Runde - Lunnefågelns hemvist

Specialmotiv

T-15. Sitter och funderar på vad jag har glömt att packa ner. Det är 15 timmar kvar till avfärd mot Norge och fågelön Runde. Klockan 02:30 kommer Anders och Johan för att hämta upp mig och min packning som ännu inte är bestämd till antal kameror, ryggsäckar och väskor. Ja, ja det löser sig nog under dagen. Som sagt 02:30 går bilen från Örebro mot Norge och Runde och första stopp när vi lämnat Örebro blir Karlstad där vi ska hämta upp en ny bekantskap och fjärde medlemmen i resesällskapet, Niklas Nikitin.

Hur det hela började

Hösten 2006 började jag och Johan Maxe att prata om Norge och Lunnefågeln. Vi bestämde oss för att kolla upp lite mer om Runde och vad för typ av boende som fanns att tillgå. Johan kontaktade vandrarhemmet på Runde som tog lång tid på sig att svara. Vi fick då reda på att de skulle hålla stängt över säsongen 2007 för renovering. De bad oss ta kontakt med hotellet. Det visade sig att hotellet hade en stuga för fyra personer. Vi bestämde oss för att boka stugan och förlitade oss på att två personer till skulle vara lätt att få med. Vi gick ut med en förfrågan inom FotoMitt [FM] och det fanns gott om intresse men få kunde ta ledigt under den perioden. Den som nappade var Anders Lindgren och sa tveklöst ja till resan. Nu var vi tre som var klara och en stod på option i väntan på att få ledigt. Men det blev inte ledigt för honom utan vi fick söka vidare. Jag la in en blänkare i forumet på fotosidan där vi gjorde en intresseförfrågan. Det tog inte lång stund förrän Niklas Nikitin svarade med ett rungande ”jag är på” samt omgående sökte ledigt från sitt jobb och fick det beviljat. Nu var vi äntligen fyra entusiaster som var bokade för en drömresa till Runde med omnejd.  I det här läget började vi med alla planeringar om restider, resvägar, mat, packning och allt annat viktigt inför resan.
Nu är allt planerat, tajmat och klart in i minsta detalj, och nu börjar äntligen vår resa – så häng med.

Dag 1 Måndag
Klockan ringer 01:40 och det är inte läge för att snooza. Det är bäst att gå upp på en gång för kl.02:00 ringer Johan,  eftersom vi gjort en väckningskedja. Jag ska brygga två termosar med kaffe till hela gänget samt göra mackor till mig. Johan blir hämtad kl.02:30 sedan bär det av till mig för avhämtning. Något sent så dyker de upp men vi packar in mina prylar så fort det går. Nu är vi äntligen på gång och nästa stopp blir Karlstad. Resan dit går rätt snabbt och i Kristinehamn ringer jag till Niklas för att kolla att han är vaken, jodå det var han. Väl i Karlstad så presenterar vi oss för varandra och packar in Niklas prylar. Nu fortsätter resan mot Norge. Vi väljer att åka vägen genom Kongsvinger, Hamar, Lillehammer och sedan Dombås för att sedan vika av mot Sulesund.

Jag har åkt den här sträckan flera gånger förut fast med destination Oppdal, och jag glömmer varje gång hur fantastiskt vackert det är här. Jag ville naturligtvis stanna överallt och plåta men demokratin fick råda så stoppen blev få men av hög kvalité.

När vi kom fram till Sulesund hade vi turen att färjan stod på plats och det var avgång 10 minuter efter det vi kommit till färjeläget. Nu var det inte långt kvar till Runde. När vi efter 13 timmar i bil kommer fram till Christineborg kysthotel för att hämta nyckeln till stugan står det två bussar som precis släppt av flera skolklasser. Det var bara att rusa till receptionen för att hinna före den hord av ungdomar som skulle invadera receptionen.

