Annons

Är Jens Assur en duktig fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
marooned skrev:
Låt mig förtydliga.

En duktig fotograf har tre val: Följa strömmen, hitta på något nytt eller avstå från jobbet.

Att underprestera i ren effektsökeri är inte ett bra alternativ; iaf inte inom en så exponerad branch med så många duktiga och intresserade amatörer.

haha, varför skulle han underprestera? Menar du att bilderna är dåliga för att de i klassisk mening är fula? Jag fattar inte hur det kan ha att göra med om bilden är bra eller inte? Tror du tex inte att det bilden vill berätta skulle komma i skymundan om den var "snyggare"?

Som David säger, snygga bilder kan vem som helst ta. Det svåra är den där andra delen.
 
Svaren är högst subjektiva på frågor av typen: Vad är en bra bild? Vad är en duktig fotograf?

Människors uppfattningar kan aldrig vara annat än subjektiva eftersom det saknas objektiva mått på vad som är en bra bild respektive en duktig fotograf.

Det går givetvis att observera och mäta den tekniska kvaliteten på en bild eller hur väl en fotograf klarar att ställa in sin kamera eller lösa standardiserade fotografiska uppgifter.

Estetiska värden kan däremot inte frigöras från var och ens preferenser. Ännu gäller att skönheten sitter i betraktarens öga.

Vad är ett intressant motiv och en bra komposition?

Vilka egenskaper utmärker en duktig fotograf och vilka värden skiljer en sådan fotografs verk från de en fotograf utan dessa egenskaper presterar?
 
Jag tycker att bilderna är skitbra. De påminner om min egen studenttid för några år sedan. Något de gör genom att skapa känslor och väcka minnen hos mig.

Till exempel: Bilden på de tre killarna i rutiga skjortor från någon studentfest får mig att minnas hur det var. Hur alla klädde sig liknande i något slags studentmode som man växte ifrån ganska snabbt när man slutade plugga och hur vi hängde lite överallt på fester under den tiden.

Och bilden på cykelspåret i snön är hur mycket studentliv som helst för mig. Ingen hade bil, alla cyklade i ur och skur och när det var snö eller barmark. Jag minns hur jag pinade mig hem genom snön iskalla kvällar efter kåren och i snön kunde man se cykelspår från någon som cyklat där tidigare.

Dessutom saknar bilderna knappas komposition och tanke, det är däremot bilder som kräver lite mer av betraktaren. Ett mått av fantasi och en förmåga att se förbi det uppenbara helt enkelt. Enligt mig har bilderna väldigt mycket genomtänkta kompositioner. Det är också väldigt smarta bilder, kanske lite för smarta.

/Joakim
 
Var det inte nån bild av de stora mästarna inom gatufoto som lades upp på Flickr eller nån liknande site för nåt år sen anonymt och blev totalsågad jämns med fotknölarna tills nån insåg vem den store MÄSTAREN bakom bilden var ? :)

Oavsett vad vi vill/anser så påverkas kvaliteten rent marknadsmässigt av vem som står bakom kameran och precis som i alla andra sammanhang där folk skall tycka saker så är det ett ytterst fåtal som i rent oförstånd vågar ropa "Han har ju inga kläder på sig....." :)

Detta utan att ha någon egentlig åsikt i sakfrågan avseende Jens Assur som jag gjort både fenomenala och katastrofala bilder.
 
marooned skrev:
Konst ska vara vackert eller fängslande och får imho inte kännas som att "det där hade jag klarat".

Är inte själva poängen med konst att man inte kan definiera exakt vad det SKA vara? Jag var på stadens konstmuseum för ett tag sedan och upptäckte till min stora förvåning att jag gillade Monét skarpt, samtidigt som jag tyckte att Miro var minst sagt skumm. Det betyder ju knappast att Miro är en sämre konstnär.

Visst kan man sätta upp kriterier för vad som är en tekniskt bra bild, men det krävs mer än riktig vitbalans och exponering för att bli en bra fotograf.

Jag gillar Assurs dokumentär och reportagebilder väldigt mycket. Bilderna som länkades överst var däremot inte mina favoriter. Men att jag tycker att det är lite väl grovt att avfärda honom som en dålig fotograf som bara gjort sig ett namn och därför kan "ta vilka skitbilder som helst" bara p.g.a dessa.

