Bläddrade i några fina fotopraktverk hemma hos en kamrat och blev väldigt fundersam. Det ena var en av Brutus Östlings "Kaxiga Fåglar" och Mireille de la Lez vidunderligt vackra "Värld av id - Ett hotat Arktis".

Under de senaste säg fem åren har bl.a. här på Fotosidan de verkligt stora tekniska spörsmålen som speglats i några av FS verkliga "bautalånga" diskussioner rört framförallt brus, men även tekniska systemfel som skärpeproblem som bak- och framfokus till följd av felaktiga fabriksjusteringar och bristande kontroll. Allt väldigt teknikorienterat.

Idag har tekniken nått dithän att sensorer och möjligheterna till efterbehandling i både kameror och inte minst i RAW-konverterare och andra verktyg nått sådana höjder att bilderna i åtminstone hyfsade ljusförhållanden nära nog är kemiskt rena från allt form av "korn"/"grain". Vi ser näst intill helt perfekt rena bilder.

Ingen förnuftig människa tror jag underskattar eländet i att inte kunna lita på sin autofokus. De flesta vill kunna få sina bilder skarpa om de nu vill det. Men att alltid vara slav under det perfekta med perfekt rena bilder i absolut skärpa, det är en helt annan sak.

Framförallt Mireille de la Lez excellerar i att utnyttja just bruset i väldigt vackra övergångar mellan den vita snön och ett antal fantastiska bilder på isbjörnar och polarrävar. I bland gör en förmodligen mycket medveten användning av både brusets egenskaper och oskärpa att bilderna lyfts till helt förunderliga effekter. Ibland kanske det bara är de svåra villkoren som tvingar fram denna teknik genom att ljuset ofta är så sparsamt och tvingar fotografen högt upp i ISO-skalan.

Även Brutus Östlings fågelbilder - inte minst då en del av örnbilderna så fantastiska just för att de inte är så särskilt skarpa, utan istället just för oskärpan, får en så stor del av sin dramatik.

Visst är det bra om tekniken ger oss möjligheter att närma oss det näst intill perfekta - om vi vill, men det finns ju verkligen en stor risk att vi inte är nöjda förrän bilderna är rena intill livlöshet och skärpan obönhörligt avslöjande i sin detaljrikedom, om brus och absolut skärpa är allt den tekniska diskussionen kommer att handla om. Jag ser det som ett tidens tecken att Adobe skickat med en brasklapp i form av "Effekter-Kornighet" i LR 3.0 där nu brushanteringen lyfts till helt andra nivåer än tidigare. Ser det för jäkla livlöst och plastigt ut så kan man strö lite "grus" över bilden och lägga tillbaka en del av det brus som tidigare tagits bort till näst intill 100%. Till DxO:s konverterare kan man t.o.m. köpa särskilda profiler som ger oss "look and feel" från alltifrån Tri-X till vad du vill.

Bra bilder är sällan bra för att de är väldigt skarpa och brusfria utan bra bilder trots oskärp och brus. Diskussionerna på FS fokuserar (!) på skärpa och brus eftersom det är enklare att fixa än en bra bild.

Sten-Åke Sändh sa:

Under de senaste säg fem åren har bl.a. här på Fotosidan de verkligt stora tekniska spörsmålen som speglats i några av FS verkliga "bautalånga" diskussioner rört framförallt brus, men även tekniska systemfel som skärpeproblem som bak- och framfokus till följd av felaktiga fabriksjusteringar och bristande kontroll. Allt väldigt teknikorienterat.

Klicka för att se resterande...

På en promenad idag gick jag och funderade på just detta, och nu ser jag ditt inlägg.

Det jag konstaterade på min promenad - och som inte på något sätt är någon revolutionerande nyhet - är att det är motivet och inte tekniken som i de allra flesta fall gör bilden.

Fotosidan är på många sätt bra men den enorma mängden bilder och kommenterandet kring dem resulterar oftast i att man missar bilden och fokuserar mer på tekniken. Man ser inte skogen för alla träd helt enkelt. Att titta på bilder här på Fotosidan skiljer sig väldigt mycket från att gå runt på en utställning. Här finns en bild ett klick bort, och du kan klicka i evigheter. Knallar du runt på en utställning får varje enskild bild ett helt annat utrymme i tiden.

Det finns många fantastiska bilder på Fotosidan, som jag är övertygad om skulle märkas mycket bättre i en mer sparsmakad kontext.