Väl i stugan och installerade käkade vi chili con carne med ris, det var skönt att få lite energi. Nu, äntligen skulle vi upp på berget och besöka Lunnefåglarna. Vad man bör känna till är att det är en bra bit att gå samt kraftig stigning. Med andra ord är bra kondis att föredra. Pust å stön. Vi kom i alla fall upp till fåglarna och funderade lite på hur vi skulle kunna klättra ner för den branta bergsväggen för att få bra bilder. Vi hittade ett sätt att ta oss ner och fick ett riktigt bra läge. Vädret som var så bra under dagen hade nu snabbt ändrats till moln och duggregn. Nu var det bara att plocka av konverter och låsa på 300mm, bländare 4, iso400 och 1/60. Visst det var inga höjdartider men ljuset var fantastiskt och färgerna var mustigt mättade. Vi var väl mer eller mindre övertygade om att vi skulle få kasta mycket bilder på grund av oskärpa.

Efter en lång sejour med Lunnefåglarna gick vi blöta och trötta tillbaka till stugan för att ta en dusch och kolla igenom bilderna. Jag var först in i duschen och snabbar mig på för att spara varmvatten. När jag är klar och ska stänga av vattnet går det inte att stänga av kallvattnet. Anders gör ett försök att stänga av men det slutar med att hela kranen lossnar och vattnet står som en kaskad ut ur väggen. Johan ringde till hotellet för att på engelska förklara vad som hänt.  Efter en längre stund dyker en gubbe upp och fixar till kranen, tack och lov. Alla sitter nu samlade och går igenom dagens skörd. Alla är så nöjd man kan bli för utdelningen var långt mycket högre än vad vi förväntat oss.

Dag 2 Tisdag
Skönt att få sova tills man vaknar av sig själv. Klockan är 07:10 och det är alldeles stilla i huset, alla de andra sover. Jag har minsann fått lite träningsvärk efter strapatserna i går. Nu hör jag att en till vaknat, det låter som hela huset ska lyfta när man spolar i toaletten – snälla låt den få hålla. Man kanske skulle pallra sig upp och laga lite frukost och sedan ut igen. Vädret är inte det bästa, gråmulet och kallt med stor risk för regn. Min kamerautrustning har sedan tidigare visat prov på att hålla i hällande regn, fast den inte är ”vädertätad”. Det återstår och se om prylarna överlever den här veckan om regnet håller i sig. Jag kollade runt lite i stugan igår och upptäckte att det var saker som saknades och andra var trasiga. Det är bäst att rapportera det till hotellet under dagen så de inte tror att det är vi som är skyldiga.

Vi tog oss upp till toppen på förmiddagen och vi fick en hel del bra bilder, både fågel och landskap. Efter att vi spenderat några timmar på toppen bestämde vi oss för att knalla ner och fixa lunch samt åka och handla. När vi är på den sista biten av stigen, som förövrigt är väldigt stenig, bär det sig inte bättre än att jag trampar på en sten som har grus på sig och jag gör dagens praktvurpa.  Jag har mitt stativ på axeln samt kameran med mitt 100-300/4 som naturligtvis far i backen. Det landar på objektivets front och motljusskyddet tar den största smällen. Själv så landade jag lite illa och fick en sträckning på det yttre ledbandet i höger knä. Vi var helt övertygade om att min utrustning klarat sig sånär på en liten spricka i motljusskyddet. Jag tog en snabb bild och kollade i min display och det verkade OK. Efter lite bestyr med isklampar, bandage och urtankning av minneskort bestämde vi att Niklas skulle fixa lunch och vi andra skulle ner till byns närköp för att handla.

Närköp såg ut som det varit stängt sedan i höstas så det vara bara att åka vidare till Coop i Fosnavåg. Det tog mycket längre tid men med tanke på deras utbud var det värt att åka dit och handla. Det är inte billigt med mat och godis i Norge, plockgodis från Karamellkungen kostade 11.90hg (norska kronor). Vi skyndade oss tillbaka till en väntande Niklas som hunnit rensa bilder och gjort back-up under tiden vi borta.

