OBS: denna grupp är markerad som inaktiv. Gruppvärden kan aktivera den igen genom att redigera inställningarna.
Bli medlem i gruppen för att skriva
Logga in för att gå med i gruppen
Medlemmar
Lista alla
Om den här gruppen
Gruppvärd: emtre, Lars Nordström
Antal medlemmar: 159
Bilder: 1100 (12 okommenterade)
Kommentarer: 6427 (snitt 5.84 st per bild)
Typ: Ansökan krävs
Antal medlemmar: 159
Bilder: 1100 (12 okommenterade)
Kommentarer: 6427 (snitt 5.84 st per bild)
Typ: Ansökan krävs
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
FUNDERINGAR OM BILD
Jag under det sista året förkastat allt som har känns självklart och börjat om från ett vitt ark, ”tabula rasa”, och tänkt igenom vad jag vill med mitt fotograferande och vad jag skall fortsätta att arbeta med.
Jag kom fram till några generella slutsatser, vilka jag härmed delar med mig och de är
1) Det är endast jag själv som kan bedöma vad som är rätt eller fel med det jag gör. Stödjer man sig på vad andra tycker så blir man enbart osäker, ty dessa kan gå i olika riktningar och vara rent destruktiva, och det hindrar en att gå djupare i sig själv och då skapar man enligt min mening mindre intressanta bilder.
2) Fortsätta att arbeta med att studera bildkonst och andra fotografers bilder, speciellt om de kommenterar dem själva. Det är även viktigt att läsa på om konstkritik och det språk som används för bedömningen. Även att lära sig reglerna för borrsorteringen av bilder till museer och gallerier. Vad har de gemensamt, bedömer de bildens uttryck, känsla att bli berörd, nydanande utförande och fräshet eller enbart på konstnärens utbildning och/eller skola.
3) Man skaffar eller behåller den utrustning som enbart behövs för att kunna genomföra sina visioner. Man måste absolut behöva den nya utrustningen om den skall köpas in och inte bara tycka att det kan vara bra att ha eller kul prova på.
4) Teknik är ointressant i sig själv utan används för att uppnå det uttryck som jag arbetar mot. Visst vill man fotografera djur på natten så måste man bygga upp rätt utrustning men då gör man det för att kunna nå sitt mål. Att dubbel exponera, kamera rörelser under exponeringen och olika typer av filter eller avancerat arbete i Photoshop är ju hjälpmedel för att nå sitt mål ”bilden” och framförallt vad konstnären vill förmedla med denna.
4) Envishet och arbeta i projekt. När man vänder sig inåt och enbart lyssnar på sig själv så gäller det att arbeta i projektform mot ett speciellt mål, utställning eller bok, så att en viss styrfart och riktning bibehålls. Det är lätt att diffundera ut i olika riktningar annars. Detta bör vara ett konkret mål och delas upp i delmål med en personlig belöning för varje uppfyllt delmål. Personligen tycker jag att portfolie metoden kan vara användbar, dvs man bygger upp en portfolio på 20-30 bilder i samma tema och enbart ersätta dessa med nytagna bilder om den nya bilden lyckas bättre med att visualisera eller känslomässigt uttrycka temat. Det är viktigt att vara hår mot sig själv och en viss hjälp kan vara att få andra bildkunniga personers åsikter på om man lyckas förmedla sin vision och om utförandet fungerar. Observera att detta är inte hjälper den inriktning som du arbetar med utan det är en teknisk,en bildmässig, känslomässig kommunikativ återkoppling. De flesta behöver en återkoppling för att bli mer tydlig och bättre bildskapare.
5) Bilderna och du själv måste synas så det är viktigt att gå på utställningar,, hålla liv i bloggar, och gå på andra typer av sammankomster. Annars fastnar man i utvecklingen och i gamla tankebanor.
Givetvis tror jag att om man tar sina egna bilder så kan man hitta en grupp som tycker att dessa bilder är intressanta. Om denna grupp inte finns i Sverige så är ju det rätt ointressant.
/Thomas
Jag under det sista året förkastat allt som har känns självklart och börjat om från ett vitt ark, ”tabula rasa”, och tänkt igenom vad jag vill med mitt fotograferande och vad jag skall fortsätta att arbeta med.
Jag kom fram till några generella slutsatser, vilka jag härmed delar med mig och de är
1) Det är endast jag själv som kan bedöma vad som är rätt eller fel med det jag gör. Stödjer man sig på vad andra tycker så blir man enbart osäker, ty dessa kan gå i olika riktningar och vara rent destruktiva, och det hindrar en att gå djupare i sig själv och då skapar man enligt min mening mindre intressanta bilder.
2) Fortsätta att arbeta med att studera bildkonst och andra fotografers bilder, speciellt om de kommenterar dem själva. Det är även viktigt att läsa på om konstkritik och det språk som används för bedömningen. Även att lära sig reglerna för borrsorteringen av bilder till museer och gallerier. Vad har de gemensamt, bedömer de bildens uttryck, känsla att bli berörd, nydanande utförande och fräshet eller enbart på konstnärens utbildning och/eller skola.
3) Man skaffar eller behåller den utrustning som enbart behövs för att kunna genomföra sina visioner. Man måste absolut behöva den nya utrustningen om den skall köpas in och inte bara tycka att det kan vara bra att ha eller kul prova på.
4) Teknik är ointressant i sig själv utan används för att uppnå det uttryck som jag arbetar mot. Visst vill man fotografera djur på natten så måste man bygga upp rätt utrustning men då gör man det för att kunna nå sitt mål. Att dubbel exponera, kamera rörelser under exponeringen och olika typer av filter eller avancerat arbete i Photoshop är ju hjälpmedel för att nå sitt mål ”bilden” och framförallt vad konstnären vill förmedla med denna.