Det är nog därför jag upplever Bengt Bergs bilder från Tåkern så fina i boken med samma namn från 1913. Flygande svanar, kärrhök, vipor, strandpipare, vattensorken m.fl. Tagna med storformatskamera och lågkänsliga glasplåtar. Men bilderna ger så mycket av känsla.

Alagazam sa:

På en promenad idag gick jag och funderade på just detta, och nu ser jag ditt inlägg.

Det jag konstaterade på min promenad - och som inte på något sätt är någon revolutionerande nyhet - är att det är motivet och inte tekniken som i de allra flesta fall gör bilden.

Fotosidan är på många sätt bra men den enorma mängden bilder och kommenterandet kring dem resulterar oftast i att man missar bilden och fokuserar mer på tekniken. Man ser inte skogen för alla träd helt enkelt. Att titta på bilder här på Fotosidan skiljer sig väldigt mycket från att gå runt på en utställning. Här finns en bild ett klick bort, och du kan klicka i evigheter. Knallar du runt på en utställning får varje enskild bild ett helt annat utrymme i tiden.

Det finns många fantastiska bilder på Fotosidan, som jag är övertygad om skulle märkas mycket bättre i en mer sparsmakad kontext.

Klicka för att se resterande...

Jag hade fokus-problem med mina två första digitalkameror - grava sådana med en del objektiv. Brus tycker jag oftast inte varit så stora problem då jag för det mesta tar bilder i hyfsat ljus. Det senaste året har äntligen "min" kameratillverkare verkligen adresserat fokuseringsproblemen och jag är verkligt glad åt att jag inte längre behöver ägna detta problem en enda tanke längre.

Så för mig finns inga direkt tekniskt störande problem. Nu är problemen mer mentala. Det är så att säga underförstått i dag att det är "politiskt korrekt" att sträva efter brusfria bilder med perfekt satt skärpa på det som är ens huvudmotiv. Den som skapar denna typ av bilder har "inte gjort något tekniskt fel". Det som stör mig är att ett sånt förhållningssätt verkligen är lite väl ängsligt för min smak. Det jag menar är ju att man förlorar en massa möjligheter till uttryck om man är slav under den normen.

Jag tycker det ska bli väldigt intressant med hur synen på detta kommer att utveckla sig de närmaste åren när nu de tekniska förutsättningarna är tillgängliga för vem som helst som kan köpa en avancerad kompakt eller en instegssystemkamera åtminstone.

Jag tror fler och fler som verkligen vill skapa bilder kommer att leta efter andra uttryck och experimentera med dem när "defaultinställningarna" i kamerorna ger alltför förutsägbara resultat.

Sen är det ju formatet också. Många bilder vinner ju på att ses i en större storlek. Kanske får man också tillgång till bildens kontext på ett annat sätt än på FS.

Jag måste säga att jag hittills aldrig har sett en bild och önskat att den vore oskarpare och brusigare. På samma sätt har jag aldrig sett en bil och önskat att den vore rostigare och repigare. (förutom grannens nya merca förstås

Brusfriheten kan jag hålla med om att den är ett gissel - men detta gäller BARA vid själva presentationen. Alldeles för många bilder jag ser är brusreducerade bortom all räddning, alla ytstrukturer är borta. Ofta tar folk i med NR så att även ganska stora saker i fotomålet helt försvinner.... Det finns få saker som mer effektivt dödar naturlighet och trovärdighet i en bild än brusreducering.

Men detta är inte alls att säga att brusfrihet är av ondo!

Ju bättre din kamera är, desto mindre behöver du brusreducera. Att brusreducera mindre vid samma fotografiska omständigheter som tidigare ger dig bättre bilder. Om någon protesterar mot detta kommer jag bli ytterst konfunderad....

Brus är en slumpmässig avvikelse från vad din bild EGENTLIGEN skulle visat åskådaren. Att man sedan kan använda tillsatt brus (i rätt form) för att dölja brister, mjuka upp kanter osv är en helt annan sak. Du kan göra detta med en perfekt brusfri bild också, ett gammalt trick då din bild har för dålig valörupplösning.

Skilj på att vilja ha en kamera som ger så lite brus som möjligt och att vilja ha bilder som visar så lite brus som möjligt - de är helt olika saker, och har egentligen inte med varandra att göra.

