Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Myten om 5D MKII och AI Servo

Produkter
(logga in för att koppla)
Danne,
efter att tittat på testen tror jag mig veta varför de kan få bättre resultat med samtliga punkter.
De löparbanor de använder har bakgrunden väldigt långt bakom löparen.
Alltså kan aldrig fokus med stor bländare och bakgrunden några hundra meter bort störa även om man kör med alla punkterna. Blir som fågelfoto mot himlen.
 
1. Jag glider inte ifrån ämnet. Jag poängterade enbart svårigheten i att träffa rätt med mittpunkten på en löpande hund, då många verkar tycka att en hund är lätt för kameran därför att den rör sig med en jämn hastighet. Jag tycker därav att hundtestet är ett dåligt test. Det visar mest att fotografen kan sikta rätt.
Vidare tycker även jag att testet på löparna verkar märkligt.

2. Jag har läst hela tråden. Jag började läsa den redan när första inlägget skrevs.

3. Mitt inlägg var inget svar på något av dina inlägg. Det var helt fristående.
Det du skrev var heller inga nyheter för mig. Jag har som sagt följt tråden, och jag känner till hur AF fungerar samt vad som kan ställa till det.

/Tomas, 23år. Användare av mittpunkten, trots handhavandesvårigheterna.
 
Danne,
efter att tittat på testen tror jag mig veta varför de kan få bättre resultat med samtliga punkter.
De löparbanor de använder har bakgrunden väldigt långt bakom löparen.
Alltså kan aldrig fokus med stor bländare och bakgrunden några hundra meter bort störa även om man kör med alla punkterna. Blir som fågelfoto mot himlen.

Då borde svaret även ligga i dåligt handhavande.
"Samtliga punkter" är mer krävande för AF, och om det ändå ger bättre resultat borde det rimligtvis bero på att fotografen träffat dåligt när han använt enbart mittpunkten.
 
Du skall nog mer jämföra det med att fotografera fåglar. Om man använder flera punkter så har man mindre risk att tappa siktet på löparen.
Har man flera punkter hugger den med bäst kostrast på målet.
Fotar man en springande hund i skogen går det inte eftersom punkter i kanterna skulle fastna på träd, grenar eller liknande.
Tror att Rob Gailbraith som har en firma med sportfotografer och Canon som deltog i senare delen av hans test vet vad de gjorde.
 
Du skall nog mer jämföra det med att fotografera fåglar. Om man använder flera punkter så har man mindre risk att tappa siktet på löparen.
Har man flera punkter hugger den med bäst kostrast på målet.
Fotar man en springande hund i skogen går det inte eftersom punkter i kanterna skulle fastna på träd, grenar eller liknande.
Tror att Rob Gailbraith som har en firma med sportfotografer och Canon som deltog i senare delen av hans test vet vad de gjorde.

Förstår hur du menar, men jag håller inte med. Löpartestet kan visa en praktisk funktion för en sådan situation, men jag vidhåller fortfarande att resultatet borde bero på "missar" med mittpunkten.

Jag kan ha fel, men "ensam mittpunkt" borde få all uppmärksamhet från AF-mojängerna. Den borde således prestera bättre än om den måste dela resurserna med andra punkter. Gör den inte det måste det bero på att fotografen misslyckats med att hålla motivet i perfekt sikte hela tiden, vilket inte är helt osannolikt.
Som sagt. Detta förutsagt att fotografen med PERFEKTION håller mittpunkten på exakt samma ställe hela tiden.
Så tänker jag, men jag kanske tänker fel?
 
Som sagt. Detta förutsagt att fotografen med PERFEKTION håller mittpunkten på exakt samma ställe hela tiden.
På proffskameror så går det att ställa in hur snabbt AF ska fokusera om vid förändringar för att den inte ska agera för "fladrigt".

Dessutom, så länge du har mittpunkten någonstans på löparen, så kan du ju enkelt kolla om du har skärpa på just den delen av bilden.
 
