Klotterplanket
Tipps på fotografer med personliga landskaps bilder
Jørn Bøhmer Olsen, Pål Hermansen, Leif Rustand och Rolf Sørensen.
Jim Brandenburg, Wynn Bullock, John Claridge, Gregory Colbert, Ernst Haas, Michio Hoshino, Josef Koudelka, Freeman Patterson och Minor White.
Jørn Bøhmer Olsen, Pål Hermansen, Leif Rustand och Rolf Sørensen.
Jim Brandenburg, Wynn Bullock, John Claridge, Gregory Colbert, Ernst Haas, Michio Hoshino, Josef Koudelka, Freeman Patterson och Minor White.
Hos mig är känsla ifrån kopplad från logiken. Om detta är frysikaliskt rätt kan jag inte bedömma. Dock vet jag att hos mig personligen stör känslan det logoiska tänkandet. Som ett exempel kan jag näna flykt/attak betende.
När kroppen ställer in sig i flykt mod så stängs onödiga kroppsmoduler av och energin ytnytjas av de moduler som direkt är inblanda i överlevnadet. Detta gäller också det högra logiska tänkandet och jag tror medvetandet är beroende av dessa för att fungera fullt ut. En förståelse är ju en resultat av medetande processen..
Många konstärer använder sig medvetet av sömnbrist och olika droger för att stänga av medvetandet. De uppfattar sig vara mer kreativa om "detet" får mer ytrymme på bekostnad av "överjaget". Det gäller att få loss "självet".
Så för att jag skall komma vidare är det inte mer kontroll och regler som är det viktigaste utan det gäller att koppla till det undermedvetnas drifter, drömmar och fantasier.
Jag tror att även denna ansatts kan vara ett sätt att dra in betraktaren i bilden så att inte betraktandet fastnar i en analytisk övning.
Jag har funderat mycket över vilka konstinriktingar man skall undersöka för att få mera intryck som Primitivism, Expressionism, Surrealism och Impressionism.
Eftersom jag håller på med mycket landskapsfotografi så behövs konflikter ocjh splittringar i bildspråket annars så känns det väldigt otydigt och ointressant att fortsätta. kanske Jungs arketyper skall användas mera i mitt bildspråk. Jag kan ju nämna exemplet som allti tas upp på detta vilket är Matisse's La Danse.
När kroppen ställer in sig i flykt mod så stängs onödiga kroppsmoduler av och energin ytnytjas av de moduler som direkt är inblanda i överlevnadet. Detta gäller också det högra logiska tänkandet och jag tror medvetandet är beroende av dessa för att fungera fullt ut. En förståelse är ju en resultat av medetande processen..
Många konstärer använder sig medvetet av sömnbrist och olika droger för att stänga av medvetandet. De uppfattar sig vara mer kreativa om "detet" får mer ytrymme på bekostnad av "överjaget". Det gäller att få loss "självet".
Så för att jag skall komma vidare är det inte mer kontroll och regler som är det viktigaste utan det gäller att koppla till det undermedvetnas drifter, drömmar och fantasier.
Jag tror att även denna ansatts kan vara ett sätt att dra in betraktaren i bilden så att inte betraktandet fastnar i en analytisk övning.
Jag har funderat mycket över vilka konstinriktingar man skall undersöka för att få mera intryck som Primitivism, Expressionism, Surrealism och Impressionism.
Eftersom jag håller på med mycket landskapsfotografi så behövs konflikter ocjh splittringar i bildspråket annars så känns det väldigt otydigt och ointressant att fortsätta. kanske Jungs arketyper skall användas mera i mitt bildspråk. Jag kan ju nämna exemplet som allti tas upp på detta vilket är Matisse's La Danse.
Tack Thomas för att du bjuder in oss till dina tankar kring skapande och hur medvetandet kan tänkas fungera!
Jag hoppas detta kan inspirera även andra att bjuda in oss utomstående i den kreativa processen, som kan tyckas så privat, men som vi säkert hittar gemensamma erfarenheter i.
Det där med att få loss "detet" känner jag igen mig i. Den avslappningen kan tillfälligt leda till nya sätt att se, helt oväntade och ologiska. Jag är nyfiken på hur andra ser på detta, om någon annan medlem har några tips på hur man kan nå detta tillstånd (utan skadliga rusmedel). Om det ens är en bra väg att gå. Går det lika bra att skapa konst med den logiska hjärnhalvan fullt påkopplad? Jag tänker på nutida konceptkonst som kan vara rätt intellektuell.
Ska konst vara mer känslomässig eller ska den vara intellektuell? Vilket är viktigast i vår tid? Vilket är viktigast för dig?
/Lars
Jag hoppas detta kan inspirera även andra att bjuda in oss utomstående i den kreativa processen, som kan tyckas så privat, men som vi säkert hittar gemensamma erfarenheter i.
Det där med att få loss "detet" känner jag igen mig i. Den avslappningen kan tillfälligt leda till nya sätt att se, helt oväntade och ologiska. Jag är nyfiken på hur andra ser på detta, om någon annan medlem har några tips på hur man kan nå detta tillstånd (utan skadliga rusmedel). Om det ens är en bra väg att gå. Går det lika bra att skapa konst med den logiska hjärnhalvan fullt påkopplad? Jag tänker på nutida konceptkonst som kan vara rätt intellektuell.
Ska konst vara mer känslomässig eller ska den vara intellektuell? Vilket är viktigast i vår tid? Vilket är viktigast för dig?
