Skatteverket kräver Cyberphoto på flera miljoner efter momshärva
Det största momsbedrägeriet inom EU någonsin har hittills resulterat i över 140 fängelseår. Nu kräver Skatteverket att Cyberphoto ska betala 11 miljoner för att de handlat med bluffande företag.
Under pandemin sjönk Cyberphotos försäljning av fotoutrustning, mobiltelefoner och annan elektronik till konsumenter. Då valde Umeåföretaget på att bredda sig och sälja mobiltelefoner till företag.
De köpte in mobiltelefoner för 55 miljoner och genom handeln kom Cyberphoto kommit i kontakt med företag som bedrev momsbedrägeri, uppger Sveriges Radio.
Cyberphotos största kund av mobiltelefoner år 2020 var ett danskt företag vars kontaktperson har näringsförbud i Sverige.
– Det var inget jag visste, vi kollar inte upp de anställda i respektive företag, säger Patrik Olsson till SVT. Han uppger att företaget avslutade alla affärer med de aktuella bolagen i slutet av 2020.
Skatteverket menar att Cyberphoto borde ha insett att vissa kunder var del i en suspekt handel med mobiltelefoner. Därför har Skatteverket beslutat att kräva Cyberphoto på 11 miljoner kronor.
VD Patrik Olsson menar att Cyberfoto blivit indragna i momshärvan helt mot sin egen vilja och vetskap. Därför har företaget överklagat Skatteverkets beslut.
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
16 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Skatteverkets ställningstaganden i dessa fall förefaller stödja sig på tidigare fall som har varit uppe i EU-domstolen. Där verkar det ha uttalats att den som nått upp till en tillräcklig nivå av kontroller för att säkerställa att allt gått rätt och riktigt till går fri från återkrav. Den centrala frågan är därför om Cyberphoto har gjort nog för att försäkra sig om att de inte blev en del i en momsbedrägerikedja. Skatteverket anser att så inte är fallet, Cyberphoto tvärtom och har överklagat SKV:s beslut och då får saken avgöras i därför avsedd(a) domstol(ar).
För mig är det självklart att det är momsbedrägeriföretaget som ska betala. Om inte ens Skatteverket märkte vad de pysslade med, varför ska man anse att Cyberphoto borde ha gjort det?
Den begagnade cykeln är ett utmärkt exempel. Det är helt omöjligt att VETA att en cykel du köper inte är stulen. Det går varken praktiskt eller teoretiskt. Varför ska du som köpare då betala för brottet som den som stal cykeln begick? Sinnessjukt.
Men Sisu Net blev experter på att sinka, försena och förhala. De anlitade en skattejurist som tidigare hade varit anställd på Skatteverket. Skattejuristen överklagade till förvaltningsrätten, den domen avkunnades hösten 2022, alltså tre år efter att revisionen inleddes. Vid det laget var mobilhärvan stoppad genom lagändring.
Det är enkelt att säkerställa att en cykel inte är stulen. Man begär kvitto och kontrollerar ramnummer och namn på säljaren. På likbande sätt hade Cybephoto kunnat kolla att deras kontaktperson på Befro (kund) var dömd för grova skattebrott och hade näringsförbud.
Cyberphoto hade även kunnat kolla upp att deras kontaktperson på Sisu Net var åtalad för cardcasting men undanhöll sig rättegång.
Var ska man kontrollera ramnumret? Om cykeln är stöldanmäld finns kanske ramnumret i polisanmälan, men det är ju inte säkert att den bestulne cykelägaren har någon anteckning om ramnumret.
Vad tycker du ska hända med
1) cykeln
2) den rätte ägaren
3) den som köpte den stulna cykeln
när det uppdagas att cykeln är stulen?
Per: Om det inte var fullständigt uppenbart att cykeln var stulen (vilket det inte är om man inte gör nån slags egen utredning, vilket i sin tur är helt orimligt) så äger köparen cykeln. Tjuven bör utöver ordinarie straff (som borde tiofaldigas mot nuvarande obefintliga straff) betala skadestånd nog för att ersätta cykeln till brottsoffret.
Om köparen måste ge bort cykeln så drabbas vederbörande av brottslingen, istället för att brottslingen själv drabbas av sin egen uselhet.
Alternativt skulle cykeln kunna återgå till ursprungliga ägaren och brottslingen betalar skadeståndet till köparen istället. Det är sak samma.
Att köparen ska betala ur egen ficka för någon annans brott är helt sinnessjukt. Men det är tydligen så det funkar i "demokratier" numera.
Att en ägare av en cykel (eller annan lös egendom) ska kunna förlora egendomen så lättvindigt som du föreslår tycker jag inte vore bra. Det stulna kan ha andra värden än ekonomiska vilka inte går att ersätta. Äganderätten är en grundläggande rättighet i en rättsstat.
Strängare straff kommer inte att minska stölderna i någon större omfattning. Risken för upptäckt är mycket mer avskräckande. Bättre övervakning på offentliga platser behövs alltså, samt fler larmade cyklar.
Jag är inte säker på att motsvarande går att tillämpa för momsfusk.
Cyberphotos leverantör SIsu Net kanske såg legitim ut när avtalet ingicks, men följande punkter borde varit en varningsklocka:
a) Kriminell kontaktperson med näringsförbud hos kunden Befro.
b) Partihandel av högriskvaror utan att kunna granska godset (dropshipping)
c) Varken SIsu Net eller Cyberphoto hade erfarenhet av partihandel
d) Misstänkt många mellanhänder i en känd lågmarginalbransch
Företag fungerar som indrivare av moms och kan även behöva betala arbetsgivaravgifter för sina leverantörer om dessa inte har F-skatt.
Nej, begreppet är absolut inte borttaget. Däremot ändrades vad som gäller i olika situationer för ca 20 år sedan. Lagen har till och med godtrosförvärv i sitt namn. ;)
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1986796-om-godtrosforvarv-av-losore_sfs-1986-796/
Varför satt han inte inlåst om han är kriminell? Är det Cyberphotos jobb att kolla upp vilka som är brottslingar istället för att rättsväsendet gör det?
Jag vet inte om den aktuelle brottslingen förutom näringsförbud även blev dömd till böter eller fängelse, men det är ganska troligt att så skedde. Såvitt jag vet är det inte ovanligt att näringsförbud gäller längre än fängelsedomar.
Att den här personen lyckades ställa till så mycket ekonomisk skada är dock mycket olyckligt och borde stämma till eftertanke hos lagstiftaren. T.ex. skulle man kunna göra det obligatoriskt att undersöka en ny affärspartners förflutna.