4) Envishet och arbeta i projekt. När man vänder sig inåt och enbart lyssnar på sig själv så gäller det att arbeta i projektform mot ett speciellt mål, utställning eller bok, så att en viss styrfart och riktning bibehålls. Det är lätt att diffundera ut i olika riktningar annars. Detta bör vara ett konkret mål och delas upp i delmål med en personlig belöning för varje uppfyllt delmål. Personligen tycker jag att portfolie metoden kan vara användbar, dvs man bygger upp en portfolio på 20-30 bilder i samma tema och enbart ersätta dessa med nytagna bilder om den nya bilden lyckas bättre med att visualisera eller känslomässigt uttrycka temat. Det är viktigt att vara hår mot sig själv och en viss hjälp kan vara att få andra bildkunniga personers åsikter på om man lyckas förmedla sin vision och om utförandet fungerar. Observera att detta är inte hjälper den inriktning som du arbetar med utan det är en teknisk,en bildmässig, känslomässig kommunikativ återkoppling. De flesta behöver en återkoppling för att bli mer tydlig och bättre bildskapare.
5) Bilderna och du själv måste synas så det är viktigt att gå på utställningar,, hålla liv i bloggar, och gå på andra typer av sammankomster. Annars fastnar man i utvecklingen och i gamla tankebanor.
Givetvis tror jag att om man tar sina egna bilder så kan man hitta en grupp som tycker att dessa bilder är intressanta. Om denna grupp inte finns i Sverige så är ju det rätt ointressant.
/Thomas
"Tabula rasa" klingar bekant. Det är något som återkommer för mig i något slags konstnärliga och allmänmänskliga kriser, när jag backar ett steg bakåt och söker få distans till den senaste vägvalen (som ibland blivit fel, ibland bara behövt kontemplation).
Som jag ser det är det absolut nödvändigt att utgå från sig själv. Det är ett svårt växelspel mellan kritiken från andra, vad man läser och ser, och vad som springer inifrån en själv. Den egna identiteten, och skapande är en del av en kultur. Det unika är kanske inte så unikt sett ifrån fågelperspektiv. Men spelar det egentligen någon större roll? Det viktigaste, tror jag, är den inre lusten. Man kan se konsten som en lek, där blicken inte måste vara riktad mot resultatet (Läs: Resultatet jämfört med andras konst).
Jag citerar kloka Julia Cameron (ur "Konsten att vara kreativ"):
"Konsten är inte programmatisk. Vi kan inte "förvandla" oss till stora konstnärer med hjälp av kreativa situps. Stora konstnärer är i grund och botten stora amatörer - från det latinska verbet amare, "att älska". De har lärt sig hur man slingrar sig ur den rigida kategoriseringens hårda famntag och tar sig friheten att följa glädjens lockrop."
Får återkomma till dina andra punkter. Intressant läsning.
Ha det!
/Lars
Som jag ser det är det absolut nödvändigt att utgå från sig själv. Det är ett svårt växelspel mellan kritiken från andra, vad man läser och ser, och vad som springer inifrån en själv. Den egna identiteten, och skapande är en del av en kultur. Det unika är kanske inte så unikt sett ifrån fågelperspektiv. Men spelar det egentligen någon större roll? Det viktigaste, tror jag, är den inre lusten. Man kan se konsten som en lek, där blicken inte måste vara riktad mot resultatet (Läs: Resultatet jämfört med andras konst).
Jag citerar kloka Julia Cameron (ur "Konsten att vara kreativ"):
"Konsten är inte programmatisk. Vi kan inte "förvandla" oss till stora konstnärer med hjälp av kreativa situps. Stora konstnärer är i grund och botten stora amatörer - från det latinska verbet amare, "att älska". De har lärt sig hur man slingrar sig ur den rigida kategoriseringens hårda famntag och tar sig friheten att följa glädjens lockrop."
Får återkomma till dina andra punkter. Intressant läsning.
Ha det!
/Lars
Välkommen på vernissage torsdagen den 7 juni kl. 17-20 på Våga Se.
Våga se delar årligen ut ett stipendium till en ung lovande konstnär. 2011 mottog jag detta stipendium med glädje. I juni kan ni se mina dubbelexponerade fotografier i deras lokaler på Sturegatan 32. Utställningen pågår till 27 juni.
Dualism
Serien handlar om lager. Om stadens lager, om motsatsen till naturen och dess symbios med densamma. Den handlar om liv och det konstgjorda; det ändliga kontra det eviga.
Redwood
Det senare gäller även för Redwoodserien. Dessa träd uttrycker inre styrka, att kunna övervinna svårigheter. Avlövade träds förmåga till återfödelse. Döda träds förmåga att glöda.
Plats:
Våga Se Stockholm
Sturegatan 32
www.vagase.com
Öppettider:
Måndag till torsdag kl. 12-17
Fredag till lördag kl. 12-16
Våga se delar årligen ut ett stipendium till en ung lovande konstnär. 2011 mottog jag detta stipendium med glädje. I juni kan ni se mina dubbelexponerade fotografier i deras lokaler på Sturegatan 32. Utställningen pågår till 27 juni.
Dualism
Serien handlar om lager. Om stadens lager, om motsatsen till naturen och dess symbios med densamma. Den handlar om liv och det konstgjorda; det ändliga kontra det eviga.