Helt enig. Precis vad jag försökt säga - det gäller bara presentationen. Det är fantastiskt att tekniken tagit oss dit den nu tagit oss. Idag finns inga rena teknikhinder för att ta tekniskt näst intill perfekta bilder - oavsett iniktning om man väljer rätt utrustning för sina behov och för sin profil som fotograf. Det har heller aldrig varit billigare att skaffa den. Så det finns verkligen inte mycket att gnälla och skälla på idag när det gäller både hård- och mjukvara, om vi bortser från rena fabrikationsfel.

Om ni inte redan tittat i Mireille de la Lez bok "Värld av is" så finns många exempel på vad jag menar att bruset faktiskt tillför dimensioner som verkligen lyfter bilderna. Även i denna tråden finns de som absolut inte kan se att någon bild skulle vinna på att vara mer brusig än "den skulle behöva" av rent tekniska skäl. Det är just det jag vänder mig mot då jag tycker just det exempel jag pekat på så klart pekar på motsatsen. Rätt använt kan brus vara fantastiskt. Just den tekniska perfektionen kan bli det konstnärliga uttryckets fiende om man inte ser upp. Det är bara det jag ville peka på. De senaste årens smått hysteriska antibrusdebatt och skärpefanatism har satt sina spår mycket hårt och jag är den första att erkänna att det inte varit bra för eget mitt sätt att se på fotografisk presentation. Att vara alltför besatt av perfektionen avhänder fotografen en hel del möjligheter som faktiskt finns om de utnyttjas med medvetenhet och känsla.

Sten-Åke Sändh sa:

Så för mig finns inga direkt tekniskt störande problem. Nu är problemen mer mentala. Det är så att säga underförstått i dag att det är "politiskt korrekt" att sträva efter brusfria bilder med perfekt satt skärpa på det som är ens huvudmotiv. Den som skapar denna typ av bilder har "inte gjort något tekniskt fel". Det som stör mig är att ett sånt förhållningssätt verkligen är lite väl ängsligt för min smak. Det jag menar är ju att man förlorar en massa möjligheter till uttryck om man är slav under den normen.

Jag tycker det ska bli väldigt intressant med hur synen på detta kommer att utveckla sig de närmaste åren när nu de tekniska förutsättningarna är tillgängliga för vem som helst som kan köpa en avancerad kompakt eller en instegssystemkamera åtminstone.

Jag tror fler och fler som verkligen vill skapa bilder kommer att leta efter andra uttryck och experimentera med dem när "defaultinställningarna" i kamerorna ger alltför förutsägbara resultat.

Klicka för att se resterande...

Jag gillar verkligen att du startade den här tråden. Den här diskussionen har jag väntat på. Du sätter verkligen fingret på en central fråga i nutidens fotograferande.

Ser jag till mig själv så har jag passerat olika faser när det gäller hur jag ser på bilder. När jag passerade den rent tekniska var jag sannolikt olidlig. Jag skriver passerade, för jag hoppas innerligt att jag är förbi den nu.

Hur var jag när jag var som mest teknisk? Jo, då såg jag bilder som jag spontant berördes av men snabbt övergick till en mer teknisk analys av samma bild och plötsligt degraderade jag det jag såg. Jag kunde se bilder som vunnit diverse tävlingar och enbart tycka saker som "men, den är ju inte skarp" eller "jösses vad brusigt".

Skulle man göra ovanstående analys på några av historiens mest välkända och uppskattade bilder så skulle de sannolikt dömas ut helt vad gäller skärpa och teknik. Det säger egentligen allt.

Motivet gör bilden, och så länge det inte är så brusigt eller oskarpt att man inte ser vad det är så gäller den regeln i all evighet, tror jag. Detta exkluderar givetvis de bilder där hela bildidén bygger på brus och oskärpa, och ändå berör.

Helmetrock sa:

Jag måste säga att jag hittills aldrig har sett en bild och önskat att den vore oskarpare och brusigare. På samma sätt har jag aldrig sett en bil och önskat att den vore rostigare och repigare. (förutom grannens nya merca förstås

Klicka för att se resterande...

Det har jag. Flera gånger. Oftast är det när bilden är uppenbart brusreducerad och överskärpt.

Alagazam sa:

Att titta på bilder här på Fotosidan skiljer sig väldigt mycket från att gå runt på en utställning. Här finns en bild ett klick bort, och du kan klicka i evigheter. Knallar du runt på en utställning får varje enskild bild ett helt annat utrymme i tiden.