/Lars
Har ni några tipps om fotografer och övningar i att bygga in motstridigheter mellan logik och känsla? Exempelvis kan konflikter eller splittringar i det invanda och uppenbara väcka mer intresse. Jag tänker på att blanda det abstracka med det konkreta och att använda sig av en minimal surialism och expressionism,. En krypande avant-garde som ligger i bakgrunden och oroar betraktarna i deras sömnaktiga bildkonsumtion.
/Thomas
/Thomas
Intressant, men tyvärr förstår jag inte helt din frågeställning.
Syftar du på något i stil med olika lager av medvetenhet och förståelse? Det som vi ser med en realistiska glasögon kontra det som kommer upp i vårt inre öga, som ligger närmare drömmar och fantasier. Kanske är det en glidande skala mellan de olika nivåerna av seende eller står de i motsats till varandra?
Jag håller med om att konflikter och splittringar i det invanda är något som triggar igång blicken och sökandet att förstå. Det kan vara små avvikelser från det självklara, uppenbart vardagliga som ger verkligheten och bilden en mystisk dimension.
/Lars
Syftar du på något i stil med olika lager av medvetenhet och förståelse? Det som vi ser med en realistiska glasögon kontra det som kommer upp i vårt inre öga, som ligger närmare drömmar och fantasier. Kanske är det en glidande skala mellan de olika nivåerna av seende eller står de i motsats till varandra?
Jag håller med om att konflikter och splittringar i det invanda är något som triggar igång blicken och sökandet att förstå. Det kan vara små avvikelser från det självklara, uppenbart vardagliga som ger verkligheten och bilden en mystisk dimension.
/Lars
Vill också tipsa om landskapsbilder från Edward Steichen
ThePondMoonlight1904
landscape ave of trees 1902
Flatiron Building (1904)
Pastoral Moonlight 1907
ThePondMoonlight1904
landscape ave of trees 1902
Flatiron Building (1904)
Pastoral Moonlight 1907
Känner ni till Alec Soth landskapsbilder med storformat?
Han skall ha fotograferat bland annat landskap men är mycket inspirerad av Diane Arbus.
Jag har enbart studerat hans reportagebilder och porträtt
mvh,
Thiomas
Han skall ha fotograferat bland annat landskap men är mycket inspirerad av Diane Arbus.
Jag har enbart studerat hans reportagebilder och porträtt
mvh,
Thiomas
Om du vill se något kreativt annorlunda kan jag rekommendera Ilkka Halsos fantasifulla bilder. Ilkka finns med på sajten:
http://www.helsinkischool.fi/
Där finns flera spännande konstnärer, om än inte alltid med skogen som ämne.
En annan som är värd en titt är Chrystel Lebas som bland annat fotograferat skogen om natten och med en speciell teknik med roterande objektiv.
www.chrystellebas.com
En bok som hjälpte mig att förstå landskapskonst bättre är "Naturens spegel" utgiven av Nationalmuseum i samband med utställningen med samma namn. Den handlar om nordiskt landskapsmåleri sent 1800-tal, men innehåller en även bredare diskussion om konstens relation till landskap och natur, och hur den förändrats över tid.
/Lars
http://www.helsinkischool.fi/
Där finns flera spännande konstnärer, om än inte alltid med skogen som ämne.
En annan som är värd en titt är Chrystel Lebas som bland annat fotograferat skogen om natten och med en speciell teknik med roterande objektiv.
www.chrystellebas.com
En bok som hjälpte mig att förstå landskapskonst bättre är "Naturens spegel" utgiven av Nationalmuseum i samband med utställningen med samma namn. Den handlar om nordiskt landskapsmåleri sent 1800-tal, men innehåller en även bredare diskussion om konstens relation till landskap och natur, och hur den förändrats över tid.
/Lars
Tack för de trevliga länkarna,
Jag kan också rekommendera Bae Bien-U och Joseph Sudek, Lee Freedlander Desert seen som handlar om öken och ej skog men boken är bra.
Michael Kenna gör intressanta bilder
Även Ansel Adams har några bra skogsbilder, vilka är av mer tekniskn natur än andlig, se Ansel Adams - Aspens New Mexico 1958. Även John Sexton recollection en elev till Ansel Adams..
William Nielll, se Impression of light portfolios, impressionistisk influerad.
En norsk naturmålare från 1800-talet som är intressant är Theodor Kittelsen. Han påminner om Bauer fast med fjäll.
Har inte läst Naturens spegel och jag skall försöka hitta den på bibloteket.
Terje Hellesö skriver följande om skogsfotografi
"När jag fotograferar skog försöker jag först skapa ordning; vad vill jag fotografera, vilka motiv upprepas och ger känslan av helhet – och hur kan jag arbeta med ljus, perspektiv och olika fotografiska tekniker för att förstärka detta. Det kan lätt bli bilder som är kliniska eller banala, på motiv som inte alls är det. Därför måste jag också gå vidare i mina bildfunderingar, jag måste på ett metodiskt sätt skapa ett medvetet kaos i ordningen. För att bilderna ska kunna få ett eget liv. som fullt ut förmedlar känslan av det fantastiska fasrummet".
/Thomas
Jag kan också rekommendera Bae Bien-U och Joseph Sudek, Lee Freedlander Desert seen som handlar om öken och ej skog men boken är bra.
Michael Kenna gör intressanta bilder
Även Ansel Adams har några bra skogsbilder, vilka är av mer tekniskn natur än andlig, se Ansel Adams - Aspens New Mexico 1958. Även John Sexton recollection en elev till Ansel Adams..
William Nielll, se Impression of light portfolios, impressionistisk influerad.
En norsk naturmålare från 1800-talet som är intressant är Theodor Kittelsen. Han påminner om Bauer fast med fjäll.
Har inte läst Naturens spegel och jag skall försöka hitta den på bibloteket.