Redwood
Det senare gäller även för Redwoodserien. Dessa träd uttrycker inre styrka, att kunna övervinna svårigheter. Avlövade träds förmåga till återfödelse. Döda träds förmåga att glöda.
Plats:
Våga Se Stockholm
Sturegatan 32
www.vagase.com
Öppettider:
Måndag till torsdag kl. 12-17
Fredag till lördag kl. 12-16
Jag tycker det är lite svårare att ge kritik på konstfoto för det känns som ett konstfoto borde ha en mer genomtänkt kritik och inte bara: Fin bild. Och ibland har jag inte så mycket mer att skriva än just det. Men det kanske är bättre än inget alls?
Även bilderna i konstfoto kan vara så olika i uttryck och genrer att de kanske inte passar min smak riktigt och då kan jag ibland känna att det är svårt att bedöma dem. Inte för att jag tycker att allt borde vara enligt min smak, det är alltid bra med variation! Jag kan uppskatta bilder som jag normalt sätt kanske "inte gillar".
Själv jobbar jag länge med mina projekt, kan vara flera år. I början känns det för tidigt att lägga ut dem och sen plötsligt så känns det för sent. Men jag tycker inte heller mina bilder passar in här riktigt. Känns mest som fotosidan riktar in sig på naturfoto och dokumentära bilder.
Även bilderna i konstfoto kan vara så olika i uttryck och genrer att de kanske inte passar min smak riktigt och då kan jag ibland känna att det är svårt att bedöma dem. Inte för att jag tycker att allt borde vara enligt min smak, det är alltid bra med variation! Jag kan uppskatta bilder som jag normalt sätt kanske "inte gillar".
Själv jobbar jag länge med mina projekt, kan vara flera år. I början känns det för tidigt att lägga ut dem och sen plötsligt så känns det för sent. Men jag tycker inte heller mina bilder passar in här riktigt. Känns mest som fotosidan riktar in sig på naturfoto och dokumentära bilder.
En kommentar kan ju vara bättre än tystnad. Att bli låst av att inte komma med en tillräckligt bra kommentar är ju inte bra så man får försöka kommentera efter dagsformen. Det är ju ingen uppsatts som skall skrivas.
Jag tror många fotografer på olika områden inte känner sig hemma på Fotosidan.
Vi får försöka över vinna detta och uppmuntra varandra i de grupper där vi deltar.
Alla har vi våra demoner och sätt att arbeta. Därför är det intressant att få veta mera om era arbetsformer och tankegångar.
/Thomas
Jag tror många fotografer på olika områden inte känner sig hemma på Fotosidan.
Vi får försöka över vinna detta och uppmuntra varandra i de grupper där vi deltar.
Alla har vi våra demoner och sätt att arbeta. Därför är det intressant att få veta mera om era arbetsformer och tankegångar.
/Thomas
Visst passar det utmärkt med bilder som inte är strejt naturfoto eller dokumentär i den här gruppen. Vad jag förstått är många av de uppladdade bilderna varken eller, åtminstone inte i entydig mening.
Jag har grunnat mycket om detta med kommentarer, särskilt på konstfotografier, och alldeles särskilt om de håller hög kvalitet. Att detta borde motsvaras av lika hög nivå på kommentar.
Tja, i praktiken verkar det vara en allt för hög ambition, åtminstone på kort sikt och till vad de flesta orkar med. En koncis kommentar tycker jag är bättre än ingen alls. Livstecken från medlemmarna kan man ju glädjas åt.
/Lars
Jag har grunnat mycket om detta med kommentarer, särskilt på konstfotografier, och alldeles särskilt om de håller hög kvalitet. Att detta borde motsvaras av lika hög nivå på kommentar.
Tja, i praktiken verkar det vara en allt för hög ambition, åtminstone på kort sikt och till vad de flesta orkar med. En koncis kommentar tycker jag är bättre än ingen alls. Livstecken från medlemmarna kan man ju glädjas åt.
/Lars
Maria, jag menade inte direkt att du som poolvärd ska ta på dig hela ansvaret för gruppens aktivitet och utveckling. Jag saknar däremot en närvaro från värden, om det sen består i inlägg på klotterplanket eller i att lägga upp bilder eller i att kommentera kanske inte är det viktigaste.
Vi är väl max en handfull personer som har något engagemang, men jag upplever att det sinar för de flesta. Jag tar på mig ett personligt ansvar i det att jag inte gjort så mycket bilder det senaste året. Jag kommer bli mer aktiv närmaste tiden, kanske även skriver jag något inlägg om konst och foto.
Hoppas på mer liv i gruppen!
/Lars
Vi är väl max en handfull personer som har något engagemang, men jag upplever att det sinar för de flesta. Jag tar på mig ett personligt ansvar i det att jag inte gjort så mycket bilder det senaste året. Jag kommer bli mer aktiv närmaste tiden, kanske även skriver jag något inlägg om konst och foto.
Hoppas på mer liv i gruppen!
/Lars
Kan det vara så att många konstfotografer tycker att den här sidan och den här gruppen inte är tillräckligt "kreddig"? Att den kan vara bra att ha som ett skyltfönster men inte värdig att använda som forum för diskussioner och annat.
Jag har svårt att tro att det inte skulle finnas ett behov av en mötesplats för konstfotografer, det låter alltför isolationistiskt. Kanske tycker man inte heller att det behövs fördjupade samtal eller ömsesidig utväxling av kritik. Bilderna kanske skall vara sig själv nog. I så fall en skrämmande antiintellektualism.
Många duktiga fotografer har flytt både denna grupp och hela sidan för att gå vidare till andra plattformar, som internationella Deviantart. Nog tycker jag det borde finnas ett behov att detta även på svensk mark. Att kunna samverka med konstnärer i hemlandet och på det egna språket.