Danne,
efter att tittat på testen tror jag mig veta varför de kan få bättre resultat med samtliga punkter.
De löparbanor de använder har bakgrunden väldigt långt bakom löparen.
Alltså kan aldrig fokus med stor bländare och bakgrunden några hundra meter bort störa även om man kör med alla punkterna. Blir som fågelfoto mot himlen.

Lite osäker på exakt vad du menar.
Men alldeles oavsett vilket, så tyder resultatet av testet på "handhavandefel".

Precis som du själv antyder:
Det absolut mest troliga är att när endast mittpunkten har använts, så har den tidvis riktats mot något annat än löparen.

Alldeles oavsett orsaken till det märkliga resultatet så är det helt galet att dra några som helst slutsatser utifrån just det testet, eller att ha det som grund för några antaganden.

Testet "skriker" handhavandefel, och resultaten bör avfärdas som klart opålitliga.

När jag skriver att professionella sportfotografer för det allra mesta enbart använder enbart mittfokuspunkten, just för att det ger större andel "rättfokuserade" bilder så är det inget som jag tar ur luften.

Vill inte överdriva mina erfarenheter eller kunskaper då min karriär som sportfotograf inte är så värst "gammal".
(Två år nu i januari. Anser mig inte heller fullärd på långa vägar).

Men jag har förmånen att plåta sport yrkesmässigt regelbundet.
Samt haft förmånen att flera gånger träffa några av Sveriges absolut duktigaste sportfotografer. (Det blir så när man plåtar sport på elitnivå regelbundet, att man lär känna ett antal fotografer i pressrum och fotobås m.m.).
Fotografer som i flera år fotograferat sport mer än något annat, och livnär sig på just detta.
Deras ord och erfarenheter väger för min del långt tyngre än Galibraths test.
Galibrath har blivit ifrågasatt tidigare, också för den delen.

Avslutningsvis så finns det inget riktigt bra sätt att mäta AF-prestanda på.
Hur pass bra AF fungerar beror på en hel massa parametrar.
Alldeles för många parametrar för att något test ska bli helt rättvisande.

Nu ska jag ägna mig åt annat än den här tråden framöver ;)
Hoppas att det jag skriver kan bidra med något positivt.
 
Håller med Mats, Rob visste vad han gjorde och arbetade mycket metodiskt för att eliminera alla felkällor.

Angående att han missade motivet."Tip: You can see the placement of the active autofocus point superimposed over the picture in Canon's ImageBrowser (Mac) or ZoomBrowser EX (Windows) software. It's slow, however, to check more than a few files this way. We created a Javascript for Photoshop that placed a centre AF point on horizontal and vertical EOS-1D Mark III pictures (15,122 of them to be exact!), then we browsed those pictures in Photo Mechanic. It's the fastest application we know of in which to view large collections of pictures at full resolution. If we get enough requests for the autofocus point Javascript we'll take the time to add some basic error checking and tidy it up for public use, but it's otherwise not in shareable shape at the moment."

http://www.robgalbraith.com/bins/multi_page.asp?cid=7-8740-9068

Läs igenom hela testet som är på 23 sidor. Canon litade på hans metoder och fynd och besökte honom för att förstå mer och införde ett antal åtgärder för att få fason på autofokusen.

För att hålla oss till tråden, hans arbete påvisar hur svårt det är att bedöma kvalitén på en kameras autofokus (1D MkIIN vs 1D MkIII) och då använde han sig "bara" av en löpare som sprang mot kameran.
 
Canon skriver, eller åtminstone antyder, själva att om man bara använder en AF-punkt blir kameran snabbare på att utvärdera den, än vad den mäktar med om man använder många punkter. Detta är ju så rimligt att det är nästan självklart, men nämns i alla fall lite i skymundan i white papers och sådana där extra "sportautofokusinstruktioner" som de tog fram, när kritiken mot AF i 1D Mark III var som värst.