Efter maten var det dags att ge sig upp på toppen igen och Niklas frågade om jag testat om mina grejer funkade som de ska. Jag tog ett par bilder och upptäckte att fokusen fått sig en smäll. Vid närgränsen började den att fastna och morra högt. Jaha kul värre, den andra dagen och nu var man utan tele. Jag hade med mig mitt 100mm makro och konverter (1,4x och 2X) så visst kan det gå. Jag vred på fokusringen i manuellt läge och det gick mycket trögt vid närgränsen men verkade funka mellan 2,5m till oändligt. Jag bestämde mig för att plocka med gluggen upp på toppen och det visade sig att fokusen fungerar, om än lite handikappat. 

Väl upp på toppen träffade vi på ett gäng svenskar som suttit och häckat hela dagen.  Vid 19:00 började vi plåta Lunnefåglar och vädret varierade kan man säga, från sol till hällregn. När det började regna kurade vi ihop oss i en grotta för att slippa det värsta regnet. När det sedan blev uppehåll skulle det plåtas blixt också, för man vill ju ha ljusblänk i ögonen som Johan sa. Man kommer otroligt nära fåglarna vilket gör att 100mm makro inte alls är helt fel.

Efter att ha fått en massa bra bilder började jag och Johan bege oss ner till stugan för att fixa käk. Vid 22:00 var maten klar och Niklas och Anders dök in nästan punktligt. Lite mat och vin fick avrunda kvällen och alla var mycket nöjda med sina bilder från dagen. Trots praktvurpa och objektivkrasch slutade dagen väl. Det man lärde sig av dagen var att packa ner utrustningen i ryggan på nervägen. De sista 200-300m är stigen fylld av sten och rullgrus och när man kommer dit är man som tröttast i benen.

 

Dag 3 Onsdag
Idag var det trötta killar som tog god tid på sig att komma i ordning trots att alla var uppe vid 08:00. Efter frukost och andra bestyr bestämde vi oss för att åka neråt byn för att hitta lite andra fåglar efter stranden. Eftersom det var ebb kom man ut bland klipporna och det blev lite varierade typ av bilder. Jag plockade fram min Mamiya 645 och tog en rulle Tri-x. Det blev en del 35mm Tri-x också. Niklas koncentrerade sitt fotograferande till fåglar medan jag och Johan körde stativ, vidvinkel och gråfilter. På vägen upp  till Runde visade jag Niklas hur man ställer in kameran för en simulering av Kodachrome och den kom väl till pass i det monokroma ljus som rådde. Bilderna blev i princip svartvita fast med en roströd ton över hela bilden. Ett mycket trevligt och lyckat resultat. När vi var nöjda på det här åkte vi tillbaka till stugan för lite lunch.

Efter lunch blev det siesta och vi sov nog fram till 17:30. Vid 18:30 bar det upp till Lunnefåglarna och vädret var väldigt ostadigt. Jag hade lyckats packa lite för mycket prylar i ryggan och fick ont i ryggen efter 10 minuter. Johan och Anders ville gå bort till fyren som ligger en bra bit bort. Jag kände att min rygg inte skulle fixa det. Jag och Niklas gick upp till Lunnefåglarna och träffade de andra svenskarna. Niklas hade vänligheten att bära min rygga den sista biten. Så småningom anslöt Johan och Anders som berättade att de sett Havsörn och även fått lite bilder. Att ta sig till fyren och sedan tillbaka till oss hade varit påfrestande, så det var tur att jag inte blev med.

Jag fokuserade mitt fotograferande på att ta flygbilder men eftersom mitt objektiv är lite handikappat var utdelningen riktigt usel. Jag testade att förfokusera manuellt på ett ställe där det flög in fåglar rätt ofta, men resultatet blev inget bra. Det blev några bra bilder ändå dock inte flygbilder.