/Lars
Jag har svårt att tro att det inte skulle finnas ett behov av en mötesplats för konstfotografer, det låter alltför isolationistiskt. Kanske tycker man inte heller att det behövs fördjupade samtal eller ömsesidig utväxling av kritik. Bilderna kanske skall vara sig själv nog. I så fall en skrämmande antiintellektualism.
Många duktiga fotografer har flytt både denna grupp och hela sidan för att gå vidare till andra plattformar, som internationella Deviantart. Nog tycker jag det borde finnas ett behov att detta även på svensk mark. Att kunna samverka med konstnärer i hemlandet och på det egna språket.
/Lars
Personligen har jag svårt att avgöra skillnaden mellan Konstforo och Uttryck. jag föredrar den senarte då den är mer aktiv.
Själv så har jag blivit medlem i Deviant art och kommer nog öka min aktivitet på denna platform.
Jag har av personliga själ inte skapat utställningsbara bilder på ett tag. Jag hoppas komma igång med detta till försommaren.
Vi får hoppas att Konstfoto vaknar till liv innan dess.
/Thomas
Själv så har jag blivit medlem i Deviant art och kommer nog öka min aktivitet på denna platform.
Jag har av personliga själ inte skapat utställningsbara bilder på ett tag. Jag hoppas komma igång med detta till försommaren.
Vi får hoppas att Konstfoto vaknar till liv innan dess.
/Thomas
Jag kan bara hålla med. Har försökt dra igång diskussioner och erbjudit mig att ta över som poolvärd men inget händer. Detta har fått mig att tröttna, struntar i stort sett i gruppen.
Jag undrar hur poolvärden ser på saken. Har inte hört något från Maria på månader (minst sagt). I mina ögon har Uttryck tagit över rollen som konstfotogrupp. Så här har det sett ut i några år nu. Det skulle behövas mer aktivitet, samtal, kanske nya engagerade medlemmar i denna grupp.
Klotterplanket fungerar mest som annonstavla för olika utställningar och bildpoolen genererar ytterst få kommentarer. Jag har funderat på om det till och med kan vara dags att lägga ner gruppen. Men självklart vore det bättre om det gick att gjuta nytt blod i den redan existerande "kroppen".
/Lars
Jag undrar hur poolvärden ser på saken. Har inte hört något från Maria på månader (minst sagt). I mina ögon har Uttryck tagit över rollen som konstfotogrupp. Så här har det sett ut i några år nu. Det skulle behövas mer aktivitet, samtal, kanske nya engagerade medlemmar i denna grupp.
Klotterplanket fungerar mest som annonstavla för olika utställningar och bildpoolen genererar ytterst få kommentarer. Jag har funderat på om det till och med kan vara dags att lägga ner gruppen. Men självklart vore det bättre om det gick att gjuta nytt blod i den redan existerande "kroppen".
/Lars
Det finns nog lite olika förväntningar på vad gruppen ska erbjuda/vara och vad gruppvärden ska stå för vad gäller skapandet av aktivitet.
Min ingång är att gruppen erbjuder möjligheten för diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter, men att livet i den, aktiviteten måste komma från medlemmarna i den mån de vill och har lust.
Det finns alla förutsättning att skapa aktivitet och diskussion här. Det är varmt välkommet! Och finns det förslag på strukturförändringar är de också välkomna.
/Maria
Min ingång är att gruppen erbjuder möjligheten för diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter, men att livet i den, aktiviteten måste komma från medlemmarna i den mån de vill och har lust.
Det finns alla förutsättning att skapa aktivitet och diskussion här. Det är varmt välkommet! Och finns det förslag på strukturförändringar är de också välkomna.
/Maria
God jul och ett riktigt gott nytt år önskar jag alla medlemmar i gruppen!
Under julen ska man vara snäll. Så hoppas jag det blir i både slott och koja. Kanske Kungen kan få stoppa sina korvar i fred och dansa kring granen som vanligt folk nu när han tycks ha fått trumf på sin hand (bildmanipulationen). När nästa år tar vid kan fajten för vad det nu vara månde gå vidare. Tills dess: Borgfred.
Salut!
/Lars
Under julen ska man vara snäll. Så hoppas jag det blir i både slott och koja. Kanske Kungen kan få stoppa sina korvar i fred och dansa kring granen som vanligt folk nu när han tycks ha fått trumf på sin hand (bildmanipulationen). När nästa år tar vid kan fajten för vad det nu vara månde gå vidare. Tills dess: Borgfred.
Salut!
/Lars
om det personliga uttrycket
för mig är mina motivval och hur jag framställer dom mitt personliga uttryck
valet har vuxit ur ett långt liv med bla akvarellmåleri/foto och skulptur
yrkeserfarenhet och liv
mitt uttryck är mitt - det jag i mitt innersta rum använder tid och lust till att utveckla
det kräver total ärlighet mot mig själv
och
att inte använda mig av inställsam sentimentalitet för att uppnå det stora flertalets gillande
en smal väg - men självvald
uttryckets reliabilitet är viktigare för mig än försäljningssiffror
som svar på frågor om mina val, hur och när
/inger
för mig är mina motivval och hur jag framställer dom mitt personliga uttryck
valet har vuxit ur ett långt liv med bla akvarellmåleri/foto och skulptur
yrkeserfarenhet och liv
mitt uttryck är mitt - det jag i mitt innersta rum använder tid och lust till att utveckla
det kräver total ärlighet mot mig själv
och
att inte använda mig av inställsam sentimentalitet för att uppnå det stora flertalets gillande
en smal väg - men självvald
uttryckets reliabilitet är viktigare för mig än försäljningssiffror
som svar på frågor om mina val, hur och när
/inger
Rolig fråga det här "vad är konsfoto"
Det leder ju direkt till frågan "vad är konst". mm jag vet det är en klyschfråga som cirkulerat länge nu.