Terje Hellesö skriver följande om skogsfotografi
"När jag fotograferar skog försöker jag först skapa ordning; vad vill jag fotografera, vilka motiv upprepas och ger känslan av helhet – och hur kan jag arbeta med ljus, perspektiv och olika fotografiska tekniker för att förstärka detta. Det kan lätt bli bilder som är kliniska eller banala, på motiv som inte alls är det. Därför måste jag också gå vidare i mina bildfunderingar, jag måste på ett metodiskt sätt skapa ett medvetet kaos i ordningen. För att bilderna ska kunna få ett eget liv. som fullt ut förmedlar känslan av det fantastiska fasrummet".
/Thomas
Jag behöver hjälp med namn på konstnärer som fotograferar/målar skogsbilder. De kan vara redan döda, döende eller fullt fungerande.
Dessa skall ha ett eget uttrytck och tillföra något extra.
Har ni några tipps?
Thomas
Dessa skall ha ett eget uttrytck och tillföra något extra.
Har ni några tipps?
Thomas
Ahem (*blygsam harkling*), du kunde ju kolla dessa två album:
http://www.fotosidan.se/member/photos/view.htm?ID=314831
http://www.fotosidan.se/member/photos/view.htm?ID=280215
http://www.fotosidan.se/member/photos/view.htm?ID=314831
http://www.fotosidan.se/member/photos/view.htm?ID=280215
Det ska bli en spännande utmaning att vara värd vid sidan av Maria i den här högklassiga gruppen!
Jag är självlärd inom fotografi och har det som en hobby. Har ett brett konst- och kulturintresse. Engagerar mig gärna i både ord och bild.
Om jag ska slå ett slag för något speciellt så är det konsthistoria, en outtömlig källa inspiration.
/Lars
Jag är självlärd inom fotografi och har det som en hobby. Har ett brett konst- och kulturintresse. Engagerar mig gärna i både ord och bild.
Om jag ska slå ett slag för något speciellt så är det konsthistoria, en outtömlig källa inspiration.
/Lars
Hej!
Har glädjen att berätta att Konstfotogruppen kommer få förstärkning genom att Lars Nordström kliver på som värd! Hans engagemang och intresse för konstfoto och Konstfotogruppen är stort och till glädje för oss alla kan vi nu räkna honom bland gruppens värdar! Välkommen Lars!
/Maria
Har glädjen att berätta att Konstfotogruppen kommer få förstärkning genom att Lars Nordström kliver på som värd! Hans engagemang och intresse för konstfoto och Konstfotogruppen är stort och till glädje för oss alla kan vi nu räkna honom bland gruppens värdar! Välkommen Lars!
/Maria
Svar på inlägg av Lars Nordström
Tack Lars för dina intressanta kommentarer.
Jag kanske var otydlig men jag förkastar inte tekniken helt utan tonar ned den del som är hårdvaruberoende. Främst gör jag det då utrustningen är för dyr för att slentrianmässigt skaffa nytt för att prova på eller för att jag har trott att bilderna blir bättre med nyare linser eller kameror.
Oavsiktlig oskärpa är väl det som stör mig mest och som jag oftast råkar ut för och som du har påpekat ett antal gånger i de bilder som jag har laddat upp.
Jag kommer att fortsätta att arbeta med detta, dels att lära mig skärpa rätt i PS dels har jag en uppgraderingsplan för att byta ut D300 mot D800E.
Det känns som jag nu kan tekniken och kan använda den utan att det går ut över bilden,. Därför tar jag nästa steg som jag antar är en naturlig del för oss här på konstfoto och det är att gå djupare i mig själv.
Dessa kriser uppstår lite väl ofta och jag tar då några steg tillbaka för att distansera mig från de känslor som uppstår och har svårt att komma vidare. Jag tror att tanke och utförande måste hänga ihop.
Vissa rekommenderar utförande först och tanke efteråt vid sortering av bilder men då faller iden med att arbeta i projekt och med temor men om man tänker för mycket innan utförandet kan det bidra till att man låser sig.
Jag har just nu ingen lösning på detta och jag har knappt fotograferat under året. och jag är öppen för andras synpunkter på detta.
Kritik är ett problem, Oavsett hur kaxig man är så tror jag att är negativ kritik förödande. Jag har lalla fall lagt ner ett projekt av denna orsak, "närbilder på Beckholmen".
Jag såg ett program om hur man valde ut konst för att ställa ut i en konstskola i Skottland. Domarna följde hårda mallar då det gäller landskap som att individuella grässtrån skulle synas och att skuggan skall finnas på träd och hus. Det lämnade inte mycket utrymme för konstärlig frihet. De gick dock mycket på originalitet i tekniken .
Vad jag nu undrar över nu är hur mycket måste man anpassa sig till de trender som finns om man skall ställa ut och hur mycket skall man arbeta inåt med sig själv? Det kanske inte är ett motsatts förhållande. Jag ser inte konsten som en lek, tyvärr, utan det är ett behov att uttrycka mig som jag känner ett tvång att uppfylla. Detta kanske bidrar till att jag under vissa perioder undviker att utsätta mig för detta.
Det är kloka ord som Julia Cameron (ur "Konsten att vara kreativ") kommer med och jag får fundera över detta.
/Thomas
Tack Lars för dina intressanta kommentarer.
Jag kanske var otydlig men jag förkastar inte tekniken helt utan tonar ned den del som är hårdvaruberoende. Främst gör jag det då utrustningen är för dyr för att slentrianmässigt skaffa nytt för att prova på eller för att jag har trott att bilderna blir bättre med nyare linser eller kameror.
Oavsiktlig oskärpa är väl det som stör mig mest och som jag oftast råkar ut för och som du har påpekat ett antal gånger i de bilder som jag har laddat upp.
