Du ser definitivt skillnad om du vill ha antingen kort skärpedjup eller fotar motiv på avstånd, framförallt då rörliga motiv, t.ex djur. Mobiler är fantastiska nu och bättre än vad vi någonsin kunnat ana, så det håller jag med om, men det är inte heller rättvist att bara jämföra fall där båda presterar likvärdigt.

Håller med dig vad gäller mobiltelefonerna. Vad de har att göra med Micro Four Thirds förstår jag emellertid inte.

Översättningstabell:-) nedan:
Klimp= MFT
Klump=FX
MFT är så pass bra och erbjuder ”allt” man behöver av en kamera så varför köpa onödigt stor o dyr kamera. Min GX80 med tillhörande smågluggar har fått min D800 mesta tiden att fungera som hylltrofé. Visst fattar jag exakt till minsta detalj skillnader mellan telefon-MFT-FX men ser nästan aldrig behov av att gå längre än MFT. Jag tolkar försäljningssiffrorna som att många väljer en kamera av den anledning som jag redovisade ovan.

Allt är subjektivt. Bara för att du och en andel japaner vill ha litet format betyder inte att jag har något emot att bära på min DSLR med småbildsformat och optisk sökare.

Nja, det där håller jag ju inte riktigt med om. Visst, kollar man bara på bilderna på mindre skärmar/storlekar/upplösningar så är det ofta svårt att se skillnad, men när man tar upp dem i lite större storlekar så blir skillnaderna oftast väldigt tydliga.
Sen är ju bildkvalité bara en av flertalet anledningar att använda kamerautrustning istället för mobil. Man får ju också mycket bättre ergonomi, mer kontroll, en EVF/OVF och en större mångsidighet.

Men visst, för de flesta människors behov så är ju såklart en smartphone det mest optimala.

De baseras på BNC siffror har jag sett nämnas i andra artiklar men hur exakt de kommit fram till denna siffra är dock inte klart :)

Olympus har ju tappat på senare år enligt BNC awards historik och är nu nummer tre bland spegelfria kameratillverkare, bakom Sony och Canon.

https://photorumors.com/2021/01/18/the-2020-bcn-ranking-japanese-camera-market-share-report-is-out/

Det blir skillnad på pixelnivå så länge upplösningen är högre och man därför fångar mer detaljer vilket såklart kan vara bra vid väldigt stora prints eller om man beskär mycket.

Annars är ju de främsta fördelarna med en större sensor lägre brus på höga ISO och större dynamiskt omfång. Samt som du även nämner att det blir enklare att uppnå riktigt kort skärpedjup.

Utöver dessa saker så är ju objektivet viktigare än sensorn och det finns ju riktigt bra objektiv till alla system.

Du resonerar som om alla fotograferade med stativ, nedbländat för att allt i bilden ska vara i skärpa. Men inte ens då stämmer det eftersom skillnader i färger och objektivaberrationer syns även om man inte tittar på pixelnivå. I praktiken blir ofta skillnaderna betydligt större om man inte alltid fotar i bra ljus och/eller nedbländat.

Det är minst lika "löjligt" att påstå att skillnaderna inte syns bara för att man inte kan se dem själv. Du kanske får uppgradera till en högupplöst skärm? ;-)

Jag menar att skillnader mellan FF och MFT syns, givet tillräcklig förstoring och, visst, högupplöst skärm. Men på printade bilder (faktiskt många som skriver ut sina bilder) och på normalt betraktningsavstånd är skillnaderna försumbara.
Sen går det faktiskt att i praktisk fotografering komma runt det korta skärpedjupet och även i viss mån sämre ljusstyrka med MFT, även om det naturligtvis aldrig blir detsamma som med en större sensor.