Mitt svar på den är att vad som helst kan vara konst faktiskt allt beror på vem som säger vad, när, hur, i vilket sammanhang med mera.
Finns det nån speciell form av konst som heter "konstfoto" absolut inte, eller jo det kanske det gör - allt beror väl på vilken nivå man lägger ribban.
Det leder ju direkt till frågan "vad är konst". mm jag vet det är en klyschfråga som cirkulerat länge nu.
Mitt svar på den är att vad som helst kan vara konst faktiskt allt beror på vem som säger vad, när, hur, i vilket sammanhang med mera.
Finns det nån speciell form av konst som heter "konstfoto" absolut inte, eller jo det kanske det gör - allt beror väl på vilken nivå man lägger ribban.
Jo men det är väl klart att det är viktigt med vilken nivå man sätter för sig själv när man propagerar ut att nåt är konst eller hur?
Själv skulle jag kunna göra det enkelt för mig och slentrianmässigt säga nåt i stil med "jag är utbildad konstnär, jag visar mina bilder i ett konstsammanhang, är medlem i KRO, alltså är det jag gör konst.." Riktigt så enkelt är det dock inte. Om nåt av det jag gör är konst avgörs av t.ex hur jag visar det, när, var, varför etc. Kontext med andra ord.
Kritiken på bilderna här är ofta, precis som i alla andra sammanhang där grupperingar uppstår, ofta tyvärr som du säger kompisar som dunkar varann i ryggen.
Kritik är för mig ett sätt att analysera en bild och ge kommentarer utifrån hur jag upplever den i kombination med i det sammanhang den visas.
När jag kommenterar en bild så ger jag ibland kritik, ibland hurra o ibland bu, jag tycker att en nätsida som t.ex fotosidan tillåter det.
Tycker inte att man ska förväxla kommentarer med kritik på ett nätforum, för ofta är de just bara kommentarer.
Själv skulle jag kunna göra det enkelt för mig och slentrianmässigt säga nåt i stil med "jag är utbildad konstnär, jag visar mina bilder i ett konstsammanhang, är medlem i KRO, alltså är det jag gör konst.." Riktigt så enkelt är det dock inte. Om nåt av det jag gör är konst avgörs av t.ex hur jag visar det, när, var, varför etc. Kontext med andra ord.
Kritiken på bilderna här är ofta, precis som i alla andra sammanhang där grupperingar uppstår, ofta tyvärr som du säger kompisar som dunkar varann i ryggen.
Kritik är för mig ett sätt att analysera en bild och ge kommentarer utifrån hur jag upplever den i kombination med i det sammanhang den visas.
När jag kommenterar en bild så ger jag ibland kritik, ibland hurra o ibland bu, jag tycker att en nätsida som t.ex fotosidan tillåter det.
Tycker inte att man ska förväxla kommentarer med kritik på ett nätforum, för ofta är de just bara kommentarer.
Det var fina tankar och bra skrivet tycker jag, konstfrågor kan man gå runt runt i all oändlighet utan att få svar, om man inte frågar sig själv såklart,, Sen kan man ju utsätta sig själv och sin konst för bedömning om man vill, men det bestämmer man ju så klart helt själv,, För en gångs skull har jag lagt ut en bild här i konstfoto för en bedömning i vad andra tycker, enbart för att jag blev intresserad av diskussionen och bedömning av Konst/eller inte konst,, Min bild är en livebild av det som hände denna bråkdel av en sekund, men nästa gång kanske jag lägger ut en sammansatt bild av flera olika bilder i svartvitt, eller färg, eller båda, vad vet jag, men är inte alla bilder jag/vi lägger ut en konst i sig? Ha det gott, konstra inte till det för mycket, då blir det bara tråkigt,,Lollo
Väldigt kul att se såpass mycket talang och att alla får så stor respons på fotografierna som läggs ut.
Härligt att se så många nya perspektiv och verkliga talanger som kommer i kontakt med varandra.
Välkommen och se hur det ser ut nu och ladda upp ditt foto du också.
www.Facebook.com/ChristianLundFineArtPhotography
MVH Christian Lund
Härligt att se så många nya perspektiv och verkliga talanger som kommer i kontakt med varandra.
Välkommen och se hur det ser ut nu och ladda upp ditt foto du också.
www.Facebook.com/ChristianLundFineArtPhotography
MVH Christian Lund
Var med och tävla med era bästa fotografier.
Fotot med mest "Likes" fram tills den 14 juli vinner.
Regler
-Du måste ha tagit fotot
-Ett foto per deltagare
-Mest "Likes" vinner
Börja ladda upp ditt på
www.Facebook.com/ChristianLundFineArtPhotography
Lycka till.
Fotot med mest "Likes" fram tills den 14 juli vinner.
Regler
-Du måste ha tagit fotot
-Ett foto per deltagare
-Mest "Likes" vinner
Börja ladda upp ditt på
www.Facebook.com/ChristianLundFineArtPhotography
Lycka till.
Det är vanskligt det där med mening i bilder. Som jag ser det är meningen dels något som konstnären bakom verket kan tänkas sitta inne med (med det är inte alls säkert), dels något som betraktaren skapar i sitt inre då hon tittar på och begrundar bilden. Sen har vi det där med olika kulturers sätt att läsa bild och olika preferenser och erfarenhet hos olika åskådare och vid olika tidevarv. Det enda som tycks vara säkert är att mening är något som är flytande och som väldigt lätt förändras.
