Jag håller på att läsa en fascinerande bok om Giacometti (''Giacometti målar porträtt'' av James Lord) som jag har fått av en kär vän här på Fotosidan (tack). Den handlar mycket om att slutföra bilder. Jag har tidigare startat en diskussion om tiden och det här väl närbesläktat. Hur ser ni på det där med att slutföra bilder? Jag tror aldrig att jag har känt det. Istället känner jag att jag alltid kan komma tillbaka till motivet eller mörkrummet senare. Senare när allt stämmer

Intressant fundering. Jag tycker nog att jag kan känna mig färdig med, eller kanske snarare mätt på, en bild. Ibland inträffar det redan efter en provremsa, ibland inte förrän jag gjort förstoringar, cyanotypier och ett gummitryck.

Jag kan också känna att det kommer att komma rätt tillfälle och metod för en bild. Oftast har jag den känslan redan när jag tar bilden, men det kan dröja lång tid innan jag kommer på vad jag ska ha den till. Något i stil med "Aha, den här ska jag fotografera av med diafilm och göra ett emulsionslyft på akvarellpapper av".

Lite yrt kanske, men jag ska fundera vidare.