Begravning..

[swede]

Hej.

Min pappa gick bort allt för tidigt i onsdags. Han skall begravas lill julafton och jag har tänkt mig att ta bilder i kyrkan.

Min familj kan se min pappa en sista gång en timme innan begravningsakten börjar.

Min fråga är hur jag tar smakfulla bilder av det här. Det är min första gång och jag vill på något sätt hedra min älskade pappa. Kistan kommer att stå framme vid altaret.

Jag vill bara ha hjälp med ideér till hur jag tar mina bilder.

Tack på förhand.

peter

 

[Lionheart]

Nu säger jag bara vad jag rent spontant tycker.
För det första så är det ju stämningsfullt att få med omgivningen, människorna som sörjer och dekorationer, kistan m.m. Däremot tycker jag inte du ska försöka på att föreviga din kära far genom att ta fotografi på honom. Det tror jag kan förstöra lite av stämningen och även kan det nog vara väldigt jobbigt att framkalla hans bilder i mörkrum eller ännu värre om du tar in det i datorn.

Så koncentrera dig på människor, omgivning, dekoration och det fina med ceremonin. Absolut inget fel i att föreviga denna stund! Bilder med din släkt runt kistan behöver ju inte vara hemska om dom är tagna på rätt sätt.

Jag beklagar din sorg djupt och hoppas ceremonin blir minnesvärd.

Med vänlig hälsning

Dennis

 

[homeless clubkid]

jag kan tyvärr inte ge dig några tips men jag beklagar sorgen. ta hand om dig!

 

[Niclasfoto]

Sorgligt för dig och din familj Peter.
Jag förstår att sorgen är alltomfattande och tomheten lika så.
Jag var med om samma svåra sorg i Sept.

Jag kunde inte fota under min pappas begravning. Det är ofta inte som man tror när man står där, den dagen, bredvid kistan. Blir liksom så konkret då.

Sköt om dig och låt sorgen komma när och där den kommer.

Tro mig, jag vet hur du har det.

Mvh Niclas,

Ps, Maila mig gärna om du känner för det!!

 

[opejo]

Du ska självklart ta bilder på kista och eventuellt de som är med i kyrkan om de vill det, bilder på kistan med blommor och dekorationer skall du definitivt ta om du själv orkar med.

Öppen kista är väl ingen tradition som vi svenskar har haft tidigare, men det verkar bli vanligare, men bilder på min döde far när han ligger i kistan skulle jag personligen inte vilja ha.

Jag ångrar att jag inte tog bilder i kyrkan för tre år sedan när min pappa begravdes, detta dels för att vi skulle få bilder på kista med dekorationer som begravningsentreprenören skulle ta, vilket i efterhand visade sig vara ett ganska uselt poloraidfoto, dels för att jag inte orkade bry mig, ångrar mig som sagt så här efteråt.

Så självklart skall du ta bilder om du själv vill, det kommer du inte att ångra i efterhand.

Min pappa ville bli kremerad så när begravningsakten var över och alla sörjande gått ut så stod kistan kvar ett tag i kyrkan, vilket hade varit ett bra tillfälle att i lugn och ro fotografera. Är det en jordbegravning så har man kanske inte det tillfället.

Det här kanske inte var några bra handfasta råd för hur du får de bästa bilderna, men jag hoppas att du får de bilder du vill ha på din fars begravning.

Det här låter kantigt och lite menlöst, men jag beklagar sorgen.

mvh/Peter

 

[AnWi]

Min far gick bort den siste oktober. Jag funderade på att ta bilder men beslutade mig för att låta bli, inte minst av hänsyn till de andra. Förslaget om att ta bilder efteråt låter bra men fungerade inte i mitt fall, vi gick direkt ner en våning till gemensam förtäring och minnesstund.
Det är ännu inte så lång tid sedan men jag saknar inte bilder. Jag kan ännu återuppleva var sekund i minnet.

Tänk efter noga och gör vad du känner är rätt för dig och din omgivning.

Jag förstår hur du känner och delar din sorg.

/Anders

 

[froderberg]

Att fotografera vid en bagravning är inget konstigt eller ovanligt. Särskilt äldre människor uppskattar bilder från begravningar. Men det är fotografering före eller efter som gäller. Glöm inte att fotografera alla blommor - dem vill folk ofta ha dokumenterade.

Rör dig runt i kyrkosalen och känn själv vilka bilder du vill ha.

Jag tog en bild på mitt kusinbarn framför sin gammelmorfars kista. Det blir en fin bild att ha för kusinbarnet när han blir stor särskilt som jag ställt en bild på morfar på kistan.