De mest intressanta bilderna konstnärligt brukar vara mångtydiga och/eller en smula undanglidande. Det vill säga ganska långt från någon fastslagen mening som är lätt att sätta fingret på. Bilders förståelsemässiga mångtydighet är en frihet som det bara är att tacka för när så mycket följer regelverk. Att gå in i konsten är (bland annat) att kastas tillbaka till barnjagets fantastiska sätt att uppleva världen.
Sen är det en annan sak att konstnärer drillar sig hantverksskicklighet, och ännu en annan sak att konstvetare har en hel arsenal med analysmetoder.
I mina ögon är det en klok hållning att vara medveten om konstens dubbelhet, logik/regler/hantverk och sen det ogripbara. Vad det är lämnar jag till fantasin.
/Lars
De mest intressanta bilderna konstnärligt brukar vara mångtydiga och/eller en smula undanglidande. Det vill säga ganska långt från någon fastslagen mening som är lätt att sätta fingret på. Bilders förståelsemässiga mångtydighet är en frihet som det bara är att tacka för när så mycket följer regelverk. Att gå in i konsten är (bland annat) att kastas tillbaka till barnjagets fantastiska sätt att uppleva världen.
Sen är det en annan sak att konstnärer drillar sig hantverksskicklighet, och ännu en annan sak att konstvetare har en hel arsenal med analysmetoder.
I mina ögon är det en klok hållning att vara medveten om konstens dubbelhet, logik/regler/hantverk och sen det ogripbara. Vad det är lämnar jag till fantasin.
/Lars
Man kan ju undra hur medvetet en konstär använder sig av sina verktyg eller om detta är nu en historsik parantes.
Jackten på "Snabb" inkomst och prestige kanske är allrådande i dagens klimat då bostadsrätten skall betalas.
Mening och innehåll kommer då i andra hand. Att bygga upp hantverkskicklighet ses då inte som en nödvändighet utan ett hinder att få in snabba pengar, villket kan förklara all teknisk undermålig konst som prånglas ut av gallerierna.
Kanske konst enbart kommer att vara en hobby för medel och överklass som har en stabil ekonomi.
/Thomas
Jackten på "Snabb" inkomst och prestige kanske är allrådande i dagens klimat då bostadsrätten skall betalas.
Mening och innehåll kommer då i andra hand. Att bygga upp hantverkskicklighet ses då inte som en nödvändighet utan ett hinder att få in snabba pengar, villket kan förklara all teknisk undermålig konst som prånglas ut av gallerierna.
Kanske konst enbart kommer att vara en hobby för medel och överklass som har en stabil ekonomi.
/Thomas
Konstfoto är en av de få grupper som har en logga utan krimskrams, bara ett avskalat typsnitt. Jag hoppas bara att det inte är en avspegling av bristande engegemang utan bara en sådär typisk konstnärshållning av typen svarta kläder, vita väggar och frånvaro av färger hemma hos människor som sysslar med färg och form dagarna i ända.
Annars får man erkänna att det råder en stram minimalism i Konstfotogruppen på alla möjliga fronter. Inte minst när det kommer till diskussioner om konst på bland annat Klotterplanket. Var finns de heta diskussionerna kring konst i allmänhet och konstfoto i synnerhet?
Det sägs att intresset för fotografi aldring varit större än nu. Hur är det med fotografi som konstform? Om man nu kan separera konstfoto från andra former av fotografi.
Finns det något forum med brinnande lust för konstfoto i Sverige idag?
Moderna museet kör en omfattande utställning med fotografi ur samlingarna. Till och med Ikea släpper med jämna mellanrum serier av affischer med fotokonst, till exempel Denise Grunsteins "Figur i landskap". Nationalmuseum ställt ut flera fotografer och satt de i relation till konsthistorien. Till exempel ovannämnda Grunstein som relaterats till romantiken och Caspar David Friedrich.
Det skulle vara intressant att veta hur andra konstfotografer ser på fotografi och konsthistoria, till exempel måleri. Att det blir lite mer inspirerande samtal. Jag tror inte man behöver vara en påläst professor för att delta i en sådan diskussion, tvärtom kan det bli en spännande diskussion med åsikter och tankar från olika perspektiv och smaker.
Det har flera gånger kommenterats att det är ett fåtal medlemmar som lägger upp bilder i gruppen, och kanske ännu färre som bryr sig om att kommentera. När det gäller att lägga upp bilder har jag själv varit rätt passiv senaste tid på grund av sjukdom får jag villigt erkänna.
Jag tror att både kommentator och fotograf skulle vinna på att ibland ge lite fylligare kommentar än bara ett värdeomdöme. Som jag ser det skriver man inte bara för andra utan minst lika mycket för sig själv, för att utforska hur man ser på saker, vad det är som påverkar en i bilder, och att man tränar sig att i ord formulera vad man ser i bild.
Det kan säkert vara med kommenterandet som med uppladdningen av bilder, att bristande självförtroende kan påverka att man inte "öppnar mun".
Förhoppningsvis beror det inte på bristande intresse för detta med konstfoto.
Jag uppplever även en osynligthet i själva ledningen för gruppen. Vilka tankar gruppvärden har kring gruppens utveckling och hur vi tillsammans kan får nytändning och liv i både uppladdning av bilder, diskussioner och kanske även att starta upp andra aktiviteter.