Det finns många fantastiska bilder på Fotosidan, som jag är övertygad om skulle märkas mycket bättre i en mer sparsmakad kontext.

Klicka för att se resterande...

Helt riktigt! Att jämföra digitala bilder på nätet med bilder i en gammal fotobok handlar inte bara om nytt vs. gammalt utan om olika medier, olika kontexter. Det är en annan känsla att sitta i en fåtölj och blädra i en fotobok än att sitta vid ett skrivbord och klicka sig fram i ett överflöd av bilder. Och blicken justeras i någon mån efter medium.

Jag skulle tro att betraktelsetiden i allmänhet är mycket kortare för en bild på nätet/skärmen än en bild i en bok eller på ett galleri. Jag tror också att folk generellt tittar på skärmen för nära, åtminstone jämfört med hängda bilder i ett rum. Det är då lätt hänt att seendet blir ett lupp- och granskningsseende. Och att titta efter brus och (brist på) skärpa ligger nära till hands eftersom vi fått lära oss att detta är viktiga aspekter.

För övrigt så är jag övertygad om att också självaste Brutus Östling alltid strävar efter perfekt skärpa och minimalt brus.

Slutligen vill jag inflika att det är skillnad på brus och kornighet.

Billingen sa:

För övrigt så är jag övertygad om att också självaste Brutus Östling alltid strävar efter perfekt skärpa och minimalt brus.

Klicka för att se resterande...

Men han anser tydligen inte att en bild är oanvändbar, även om han inte har lyckats att helt undvika brus mm, ifall bilden har andra kvaliteer. Där skiljer sig Brutus Östling från många av Fotosidans alla pixelpeepare.

Olle

Billingen sa:

För övrigt så är jag övertygad om att också självaste Brutus Östling alltid strävar efter perfekt skärpa och minimalt brus.

Klicka för att se resterande...

Inte alls. Bläddra i hans böcker och du kommer att få se otaliga exempel på medveten oskärpa.

Jag tycker att det helt ok att ”den breda massan” äntligen har råd att införskaffa kamerautrustning som kan ge brusfria och skarpa bilder. Men det är ganska olyckligt att så många överskärper sina bilder, i jakt efter ultimata upplösningen eller för att dölja ev. bildtekniska felsteg. Förmodligen tror många att upplösning är synonymt med skärpa…

Om du har riktigt superbt innehåll i bilden så klagar inte folk på tekniken, dom ser den inte ens.

Det finns däremot väldigt gott om mediokra bilder med perfekt skärpa (och då räknar jag in mina egna bilder) och då finns ju mer utrymme för att hitta något (tekniskt) att klaga på.

De allra flesta tror ju att skärpa är synonymt med en bra bild.. *suck*

Jag ska inte ens börja redovisa alla tillfällen då jag fått höra "eh.. men den är ju suddig..?"

JAVISST ÄR DEN SUDDIG!? MEN ÄR DET EN BRA BILD???!!!! AAAAAAH!!!!

Jag tror att det ofta är lättare att ta en riktigt skarp bild än att medvetet använda partiell oskärpa på ett kreativt sätt. Dessutom tycker jag att lite brus kan skapa fin karaktär åt bilden. Så nåra fasta Canon L-gluggar känns inte nödvändigt för mej. Men det beror väl på mina motiv, jag fotar exempelvis aldrig fåglar och vilda djur.

Låt mig citera Henri Cartier-Bresson:

"I’m always amused by the idea that certain people have about technique, which translate into an immoderate taste for the sharpness of the image. It is a passion for detail, for perfection, or do they hope to get closer to reality with this trompe I’oeil? They are, by the way, as far away from the real issues as other generations of photographers were when they obscured their subject in soft-focus effects."

/Johan
www.mudride.com/blogg

Visst är det mycket tekniksnack, men jag tycker ändå inte att man ska bortse från att tekniken är en del av hantverket. Fördelen med bra kamerautrustning och programvara för efterbehandlingen och att kunna hantera den är ju att du kan göra kreativa val, antingen rent och knivskarpt om bilden passar för det, eller oskarpt och brusigt om den stilen förstärker en känsla. Med mindre bra prylar kanske möjligheterna blir färre. Inte för att det inte skulle gå att göra fantastiska bilder ändå - kanske bara inte just dom bilderna du vill göra.