Du har rätt i att verkshöjd i juridiken är binär när den väl är bestämd, men vägen dit är en förhandling, en bedömning från fall till fall. Kanske borde vi ha sagt "mer självklart att bilden bedöms ha verkshöjd" eller tvärtom. Då hade det kanske blivit klarare vad vi menade.

Vi vet att Christer Petterssons mamma inte har upphovsrätt på sin sons utseende. Men lagar är något vi gemensamt utformar och är inte givna av naturen. Det var vår poäng.

Angående att den person som avbildats i ett fotografi kanske inte är med på att bli en del av målning – det är ett resonemang som är mer till förfång för fotografin än någon annan konstform. För varför skulle inte i så fall den avbildade ha sista ordet om huruvida hen ville vara med i ett fotografi också?

För många fotografer är att det viktigt att de har koll på var deras bilder hamnar. Att ta en bild på en person bygger ju mycket på ett förtroende mellan fotograf och den fotograferade. Vore det inte enkelt för den som vill använda en bild i ett collage att kolla med den som har upphovsrätten om det är OK? Bara att anta att fotografen ska bjuda på sina bilder i alla lägen har jag svårt att inse. Och jag instämmer i Staffans replik, om HD nu dömer till fotografens nackdel är det ett stort steg tillbaka till den situation som vi hade innan -94. Jag tror ju inte heller det är den lille konstnären som kommer dra nytta av en sådan dom, det är nog betydligt större, kommersiella krafter som skulle utnyttja denna dom dom.

Risken är väl att sånt här blir "ok": http://www.kamerabild.se/nyheter/foto/nick-brandt-st-mmer-m-belf-retaget-mio

Jag ser din poäng, Stefan, men jag står för en annan uppfattning. Som världen ser ut idag så kan jag inte skydda mig från att en fotograf gör en bild av mitt ansikte, men fotografen kan skydda denna bild från att i sin tur bli avbildad i nya konstverk. Jag tycker att det är märkligt, men vi får förmodligen enas om att vara oense. Vad gäller fallet med Nick Brandts bild tycker jag inte att den gjordes till en del av ett nytt verk, utan att det var en ren kopiering. Där tycker vi förmodligen likadant du och jag (och Anders F).

Det gör vi säkerligen, men jag tror det finns en risk att också Mios tilltag kan passera som ok om det blir tillåtet att använda fotografier som förlagor på det sätt som gjorts i bilden av Christer Pettersson. När elefantbilden diskuterats i gruppen Oss fotografer emellan på Fejjan är det förvånansvärt många som tycker att fotografen och hans agentur är ena gnidna typer som ska ha en onödigt massa pengar för en bild som Mio knappt hann sälja.

»Som världen ser ut idag så kan jag inte skydda mig från att en fotograf gör en bild av mitt ansikte, men fotografen kan skydda denna bild från att i sin tur bli avbildad i nya konstverk.«

Men om du ser detta som ett problem borde du ju vara än mer angelägen om att en bild inte får spridas hur som helst, eller hur? Åtminstone blir det den logiska slutsatsen för mig.

Tvärtom, det vore en fruktansvärd inskränkning av yttrandefriheten om människor skulle få upphovsrätt på sina egna ansikten. Gud förbjude, det skulle bli omöjligt att genomföra god bildjournalistik.

Delar av nuvarande lagstiftning kring fotografisk bild skadar också yttrandefriheten – till exempel tycker jag att det är orimligt att fotografier inte får "citeras" i digitala medier. Det borde enligt min mening vara möjligt att exempelvis framföra bildkritik och i samband med det visa verket som kritiseras. I tryck är ju detta helt ok, men så mycket kommunikation sker idag digitalt. Det betyder att en fotograf ganska effektivt kan blockera kritik mot en skapad bild genom att inte medge återgivning av sitt verk.

Tänk om du inte fick citera text i digitala medier, och du vill kritisera någon annans skriftliga uttalande. Textcitat tar vi för givet, men inte bildcitat. Orimligt, menar jag.

Just fotografer, som är så oerhört beroende av att kunna skapa nya verk utifrån andras arbete, borde vara mer frikostiga än de flesta andra. Vi tar för oss av arkitektur och annan design snart sagt varje gång vi höjer våra kameror. Större ödmjukhet och frikostighet, är vad jag efterlyser.

När det gäller citaträtt vid en kritisk eller vetenskaplig granskning håller jag med dig. Jag inser inte skillnaden mellan publicering digitalt eller på papper.

Håller också med om att upphovsmänniskor kan vara generösa med att låta sina bilder användas i collage, men jag tycker fortfarande att den enkla och självklara lösningen är: fråga före du använder den. Om jag fotograferar ett porträtt, där det också finns med en tavla som ett inte oväsentligt inslag, då måste jag fråga om tillstånd. Jag kan inte förstå varför det skulle göra någon skillnad om någon använder en bild och kopierar den i ett collage.

De krafter som arbetar för att fotografen ska förlora i detta mål, det är ju inte de fristående konstnärerna. Det är snarare de stora förlagen, som just nu väldigt aktivt arbetar för att trycka tillbaka upphovsmänniskornas position. Titta på de avtal som du tvingas skriva på om du ska arbeta för förlag som Allers, Bonniers eller LRF Media.

En suck av lättnad över att du inte vill ha upphovsrätt på ditt eget ansikte. Inte för att det är något fel på ditt ansikte ;-) men just för att det skulle omöjliggöra bildjournalistiken.

Fulavtalen är en styggelse, det håller jag med om. När det gäller detta med "en tavla som är ett inte oväsentligt inslag i en fotografisk bild" så tycker jag att upphovsrätten även där borde luckras upp. Fotografer måste kunna skildra sin omvärld, även om det råkar hänga en tavla i blickfånget. Gränsen borde enligt min mening dras längre bort än vad den gör idag.

I övrigt får vi, som sagt, enas om att vara oense på några punkter. Gott så.

Tjafsar om upphovsrätt? Jag tycker också utställningen är intressant, men det var en rätt lång diskussion om plagiat och collage, så jag tycker inte det är så märkligt att jag tar upp den tråden. Blir alltid lite rädd när jag hör att fotografer ska bjuda på vad de gör, när jag vet vilka krafter som finns bakom dessa krav. Särskilt i dessa tider, när de stora förlagen ägnar sig åt utpressningsliknande avtal, där fotografen ska »bjussa« på alla rättigheter till sina bilder.

Jo inte skall man ignorera upphovsrätt. Känner bara att när Fotografiska för engångsskull bjuder på en intressant historisk tillbakablick och det dessutom bjuds på en väldigt fin introduktion av Göran och Alex, så drunknar den i allt det andra.