Förmodligen är det så att de nya algoritmerna i AI Servo II AF (7D och 1D Mark IV) är snarlika/identiska om man väljer att arbeta med så många punkter som möjligt. Båda kamerorna utvärderar då den punkt, eller punkter, om det är mer än en, som då befinner sig i fokus, samt kollar totalt sett på 19 punkter. På en 7D är det alla som finns. På en 1D Mark IV låter man ett "moln" av assistpunkter driva omkring runt den aktiva punkten. På så sätt kan man utnyttja alla 45 punkterna, men det är bara 19 i taget som faktiskt utvärderas av AF-processorn.

Smart sätt att dela algoritmer och kod mellan modellerna.

5D/5D Mark II har ju sin egen lösning, med sex assistpunkter runt mittpunkten, där dessa assistpunkter bara fungerar vid Servo AF.

Men man kan ju fråga sig varför kameratillverkarna lägger ner tid, möda och därmed pengar på att utveckla sånt här, om ingen som verkligen ställer krav på AF-prestanda hos kamerorna faktiskt använder funktionerna?

Jag är ju ingen yrkesverksam sportfotograf, så jag varken lever bättre eller svälter om mina idrottsbilder blir skarpa eller ej. Däremot tycker jag det är kul att försöka dokumentera den idrott jag är verksam i (alltså huvudsakligen orientering). Till viss del för att visa upp klubbens verksamhet och till viss del för att de som är med kan se sig själva och andra klubbmedlemmar på tävlingarna. Det finns idag ingen annan i min klubb som fotograferar lika regelbundet, så det är nog jag själv som ställer störst krav på mina bilder. Men jag är i alla fal såpass intresserad av att det ska bli bra, att jag övar på det här. Dels skickar jag ut dottern att springa ibland, som rörlig modell, dels fotograferar jag orienterare som jag inte alls är intresserad av personligen, bara för att se hur jag får så bra bilder som möjligt.
Om det inte bara ska bli de tråkigaste bilderna, alltså upploppet, behöver man ut i skogen för att hitta folk som springer bland buskar och krafs. Med mina tidigare digitala Canonhus, alltså 400D och 40D, har jag försökt med både en och alla nio punkterna. Detta med blandat resultat, får jag väl säga.

Ett problem tycker jag är att rent kompositionsmässigt är det inte alltid det är en punkt, och då vanligen den i mitten, som passar att ha på målet. Är det närbilder går det oftast bra, för då träffar mittpunkten alltid på personen. Men ibland vill jag ha lite miljö runt omkring med också.

Ett annat problem är att det finns alldeles för mycket trädgrenar och annat krafs, som en enstaka punkt kan få för sig att fokusera på istället. Möjligheterna att ställa in 7D på olika tid innan den fokuserar om, samt funktionen där man kan åsidosätta den primära fokuspunkten, även om det kommer in något mellan aktuellt fokusavstånd och kameran framför den punkten, kan måhända hjälpa mig där. Men notera att den sistnämnda funktionen kräver att man använder mer än en fokuspunkt.
Jag har försökt mig på detta lite, i konstruerade sammanhang, där dottern fick springa bakom grenar och buskar. Med 7D laborerade jag då med expanderad AF-punkt och zon AF. Jag tyckte att det blev bättre när kameran försökte hitta någon punkt, av flera, som låg kvar på huvudmotivet, än om jag körde med en punkt, som ju då nödvändigtvis hamnade i träden då och då. Med zon AF fanns det i alla fall ofta någon av de nio i mitten som fortfarande följde dottern. Även om det finns buskar och krafs mellan mig och motivet, kan det fungera ändå, om skärpedjupet är kort och skärpan ligger på löparen. Buskarna blir suddiga och man "ser igenom" dem. Ibland blev det så tjockt med buskage att kameran tappade spåret, förstås, men det vore ju konstigt annars. Kan jag inte själv se henne springa, så...

Ett tredje problem är att när jag kommer i sådana lägen att personen jag vill fotografera väl fyller ut bilden, då är det inte säkert att det finns något att ta på för en enstaka fokuspunkt (mittpunkten). Hamnar den på en enfärgad tröja eller nåt är det inte alls någon garanti för att det finns någon kontrast att gå på där. Rätt vad det är ger sig kameran då ut på jakt efter något annat att fokusera på, vilket förstås blir fåfängt, om jag inte har något med bra kontrast framför punkten.