Jag tycker det är kul att en etablerad fotograf vågar prova lite nya grepp. Sedan kan vi ju alltid ha olika åsikter om resultatet.

Min högst subjektiva åsikt.

/ Joacim

Edit: Pågick inte en liknade diskussion för ett tag sedan om någon som fått ett foto stipendium för sina suddiga blixtbilder på gräsänder?
 
Senast ändrad:
Intressant diskussion. Jag tillhör en av dem som följer Jens Assurs projekt med stort intresse och behållning. Jag imponeras mycket av hans berättande förmåga och det är även enligt han själv det grundläggande syftet med hans fotografi. Han ser sig inte i första hand som en fotograf, utan som en bildjournalist.

Jag tror man måste se och bedöma hans bilder i sin helhet och tillsammans med eventuella texter. Tror till och med att hans projekt är såpass genomtänkta att bilderna bör ses i en viss ordning eller till och med i ett visst format. Assur är perfektionist och oerhört medveten i sitt skapande. Som exempel kan jag ta hans utställning "Under the shifting skies" på Arbetets museum. Efter att alla bilderna hängts upp, varav vissa var i riktigt stort format, kände sig inte Assur nöjd. Då krävde han att alla hängdes om, bara för att justeras nån enstaka centimeter.

När det gäller hans Umeå-serie tror jag han vill uppnå en kompaktkamera känsla. Bilderna är dessutom tagna med en vanlig simpel analog kompaktkamera av enklaste snitt. (Polaroidkameran var till hans projekt om stockholms krogliv). Jag vill dock inte kalla det effektsökeri, det finns en djupare tanke än så. Han har exempelvis mycket tankar kring digitalkamerans intåg i samhället och teknikens utveckling, med allt vad det innebär för sådant som teknisk perfektion och allas möjlighet att ta tekniskt bra bilder.

Det jag främst beundrar Assur för är hans hängivenhet, hans bildspråk och hans tydlighet i sina åsikter. Det sistnämnda är ju även välkänt för att reta gallfeber på vissa kollegor i branschen.

Mvh Magnus
 
dJb skrev:
Att ta vackra, tekniskt bra bilder är ingen konst. Det klarar vilken amatör som helst efter lite grundläggande övningar med kameran. Att ta bilder med ett innehåll, som fångar känslostämningar eller som berör är betydligt svårare.

Måste det finnas en motsättning i detta? Kan inte "vackra" och tekniskt fullgoda bilder beröra, ha "innehåll", förmedla ett "budskap" och "fånga känslostämmningar"?
 
mange78 skrev:
Det jag främst beundrar Assur för är hans hängivenhet, hans bildspråk och hans tydlighet i sina åsikter.

Är egenskaper som att vara hängiven, att ha en egen stil och att stå för sina åsikter dvs ha skapat sig en yrkesmässig indentitet som fotograf, avgörande för att man skall få respekt som "duktig" fotograf? Kan inte en anonym person, som vi inte vet något om (ålder, kön, nationalitet etc), anses vara duktig som fotograf?
 
Teodorian skrev:
Måste det finnas en motsättning i detta? Kan inte "vackra" och tekniskt fullgoda bilder beröra, ha "innehåll", förmedla ett "budskap" och "fånga känslostämmningar"?

Det kan det vissa gånger. Andra gånger kan det vackra och tekniskt fullgoda vara ett hinder för att uppnå det syfte man har. Detta är knappast någon nyhet utan har utforskats inom andra konstformer länge (impressionismen för att nämna ett tydligt exempel).

Det lite tragikomiska är att väldigt många dissar bilder som inte är påtagligt vackra eller som man inte direkt förstår. Detta är t ex väldigt vanligt bland nybörjare inom foto och alla har vi väl varit ute och försökt fånga den finaste solnedgången. Problemet är ju dock att en bild kan vara spytråkig hur vacker den än är om den inte förmedlar något, berör eller väcker tankar.
 
Teodorian skrev:
Vad handlar bra fotografi om för dig?!

Själv är jag ganska förtjust i Sune Jonssons gamla devis: "Bevara, berika och berätta."

