Logga in för att gå med i gruppen
Gruppvärd morgondotter, Erik Mofjell
Antal medlemmar: 54
Bilder: 4280 (106 okommenterade)
Kommentarer: 28911 (snitt 6.75 st per bild)
Typ: Ansökan krävs
Medlemmar
Lista alla
Om den här gruppen
Antal medlemmar: 54
Bilder: 4280 (106 okommenterade)
Kommentarer: 28911 (snitt 6.75 st per bild)
Typ: Ansökan krävs
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Har nu köpt en begagnad Nikon D700 efter att min D300 gick sönder i augusti och om allt är ok med kameran så börjar jag fotografera systematiskt igen.
Det betyder jag hoppas kunna ladda upp bilder mer frekvent än vad jag gjort under sista åren.
Räknar med att om ca 1-2 år köpa en ny kamera som Nikon D850/Z8. Men D700 räcker tillsvidare.
Det betyder jag hoppas kunna ladda upp bilder mer frekvent än vad jag gjort under sista åren.
Räknar med att om ca 1-2 år köpa en ny kamera som Nikon D850/Z8. Men D700 räcker tillsvidare.
Nu är jag äntligen klar med mitt projekt Papillon, boken släpptes till försäljning i fredags (dvs den 5e februari). Efter 3 års intensiv fotografering tog jag sista bilden till projektet i maj 2019, därifrån har det varit en lång och dryg resa till färdig bok.
Det känns väldigt bra att vara klar! Och konstigt.
Det tog lång tid men till slut lyckades jag författa en text som i grova drag sammanfattar vad jag hållit på med:
(En bra övning också, att försöka minnas tillbaka och formulera mig.)
Papillon har sitt ursprung i en långsamt växande känsla.
När jag långt efteråt försöker pussla ihop sammanhangen, kommer jag fram till att början var kring 2010/2011. Att det måste varit då jag började försöka formulera mig med hjälp av kameran, utan att förstå att det var det jag gjorde. Jag kunde inte formulera mig verbalt, och försökte nog inte heller.
Sommaren 2016 vaknade en medvetenhet om detta något som jag inte förstod ursprunget till och jag började använda fotografin för att undersöka och bearbeta. Det var starten för det målmedvetna fotograferande som så småningom kom att bli projektet Papillon.
Först i slutet av 2018 när jag av en slump kom att läsa boken Det manliga förnuftet, ”manligt” och ”kvinnligt” i västerländsk filosofi av Genevieve Lloyd började sammanhangen falla på plats.
Känslan jag inte kan formulera i ord har sin grund i självbild, mansroll och mansideal.
Min självbild blev så småningom utmanad igen när jag i kölvattnet av utmattning och sjukskrivning fick en autismdiagnos. Då var projektet klart sedan över ett år och jag hade satt igång arbetet med att göra en bok.
Den nya kunskapen om mig själv innebär att jag ser på arbetet med Papillon i fler ljus.
Självbild, mansroll och mansideal är fortfarande lika centralt och när jag nu ser dem genom prismat autism blir det en komplexitet jag inte kan reda ut. Och så kanske det ska vara.
Några ord som följde mig under stora delar av arbetet:
“not only do I not know the answer
I don’t even know what the question is”
/Metallica – My world
Det känns väldigt bra att vara klar! Och konstigt.
Det tog lång tid men till slut lyckades jag författa en text som i grova drag sammanfattar vad jag hållit på med:
(En bra övning också, att försöka minnas tillbaka och formulera mig.)
Papillon har sitt ursprung i en långsamt växande känsla.
När jag långt efteråt försöker pussla ihop sammanhangen, kommer jag fram till att början var kring 2010/2011. Att det måste varit då jag började försöka formulera mig med hjälp av kameran, utan att förstå att det var det jag gjorde. Jag kunde inte formulera mig verbalt, och försökte nog inte heller.
Sommaren 2016 vaknade en medvetenhet om detta något som jag inte förstod ursprunget till och jag började använda fotografin för att undersöka och bearbeta. Det var starten för det målmedvetna fotograferande som så småningom kom att bli projektet Papillon.
Först i slutet av 2018 när jag av en slump kom att läsa boken Det manliga förnuftet, ”manligt” och ”kvinnligt” i västerländsk filosofi av Genevieve Lloyd började sammanhangen falla på plats.
Känslan jag inte kan formulera i ord har sin grund i självbild, mansroll och mansideal.