Vid 21:30 gick vi tillbaka till stugan för att äta middag. Precis när maten var klar och vi skulle äta kom det en strimma sol och lös upp berget på ett fantastiskt sätt. Jag och Johan kastade oss ut för att ta lite bilder på det makalösa skådespel som var över på mindre än två minuter. Vi fick några fina bilder trots att vi hade kort om tid på oss. Kvällen avslutades med god mat och bildsortering.

 

Dag 4 Torsdag
Idag var det segt i kroppen och det tog lite tid att komma i igång. Jag och Niklas smet iväg och tog lite landskapsbilder samt lite bilder på strandskator. Sedan gick jag, Anders och Johan upp mot fyren för att sitta på pass på Havsörn. Niklas valde att stanna kvar i stugan för att gå igenom bilder. Det var tre sega gubbar som masade sig upp för berget idag, med staplande plattfota steg. Anders hade laddat ryggan med sitt 800mm/5,6 samt ett fett Gitzo stativ. På vägen upp så pratade vi om hur mycket vi knallat upp och ner på berget och då fälldes dagens kommentar av Anders, ”När vi kommer hem kommer alla vi att ha ballettstjärtar”.

När vi kom upp mot fyren vek vi av stigen och klättrade ner på berget och satte oss på pass. Man kan sammanfatta tiden på berget med ett ord, ”väntan”. Den som fick bäst bilder på Havsörnen var Anders. För min del så var utdelningen den sämsta hittills. När vi sitter och väntar på att Havsörnen ska komma tillbaka säger Johan - ”den där DOF-knappen har jag aldrig använt, hur funkar den?"  Efter lite förklaring och inställningar med liten bländare skriker Johan, höger, han kommer på höger sida. I stressen glömde jag att ställa om bländaren och hade slutartid på en vecka ungefär. Mina bilder led av grym rörelseoskärpa. Även Johan fick problem med exponeringen och skrek rakt ut "Nu jävlar får jag börja använda grön ruta". Vi skrattade hysteriskt under en lång stund åt våra klantigheter. Efter att ha suttit uppe på berget i flera timmar var det dags att packa ihop och ta sig ner för att laga mat.

På vägen ner träffade vi en tysk som absolut skulle prata med oss, men bara på tyska. Han ville dessutom verka tekniskt bevandrad och menade på att världens bästa bildredigeringsprogram var Picture It, och att stora minneskort var viktigare än en bra bildsensor. Vi fick en del att skratta åt på vägen ner.

Efter maten stack Niklas upp till Lunnefåglarna och vädret var kanon. Kort därefter drog även Johan upp. Anders hade slocknat på soffan och jag själv hade ont i mitt knä så jag var tvungen att vila lite. Klocka 21:30 vaknade jag och hade noll koll på vare sig tid eller rum. Jag hoppade upp och Anders låg fortfarande och trynade i soffan. Jag väckte Anders och vi kunde snabbt konstatera att det var för sent att knalla upp. Det tog inte lång stund förrän Niklas dök upp och var smått lyrisk över kvällens ljus. Johan kom något senare och även han konstaterade att ljuset var det bästa hittills. Trevliga killar ”just rubb it in”. Niklas och Johan hade fått många bra bilder och jag och Anders hoppas på revansch i morgon.

 

Dag 5 Fredag
I dag var vi uppe klockan 08:00 och åt en rejäl frukost med äggröra och bacon. Vi hade bestämt att åka ut med båten klockan 11:00. När vi kommer till kiosken för att köpa biljetter får vi reda på att det bara finns två platser kvar på 11-turen. Kioskägaren ringde skepparen för att kolla om han kunde tänka sig att ta två extra, men han sa nej. Vi bestämde oss för 13-turen istället. 160 NKR per person kostar biljetten vilket var mycket billigt. Vi åkte tillbaka till stugan och Johan och Niklas ville stanna kvar i stugan tills vi skulle ut med båten. Jag och Anders åkte ner till hamnen och plåtade lite miljöbilder sedan åkte vi vidare och plåtade strandskator. Vi gav oss den på att få lite flygbilder och jag lyckades otroligt nog att få en del bra flygbilder med mitt handikappade objektiv.