Hmm, lite svårt att veta vad du jämför. Optiska fel kan du få oavset format. Om vi nu lägger åt sidan mobiltelefoner som numera kan ge resultat av hög kvalité är resonemanget om att kunna se skillnader lätt urvattnat då följdfrågan blir vad du vill ha utav dina foton och när see du skillnaderna? Håller fullständigt med Görans resonemang om ändamål och visningsformat. Har själv två format och har skrivit ut rätt så stora mängder foton från m4/3 upp till 2-3 meter breda planscher och en hel del från FF och såklart är det är lättare att få kortare skärpedjup med större format och bruset uppträder tidigare och syns i vissa lägen men att skillnaderna mellan ”format” ska alltid ska vara så lätt synliga på en utskriven bild eller i det som visas på en skärm från ett vettigt avstånd är minst sagt felaktigt. Har du sett hur en vältaget foto från en nyare iPhone ser ut på storduk?
Såklart är tanken med alla prylar vi köper att dessa ska jämföras men till slut hamnar vi i ett läge där vi bokstavligen letar efter skillnader med ett förstoringsglas av en storre kaliber även i sammanhang där dem klart inte har någon som helst vettig praktisk betydelse. Ser vi inga skillnader direkt då är det bara att komma ännu närmare i Photoshop för att berättiga vårt senaste inköp. Det är inget fel med det men behöver ses i rätt sammanhang och inte vara bas för en vettig diskussion.
Såklart kräver olika jobb ibland olika verktyg men att det alltid behövs större format för att det alltid syns på slutprodukten är en generalisering utan förankring.
Försök inte med fler ”tips” att skaffa skärm med ”högre upplösning”, det är bara delvis roligt dock inte så konstruktivt. ;-)

Haris: Jag antar att det är mig du svarar? Tyvärr kan man inte tagga folk vad jag vet, så det blir lite svår att följa diskussioner av det här slaget.

Varför är högupplöst skärm ett dåligt exempel? Det är det jag tittar på och för mig är utskrifter totalt ointressant. Gissar att de allra flesta kollar på bilder på skärm betydligt oftare än de skriver ut bilder, och det borde vara rimligt att anta att skärmarnas upplösning blir högre. I mitt fall 27" och 5k, vilket "bara" är 15 miljoner pixlar. Ändå ser man ordentlig skillnad mellan olika bra objektiv, olika sensorstorlekar och så vidare.

Även om man kan få kort skärpedjup (vilket också är direkt kopplat till mängden ljus man samlar in, och därmed avsaknad av brus) så är det betydligt svårare att korrigera aberrationer vid hög ljusstyrka. Alltså kommer en större sensor i praktiken innebära skarpare objektiv under samma omständigheter (slutartid, skärpedjup), eftersom de inte behöver vara lika ljusstarka. Detta samband tycks ganska få vara medvetna om, trots att det är den största skillnaden till att formaten ger bilder som ser olika ut.

För mig är en stor, högupplöst skärm "rätt sammanhang". För nån annan är det en utskrift som man inte ens tittar särskilt nära på. Därför är det fånigt att påstå att det bara är i jätteutskrifter man kan se skillnad, eller att det bara är då som utrustningen är relevant. Det är direkt felaktigt.

Det är dåligt exempel då du förutsätter att den du försöker ”överbevisa” och ”överträffa” inte har en tillräckligt bra skärm m.m.
Dina antaganden om det tekniska låter jag vara obesvärade då du även där svävar ut och antar mycket genom att veta lite och gissa mycket om att du ”kan” men inte den du pratar med. Det blir meningslöst att diskutera vidare.

Haris: Vad är det du vet bättre om mig och hur jag tittar på mina bilder, än vad jag vet? Varför skulle nån annan än jag ha nåt som helst att säga till om när det handlar om vad jag har för krav på min utrustning? Jag behöver inte gissa. Skärmen är här framför mig och bilderna tittar jag på varje dag. Jag vet exakt vad jag ser. Det betyder inte att det är den bästa lösningen för dig eller nån annan.

Hela poängen är att det är meningslöst att extrapolera sina egna preferenser på alla andra. Vilket merparten av alla som kommenterar den här artikeln, gör. Exempelvis Göran, som jag svarade här ovan.

Med tanke på att en del pressfotografer gått över till Fujifilm (ex två på Sydsvenskan) så hade man kunnat tänka sig att en del även gick över till Olympus.

Mångsidigheten är det man oftast är ute efter, och att det inte är helt optimalt när det skymmer gör förstås sitt till. Men om dagspressjobben ökar för egen del så vore det inte alls otänkbart att investera i något sådant – vis av värkande axlar efter 12-timmarsdagar. Fast kanske är APS-C en rimligare kompromiss, som du är inne på.