Min självbild blev så småningom utmanad igen när jag i kölvattnet av utmattning och sjukskrivning fick en autismdiagnos. Då var projektet klart sedan över ett år och jag hade satt igång arbetet med att göra en bok.
Den nya kunskapen om mig själv innebär att jag ser på arbetet med Papillon i fler ljus.
Självbild, mansroll och mansideal är fortfarande lika centralt och när jag nu ser dem genom prismat autism blir det en komplexitet jag inte kan reda ut. Och så kanske det ska vara.
Några ord som följde mig under stora delar av arbetet:
“not only do I not know the answer
I don’t even know what the question is”
/Metallica – My world
Tack!
Ja, visst känns det bra. Det är första gången jag kommer till ett verkligt avslut på ett projekt.
Jo, i och för sig skulle jag kanske kunna lägga upp ett bokuppslag, men lite annorlunda känns det. Ska fundera ett slag.
Tills vidare kan nämnas att senaste bilden jag publicerade finns på omslaget och flera av bilderna jag la upp i augusti 2018 finns med i boken.
/Ove
Ja, visst känns det bra. Det är första gången jag kommer till ett verkligt avslut på ett projekt.
Jo, i och för sig skulle jag kanske kunna lägga upp ett bokuppslag, men lite annorlunda känns det. Ska fundera ett slag.
Tills vidare kan nämnas att senaste bilden jag publicerade finns på omslaget och flera av bilderna jag la upp i augusti 2018 finns med i boken.
/Ove
På grund av trakasserier från medlemmar, ej från gruppen Uttryck vad jag vet, så kommer jag endast kommentera enstaka bilder i Uttryck och inget annat på fotosidan. Jag letar nu alternativ som gör att jag utvecklas i bildtänk till fotosidan. Jag kommer också uppdatera min blogg på fotosidan tills vidare. Det har varit ett underligt år 2020 men jag har så sakta kommit igång med bildtänk och fotograferande. Tyvärr är kvaliteten låg fortfarande på grund av ovana med kamerorna så jag har inte så mycket att ladda in till gruppen Uttryck men jag arbetar på att höja den. Bilder med lägre kvalitet laddar jag upp på egen blogg tillsvidare. https://thomasleriksson.wordpress.com/
Trakasserier brukar hanteras snabbt av Fotosidans moderatorer, om man anmäler dessa och det verkligen handlar om trakasserier/personangrepp och inte bara att någon har en annan åsikt om saker och ting. Du fick ju en hel del mothugg ett tag när du kommenterade väldigt många nyheter på FS på ett ärligt talat ganska trist sätt, och det är helt naturligt. Tål du inte mothugg är det nog bra att inte kommentera nyheter eller skriva i forat...
Hej Inger,
Jag respekterar dig för mycket för att diskutera politik med dig. Vi får nog se att friheten beskärs över Europa, Sverige och USA/Canada under de kommande 4 åren..
Jag behöver ta ögondroppe mitt på dagen som inte får frysa och innan jag har löst detta problem så har jag svårt att vara ute en hel dag vilket begränsar var någonstans jag kan fotografera. Just nu är mitt största bekymmer dålig ekonomi, hälsa och om jag har arbetet kvar under de närmaste åren under dessa Corona tider då företagen drar ned på personal..
Jag jobbar med att komma ut regelbundet att fotografera men inget resultat ännu är tillräckligt bra. Det jag saknar är en Nikon DSLR till mina optik och jag köper en sådan ny eller begagnad efter Corona har gått över, min gamla plan var att uppdatera DSLR om 2 år men min D300 slutade fungera under augusti. Tills dess jag har råd med en DSLR så har jag en Fuji X-Pro 1 eller Fuji X-T1 kamera som går att använda. Jag behöver ingen ny utrustning för att skapa bilder utom möjligtvis ett Cokin avtonat gråfilter. Problemet är att jag är ovan med kamerorna och resultatet blir därefter, såsom glömt ställa in Raw och får Jpg, problem med var fokus ligger och svårt att se i sökaren.
Jag har därför ingen nytagen bild som jag tycker håller för gruppen kvalitetskrav att ladda upp. Jag kan dock se om det finns någon äldre bild jag kan stå för.
Jag respekterar dig för mycket för att diskutera politik med dig. Vi får nog se att friheten beskärs över Europa, Sverige och USA/Canada under de kommande 4 åren..
