Kanonfotograf

[Rumpelstiltskin]

Jag var bara en liten kanonfotograf
i ett hörn på ett nöjesfält.
Men jag såg mej omkring på marknan
hur människor hade det ställt.

Och jag tog några fotografier
men fick ingen riktig och sann
komposition på det hela
— allt flöt och vek och försvann.

Ett leende blänkte i mängden
men sa jag: — Ett fotografi?
blev ansiktet hårt och fientligt
och leendet strök förbi.

Nils Ferlin, början på dikten Kanonfotograf, Goggles 1939

Råkade trilla på denna, som jag aldrig läst förut, och tyckte början passade bra på en situation vi nog stött på lite till mans.

 

[CSGL]

Jag var bara en liten kanonfotograf
i ett hörn på ett nöjesfält.
Men jag såg mej omkring på marknan
hur människor hade det ställt.

Och jag tog några fotografier
men fick ingen riktig och sann
komposition på det hela
— allt flöt och vek och försvann.

Ett leende blänkte i mängden
men sa jag: — Ett fotografi?
blev ansiktet hårt och fientligt
och leendet strök förbi.

Nils Ferlin, början på dikten Kanonfotograf, Googles 1939

Råkade trilla på denna, som jag aldrig läst förut, och tyckte början passade bra på en situation vi nog stött på lite till mans.

Kul att se denna dikt igen. Läste rätt mycket Ferlin på gymnasietiden for 60 åt sen. Men en liten, med dock, rättelse. Diktsamlingen heter förstås Goggles, inte Googles.

 

[matnyttige]

Nisse var inte så bra på att stava. Han menade en Canon-fotograf inte en kanonfotograf.

 

[Rumpelstiltskin]

Kul att se denna dikt igen. Läste rätt mycket Ferlin på gymnasietiden for 60 åt sen. Men en liten, med dock, rättelse. Diktsamlingen heter förstås Goggles, inte Googles.

Jösses... Tänk vad muskelminnet kan ställa till!

Konstigt sånt där. Jag har ett par saker som fastnat i skallen som jag inte kan får bort. T.ex. tyckte jag det var kul första gången jag hörde Aftonbladet kallas Aftonhoran och PostNord PostMord. Nu tycker jag inte det är så kul längre, men det dyker upp i skallen när jag skriver URLen och alltsom oftast skriver jag då det jag tänker, till stort förtret. Nu tänkte jag inte på Google, så inte riktigt samma sak utan det var helt och hållet fingrarna som tänkte åt mig, men lite relaterat ivf.

Här är det återstående verserna, om nån är intresserad.

Vad sökte de då på marknad
och byter för vara ut,
tänkte jag — allt är ju bara
misstro från början till slut.

Det är bara när spriten blommar
de dunkar varandra i rygg
och säjer att: djävlar anamma,
på mej kan du stö dej trygg!

De yngre var mera glada,
de köpte en smällkaramell
och hade så hjärtans roligt
när de åkte på karusell.

De yngre var mera glada
— jag har några plåtar än.
Fast nu är de givetvis stora
förståndiga kvinnor och män.

Men en gång doftade livet
av blomma och astrakan.
Då kom de att ta sitt porträtt i broch
hos en gycklare nere i stan.
Ja, nu är de givetvis gamla
— Och ändå äldre är jag!
Det blir väl att packa ihop och
realisera en dag.

Och sluta att åka på marknad
men söka en stadig slaf
nånstans där man ser med fördrag på
en gammal kanonfotograf.

 

[Frekeman]

Ett leende blänkte i mängden
men sa jag: — Ett fotografi?
blev ansiktet hårt och fientligt
och leendet strök förbi.

Kul med poesi om fotografi (och en massa annat förstås). Noterar att tredje stycket i högsta grad stödjer förhållningssättet att man aldrig ska fråga när man gatufotar!

Mvh
Fredrik

 

[Rumpelstiltskin]

Jag fotade på lokala pride en gång. Inte själva paraden, utan folk som var kvar och inväntade att de som gick i tåget skulle komma tillbaks till utgångspunkten. Jag frågade, med höjd kamera och höjt ögonbryn. Reaktionen var den motsatta mot den vanliga. De blev glada och började posera. Det var så kul! Tror jag skulle gilla att fota folk ute på gatan mera, men det går ju inte i Sverige. Inte för en sån fegis som jag ivf. I länder som USA verkar de konstigt nog var mer öppna för sånt.

 

[Frekeman]

Jag fotade på lokala pride en gång. Inte själva paraden, utan folk som var kvar och inväntade att de som gick i tåget skulle komma tillbaks till utgångspunkten. Jag frågade, med höjd kamera och höjt ögonbryn. Reaktionen var den motsatta mot den vanliga. De blev glada och började posera. Det var så kul! Tror jag skulle gilla att fota folk ute på gatan mera, men det går ju inte i Sverige. Inte för en sån fegis som jag ivf. I länder som USA verkar de konstigt nog var mer öppna för sånt.

Pride är lite annorlunda – folk nästan förväntar sig att bli fotade. Min erfarenhet, som är omfattande, säger mig att det är ingen större skillnad mellan fota i USA, Sverige eller i Storbritannien. Det viktiga är hur man för sig och hur snabb man är. Och det hjälper att inte vara en fegis men det är nåt man kan träna bort. Fortfarande kan jag känna mig feg ibland dock.

 

[Rumpelstiltskin]

Jag tycker man ser många bilder, alltså amatörbilder, på forum och så, från t.ex. U.S. där folk helt klart ser fotografen och är med på noterna. Kanske funkar det bättre där att slå sig i slang med folk och sen fråga om man får ta en bild.

