smak. Det skulle även vara ointressant för andra.
Man måste väl få diskutera saker även om man inte har positiva saker att säga?
Mikael, du måste lära dig att konst inklusive foto till stor del är en klubb för inbördes beundran, även om bilderna ser ut som att jag gett min 7-årige son en kamera i julklapp så är de outstanding om en viss person tagit dem eller att de exponeras i rätt sammanhang.
Allting är relativt och smaken är som baken.. men en dålig bild är en dålig bild oberoende av vem som tagit den.. hade jag sett den dom här bilderna utan att veta att dom var tagna av sagda fotograf, så hade jag tyckt dom var dåliga.. och nu när jag vet vem som tagit dom, tycker jag FORTFARANDE att dom är lika dåliga.. kalla mig idiot, men jag är i alla fall konsekvent
Att i dag jobba analogt mot kund är att lägga ner mer arbete en vad kunden betalar.
Att köra ett projekt är en helt annan sak. Sedan håller jag med dig helt i att har man ett namn kan man leverera vad som, kanske en bild rakt in i en häck? Martins bilder enligt mig är något helt annat! Du tycker inte så! Fine det är ju det underbara med fotografi eller konst eller skulpturer eller vad du vill, vi tycker olika. Vilken tur det är så!
En dålig bild är en dålig bild? Men vad är en dålig bild? Bilden rakt in i häcken?
Vem avgör? Att ett fotografi inte tilltalar en betraktare är ju inte samma som att den är dålig.
Leif tycker det beror på inbördes beundran och tar sin 7 årige son som exempel.
Du säger själv att man måste diskutera även om man inte har positiva saker att säga.
Naturligtvis utan kritik växer man aldrig! Naturligtvis är du ingen idiot för att du inte tycker om Martins bildstil! Men vad är rätt och fel inom fotografi? Till syvernes och sist är det ju upp till betraktarna vad som är bra och vad som är dåligt! Liksom det är upp till fotografen att ta de bilder på det vis han vill! Du har ju faktum dissat bilderna genom en klar åsikt om vad du tycker, med detta menar jag att du inte bara har skrivet att det är skit utan förklarat varför du tycker det. Som någon skrev innan smaken är som baken. Jag har sett en hel del av fotografierna innan och jag gillar det Martin gjort riktigt mycket! Jag gillar känslan, jag gillar kornigheten det råa i bilderna som framhäver Epa kulturen (enligt min mening).
Vet inte om detta blev tydligare men det blev.
Nu har jag ju mest varit inne på att jag tycker bilderna är dåliga.. även om jag inte tillade "tycker jag" efter varenda påstående, dock vill jag minnas att jag skrev "jag tycker" på ett par ställen :)
Jag håller helt klart med dig om att smaken är bred som baken, och jag är inte så trångsint att jag inte kan förstå varför någon skulle gilla bilderna. känsla levererar han helt klart!
Det jag mest hänger upp mig på är ju åter igen det faktum att dels dessa blurriga suddiga bilder hängs på utställning, och att årets naturfotograf utses baserat på bilder som har mindre med natur och mer med abstrakta målningar att göra. bilder som hade borstats av axeln och runtsparkade i grusen om det inte stod en viss fotografs namn på dom.
Jag tror att det är lite som Picasso vs. Konststuderande #215 - båda målar kubism, men alla vet att Picasso i flera år var kungen av realism och målade "arslet" av folk. Så när han vände sig till det abstrakta så togs han på allvar för att det var ett medvetet val och inte en slump.