 

[Voxa]

Att svara dig här blir så futtigt men ändå.

Att de närmaste behöver ta farväl är naturligt och kanske nödvändigt för att gå vidare.
Själv tog jag farväl av min mor på lasarettet för ett och ett halv år sedan. Det räckte för mig.

Hade jag inte gjort på det viset så hade nog stunden före begravningen fått bli mitt sista farväl.
Inga fotografier behövs för mig eftersom jag bär allt inom mig.

Jag har fotografier på kista och blommor efter andra nära anhöriga, även min mors, men det är märkligt vad litet behovet varit att ta fram dessa bilder igen.

Detta är naturligtvis personligt och man ska väl göra som man känner.

Jag beklagar sorgen. En för tidig förlust känns särskilt svårt. Jag vet.

/Göran

 

[Helgesson]

Min farsgubbe gick bort för två år sedan, och en bild som sitter som etsad är när kyrkovärdarna, en man och en kvinna, går fram till kistan och bugar. Det var då det brast för mig.

Den bilden skulle jag gett vad som helst för att ha på papper, men hade ingen kamera.

Ta tillfället i akt och föreviga akten....
tänk inte så mycket,utan låt dig styras av dina
kännslor.

Mvh Kent

 

[Peter G.]

Hej Peter!

Jag kommer precis hem från begravningen av min mammas man och blev ombedd att ta några fotografier. Då det inte var jordfästning så blev det ett utmärkt tillfälle att ta kort på kista, blommor och omgivning efter själva begravningsakten. Efteråt var det en minnesstund med mat då jag även tog några bilder. Jag vet att min mamma kommer att titta på dom här bilderna många gånger för att minnas en fin stund tillsammans med vänner och släckt. Personligen tror jag att dessa bilder på ett positivt sätt kan hjälpa till med bearbetningen av sorgen.

Jag orkade inte själv ta bilder vid min pappas begravning utan bad mina vänner och släkt göra det i stället.

Beklagar sorgen och ta väl hand om dig

Peter G.

 

[lottawe]

Beklagar sorgen.
Jag tror det är svårt att planera fotografering ett sånt tillfälle även med massa råd och tips. Ta med kameran, använd den då du känner att det är dags att lyfta den om du fortfarande känner att du vill föreviga begravningen då. Bilderna kommer nog upp utan "tänk" på det innan.

Jag hade tanken att fotografera en begravning (eller snarare före eller efter akten) förra fredagen, men väl vid kyrkan kände jag att det bara inte gick och då förstod jag att det inte heller de bilderna skulle vara de viktigaste att bevara för minnen heller. Fast alla är vi olika och något rätt eller fel om att fotografera finns inte. Gå på din egen känsla.

 

[renar]

Beklagar, men har varit i samma situation och ångrat mig eftersom jag inte tog några bilder.
Mitt råd är att plåta innan begravningsakten på blommorna och kistan och sen om du orkar med under akten men med naturligt ljus.
När min fru dog 42 år gammal så bad jag en kamrat fotografera innan vi var där och jag har aldrig ångrat dessa bilder.
Sköt om dig.

 

[swede]

Tack för att ni tog er tid att svara.

Jag har pratat med min mamma och hon tycker att jag skall göra det.

Än en gång tack för alla tips.

En god jul önskar jag Er alla.

hilsen peter

 

[Sonnaren]

Ja, Reinerts förslag är bra, fotografera kista och blommor. Detta kan du göra innan övriga gäster anländer.
Om du vill ha några bilder från begravningsakten skulle jag vilja föreslå att du kanske fotograferar när gästerna defilerar förbi kistan för att ta farväl. Det ger ett minne av vilka som var där.
Men jag sitter här och funderar på om du själv skall fotografera under begravningen, det är tungt nog ändå och även om kameran kan vara en skärm mot omvärlden så vill du nog vara mera närvarande.
Kan du inte be någon annan fotografera efter det att begravningsakten inletts kanske?
Us

 

[boris.bonasin]

För två år sedan plåtade jag under en begravning (min gudfars) och jag kan bara säga som renar och Sonnaren. Kan du ta hjälp av nägon annan så gör det. Det är mycket tungt och det är många känslor som kommer fram.

 

[aceeo]

Beklagar verkligen sorgen

För din egen skull låt någon annan ta bilderna, tror det är bättre för ditt inre att du använder dagen till farväl och inte koncentrerad dig på fokus och komposition. En anhörig som inte står din far så nära vore nog det bästa.