Jag behöver ta ögondroppe mitt på dagen som inte får frysa och innan jag har löst detta problem så har jag svårt att vara ute en hel dag vilket begränsar var någonstans jag kan fotografera. Just nu är mitt största bekymmer dålig ekonomi, hälsa och om jag har arbetet kvar under de närmaste åren under dessa Corona tider då företagen drar ned på personal..
Jag jobbar med att komma ut regelbundet att fotografera men inget resultat ännu är tillräckligt bra. Det jag saknar är en Nikon DSLR till mina optik och jag köper en sådan ny eller begagnad efter Corona har gått över, min gamla plan var att uppdatera DSLR om 2 år men min D300 slutade fungera under augusti. Tills dess jag har råd med en DSLR så har jag en Fuji X-Pro 1 eller Fuji X-T1 kamera som går att använda. Jag behöver ingen ny utrustning för att skapa bilder utom möjligtvis ett Cokin avtonat gråfilter. Problemet är att jag är ovan med kamerorna och resultatet blir därefter, såsom glömt ställa in Raw och får Jpg, problem med var fokus ligger och svårt att se i sökaren.
Jag har därför ingen nytagen bild som jag tycker håller för gruppen kvalitetskrav att ladda upp. Jag kan dock se om det finns någon äldre bild jag kan stå för.
Thomas - jag har nu läst en del av dina senaste bloggar, tittat på din sida med brev osv - jag ser inga påhopp eller aggressivitet - sannolikt har jag missat mycket då jag inte följer med på forum eller följer några andra - i vilket fall är det tråkigt om du upplever det så - det vore fint om du kunde lägga ut några bilder som vi kan prata om - vi lever alla under stress just nu - jag vet helt säkert att jag kommer att dö om jag får covid och har ordnat med testamente och mycket annat - dödstädar lite då och då - men trots allt köpte jag en bil för några månader sedan, så någon slags framtid tycks det ju finnas i mitt sinne - och i dag slapp vi av med galningen i USA - jag tittade på direktsändning och firade med brasa, färska räkor och vin - det finns ljusa punkter i livet trots taskig kamerautrustning och utvecklat bildtänk - kom igen nu .
din grupp finns här -
/inger
din grupp finns här -
/inger
Sluta använda gillaknappen!
Blir så urbota trött på denna simpla bildrespons att jag själv nästan helt tappat sugen på att lägga ut nya bilder.
Ibland när jag ser att ett antal bilder fått kommentarer, brukar jag bli intresserad. Men möts numera oftast bara av slappa och helt ointressanta gillamarkeringar.
Efterfrågar inga långa bildanalyser, men ändå några ord om vad man uppskattar – eller ogillar – hos bilden.
Låt Facebook stå för det evinnerliga gillandet. Inte Fotosidan som jag trodde var en hyfsat seriös plattform för åtminstone rudimentärt skrivkunniga bildintresserade.
Blir så urbota trött på denna simpla bildrespons att jag själv nästan helt tappat sugen på att lägga ut nya bilder.
Ibland när jag ser att ett antal bilder fått kommentarer, brukar jag bli intresserad. Men möts numera oftast bara av slappa och helt ointressanta gillamarkeringar.
Efterfrågar inga långa bildanalyser, men ändå några ord om vad man uppskattar – eller ogillar – hos bilden.
Låt Facebook stå för det evinnerliga gillandet. Inte Fotosidan som jag trodde var en hyfsat seriös plattform för åtminstone rudimentärt skrivkunniga bildintresserade.
Hur tänker ni när ni skapar bilder?
Vad är viktigast, känslan för stunden eller ett narrativt berättande?
Hur mycket planerar ni i förväg?
Jag har lärt mig att planera ett tema och platser i förväg men låta känslan styra under själva fotograferandet. Man skall inte tänka under fotograferandet så att man inte stör den kreativa processen.
Sedan analyserar man bilderna efteråt och även går igenom dem efter en vecka och bygger upp en 30 bilders portfolio per tema/deltema. Man byter sedan ut de svagaste bilderna efter att man har skapat en bättre bild.
Prolemet är om man har ett narrativt fokus så kan det vara svårt att byta ut svaga bilder. Exempelvis dokumentär fotografer kan arbeta på ett tema i flera år innan de publiserar en bok men då har de även arbetat med flera deltemor.
Vad är era åsikter om detta?
Vad är viktigast, känslan för stunden eller ett narrativt berättande?
Hur mycket planerar ni i förväg?