Jag kommer att fortsätta att arbeta med detta, dels att lära mig skärpa rätt i PS dels har jag en uppgraderingsplan för att byta ut D300 mot D800E.
Det känns som jag nu kan tekniken och kan använda den utan att det går ut över bilden,. Därför tar jag nästa steg som jag antar är en naturlig del för oss här på konstfoto och det är att gå djupare i mig själv.
Dessa kriser uppstår lite väl ofta och jag tar då några steg tillbaka för att distansera mig från de känslor som uppstår och har svårt att komma vidare. Jag tror att tanke och utförande måste hänga ihop.
Vissa rekommenderar utförande först och tanke efteråt vid sortering av bilder men då faller iden med att arbeta i projekt och med temor men om man tänker för mycket innan utförandet kan det bidra till att man låser sig.
Jag har just nu ingen lösning på detta och jag har knappt fotograferat under året. och jag är öppen för andras synpunkter på detta.
Kritik är ett problem, Oavsett hur kaxig man är så tror jag att är negativ kritik förödande. Jag har lalla fall lagt ner ett projekt av denna orsak, "närbilder på Beckholmen".
Jag såg ett program om hur man valde ut konst för att ställa ut i en konstskola i Skottland. Domarna följde hårda mallar då det gäller landskap som att individuella grässtrån skulle synas och att skuggan skall finnas på träd och hus. Det lämnade inte mycket utrymme för konstärlig frihet. De gick dock mycket på originalitet i tekniken .
Vad jag nu undrar över nu är hur mycket måste man anpassa sig till de trender som finns om man skall ställa ut och hur mycket skall man arbeta inåt med sig själv? Det kanske inte är ett motsatts förhållande. Jag ser inte konsten som en lek, tyvärr, utan det är ett behov att uttrycka mig som jag känner ett tvång att uppfylla. Detta kanske bidrar till att jag under vissa perioder undviker att utsätta mig för detta.
Det är kloka ord som Julia Cameron (ur "Konsten att vara kreativ") kommer med och jag får fundera över detta.
/Thomas
Jag tänker för egen del att jag både blivit för gammal och för egensinning för att bry mig allt för mycket om så kallade regler och kritierier som kan förekomma vid intag på konstskolor. Jag tycker det är en frihet att ha passerat bäst-före-datum för konstnärswannabe, runt 20-30.
Nu ägnar jag mig helt egoistiskt åt det jag själv gillar och tror på. Det är kanske inte någon dum ingång för att göra bild förresten.
Men självklart är det aldrig fel att bläddra i konstböcker, gå på gallerier, få och ge kritik, ha lite självdistans och någon gång också undra vad f-n man håller på med.
Jag gillar dina bilder, särskilt dina svartvita från Tyresta. Jag antar att de är rätt långt ifrån vad klassas som trendigt, men det tycker jag inte spelar någon roll. "Döda fiskar simmar med strömmen". Och även om dina bilder inte skulle vara i klass med världens högst betalda fotografer - vem som nu har rätten att definiera detta - är det din högst personliga betraktelse av världen. Något unikt, som faktiskt ingen annan kan skapa.
Kör hårt!! Håll demonerna stången!!
/Lars
Nu ägnar jag mig helt egoistiskt åt det jag själv gillar och tror på. Det är kanske inte någon dum ingång för att göra bild förresten.
Men självklart är det aldrig fel att bläddra i konstböcker, gå på gallerier, få och ge kritik, ha lite självdistans och någon gång också undra vad f-n man håller på med.
Jag gillar dina bilder, särskilt dina svartvita från Tyresta. Jag antar att de är rätt långt ifrån vad klassas som trendigt, men det tycker jag inte spelar någon roll. "Döda fiskar simmar med strömmen". Och även om dina bilder inte skulle vara i klass med världens högst betalda fotografer - vem som nu har rätten att definiera detta - är det din högst personliga betraktelse av världen. Något unikt, som faktiskt ingen annan kan skapa.
Kör hårt!! Håll demonerna stången!!
/Lars
FUNDERINGAR OM BILD
Jag under det sista året förkastat allt som har känns självklart och börjat om från ett vitt ark, ”tabula rasa”, och tänkt igenom vad jag vill med mitt fotograferande och vad jag skall fortsätta att arbeta med.
Jag kom fram till några generella slutsatser, vilka jag härmed delar med mig och de är
1) Det är endast jag själv som kan bedöma vad som är rätt eller fel med det jag gör. Stödjer man sig på vad andra tycker så blir man enbart osäker, ty dessa kan gå i olika riktningar och vara rent destruktiva, och det hindrar en att gå djupare i sig själv och då skapar man enligt min mening mindre intressanta bilder.
2) Fortsätta att arbeta med att studera bildkonst och andra fotografers bilder, speciellt om de kommenterar dem själva. Det är även viktigt att läsa på om konstkritik och det språk som används för bedömningen. Även att lära sig reglerna för borrsorteringen av bilder till museer och gallerier. Vad har de gemensamt, bedömer de bildens uttryck, känsla att bli berörd, nydanande utförande och fräshet eller enbart på konstnärens utbildning och/eller skola.
3) Man skaffar eller behåller den utrustning som enbart behövs för att kunna genomföra sina visioner. Man måste absolut behöva den nya utrustningen om den skall köpas in och inte bara tycka att det kan vara bra att ha eller kul prova på.
4) Teknik är ointressant i sig själv utan används för att uppnå det uttryck som jag arbetar mot. Visst vill man fotografera djur på natten så måste man bygga upp rätt utrustning men då gör man det för att kunna nå sitt mål. Att dubbel exponera, kamera rörelser under exponeringen och olika typer av filter eller avancerat arbete i Photoshop är ju hjälpmedel för att nå sitt mål ”bilden” och framförallt vad konstnären vill förmedla med denna.