I sista minuten åkte vi tillbaka till stugan för att hämta upp Johan och Niklas. De stog förstås helt demonstrativt utanför stugan med full packning. På vägen upp till stugan kom Anders på att hans minneskort var fulla och skulle snabbt tanka ur dem i sin dator innan vi åkte ner till båten. Det visade sig att det blev en massa felmeddelanden så jag tankade ur hans kort i min PD70X istället. Väl nere vid båten var alla kort urtankade och vi var klara för en rundtur runt ön.

Båten la ut 5 minuter efter utsatt tid pga av ett tyskt par som kom sent. Skepparen presenterade sig som Johan och han såg att det var fem stycken svenskar med stora objektiv och fattade att det skulle bli en fågeltur. Han frågade vilka fåglar vi ville se och att det skulle bli en lång tur. Vi fick se både Toppskarv, Tordmule, Sulor, Havsörn, tretåig mås plus en massa andra fåglar. När Havsörnen dök upp för tredje gången och mitt handikappade objektiv stannat och låst sig i närgränsen för tionde gången blev jag förbannad och drog näven rätt på gluggen samt slet i fokusringen. Då hände det som jag trodde var omöjligt, gluggen hoppade igång och något ramlade rätt igen. Jippie, nu var fokusen OK igen och jag hade snabb AF igen. Lite gammal hederlig TV-repartörsteknik visade sig fungera utmärkt. Nu var jag på lite bättre humör igen och kunde med gott samvete sätta på konverter igen.

Efter båtresan bar det tillbaka till stugan för mat och laddning av batterier etc. Under veckan som gått har Johan klagat över att hans 70-200/2,8 VR varit mjuk och på gränsen till oanvändbar. Efter maten pratade vi om filters påverkan och inverkan på skärpa. Jag skruvade bort hans UV-filter och sedan gick vi ut och provade. Vi gjorde detsamma på Anders 80-200/2,8. Resultatet visade att UV-filter suger fett.

På kvällen gick vi upp för att plåta Havsörn men det blev tji med det. De var så begåvade att de höll sig undan. Vi knallade upp till Lunnefåglarna istället. Ljuset den här kvällen var fantastiskt fint. När vi kom upp på berget vid Lunnefåglarna var det fullt med människor. Fåglarna började så smått att komma in från havet och det smattrade på rätt bra där uppe på berget. Det var en del som hade EOS-1D markII och körde konstant 8,5 bilder/sek även på porträttbilder. Då börjar man undra hur det är ställt med känslan för fotografering egentligen. Var i ligger svårigheten att vänta in bilden och sedan trycka av, lite mer mellanformatstänk tack! Att sitta och rikta kameran hej vilt i olika riktningar med bländarförval utan att egentligen se bilden innan den blir tagen. Allt blir ju bara en ren chansning. Vi har alla våra olika sätt att tänka bild och tillvägagångssätt.

När vi sedan kom hem verkade alla nöjda med dagen och utdelning av bra bilder var hög för samtliga. Johan var speciellt nöjd eftersom hans 70-200/2,8 VR nu var skarpt som en kniv. Han kommer aldrig mer att sätta UV-filter på den gluggen.

 

Dag 6 Lördag
Jag vaknade kl. 05:00 och tittade ut genom fönstret och det var ett makalöst ljus. Det var bara på med kläderna och fram med kamerautrustningen. Nu skulle det plåtas. Jag gick in till Anders och Johan för att se om någon av dem var vakna. Anders var halvvaken och berättade om ljuset ute och undrade om han skulle med ut.

Mindre än 10 minuter senare var vi på väg upp för berget för att plåta Storlabb. Med tanke på den utdelning vi fick var det absolut värt att gå upp dit. Vi fick även fantastiska landskapsbilder med våra Sigma 10-20mm. Ett mycket bra objektiv som har förtjänat en permanent plats i ryggan. Vid 07:00-tiden var vi tillbaka i stugan för att gå igenom bilder. Man kan konstatera att knäna har fått jobba hårt den här veckan för nu är man sliten. Både Anders och jag kände av knäna när vi gick ner för berget.

