På fotoutbildningar brukar betraktande av bilder ta större plats än skapande av bilder, och det är naturligtvis ingen slump. Det går inte att kommunicera och skapa uttryck i bild utan att kunna relatera till betraktarna. Det är väldigt svårt att bli en duktig fotograf utan att vara en duktig och van bildbetraktare.
Jag är ganska säker på att de flesta duktiga fotografer så väl inser som uppskattar att när bilden väl är upphängd, så har de inte längre någon kontroll över den. Förvisso kan de styra betraktaren genom bildens komposition och uttryck, men när bilden är tagen, printad och upphängd, så är upplevelsen betraktarens. De är också medvetna om att vana bildbetraktare i allmänhet vill ha både helheten, betrakta verket ur flera vinklar, gå nära, gå långt bort o.s.v. och kräver lite mer tuggmotstånd och finess av fotografen än en översiktsbild och en detaljbild på en detalj som fotografen vill visa upp.
PS. Man behöver inte förstå vad fotografen vill visa för att kunna uppleva ett fotografi eller annan konst, och det är ju oftast upplevelsen som är det viktiga.
Som jag sa innan så är vi olika här i världen.
Och jag håller med dig att som betraktare så tittar man på en bild på många olika sätt men det är inte förrän man ser hela bilden som man kan ta till sig bilden. (Enligt mig)
Jag anser mig vara en van bildbetraktare och kan bara tala för mig själv, men när helheten kommer på plats, det är då jag kan ta till mig bilden och bilda mig en uppfattning om bilden. Är den tekniska kvalitén bra när jag ser helheten då kan den tekniska kvalitén vara lite sämre i detalj och ändå kan jag ta till mig bilden och den kan beröra mig på ett eller annat sätt.
Men sen får man väl kanske komma överens om vad som är bra tekniskt och vad som inte är bra tekniskt. Vi har ju alla olika preferenser om vad som är bra eller dåligt.
Val av media spelar stor roll för den som vill titta på detaljer. Canvas tar bort väldigt många detaljer eller ska kanske hellre säga att detaljerna göms i strukturen, och där kan en som gillar att se detaljer vara helt lost. Men bilden i sig kan vara helt underbar när man ser helheten. Men ändå kan ju bilden vara helt tekniskt perfekt på det media.
Ett spegelblankt papper plockar ju fram detaljer på ett fantastiskt sätt men bilden blir ju inte bättre för att detaljerna poppar fram som nästan en tredje dimension. Även här tycker jag, att några steg tillbaks så man ser hela bilden, blir lättare att se bilden och bli berörd av den. Antingen positivt eller negativt.
Men som sagt, jag personligen vill se hela bilden för att jag ska kunna ta till mig den och bilda mig en uppfattning om jag gillar den eller ej. Det är då jag bedömer om den tekniska kvalitén håller, och i det läget så krävs det inga monsterpixlar eller en massa ppi och dpi.
Så jag är ingen bra konsument när det gäller leverantörer av teknisk utrustning av fotorelaterade produkter.
Visst finns där gränser på vad även jag tycker är skit, men det mesta idag räcker mer än väl.