Något helt annat jag har försökt fotografera är modellflygplan. Så som de oftast behagar flygas, alltså hipp som happ, har jag då aldrig lyckats hålla en enda punkt på flygplanet någon längre tid. Går det några få bilder i taget är det mer för att 40D rasslar på rätt bra än för att det är jag som är duktig på detta.

Notera nu att jag varken undviker att lyssna på er som säger att de som kan sportfoto bara använder en punkt, eller försöker påstå att allt sånt yrkesfolk är idioter, som inte begriper sitt eget bästa och framförallt begriper det här sämre än vad jag gör. Däremot säger jag att jag inte får resultat som alltid säger att en punkt är det som i alla lägen är bäst.
Någon 5D/5D Mark II har jag inte använt på det här sättet, så jag har ingen egen erfarenhet av vad den kan erbjuda med en punkt respektive sina assistpunkter. Däremot skaffar jag mig ju nu efterhand erfarenhet av vad 7D kan göra. Med mittzonen i zon AF är ju dess konfiguration av nio AF-punkter snarlig vad 5D/5D Mark II erbjuder med sin mittpunkt plus sex assistpunkter. Skillnaden är främst att hos 7D finns det 18 fokuselement igång (alla är ju korsformiga) och en separat AF-processor för att göra beräkningarna. Vad som är rätt eller fel vet jag inte, man jag lär ju fortsätta med mina experiment med olika inställningar, för att försöka utröna vad som fungerar bäst för mig.
 
http://www.robgalbraith.com/bins/multi_page.asp?cid=7-8740-9068

Läs igenom hela testet som är på 23 sidor. Canon litade på hans metoder och fynd och besökte honom för att förstå mer och införde ett antal åtgärder för att få fason på autofokusen.

För att hålla oss till tråden, hans arbete påvisar hur svårt det är att bedöma kvalitén på en kameras autofokus (1D MkIIN vs 1D MkIII) och då använde han sig "bara" av en löpare som sprang mot kameran.

Tack för länken!

Först av allt så vill jag be om ursäkt för att ha haft alltför bråttom.
Det test jag har sågat så hårt, har väldigt lite med Rob Galibrath att göra.
Ett misstag av mig att inte kolla upp detta mer nogrant innan jag tillskrev Rob det märkliga testet (även om jag gjorde det för att andra först gjorde samma sak).
My bad!
Det är gjort av en Drew Strickland, som väl kan sägas inte vara helt överens med Rob.

http://www.openphotographyforums.com/forums/showthread.php?t=6459


Den testmetod som beskrivs av Rob ser jag absolut som trovärdig.
Men det finns faktiskt en viktig skillnad i hur testet gjorts i det test som jag så hårt kritiserar.

På sidan 14 testar Rob själv med kameran på en monopod.
Något som gör det möjligt för honom att vara säker på att han har fokuspunkt-en/erna på rätt ställe.
(Ni kan själva kolla in videon på sidan 14: http://www.robgalbraith.com/bins/multi_page.asp?cid=7-8740-9068-9168 ).

I det test jag kritiserar har man använt sig av ett trebensstativ.

http://www.prophotohome.com/news/2009/11/26/autofocus-torture-test/

ProPhotoHome sa:
The tests are fairly simple and straightforward. A camera is placed on a tripod and a runner runs directly at the camera at a steady pace. The tests are all performed using servo focus mode at f/2.8 using the best 300mm f/2.8 lenses available from the respective camera manufacturers. The camera exposure is set to ensure that a very high shutter speed (usually 1/2000 or higher) is achieved throughout the run.

Rob skriver också just precis det jag påpekar.
Att testet med en kortdistanslöpare inte är särskilt krävande:
Rob Galibrath sa:
All three Phoenix trips have included the shooting of multiple sequences of an athlete running straight towards the camera in bright sunlight and warm or hot temperatures. Because the subject is moving at a fairly constant speed, there are no refs or other obstructions passing through the frame and with a little practice it's possible keep the active AF point trained on the athlete's torso throughout, this is the sort of thing that a pro camera's autofocus should be able to nail.
...
The rate of speed is less constant, but this is still a test that should be easy for a pro camera to handle.

