Hur komponerar du dina bilder?

[elmfeldt]

Hur komponerar du dina bilder? Använder du tumregler, kör du på känsla eller både och?

 

[sagan]

helt på känsla numera..tidigare tänkte jag mycket på regler och så, men när man fått in känslan, så sitter det i ryggraden hur man ska göra

 

[Sinuslinus]

Komponera, eh?

Närå så illa är det inte. Går väl på känsla även om "de där" reglerna ligger i bakhuvudet å påverkar.
Röstar både och.

 

[kaw]

För att få in känslan kanske man behöver tumregler, men om man inte hittar känslan med någon slags regel är "regeln" inget att bry sig om förstås.

 

[xavslut]

Det handlar om vad jag önskar uttrycka med bilden. Komponerar sällan på ren känsla, sällan med tumreglarna enbart. Jobber med vad jag vill uttrycka, och styr upp kompositionen efter detta.

fotohälsningar
Terje

 

[sagan]

hm..jag tog nog i när jag skrev bara på känsla..man kollar ju in att man inte missar att ha med detaljer och så..men det känns som det går helt på känsla iaf ;-)

 

[acke]

Känsla och tumregel, vad är hönan och vad är ägget? Är det rentav samma sak?

I regel är det nog så att att tumregler skapas när tillräckligt många människor lyckas sätta samma ord på känslorna, har jag en känsla av...

 

[flutte]

Oftast har jag en åsikt om ungefär hur jag vill att slutbilden skall framhävas. Nästa steg blir att jag provar lite olika kompostioner, baserat på min kunskap om vilka tumregler som bör ge det resultat jag vill uppnå.

Ibland blir kompositionen ok nästan direkt, ibland inte. Och då blir det den kompositionen som är mest lyckad som får gälla.

Ibland trycker jag inte på avtrycket, ibland gör jag det fast magkänslan säger att "det här stämmer inte riktigt, fast jag kunde inte få till det bättre", så kan jag i alla fall studera resultatet i lugn och ro i efterhand i alla fall. Och ibland känner jag mig riktigt nöjd redan då jag släppt avtrycket!

/Fredrik

 

[acke]

Håller med! Ibland kan man direkt efter avtrycket känna att "Där satt den!", utan att kunna förklara varför. Det bara känns, på något vis.

Fast därsattden-känslan finge gärna infinna sig oftare, förstås.

 

[jimh]

Absolut både och. Jag lägger mycket tid på att försöka få objekten i mina bilder att samspela, det tycker jag är bland det mest givande i fotograferingen. Jag har nog inte formaliserat processen men börjar nog i regel med känslan och försöker bestämma mig för var jag skall lägga tonvikten och låter det påverka brännvidd, position mm. Men jag försöker alltid besikta sökarbilden efter de kära kompositionsreglerna efteråt och försöker motivera för mig själv varför jag bryter mot dem om jag gör det. Jag är nog tråkig

 

[Calle S]

Generellt sett är det så här för mig:
Uppdrag där någon betalar mig: Enligt skiss.
Egna projekt: Enligt hjärtat.

 

[Drazil]

Kompositionen skall givetvis framhäva fotoobjektet på ett fördelaktigt sätt och det slutgiltiga utsnittet beror i hög grad på mitt syfte med bilden (hoppas jag). Det vore synd om man inte visste varför just det valda utsnittet valdes. Ibland är det förvisso så, men då är det en känsla i magen som "sagt" att det skulle bli bäst så och då brukar resultatet ofta bli bra.

Gyllene snittet och harmoniska tal har jag också i åtanke ibland.

 

[.:Julia:.]

För det mesta på känsla men även mycket efter eget smak och tycke. Eftersom jag sysslar mycket med formgivning så spelar helheten ofta in.

Håller mycket med Terje här: "Det handlar om vad jag önskar uttrycka med bilden" "Jobber med vad jag vill uttrycka, och styr upp kompositionen efter detta."

Jag är mycket förtjust i det visuella och saker & ting som smakar gott för ögat.


/ Julia

 

[Maverick]

Förut så komponerade jag inte alls. Jag fotograferade som vilken semesterfotograf som helst. När jag var lite mer seriös så gick jag väl på kännsla men fortfarande utan att komponera.

Det är först på senare år som jag börjat intressera mig för komposition och därmed så har jag börjat komponera mina bilder. Det försöker jag göra efter konstens alla regler, dvs tumregler. Gyllene snittet, diagonaler, trianglar, heliga tal osv... Allt i syfte att bygga upp en bas av bildseende för att senare kunna gå tillbaka och fotografer mer på kännsla. Det är som allt annat, man måste ha en kunskapsbas att stå på innan man kan hitta de bra bilderna, hitta kännslan.

Mvh
Maverick

 

[gunte]

Röstade både och..har kommit på mig själv med att kolla för och bakgrund extra noga,ibland så noga så att bilden aldrig blir till !!??
mvh/gunte..

 

[pettersson]

Iochmed att jag nyss har börjat fotografera mer seriöst har jag inte den där känslan än utan försöker tänka på så många regler jag kan. Även så att man glömmer hälften av det man har lärt sig när man står där med trådutlösaren i näven.
Men när man har tänkt på och följt de där reglerna tillräkligt många gånger sätter dem sig väl i ryggen och d blir de nog mer känsla även så att det är inbygda regler.

Andreas.

 

[lynxx]

Wow, Ulf. Det låter som en tumregel att jobba med känslan... eller??

 

[molla]

Jag tror nog att jag mesta dels bara försöker rensa upp "less is more" och sedan tar bilden. men ibland händer det naturligtvis att man förskjuter medvetet bilden åt ett eller andra hållet för att byta utryck. sen har vi väl lite olika fallenhet vad beträffar komposition.(visuellt gehör)

 

[Malm]

Allt eftersom tycker jag att mitt fotande tenderar att gå mer och mer åt att följa konstens alla regler. Speciellt efter att man började fota analogt, tyckte aldrig att det var ett problem tidigare när man skjöt digitalt. Jag vill hellre köra på känsla, men det kanske kommer till den analoga utrustningen också efter en tid?!

 

[.Z.]

Jag är hysteriskt noggrann med komposition, eftersom jag haft en lång period av fototorka under många år så blev mina bilder lite statiska i början när jag kom igång (nåt år sen). Jag komponerade i gyllene snittet till förbannelse. Som många skrivit så får det inte bli så, känslan blir lidande. Nu går det mer automatiskt, jag komponerar utan att tänka på det, jag är i & för sig ingen snabb fotograf med min gamla OM-1'a men trots det ofta lika snabb som mina digitala kompisar (fotar I & för sig 10 ggr mer än dem). Ljuset är också viktigt för mig, försöker att välja rätt tillfällen.

Jag har hemskt svårt för jättevackra motiv med en stor utmärkande detalj mitt i bilden, ska inte säga att en sån bild aldrig blir bra, det händer men inte är det ofta, dom blir ofta helt statiska & därmed ointressanta. Försöker att beskära så lite som möjligt men gör det dock ibland för att förbättra balansen & plocka bort oönskvärda detaljer. Man ska lära sig att komponera, sen ska det gå automatiskt. Då kommer känslan. Tekniken är också viktig, jag har sällan brottom.

Larsa.