Jag har lärt mig att planera ett tema och platser i förväg men låta känslan styra under själva fotograferandet. Man skall inte tänka under fotograferandet så att man inte stör den kreativa processen.
Sedan analyserar man bilderna efteråt och även går igenom dem efter en vecka och bygger upp en 30 bilders portfolio per tema/deltema. Man byter sedan ut de svagaste bilderna efter att man har skapat en bättre bild.
Prolemet är om man har ett narrativt fokus så kan det vara svårt att byta ut svaga bilder. Exempelvis dokumentär fotografer kan arbeta på ett tema i flera år innan de publiserar en bok men då har de även arbetat med flera deltemor.
Vad är era åsikter om detta?
Nu var det ett tag sen du skrev det här, men ändå:
Hur jag tänker när jag skapar bilder har jag dålig koll på. Resultatet blir i allmänhet bäst när jag hamnar i flow och där är det väl intuition och känsla som regerar antar jag. För mig handlar en stor del av arbetet om att försöka hamna i det tillståndet. Ibland är det enkelt och andra gånger omöjligt, oftast någonstans däremellan.
Jag gör all planering i förväg och om det räknas som mycket vet jag inte. Möjligen gör jag upp en del planer inför nästa tillfälle i slutet av fotograferingstillfället, precis innan jag beger mig hem.
Jag är inte säker på vad du menar med narrativt berättande men finns det en motsättning mellan det och känslan för stunden?
I de mest arbetsintensiva perioderna i mitt senaste projekt gjorde jag en grovsållning av bilder dagligen och en finsållning varje vecka. Från alla dessa bilder gjordes det slutliga urvalet under sekvenseringen, då det också visade sig att det saknades enstaka bilder. Några av dessa hittade jag i arkivet, från andra projekt, och några nytogs.
Jag har ingenting principiellt emot regler, men när huvudsyftet blir att uppfylla en regel har jag svårt att tro på ett levande resultat.
Begränsningar tycker jag är främjande för kreativiteten. Total frihet och oändliga resurser tror jag skulle vara bekvämt och förlamande. Men visst drömmer även jag om mer resurser, lätt att låsa sig i tankegångar som att om bara om varit så hade jag osv.
Hur jag tänker när jag skapar bilder har jag dålig koll på. Resultatet blir i allmänhet bäst när jag hamnar i flow och där är det väl intuition och känsla som regerar antar jag. För mig handlar en stor del av arbetet om att försöka hamna i det tillståndet. Ibland är det enkelt och andra gånger omöjligt, oftast någonstans däremellan.
Jag gör all planering i förväg och om det räknas som mycket vet jag inte. Möjligen gör jag upp en del planer inför nästa tillfälle i slutet av fotograferingstillfället, precis innan jag beger mig hem.
Jag är inte säker på vad du menar med narrativt berättande men finns det en motsättning mellan det och känslan för stunden?
I de mest arbetsintensiva perioderna i mitt senaste projekt gjorde jag en grovsållning av bilder dagligen och en finsållning varje vecka. Från alla dessa bilder gjordes det slutliga urvalet under sekvenseringen, då det också visade sig att det saknades enstaka bilder. Några av dessa hittade jag i arkivet, från andra projekt, och några nytogs.
Jag har ingenting principiellt emot regler, men när huvudsyftet blir att uppfylla en regel har jag svårt att tro på ett levande resultat.
Begränsningar tycker jag är främjande för kreativiteten. Total frihet och oändliga resurser tror jag skulle vara bekvämt och förlamande. Men visst drömmer även jag om mer resurser, lätt att låsa sig i tankegångar som att om bara om varit så hade jag osv.
Tror det är lättare att skapa berättande bilder för en konstmedveten publik som har lärt sig de begrepp som är godkända inom skrået konstnär..
Tycker att det är svårare att skapa dokumentära bilder för en obildad publik. Dokumentär fotografin har jag börjat uppsatta mer och mer ju äldre jag blir. Speciellt Lee Friedlander Desert Seen då det gäller naturfoto.
Tror man börjar med regler och sedan när man når en viss nivå i hantverket så behövs dessa inte. Regler hjälper till att systematisera tänkandet.
Själv tar jag mina bästa bilder när jag är deprimerad då jag släpper mer på överjaget och låter Detet dominera.
Som allt annat behövs det kontinuerligt arbete för att höja sin egen nivå och det är på denna punkt jag brister. Så jag arbetar med att få ett kontinuerligt flöde i år. Just nu låter jag kvalitet vara sekundär för att undvika låsningar.