Det gör Assur i de här bilderna, att han sen använder en sorts fotografisk naivism bidrar här till berättelsen och berikandet.

Estetik och perfektionism är inte alltid något att sträva efter. Mycket av den naiva och impressionistiska stil som växt fram de senaste åren är en reaktion mot det tror jag.

Det surmulna mumlandet om kejsarens nya kläder tror jag inte på.
 
mange78 skrev:
När det gäller hans Umeå-serie tror jag han vill uppnå en kompaktkamera känsla. Bilderna är dessutom tagna med en vanlig simpel analog kompaktkamera av enklaste snitt. (Polaroidkameran var till hans projekt om stockholms krogliv). Jag vill dock inte kalla det effektsökeri, det finns en djupare tanke än så. Han har exempelvis mycket tankar kring digitalkamerans intåg i samhället och teknikens utveckling, med allt vad det innebär för sådant som teknisk perfektion och allas möjlighet att ta tekniskt bra bilder.
Finns dessa tankar nedskrivna någonstans? Av din text ovan anar jag att Assur inte är odelat positiv till det du nämner.
 
Blir ni inte inspirerade av Jens bilder? Jag tycker det är skithäftigt att han behärskar så vitt skilda bildspråk. DETTA är varför jag blir mer imponerad av dessa bilder när "den namnkunnige Jens Assur" tagit dem. Dessutom lyckas han i likhet med flera andra bildjournalister genom tiderna med små detaljer producera mycket bättre bilder än vad jag själv skulle ha gjort i samma situation med samma utrustning. Jag hade säkert sprungit omkring på festen i Umeå och varit förbannad över att jag inte kan vrida blixten bakåt för att få mjukare ljus (som väl får räknas som en egenskap hos "bra" fotografi).

Är det bara jag som blir sugen på att klippa huvudet av folk för att bättre få fram stämningen i en bild, utan att det blir ett porträtt (dvs att det skapas en dialog mellan betraktaren och den porträtterade,istället för att som nu, du blir enbart en betraktare av en stämning.) Ingenting annat än genialt, om ni frågar mig. (Obs att detta trick förekommer på flera bilder.)

/Peter
 
Nja,,,

Jag tycker nog inte heller att bilderna är himla bra. Vet inte om det är ett medvetet val han tagit men som någon skrev är jag också säker på att dom blivit totalsågade här på bildkritiken. Såg några av hans gamla bilder, som var mycket bättre men jag tycker nog inte att dom kan sammanliknas med andra duktiga fotografers.

Men smaken är som baken... värst i mitten
 
Om man tycker bilderna är bra så är dom bra.
Och om man tycker att dom är dåliga är dom dåliga.
Jag såg utställningen av Umeåbilderna på Färgfabriken och mig personligen gav de inget. En fråga som kan vara intressant är hur samma bilder bemötts om dom tagits av studenterna själva eller av Nisse Jönsson? Sedan vad gäller om en fotograf är bra eller inte är det ungefär samma fråga som om köttbullar är goda eller inte tycker jag. Subjektiva intryck som det här handlar om går inte att mäta med passare och linjal. En sak kan man dock vara överens om, och det är att Assur är en mycket skicklig marknadsförare eftersom han kan leva av det han vill göra.
 
Jag såg utställningen när han hade vernissage på Färgfabriken förra året. När jag gick runt där med min plastmugg cider (har jag för mig) tänkte jag; Det här liknar en dålig bilddagbok(en.se) Det känns mycket att han kan göra det där för han är känd.

Ta en random bilddagbok som innehåller lite mer än bara fest, husdjur och självporträtt så har du samma resultat.
 
FILM) (ulltand skrev:
Kollade http://www.bildmuseet.umu.se/pressbild_jens_assur.html

Jag är inte imponerad. Vad gör honom till en duktig fotograf? Kanske det finns andra sajter med bättre bilder?

Jens Assur är duktig. Och med det menat att han kan sin utrustning. Min uppfattning är att vem som helst kan ta lika bra bilder om tillfället är rätt, men att en person med hans kunnande tar dem oftare. Alla som jobbar med foto för sitt levebröd brukar bli bra på sitt. Detta skrivet med vetskapen om att fyra hela sidor redan skrivits i frågan.
 
ANNONS