// Anders

 

[Liza]

Beklagar sorgen Peter!
För 9 månader sedan var jag i samma situation och ditt inlägg river upp många djupt smärtsamma känslor, men OK jag har ändå inte slutat gråta än.

Från början hade jag exakt samma tankar som du formulerar, att hedra och problemet - hur gör man det smakfullt.

Planera inte att själv fotografera under begravningsakten, den är så starkt känslosam och du sliter itu dig själv. Under min fars begravning hade jag initialt tänkt fotografera men insåg att det inte skulle komma att gå. Samma sekund jag steg in i kyrkan - blev allt så obönhörligen konkret.

Däremot hade jag önskat att någon utan personlig anknytning kommit och knäpptyst utan blixt fotograferat hela akten. Det fanns stunder som idag är etsade i minnet men som jag är rädd, bleknar bort med åren.

Be någon annan ta bilderna. Vår kyrkovaktmästare sa att han hade gjort det diskret, om vi bett om det.

Vad jag gjorde var att vänta till efteråt och tog då bilder på kistan och blomuppsättningarna i lugn och ro.

Peter! Att hedra någons minne är för mej att minnas de ljusa stunder man haft tillsammans.

Kram Eva

 

[swede]

Hej igen vänner.

Jo, det blir nog fantastsikt känslosamt och svårt när jag väl är inne i kyrkan. Men jag har bestämt mig för att göra det här. Om en annan tar bilderna så blir det inte samma sak. Kanske om det hade varit dig Ulf, som är så duktig på att ta fram omgivning och miljö i dina bilder. Vi har ingen i vår familj där sysslar med fotografi som yrke eller hobby så det får bli mig. Och att överlåta min kamera till någon som inte är van vill jag bara inte.

Jag har tänkt mig att ta bilder av kistan och blommorna. Vill inte ha med människorna med på bild. Jag vill vara ensam när jag gör detta, så fotograferingen blir efter gästerna har gått ut ur kyrkan.

Tack för förslag och omtanke.

hilsen peter

 

[Niklasan]

swede skrev:
Hej igen vänner.

Jo, det blir nog fantastsikt känslosamt och svårt när jag väl är inne i kyrkan. Men jag har bestämt mig för att göra det här. Om en annan tar bilderna så blir det inte samma sak. Kanske om det hade varit dig Ulf, som är så duktig på att ta fram omgivning och miljö i dina bilder. Vi har ingen i vår familj där sysslar med fotografi som yrke eller hobby så det får bli mig. Och att överlåta min kamera till någon som inte är van vill jag bara inte.

Jag har tänkt mig att ta bilder av kistan och blommorna. Vill inte ha med människorna med på bild. Jag vill vara ensam när jag gör detta, så fotograferingen blir efter gästerna har gått ut ur kyrkan.

Tack för förslag och omtanke.

hilsen peter

Du gör rätt till att vänta efteråt och vara helt själv. Det finns alltid någon som kan tycka att det är osmakligt att fota på en begraving och tyvärr kan det lätt bli prat om det. För mig var det också viktigt att vara med på min pappas begravning som son och inget annat. Bakom kameran är det lätt att bli fotograf och missa att sörja, vilket du säkert kommer ångra. Jag gjorde som du ska göra och det var för mig ett bra sätt att säga hej då till pappa.

Niklas

 

[Sonnaren]

Niklasan skrev:
Du gör rätt till att vänta efteråt och vara helt själv. Det finns alltid någon som kan tycka att det är osmakligt att fota på en begraving och tyvärr kan det lätt bli prat om det. För mig var det också viktigt att vara med på min pappas begravning som son och inget annat. Bakom kameran är det lätt att bli fotograf och missa att sörja, vilket du säkert kommer ångra. Jag gjorde som du ska göra och det var för mig ett bra sätt att säga hej då till pappa.

Niklas

Osmakligt att fotografera en begravning? Neej, verkligen inte. Det är bara en och en halv generation sedan det var allmänt skick och bruk. Är vi mera "civilicerade" nu än då? Jag kan bara se det som ett återupptagande av en gammal sed. Tror inte att anledningen till att den försvann är annat än en besynnerlig rädsla för döden och (hemska tanke) att vi bryr oss mindre om anhöriga idag än förr. Skulle bli glad om någon visar att jag har fel..... Och att fotografera begravningen av någon man ägnat tid hela sitt liv åt att lära känna kan aldrig någonsin vara fel.
Us