Tycker att det är svårare att skapa dokumentära bilder för en obildad publik. Dokumentär fotografin har jag börjat uppsatta mer och mer ju äldre jag blir. Speciellt Lee Friedlander Desert Seen då det gäller naturfoto.
Tror man börjar med regler och sedan när man når en viss nivå i hantverket så behövs dessa inte. Regler hjälper till att systematisera tänkandet.
Själv tar jag mina bästa bilder när jag är deprimerad då jag släpper mer på överjaget och låter Detet dominera.
Som allt annat behövs det kontinuerligt arbete för att höja sin egen nivå och det är på denna punkt jag brister. Så jag arbetar med att få ett kontinuerligt flöde i år. Just nu låter jag kvalitet vara sekundär för att undvika låsningar.
du säger - skapar bilder -
för mig finns två möjligheter -
ett när jag skapar bilden hemma i min dator utifrån bilder i mitt arkiv - bilden uppstår i ögonblicket jag väljer bilderna - sedan återstår arbetet med redigeringen och utifrån det själva skapandet - den färdiga bilden blir för mig en bild att tolka - vad vill jag säga och hur vill jag säga det - behöver andra förstå eller räcker det att jag förstår -
jag är övertygad om att varje bild/fotografi som kommer ur en fotografs/konstnärs hand har något att säga - varje bild förmedlar något om personen som tagit/skapat den
två är när en bild dyker upp för att bli tagen och hamnar i mitt arkiv eller publiceras någonstans
jag använder bara kameran när något väcker mitt intresse att ha kvar för att publicera eller spara för senare användning i ett collage
när det gäller dokumentära sammanhang så har jag genomfört en "Skagens olika sidor" där jag genom ett projekt över flera år tog bilder med ett visst syfte - att dokumentera dessa tre ställen i staden för att sedan visa det på Grenens Kunstmuseum och på Kappelborg Kulturhus som bildspel och tre personer som spontant berättade om bilder och ställen - publiken fick fråga och jag stoppade projektorn
du har regler och andras erfarenheter som grund, säger du - så kan inte jag arbeta - för mig är det stunden som bestämmer och därför är allt mitt arbete mycket spretigt - många säger att dom ser att det är mina bilder, så ett visst uttryck har jag trots allt
du visar också i dina svar att du tänker på det undermedvetnas vikt i bildskapandet - jag tror det är det viktigaste vad du än har för projekt på gång och hur du än använder dig av förebilder eller följer regler - det ligger alltid där, även i en konstruerad reklambild
jag tror att det du frågar efter är upp till var och en
dom flesta hittar sin egen väg och språk - du får ge dig själv tiden och låta dig själv, kanske med vägledning av förebilder, hitta ditt uttryck - du var på god väg , tyckte jag, i dom bilder du visade för några år sedan - trumpetande farfar vid vassen och skogsbilder - tror jag mig minnas - spännande berättelser fanns i dom -
lägg ut lite bilder som du vill visa och se vad du får för respons
/inger
för mig finns två möjligheter -
ett när jag skapar bilden hemma i min dator utifrån bilder i mitt arkiv - bilden uppstår i ögonblicket jag väljer bilderna - sedan återstår arbetet med redigeringen och utifrån det själva skapandet - den färdiga bilden blir för mig en bild att tolka - vad vill jag säga och hur vill jag säga det - behöver andra förstå eller räcker det att jag förstår -
jag är övertygad om att varje bild/fotografi som kommer ur en fotografs/konstnärs hand har något att säga - varje bild förmedlar något om personen som tagit/skapat den
två är när en bild dyker upp för att bli tagen och hamnar i mitt arkiv eller publiceras någonstans
jag använder bara kameran när något väcker mitt intresse att ha kvar för att publicera eller spara för senare användning i ett collage
när det gäller dokumentära sammanhang så har jag genomfört en "Skagens olika sidor" där jag genom ett projekt över flera år tog bilder med ett visst syfte - att dokumentera dessa tre ställen i staden för att sedan visa det på Grenens Kunstmuseum och på Kappelborg Kulturhus som bildspel och tre personer som spontant berättade om bilder och ställen - publiken fick fråga och jag stoppade projektorn
du har regler och andras erfarenheter som grund, säger du - så kan inte jag arbeta - för mig är det stunden som bestämmer och därför är allt mitt arbete mycket spretigt - många säger att dom ser att det är mina bilder, så ett visst uttryck har jag trots allt
du visar också i dina svar att du tänker på det undermedvetnas vikt i bildskapandet - jag tror det är det viktigaste vad du än har för projekt på gång och hur du än använder dig av förebilder eller följer regler - det ligger alltid där, även i en konstruerad reklambild
jag tror att det du frågar efter är upp till var och en
dom flesta hittar sin egen väg och språk - du får ge dig själv tiden och låta dig själv, kanske med vägledning av förebilder, hitta ditt uttryck - du var på god väg , tyckte jag, i dom bilder du visade för några år sedan - trumpetande farfar vid vassen och skogsbilder - tror jag mig minnas - spännande berättelser fanns i dom -
lägg ut lite bilder som du vill visa och se vad du får för respons
/inger
Tycker att det är synd att det införts en gillaknapp på FS. Det är ju en totalt värdelös kommentar, eftersom man inte behöver bemöda sig det minsta om att formulera varför man gillar bilden. Som inflationen i gilla-markeringar på Facebook. Vägra gilla-knappen!