4) Envishet och arbeta i projekt. När man vänder sig inåt och enbart lyssnar på sig själv så gäller det att arbeta i projektform mot ett speciellt mål, utställning eller bok, så att en viss styrfart och riktning bibehålls. Det är lätt att diffundera ut i olika riktningar annars. Detta bör vara ett konkret mål och delas upp i delmål med en personlig belöning för varje uppfyllt delmål. Personligen tycker jag att portfolie metoden kan vara användbar, dvs man bygger upp en portfolio på 20-30 bilder i samma tema och enbart ersätta dessa med nytagna bilder om den nya bilden lyckas bättre med att visualisera eller känslomässigt uttrycka temat. Det är viktigt att vara hår mot sig själv och en viss hjälp kan vara att få andra bildkunniga personers åsikter på om man lyckas förmedla sin vision och om utförandet fungerar. Observera att detta är inte hjälper den inriktning som du arbetar med utan det är en teknisk,en bildmässig, känslomässig kommunikativ återkoppling. De flesta behöver en återkoppling för att bli mer tydlig och bättre bildskapare.
5) Bilderna och du själv måste synas så det är viktigt att gå på utställningar,, hålla liv i bloggar, och gå på andra typer av sammankomster. Annars fastnar man i utvecklingen och i gamla tankebanor.
Givetvis tror jag att om man tar sina egna bilder så kan man hitta en grupp som tycker att dessa bilder är intressanta. Om denna grupp inte finns i Sverige så är ju det rätt ointressant.
/Thomas
Jag under det sista året förkastat allt som har känns självklart och börjat om från ett vitt ark, ”tabula rasa”, och tänkt igenom vad jag vill med mitt fotograferande och vad jag skall fortsätta att arbeta med.
Jag kom fram till några generella slutsatser, vilka jag härmed delar med mig och de är
1) Det är endast jag själv som kan bedöma vad som är rätt eller fel med det jag gör. Stödjer man sig på vad andra tycker så blir man enbart osäker, ty dessa kan gå i olika riktningar och vara rent destruktiva, och det hindrar en att gå djupare i sig själv och då skapar man enligt min mening mindre intressanta bilder.
2) Fortsätta att arbeta med att studera bildkonst och andra fotografers bilder, speciellt om de kommenterar dem själva. Det är även viktigt att läsa på om konstkritik och det språk som används för bedömningen. Även att lära sig reglerna för borrsorteringen av bilder till museer och gallerier. Vad har de gemensamt, bedömer de bildens uttryck, känsla att bli berörd, nydanande utförande och fräshet eller enbart på konstnärens utbildning och/eller skola.
3) Man skaffar eller behåller den utrustning som enbart behövs för att kunna genomföra sina visioner. Man måste absolut behöva den nya utrustningen om den skall köpas in och inte bara tycka att det kan vara bra att ha eller kul prova på.
4) Teknik är ointressant i sig själv utan används för att uppnå det uttryck som jag arbetar mot. Visst vill man fotografera djur på natten så måste man bygga upp rätt utrustning men då gör man det för att kunna nå sitt mål. Att dubbel exponera, kamera rörelser under exponeringen och olika typer av filter eller avancerat arbete i Photoshop är ju hjälpmedel för att nå sitt mål ”bilden” och framförallt vad konstnären vill förmedla med denna.
4) Envishet och arbeta i projekt. När man vänder sig inåt och enbart lyssnar på sig själv så gäller det att arbeta i projektform mot ett speciellt mål, utställning eller bok, så att en viss styrfart och riktning bibehålls. Det är lätt att diffundera ut i olika riktningar annars. Detta bör vara ett konkret mål och delas upp i delmål med en personlig belöning för varje uppfyllt delmål. Personligen tycker jag att portfolie metoden kan vara användbar, dvs man bygger upp en portfolio på 20-30 bilder i samma tema och enbart ersätta dessa med nytagna bilder om den nya bilden lyckas bättre med att visualisera eller känslomässigt uttrycka temat. Det är viktigt att vara hår mot sig själv och en viss hjälp kan vara att få andra bildkunniga personers åsikter på om man lyckas förmedla sin vision och om utförandet fungerar. Observera att detta är inte hjälper den inriktning som du arbetar med utan det är en teknisk,en bildmässig, känslomässig kommunikativ återkoppling. De flesta behöver en återkoppling för att bli mer tydlig och bättre bildskapare.
5) Bilderna och du själv måste synas så det är viktigt att gå på utställningar,, hålla liv i bloggar, och gå på andra typer av sammankomster. Annars fastnar man i utvecklingen och i gamla tankebanor.
Givetvis tror jag att om man tar sina egna bilder så kan man hitta en grupp som tycker att dessa bilder är intressanta. Om denna grupp inte finns i Sverige så är ju det rätt ointressant.
/Thomas
Nu har jag tid att skriva lite till.
Teknik är ett känsligt ämne. Det leder lätt till fotoklubbsnörderi, vilket kan uppfattas som negativt i konstkretsar. Ändå får jag för mig att en stor del av jobbet är just av teknisk karaktär. Komposition, rätt ljus, och i botten en förståelse av den grundläggande kameratekniken.
Det brukar heta att tekniken ska sitta i ryggmärgen och bara vara ett medel för de "högre" syftena, som innehåll och estetik. Om inte tekniken sitter som den ska (till exempel oavsiktlig oskärpa) ställer den sig ivägen för upplevelsen och bildens trovärdighet. Som jag ser det är det inte helt lätt att separera form, teknik och innehåll. Det viktigaste kanske är att ha en plan och kontroll över utflödet, om det så är rent kaotiskt resultat som är målet.