En tanke jag själv har att det skulle vara intressant med något i stil med "Veckans album" i gruppen. Fast kanske över längre tid. Det vill säga ett utrymme för en fotograf som anmäler sitt intresse för att "ställa ut" en samling bilder i gruppens hägn.
En annan funktion som finns på den internationella sajten "Deviant Art" är en slags kuratorsfunktion, där en person efter eget tycke väljer ut en eller flera bilder som lyfts fram och i slutändan kan bli föremål för diskussioner och inspiration. Båda dessa funktioner skulle även ge fotografen/erna som lyfts fram lite extra skjuts och säkert bidra till större vilja att dela med sig av sin konst till andra gruppmedlemmar.
Jag vet däremot inte om det är möjligt att lägga in de här extrafunktionerna i Fotosidans gränsnitt rent tekniskt.
Det finns förhoppningsvis massor av andra förslag på hur man kan får lite mer liv i den konstfotografiska luckan.
Glad midsommar!
/Lars
Annars får man erkänna att det råder en stram minimalism i Konstfotogruppen på alla möjliga fronter. Inte minst när det kommer till diskussioner om konst på bland annat Klotterplanket. Var finns de heta diskussionerna kring konst i allmänhet och konstfoto i synnerhet?
Det sägs att intresset för fotografi aldring varit större än nu. Hur är det med fotografi som konstform? Om man nu kan separera konstfoto från andra former av fotografi.
Finns det något forum med brinnande lust för konstfoto i Sverige idag?
Moderna museet kör en omfattande utställning med fotografi ur samlingarna. Till och med Ikea släpper med jämna mellanrum serier av affischer med fotokonst, till exempel Denise Grunsteins "Figur i landskap". Nationalmuseum ställt ut flera fotografer och satt de i relation till konsthistorien. Till exempel ovannämnda Grunstein som relaterats till romantiken och Caspar David Friedrich.
Det skulle vara intressant att veta hur andra konstfotografer ser på fotografi och konsthistoria, till exempel måleri. Att det blir lite mer inspirerande samtal. Jag tror inte man behöver vara en påläst professor för att delta i en sådan diskussion, tvärtom kan det bli en spännande diskussion med åsikter och tankar från olika perspektiv och smaker.
Det har flera gånger kommenterats att det är ett fåtal medlemmar som lägger upp bilder i gruppen, och kanske ännu färre som bryr sig om att kommentera. När det gäller att lägga upp bilder har jag själv varit rätt passiv senaste tid på grund av sjukdom får jag villigt erkänna.
Jag tror att både kommentator och fotograf skulle vinna på att ibland ge lite fylligare kommentar än bara ett värdeomdöme. Som jag ser det skriver man inte bara för andra utan minst lika mycket för sig själv, för att utforska hur man ser på saker, vad det är som påverkar en i bilder, och att man tränar sig att i ord formulera vad man ser i bild.
Det kan säkert vara med kommenterandet som med uppladdningen av bilder, att bristande självförtroende kan påverka att man inte "öppnar mun".
Förhoppningsvis beror det inte på bristande intresse för detta med konstfoto.
Jag uppplever även en osynligthet i själva ledningen för gruppen. Vilka tankar gruppvärden har kring gruppens utveckling och hur vi tillsammans kan får nytändning och liv i både uppladdning av bilder, diskussioner och kanske även att starta upp andra aktiviteter.
En tanke jag själv har att det skulle vara intressant med något i stil med "Veckans album" i gruppen. Fast kanske över längre tid. Det vill säga ett utrymme för en fotograf som anmäler sitt intresse för att "ställa ut" en samling bilder i gruppens hägn.
En annan funktion som finns på den internationella sajten "Deviant Art" är en slags kuratorsfunktion, där en person efter eget tycke väljer ut en eller flera bilder som lyfts fram och i slutändan kan bli föremål för diskussioner och inspiration. Båda dessa funktioner skulle även ge fotografen/erna som lyfts fram lite extra skjuts och säkert bidra till större vilja att dela med sig av sin konst till andra gruppmedlemmar.
Jag vet däremot inte om det är möjligt att lägga in de här extrafunktionerna i Fotosidans gränsnitt rent tekniskt.
Det finns förhoppningsvis massor av andra förslag på hur man kan får lite mer liv i den konstfotografiska luckan.
Glad midsommar!
/Lars
Det var ett intressant inlägg som du skrev Lars,
Jag tycker veckans album och kurator funktion är bra idéer och värda att pröva. Speciellt kurator funktionen tror jag skulle kunna hjälpa mig att utvecklas vidare.
Personligen misstänker jag att de som kallar sig konstfotografer främst vill markera sin särställning mot andra typer av fotografi och ju mer personer som använder fotografiet som ett yttryck desto hårade måste man särskilja sig från dessa. Detta kan kanske förklara varför det inte finns en livlig diskussion om konst i denna grupp. Det är ju svårt att tycka till om något man inte är så insatt i.
Själv drivs jag av ett behov av att yttryck mig i bild och skrift. Jag vill hitta en mening med mitt fotograferande och jag fortsätter att leta efter detta och att lära mig ”språket”. Tyvärr blir dykningarna i modernism, sporadiska och ofta saknar jag en röd tråd i min utveckling.
Jag kan hålla med om att det ofta blir ett värdeomdöme då jag bedömer bilder, ofta beror detta på lathet än oförmåga att yttrycks mig. Jag kommer att bättra mig på denna punkt.
Största orsaken till att jag inte laddar upp bilder är en osäkerhet på om bilden håller och har en mening. I polen yttryck upplever jag att jag har mindre krav på mig att leverera en kvalitetsbild som jag dessutom tror på. Då kan man ju även ladda up en i mitt tycke undermålig bild för bedömning och sedan ta bort den om man inte får någon kommentar.