Dessutom, titeln på sidan/länken som jag kritiserar är:
Autofocus Torture Test
Och inte gjort av Rob själv.
Mitt misstag att jag inte reagade på det tidigare.

Medans Rob själv, helt riktigt påpekar att testet inte ska ses som särskillt krävande (se citatet ovan).
Så kallar Drew det för "tortyrtest", vilket knappast kan anses stämma överens med verkligheten.

Dessutom så påpekar Rob precis samma sak som jag själv gjort tidigare i den här tråden.
För sportfoto är det bättre att endast använda mittpunkten.
(Från sidan 21: http://www.robgalbraith.com/bins/multi_page.asp?cid=7-8740-9068-9525 ).
Rob Galibrath sa:
Most photography was done with the cameras configured to use either a manually selected single AF point (usually the centre point) by itself, or in conjuction with two or six surrounding points (set with C.Fn III-8 [AF Expansion With Selected Point]).
...
We shot some action with all 45 AF points active, but this configuration isn't really intended for shooting sports with rapid and ever changing camera-to-subject distance....

Annorlunda uttryckt.

Rob använde monopod och såg till att ha den enda fokuspunkten på löparens "torso" hela tiden, något han hade möjlighet att göra.

Testet jag kritiserar så satt kameran fast i ett trebensstativ, och därmed finns det ingen som helst garanti för att mittpunkten "täckte" samma del av löparen hela tiden.
Tvärtom så är det högst troligt att detta inte varit fallet.
Vilket också skulle förklara varför detta test ger sämre resultat med enbart mittpunkten.
När det egentligen borde ge bättre resultat än att ha alla punkter aktiverade.
I alla fall om vi ska tro både Rob, de duktiga sportfotografer jag lärt känna (och för den delen mina egna erfarenheter).

Sist, men absolut inte minst så påpekar Rob Galibrath just det jag hela tiden tryckt på.
Ett test av en löpare är inte särskillt krävande för AF.
Därmed blir resonemanget att "testet" på hunden skulle vara väldigt krävande inte så trovärdigt.
Speciellt inte då bilderna dras med rörelseoskärpa.
I det test som Rob ursprungligen utförde använde han sig av slutartider på 1/2000, normalt så räcker det med 1/500 för att frysa en rörelse vid sportfoto.

Detta just för att verkligen kunna kontrollera så noggrant som möjligt att AF verkligen sitter "spot on" eller inte.

Nu hoppas jag att jag klargjort grunderna för min kritik mot argumentationen i den här tråden en gång för alla, och med all önskvärd tydlighet.

Det är en sak att AF på 5D mkII har bättre AF än sitt rykte, en helt annan sak att "bevisa" det med högst tveksamma argument.
 
Passar du dig inte finns det snart fler inlägg som gnäller över inlägg än det finns inlägg som inte ansluter till temat i tråden.

Rob Gailbrath citeras åtminstone ovan till att ha sagt att de antingen använt en punkt eller en expanderad punkt, vilket då i praktiken blir mellan tre och sju, beroende på vilken typ av expansion det handlar om och var den valda punkten är. Känns ju på något sätt befriande att det åtminstone finns någon "auktoritet" som tycker att ibland behövs mer än en enda punkt. Så det inte bara är jag, menar jag.

På 7D finns bara en form av expansion, som leder till tre till fem punkter, beorende på var man är. Jag lär nog fortsätta prova om den inställningen passar till mig.

Det var ett rätt långt inlägg för att vara från någon som nyss lovade att ägna sig åt annat än den här tråden, he-he...
 
Det var ett rätt långt inlägg för att vara från någon som nyss lovade att ägna sig åt annat än den här tråden, he-he...

Sant där!

Insåg att jag gjort ett misstag.
Ville rätta till det!

Dessutom så "påstår" ju Rob samma sak som jag själv gjort redan tidigare i tråden, sådant som står i strid med testet jag kritiserat.


Ni får ha det så bra :)
 
ANNONS