I går träffade vi en kille som heter Anders Tjernström som åkt hit med en som han lärt känna via fotosidan. Han hade köpt en macroglugg av honom och de har fortsatt hålla kontakten med varandra. Lenny Johansson som kompisen hette var inte på plats vid Lunneberget därför att han led av höjdskräck och fick svindel. Det är som sagt inte lättillgänglig terräng här uppe.

Vi fick höra av de andra svenska killarna att de chartrat den båt vi åkte med igår. Vi bestämde oss för att chartra samma båt under kvällen.  Anders T berättade att Lenny var mycket intresserad av att följa med så vi berättade var vi bodde. Under förmiddagen dök Anders och Lenny upp i vår stuga och vi blev sittandes och snacka ett bra tag. Vi åkte sedan ner till hamnen vid 10:30 för att hinna med skepparen Johan innan han la ut vid 11:00. När vi frågade honom om vi kunde chartra båten var han redan bortlovad till kvällen. Han hade dock en kollega som han ringde upp och frågade om han kunde ställa upp och köra ”svenske fotografer med store lenser”. Jodå, det var inga problem. Vi bestämde träff nere vid hamnen kl. 18:00. Efter det åkte vi in till Fosnavåg för att ta ut pengar. Vi passade på att handla lite samt tanka upp bilen inför hemresan i morgon.

Väl tillbaka i stugan satt Niklas och Anders T och språkade och de verkade ha hittat varandra. Nu var det dags att laga lunch och sedan sova lite middag. Anders och Lenny skulle komma förbi oss vid 17:15.

De dök upp något tidigare vilket inte gjorde något, vi var redan vakna och uppe. Vi funderade lite på om det skulle bli någon båtresa för det blåste 10-15 sekundmeter. Nere vid hamnen frågade vi skepparen om det var någon idé att åka ut. Han sa att det blåste rejält och det var ingen större idé att åka ut. Han erbjöd sig att vi kunde ringa honom när som helst. Men eftersom vi skulle åka hem i morgon sa vi att vi hoppar det. Vi gav honom en hundring som tack för att tagit sig till hamnen.

Vi åkte tillbaka till stugan och bestämde att vi skulle gå upp och försöka få några bilder på Havsörnen. Jag, Anders L, Johan och Lenny gick upp mot fyren för att se om det skulle bli något. Niklas och Anders T gick upp till Lunnefåglarna. Efter att ha legat på pass på Havsörnen i drygt en timme valde Johan att gå bort till Lunnefåglarna. Lenny valde att gå ner mot Storlabbarna. Jag och Anders hade gett oss den på att få en sista bild på Havsörnen så vi knallade mot den absoluta toppen. Där uppe blåste det 20-25 sekundmeter och det var lite jobbigt.  Men trots vårt tappra försök såg vi ingen Havsörn. Vi tog oss över bergsryggen och bort mot Lunneklippan. Eftersom ingen av oss var sugna på att plåta Lunnefågel tog vi oss ner mot stugan i stället.

På vägen ner vinkade Lenny på oss och vi tog oss bort till honom. Han låg på pass på samma labbpar som vi plåtade i morse. Vi la oss på pass också och efter en stund hände det – de parade sig. Nu gick kamerorna varma. Det smattrade på rätt bra ett tag sedan blev allas bufferminne fullt och då var det lite längre mellan klicken. Nu hade man fått avsluta veckan på ett mycket trevligt vis och det blev många bra bilder. Vi drog oss tillbaka efter parningsakten och då kom Johan, Niklas och Anders T knallande på stigen. Vi var naturligtvis tvungna att ge igen från i onsdags och visade glatt och retsamt upp bilderna på Storlabbarna. Det var förstås uppskattat. På vägen ner stod hästarna på en bergskam med ett fantastiskt motljus. Alla slet fram kamerorna som på en given signal, trots att ingen sa något. Det var hög aktivitet under en kort stund. Jag själv plåtade med iso100, bl.32 1/4000 vilket gick åt för att det skulle bli något.