Jag tycker det är klokt att du är inne på en minimalistisk och funktionell linje där teknik underordnar sig bildskapandet.
När det gäller projekt är det säkert klokt. För egen del har jag lätt att tröttna. Hur ofta pratar man om de konstnärliga problem av helt jordnära natur? Skoskav, tristess, tyngden på kamerautrustningen... Jag tränar just nu upp min kondition och motivation utan kamera. Sen får vi se.
/Lars
Teknik är ett känsligt ämne. Det leder lätt till fotoklubbsnörderi, vilket kan uppfattas som negativt i konstkretsar. Ändå får jag för mig att en stor del av jobbet är just av teknisk karaktär. Komposition, rätt ljus, och i botten en förståelse av den grundläggande kameratekniken.
Det brukar heta att tekniken ska sitta i ryggmärgen och bara vara ett medel för de "högre" syftena, som innehåll och estetik. Om inte tekniken sitter som den ska (till exempel oavsiktlig oskärpa) ställer den sig ivägen för upplevelsen och bildens trovärdighet. Som jag ser det är det inte helt lätt att separera form, teknik och innehåll. Det viktigaste kanske är att ha en plan och kontroll över utflödet, om det så är rent kaotiskt resultat som är målet.
Jag tycker det är klokt att du är inne på en minimalistisk och funktionell linje där teknik underordnar sig bildskapandet.
När det gäller projekt är det säkert klokt. För egen del har jag lätt att tröttna. Hur ofta pratar man om de konstnärliga problem av helt jordnära natur? Skoskav, tristess, tyngden på kamerautrustningen... Jag tränar just nu upp min kondition och motivation utan kamera. Sen får vi se.
/Lars
"Tabula rasa" klingar bekant. Det är något som återkommer för mig i något slags konstnärliga och allmänmänskliga kriser, när jag backar ett steg bakåt och söker få distans till den senaste vägvalen (som ibland blivit fel, ibland bara behövt kontemplation).
Som jag ser det är det absolut nödvändigt att utgå från sig själv. Det är ett svårt växelspel mellan kritiken från andra, vad man läser och ser, och vad som springer inifrån en själv. Den egna identiteten, och skapande är en del av en kultur. Det unika är kanske inte så unikt sett ifrån fågelperspektiv. Men spelar det egentligen någon större roll? Det viktigaste, tror jag, är den inre lusten. Man kan se konsten som en lek, där blicken inte måste vara riktad mot resultatet (Läs: Resultatet jämfört med andras konst).
Jag citerar kloka Julia Cameron (ur "Konsten att vara kreativ"):
"Konsten är inte programmatisk. Vi kan inte "förvandla" oss till stora konstnärer med hjälp av kreativa situps. Stora konstnärer är i grund och botten stora amatörer - från det latinska verbet amare, "att älska". De har lärt sig hur man slingrar sig ur den rigida kategoriseringens hårda famntag och tar sig friheten att följa glädjens lockrop."
Får återkomma till dina andra punkter. Intressant läsning.
Ha det!
/Lars
Som jag ser det är det absolut nödvändigt att utgå från sig själv. Det är ett svårt växelspel mellan kritiken från andra, vad man läser och ser, och vad som springer inifrån en själv. Den egna identiteten, och skapande är en del av en kultur. Det unika är kanske inte så unikt sett ifrån fågelperspektiv. Men spelar det egentligen någon större roll? Det viktigaste, tror jag, är den inre lusten. Man kan se konsten som en lek, där blicken inte måste vara riktad mot resultatet (Läs: Resultatet jämfört med andras konst).
Jag citerar kloka Julia Cameron (ur "Konsten att vara kreativ"):
"Konsten är inte programmatisk. Vi kan inte "förvandla" oss till stora konstnärer med hjälp av kreativa situps. Stora konstnärer är i grund och botten stora amatörer - från det latinska verbet amare, "att älska". De har lärt sig hur man slingrar sig ur den rigida kategoriseringens hårda famntag och tar sig friheten att följa glädjens lockrop."
Får återkomma till dina andra punkter. Intressant läsning.
Ha det!
/Lars
Välkommen på vernissage torsdagen den 7 juni kl. 17-20 på Våga Se.
Våga se delar årligen ut ett stipendium till en ung lovande konstnär. 2011 mottog jag detta stipendium med glädje. I juni kan ni se mina dubbelexponerade fotografier i deras lokaler på Sturegatan 32. Utställningen pågår till 27 juni.
Dualism
Serien handlar om lager. Om stadens lager, om motsatsen till naturen och dess symbios med densamma. Den handlar om liv och det konstgjorda; det ändliga kontra det eviga.
Redwood
Det senare gäller även för Redwoodserien. Dessa träd uttrycker inre styrka, att kunna övervinna svårigheter. Avlövade träds förmåga till återfödelse. Döda träds förmåga att glöda.
Plats:
Våga Se Stockholm
Sturegatan 32
www.vagase.com
Öppettider:
Måndag till torsdag kl. 12-17
Fredag till lördag kl. 12-16
Våga se delar årligen ut ett stipendium till en ung lovande konstnär. 2011 mottog jag detta stipendium med glädje. I juni kan ni se mina dubbelexponerade fotografier i deras lokaler på Sturegatan 32. Utställningen pågår till 27 juni.
Dualism
Serien handlar om lager. Om stadens lager, om motsatsen till naturen och dess symbios med densamma. Den handlar om liv och det konstgjorda; det ändliga kontra det eviga.