Här behövs det ju nån anledning för att främlingar ska börja prata med varandra. Jag har blivit rätt bra på det med åren dock. Covid gjorde nog sitt till också, folk sökte kontakt ute mer. Men från att slänga käft en stund till att be att få fotografera dem är ett stort steg. Tror jag själv skulle tycka det var märkligt om nån ville fota mig!

 

[Frekeman]

Jag tycker man ser många bilder, alltså amatörbilder, på forum och så, från t.ex. U.S. där folk helt klart ser fotografen och är med på noterna. Kanske funkar det bättre där att slå sig i slang med folk och sen fråga om man får ta en bild.

Det finns helt klart en massa sådana bilder men de skulle inte jag definiera som gatufoton. Vad som är gatufoto kan bli till en stor debatt men för mig är det i stora drag oarrangerade, icke-poserade bilder tagna i det allmänna rummet och där människor oftast finns med i bilden.

Gatuporträtt eller vad man nu skall kalla det där de avfotograferade är medvetna om att de blir fotograferade kan bli till riktigt bra fotografi men att kalla det för gatufoto leder till språkförbistring som jag ser det, dvs att till slut blir "all" fotografi som är tagen på gator och torg gatufoto. Jag gillar språk och ord!

Nu vet jag inte var du bor men eftersom det säkert finns andra människor i närheten och att du tyckte att det var så kul att fotografera på Pride så varför inte ge dig ut med kameran och säg till människor som du vill fotografera nåt i stil med att "Hej, jag håller på med att försöka att bli bättre på att fotografera porträtt och jag tycker att du ser så intressant ut och jag gillar din stil – kan jag ta ditt porträtt? Jag kan dela fotot med dig efteråt.". Nåt sånt, typ. Lycka till!

 

[Gamle]

I min ungdom fanns det "kanonfotografer" som kunde leverera den färdiga bilden på ett par minuter. Denna "kanonfotograf" fotograferad jag på Parken Zoo i Eskilstuna i början av 1970-talet.

 

[Rumpelstiltskin]

Det finns helt klart en massa sådana bilder men de skulle inte jag definiera som gatufoton. Vad som är gatufoto kan bli till en stor debatt men för mig är det i stora drag oarrangerade, icke-poserade bilder tagna i det allmänna rummet och där människor oftast finns med i bilden.

Gatuporträtt eller vad man nu skall kalla det där de avfotograferade är medvetna om att de blir fotograferade kan bli till riktigt bra fotografi men att kalla det för gatufoto leder till språkförbistring som jag ser det, dvs att till slut blir "all" fotografi som är tagen på gator och torg gatufoto. Jag gillar språk och ord!

Nu vet jag inte var du bor men eftersom det säkert finns andra människor i närheten och att du tyckte att det var så kul att fotografera på Pride så varför inte ge dig ut med kameran och säg till människor som du vill fotografera nåt i stil med att "Hej, jag håller på med att försöka att bli bättre på att fotografera porträtt och jag tycker att du ser så intressant ut och jag gillar din stil – kan jag ta ditt porträtt? Jag kan dela fotot med dig efteråt.". Nåt sånt, typ. Lycka till!

Men nu handlade det väl inte specifikt om gatofoto eller hur det definieras? Inte i den här tråden och definitivt inte i Ferlins dikt. De handlar bara om att fota folk ute i vimlet och folks ovillighet att bli fotade. Ferlins kanonfotograf tog definitivt kontakt med sina offer. Jag gjorde det också på Pride, men skulle alltså inte drömma om den metoden under normala omständigheter.

 

[Frekeman]

Men nu handlade det väl inte specifikt om gatofoto eller hur det definieras? Inte i den här tråden och definitivt inte i Ferlins dikt. De handlar bara om att fota folk ute i vimlet och folks ovillighet att bli fotade. Ferlins kanonfotograf tog definitivt kontakt med sina offer. Jag gjorde det också på Pride, men skulle alltså inte drömma om den metoden under normala omständigheter.

Absolut men jag nämnde ju gatufoto i mitt lite skämtsamma ursprungliga inlägg och det var väl det som diskussionen sen spann vidare på lite grann?

 

[Rumpelstiltskin]

Inte från mitt håll. Är det inte så att vad som är RIKTIGT gatufoto är ett kärt ämne har på forumet? Börjar få lite den känslan.

Vi som fotar på gatorna utan att ha några CB-ambitioner finns också.

 

[Johan O E]

Kul med poesi om fotografi (och en massa annat förstås). Noterar att tredje stycket i högsta grad stödjer förhållningssättet att man aldrig ska fråga när man gatufotar!

Mvh
Fredrik

Skriver just nu på en låt som handlar om fotografering . Passerade nyss 5 miljoner streams på Spotify så håll utkik om ett tag på min blogg

 

[Kjerstilisa]

Jag var bara en liten kanonfotograf
i ett hörn på ett nöjesfält.
Men jag såg mej omkring på marknan
hur människor hade det ställt.

Och jag tog några fotografier
men fick ingen riktig och sann
komposition på det hela
— allt flöt och vek och försvann.

Ett leende blänkte i mängden
men sa jag: — Ett fotografi?
blev ansiktet hårt och fientligt
och leendet strök förbi.

Nils Ferlin, början på dikten Kanonfotograf, Googles 1939

Råkade trilla på denna, som jag aldrig läst förut, och tyckte början passade bra på en situation vi nog stött på lite till mans.

Jag lånar den. OK? Även jag var en beundrar av Ferlin, både hans dikter och sånger. Tack för påminnelse!/Kjersti

 

[Rumpelstiltskin]

Det är Ferlin du lånar av, inte mig. Men han skulle nog bara ha blivit glad.