När vi kom ner bestämde vi att vi skulle hålla kontakten med Anders och Lenny och kanske träffas igen framöver. När vi kom in i stugan var det dusch, matlagning, packning och städning som gällde. Vi checkar nämligen ut kl. 04:00 i morgon bitti. Det är en hel del fotostopp på vägen hem i morgon. Bland annat Trollstigen.

 

Dag 7 Söndag
Klockan ringer 04:00 och nu är man bra tung i ögonlocken. Det är aktivitet i stugan omgående. Bilen ska packas och det sista ska städas av. 04:30 går bilen från Runde med destination Hareid där färjan till Sulesund avgår kl. 05:30. När vi kommit över på fastlandet åker vi en stund till och stannar vid en parkeringsficka för att äta frukost. Kaffe och macka är precis vad kroppen behöver just nu. Nu är nästa stopp är Trollstigen och vädret verkar bli bra idag.

Vid Trollstigen stannar vi några gånger på väg upp för att fotografera. Man känner sig som en avancerad japansk turist när man står där och plåtar. Väl uppe på toppen går vi till den obligatoriska utkikspunkten. Som vanligt var jag sist dit på grund av mina ”off track” utsvävningar. Vid utkikspunkten kom det ett helt busslass med japaner med sina små avancerade pocketkameror. En trolig översättning skulle vara ”packa ihop er som sillar och så vill jag ha berget i bakgrunden”.  Den japanska mannen fotograferar hela sin familj ståendes på tå med kameran 10cm ovanför sitt huvud, riktad neråt. Vi har alla våra olika tekniker.

På vägen tillbaka till bilen skulle jag fotografera stenar som jag kallar för ”vägvisare”. Solen låg på så jag kunde inte fota som jag ville. Jag valde bländare 2,8 på 17mm och stod på knä och höll fram kameran i ena handen och fick ”gissa” min komposition. Det lär ha sett roligt ut för när jag reste mig upp så hade jag publik bakom mig. När jag vandrade neråt vände jag mig om och såg att flera i publiken gjorde på samma sätt som jag, fast med kompakter med skärpedjup till månen. Jag ville frilägga stenarna mot berget, det tror jag inte att ”publiken” förstod.

Det blev en räkmacka och kaffe på cafét innan vi packade ihop för färden nedåt. Vi stannade vid forsen nere vid foten av berget och blev där en stund. Med gråfilter och stativ tog vi oss ut mitt i forsen.

Efter vårt besök på Trollstigen med omgivning bar det av hemåt. Vi stannade i Dombås och käkade lunch på pizzerian mitt emot Statoil. Pizzorna var helt OK och kan rekommenderas. Sedan bar det av mot Sverige med nästa matstopp på McDonalds i Arvika. Slemmigt men mättande. Vi släppte av Niklas i Karlstad och vi tackade för en fantastiskt kul vecka. Vi sa att vi måsta absolut hålla kontakten framöver och det kanske blir fler resor.

22:30 kom jag innanför dörren hemma. Det var bara att packa upp allt innan jag gick och la mig. Jag kollade hur mycket bilder det blivit under veckan – 32GB med bilder! Jaha, då har man att göra ett bra tag framöver. Jag vet att jag pratar för hela ressällskapet när jag säger att det var en otrolig vecka som bjöd på både bilder, god mat, förbättrad kondition och många skratt. Att resa till Runde är något vi starkt rekommenderar om man är natur och fågelintresserad. Nu är det bara att blicka fram mot nästa resa ner till Österlen som går av stapeln den 14 juli, men det är en annan historia.

 

 

Se även mitt album "Runde 2007" för fler bilder. Använd gärna bildspelsfunktionen.