Redwood
Det senare gäller även för Redwoodserien. Dessa träd uttrycker inre styrka, att kunna övervinna svårigheter. Avlövade träds förmåga till återfödelse. Döda träds förmåga att glöda.
Plats:
Våga Se Stockholm
Sturegatan 32
www.vagase.com
Öppettider:
Måndag till torsdag kl. 12-17
Fredag till lördag kl. 12-16
Jag tycker det är lite svårare att ge kritik på konstfoto för det känns som ett konstfoto borde ha en mer genomtänkt kritik och inte bara: Fin bild. Och ibland har jag inte så mycket mer att skriva än just det. Men det kanske är bättre än inget alls?
Även bilderna i konstfoto kan vara så olika i uttryck och genrer att de kanske inte passar min smak riktigt och då kan jag ibland känna att det är svårt att bedöma dem. Inte för att jag tycker att allt borde vara enligt min smak, det är alltid bra med variation! Jag kan uppskatta bilder som jag normalt sätt kanske "inte gillar".
Själv jobbar jag länge med mina projekt, kan vara flera år. I början känns det för tidigt att lägga ut dem och sen plötsligt så känns det för sent. Men jag tycker inte heller mina bilder passar in här riktigt. Känns mest som fotosidan riktar in sig på naturfoto och dokumentära bilder.
Även bilderna i konstfoto kan vara så olika i uttryck och genrer att de kanske inte passar min smak riktigt och då kan jag ibland känna att det är svårt att bedöma dem. Inte för att jag tycker att allt borde vara enligt min smak, det är alltid bra med variation! Jag kan uppskatta bilder som jag normalt sätt kanske "inte gillar".
Själv jobbar jag länge med mina projekt, kan vara flera år. I början känns det för tidigt att lägga ut dem och sen plötsligt så känns det för sent. Men jag tycker inte heller mina bilder passar in här riktigt. Känns mest som fotosidan riktar in sig på naturfoto och dokumentära bilder.
Jo det är alltid roligt att höra vad folk tycker så en kort kommentar är ju bättre än ingenting. Men då får vi alla skärpa oss och ta och kommentera lite så det händer något här!
En kommentar kan ju vara bättre än tystnad. Att bli låst av att inte komma med en tillräckligt bra kommentar är ju inte bra så man får försöka kommentera efter dagsformen. Det är ju ingen uppsatts som skall skrivas.
Jag tror många fotografer på olika områden inte känner sig hemma på Fotosidan.
Vi får försöka över vinna detta och uppmuntra varandra i de grupper där vi deltar.
Alla har vi våra demoner och sätt att arbeta. Därför är det intressant att få veta mera om era arbetsformer och tankegångar.
/Thomas
Jag tror många fotografer på olika områden inte känner sig hemma på Fotosidan.
Vi får försöka över vinna detta och uppmuntra varandra i de grupper där vi deltar.
Alla har vi våra demoner och sätt att arbeta. Därför är det intressant att få veta mera om era arbetsformer och tankegångar.
/Thomas
Visst passar det utmärkt med bilder som inte är strejt naturfoto eller dokumentär i den här gruppen. Vad jag förstått är många av de uppladdade bilderna varken eller, åtminstone inte i entydig mening.
Jag har grunnat mycket om detta med kommentarer, särskilt på konstfotografier, och alldeles särskilt om de håller hög kvalitet. Att detta borde motsvaras av lika hög nivå på kommentar.
Tja, i praktiken verkar det vara en allt för hög ambition, åtminstone på kort sikt och till vad de flesta orkar med. En koncis kommentar tycker jag är bättre än ingen alls. Livstecken från medlemmarna kan man ju glädjas åt.
/Lars
Jag har grunnat mycket om detta med kommentarer, särskilt på konstfotografier, och alldeles särskilt om de håller hög kvalitet. Att detta borde motsvaras av lika hög nivå på kommentar.
Tja, i praktiken verkar det vara en allt för hög ambition, åtminstone på kort sikt och till vad de flesta orkar med. En koncis kommentar tycker jag är bättre än ingen alls. Livstecken från medlemmarna kan man ju glädjas åt.
/Lars
Maria, jag menade inte direkt att du som poolvärd ska ta på dig hela ansvaret för gruppens aktivitet och utveckling. Jag saknar däremot en närvaro från värden, om det sen består i inlägg på klotterplanket eller i att lägga upp bilder eller i att kommentera kanske inte är det viktigaste.
Vi är väl max en handfull personer som har något engagemang, men jag upplever att det sinar för de flesta. Jag tar på mig ett personligt ansvar i det att jag inte gjort så mycket bilder det senaste året. Jag kommer bli mer aktiv närmaste tiden, kanske även skriver jag något inlägg om konst och foto.
Hoppas på mer liv i gruppen!
/Lars
Vi är väl max en handfull personer som har något engagemang, men jag upplever att det sinar för de flesta. Jag tar på mig ett personligt ansvar i det att jag inte gjort så mycket bilder det senaste året. Jag kommer bli mer aktiv närmaste tiden, kanske även skriver jag något inlägg om konst och foto.
Hoppas på mer liv i gruppen!
/Lars
Kan det vara så att många konstfotografer tycker att den här sidan och den här gruppen inte är tillräckligt "kreddig"? Att den kan vara bra att ha som ett skyltfönster men inte värdig att använda som forum för diskussioner och annat.
Jag har svårt att tro att det inte skulle finnas ett behov av en mötesplats för konstfotografer, det låter alltför isolationistiskt. Kanske tycker man inte heller att det behövs fördjupade samtal eller ömsesidig utväxling av kritik. Bilderna kanske skall vara sig själv nog. I så fall en skrämmande antiintellektualism.