För mig personligen är foto och konsthistoria den absolut viktigaste inspirationskällan och jag tuggar mig igenom de olika perioderna. En annan viktig kunskaps källa är de ”viktiga” konstnärers och fotografers böcker som ofta rekommenderas i olika listor. Även akademisk litteratur om bild och samlingsböcker är intressant läsning. Dock kan det bli svårt för mig att översätta dessa till en bild och det stannar på ofta på en abstrakt nivå. Nu provar jag att koncentrera mig på ett yttrycksätt, en konstinriktning och praktisk försöka jobba med det under en period. Den bakomliggande iden till detta är rent studieteknik teori. För att först ett område måste man först läsa teorin och sedan praktisk nöta in denna teori. Nackdelen med denna metod är att man kan tappa sin egen inte kompass och tappa känslan av mening med det man gör.
Då jag försöker hitta en ”högre” mening i bilderna så tappar jag intresset om dessa känns dokumentära. Jag har även svårt med bilder som enbart yttrycker en känsla utan att jag upplever en mening med denna känsla och bild. Det leder visserligen till lite funderande över varför jag upplever känslan men om meningen med bilden inte kan avläsas så tappar jag intresset för bilden.
/Thomas
Jag tycker veckans album och kurator funktion är bra idéer och värda att pröva. Speciellt kurator funktionen tror jag skulle kunna hjälpa mig att utvecklas vidare.
Personligen misstänker jag att de som kallar sig konstfotografer främst vill markera sin särställning mot andra typer av fotografi och ju mer personer som använder fotografiet som ett yttryck desto hårade måste man särskilja sig från dessa. Detta kan kanske förklara varför det inte finns en livlig diskussion om konst i denna grupp. Det är ju svårt att tycka till om något man inte är så insatt i.
Själv drivs jag av ett behov av att yttryck mig i bild och skrift. Jag vill hitta en mening med mitt fotograferande och jag fortsätter att leta efter detta och att lära mig ”språket”. Tyvärr blir dykningarna i modernism, sporadiska och ofta saknar jag en röd tråd i min utveckling.
Jag kan hålla med om att det ofta blir ett värdeomdöme då jag bedömer bilder, ofta beror detta på lathet än oförmåga att yttrycks mig. Jag kommer att bättra mig på denna punkt.
Största orsaken till att jag inte laddar upp bilder är en osäkerhet på om bilden håller och har en mening. I polen yttryck upplever jag att jag har mindre krav på mig att leverera en kvalitetsbild som jag dessutom tror på. Då kan man ju även ladda up en i mitt tycke undermålig bild för bedömning och sedan ta bort den om man inte får någon kommentar.
För mig personligen är foto och konsthistoria den absolut viktigaste inspirationskällan och jag tuggar mig igenom de olika perioderna. En annan viktig kunskaps källa är de ”viktiga” konstnärers och fotografers böcker som ofta rekommenderas i olika listor. Även akademisk litteratur om bild och samlingsböcker är intressant läsning. Dock kan det bli svårt för mig att översätta dessa till en bild och det stannar på ofta på en abstrakt nivå. Nu provar jag att koncentrera mig på ett yttrycksätt, en konstinriktning och praktisk försöka jobba med det under en period. Den bakomliggande iden till detta är rent studieteknik teori. För att först ett område måste man först läsa teorin och sedan praktisk nöta in denna teori. Nackdelen med denna metod är att man kan tappa sin egen inte kompass och tappa känslan av mening med det man gör.
Då jag försöker hitta en ”högre” mening i bilderna så tappar jag intresset om dessa känns dokumentära. Jag har även svårt med bilder som enbart yttrycker en känsla utan att jag upplever en mening med denna känsla och bild. Det leder visserligen till lite funderande över varför jag upplever känslan men om meningen med bilden inte kan avläsas så tappar jag intresset för bilden.
/Thomas
Befinner ni er i västra Gästrikland i påskhelgen så är ni välkomna att kolla in min fotokonstutställning i Göransson Arena i Sandviken. Ingår i det omfattande konstprojektet Gästrik Konst fredag till måndag. Själv ställer jag ut ett 30-tal bilder.
http://gastrikkonst.com/
http://gastrikkonst.com/
Teknik är ett känsligt ämne. Det leder lätt till fotoklubbsnörderi, vilket kan uppfattas som negativt i konstkretsar. Ändå får jag för mig att en stor del av jobbet är just av teknisk karaktär. Komposition, rätt ljus, och i botten en förståelse av den grundläggande kameratekniken.
Det brukar heta att tekniken ska sitta i ryggmärgen och bara vara ett medel för de "högre" syftena, som innehåll och estetik. Om inte tekniken sitter som den ska (till exempel oavsiktlig oskärpa) ställer den sig ivägen för upplevelsen och bildens trovärdighet. Som jag ser det är det inte helt lätt att separera form, teknik och innehåll. Det viktigaste kanske är att ha en plan och kontroll över utflödet, om det så är rent kaotiskt resultat som är målet.
Jag tycker det är klokt att du är inne på en minimalistisk och funktionell linje där teknik underordnar sig bildskapandet.
När det gäller projekt är det säkert klokt. För egen del har jag lätt att tröttna. Hur ofta pratar man om de konstnärliga problem av helt jordnära natur? Skoskav, tristess, tyngden på kamerautrustningen... Jag tränar just nu upp min kondition och motivation utan kamera. Sen får vi se.
/Lars