Många duktiga fotografer har flytt både denna grupp och hela sidan för att gå vidare till andra plattformar, som internationella Deviantart. Nog tycker jag det borde finnas ett behov att detta även på svensk mark. Att kunna samverka med konstnärer i hemlandet och på det egna språket.
/Lars
Jag har svårt att tro att det inte skulle finnas ett behov av en mötesplats för konstfotografer, det låter alltför isolationistiskt. Kanske tycker man inte heller att det behövs fördjupade samtal eller ömsesidig utväxling av kritik. Bilderna kanske skall vara sig själv nog. I så fall en skrämmande antiintellektualism.
Många duktiga fotografer har flytt både denna grupp och hela sidan för att gå vidare till andra plattformar, som internationella Deviantart. Nog tycker jag det borde finnas ett behov att detta även på svensk mark. Att kunna samverka med konstnärer i hemlandet och på det egna språket.
/Lars
Personligen har jag svårt att avgöra skillnaden mellan Konstforo och Uttryck. jag föredrar den senarte då den är mer aktiv.
Själv så har jag blivit medlem i Deviant art och kommer nog öka min aktivitet på denna platform.
Jag har av personliga själ inte skapat utställningsbara bilder på ett tag. Jag hoppas komma igång med detta till försommaren.
Vi får hoppas att Konstfoto vaknar till liv innan dess.
/Thomas
Själv så har jag blivit medlem i Deviant art och kommer nog öka min aktivitet på denna platform.
Jag har av personliga själ inte skapat utställningsbara bilder på ett tag. Jag hoppas komma igång med detta till försommaren.
Vi får hoppas att Konstfoto vaknar till liv innan dess.
/Thomas
Jag kan bara hålla med. Har försökt dra igång diskussioner och erbjudit mig att ta över som poolvärd men inget händer. Detta har fått mig att tröttna, struntar i stort sett i gruppen.
Jag undrar hur poolvärden ser på saken. Har inte hört något från Maria på månader (minst sagt). I mina ögon har Uttryck tagit över rollen som konstfotogrupp. Så här har det sett ut i några år nu. Det skulle behövas mer aktivitet, samtal, kanske nya engagerade medlemmar i denna grupp.
Klotterplanket fungerar mest som annonstavla för olika utställningar och bildpoolen genererar ytterst få kommentarer. Jag har funderat på om det till och med kan vara dags att lägga ner gruppen. Men självklart vore det bättre om det gick att gjuta nytt blod i den redan existerande "kroppen".
/Lars
Jag undrar hur poolvärden ser på saken. Har inte hört något från Maria på månader (minst sagt). I mina ögon har Uttryck tagit över rollen som konstfotogrupp. Så här har det sett ut i några år nu. Det skulle behövas mer aktivitet, samtal, kanske nya engagerade medlemmar i denna grupp.
Klotterplanket fungerar mest som annonstavla för olika utställningar och bildpoolen genererar ytterst få kommentarer. Jag har funderat på om det till och med kan vara dags att lägga ner gruppen. Men självklart vore det bättre om det gick att gjuta nytt blod i den redan existerande "kroppen".
/Lars
Det finns nog lite olika förväntningar på vad gruppen ska erbjuda/vara och vad gruppvärden ska stå för vad gäller skapandet av aktivitet.
Min ingång är att gruppen erbjuder möjligheten för diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter, men att livet i den, aktiviteten måste komma från medlemmarna i den mån de vill och har lust.
Det finns alla förutsättning att skapa aktivitet och diskussion här. Det är varmt välkommet! Och finns det förslag på strukturförändringar är de också välkomna.
/Maria
Min ingång är att gruppen erbjuder möjligheten för diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter, men att livet i den, aktiviteten måste komma från medlemmarna i den mån de vill och har lust.
Det finns alla förutsättning att skapa aktivitet och diskussion här. Det är varmt välkommet! Och finns det förslag på strukturförändringar är de också välkomna.
/Maria
Denna pool har tyvärr utvecklats till "dödens grupp"... Här tycks det inte hända någonting längre... Tyvärr, för många sysslar ju med konstfoto i olika former...
Skulle bara tipsa om en utställning jag ska ha framöver, om någon kan vara intresserad och har vägarna förbi...
Platsen är Galleri Skådebanan i Linköping (Drottninggatan 40), och den pågår från och med den 12:e maj till och med den 1:e juni. Vore jättekul med lite besökare!
Platsen är Galleri Skådebanan i Linköping (Drottninggatan 40), och den pågår från och med den 12:e maj till och med den 1:e juni. Vore jättekul med lite besökare!
God jul och ett riktigt gott nytt år önskar jag alla medlemmar i gruppen!
Under julen ska man vara snäll. Så hoppas jag det blir i både slott och koja. Kanske Kungen kan få stoppa sina korvar i fred och dansa kring granen som vanligt folk nu när han tycks ha fått trumf på sin hand (bildmanipulationen). När nästa år tar vid kan fajten för vad det nu vara månde gå vidare. Tills dess: Borgfred.
Salut!
/Lars
Under julen ska man vara snäll. Så hoppas jag det blir i både slott och koja. Kanske Kungen kan få stoppa sina korvar i fred och dansa kring granen som vanligt folk nu när han tycks ha fått trumf på sin hand (bildmanipulationen). När nästa år tar vid kan fajten för vad det nu vara månde gå vidare. Tills dess: Borgfred.
Salut!
/Lars
Tackar för min tid här inne, det har inte varit roligt, rena natta faktiskt, men så är det när det finns folk som drar ner på det roliga, men jag önskar er en fin fortsättning och hoppas ni hittar något kul att pyssla med,, Ha det gott,,Lollo
Bli medlem i gruppen för att skriva