Sune L
Sune L
Man orkar inte lägga ner timmar för att ge en korrekt motiverad kommentar. Jag håller på att läsa akademiska böcker om hur man skall kommentera bilder men lägger själv minimal tid på att kommentera. Varje person får välja den nivå den vill och det finns inget politisk korrekt procedur för att kommentera en bild på fotosidan ännu. Om vi inte vill leva i ett mer fascistisk samhälle så skall vi inte ha för mycket regler utan allt måste vara på frivillig basis
Håller verkligen med dig Sune, jag avskyr denna funktion som sannerligen inte är värdig en seriös fotosajt. Jag brukar skriva en kort kommentar till mina bilder som jag lägger in i en grupp där jag uppmanar att skriva några rader hellre än att trycka på denna lättvindiga knapp, men det är sällan det respekteras. Vilket visar hur dåligt många läser bildskaparens beskrivningar till sina bilder.
Efter några år sjukdom så hoppas jag kunna publicera bilder igen i gruppen. Dock har jag förlorat kompetens och det kan ta tid att få fram en tillräckligt högkvalitativ bild. Är också i process att uppdatera min system digital kamera till fullformat så fort som ekonomin tillåter. Arbetar nu mest med Fuji kameror då jag tycker min Nikon D300 ger grumliga bilder. Denna skall uppgraderas.
GOTT Nytt
Erik Mofjell för oss vidare ut i sin fantastiska värld - fotografier bearbetade både i kamera med dubbelexponering och kanske P S - kanske vill du berätta något Erik - inte för mycket naturligtvis - men lite?
du för oss ut på inre resor -i det nya året
Tack för det
/inger
Erik Mofjell för oss vidare ut i sin fantastiska värld - fotografier bearbetade både i kamera med dubbelexponering och kanske P S - kanske vill du berätta något Erik - inte för mycket naturligtvis - men lite?
du för oss ut på inre resor -i det nya året
Tack för det
/inger
Gott nytt år på er! Den senaste tidens bilder jag skapat har inte tillkommit i kameran i särskild stor utsträckning utan är till största delen tillkomna i ett bildbehandlingsprogram. Metoden är konventionell med bilder i lager med lagermask och penslar. Jag använder uteslutande egna fotografier. Den längsta och mest komplicerade resan äger dock rum från fantasi till manifesterad bild där jag utifrån en ide letar igenom vilka bilder jag kan använda mig av. Ofta blir det platt fall men iden leder mig i bästa fall vidare till en ny öppning och efter otaliga försök börjar bilden formas. Var och en får naturligtvis fantisera fritt till bilderna men visst finns där en tanke. Symboliken är viktig, men även det estetiska.
/Erik
/Erik
Vi hälsar Johanna Boman välkommen
poesi och bilder uppger du vara din genre - utan satt ha sett något så väntar vi med spänning på att se några bilder från dig - då du togs in på detta vis vill /erik och jag göra bedömningen öppet på så vis att gruppen får bedöma dina färdigheter genom kommentarer och därifrån får vi se hur det hela utvecklar sig
/inger
poesi och bilder uppger du vara din genre - utan satt ha sett något så väntar vi med spänning på att se några bilder från dig - då du togs in på detta vis vill /erik och jag göra bedömningen öppet på så vis att gruppen får bedöma dina färdigheter genom kommentarer och därifrån får vi se hur det hela utvecklar sig
/inger
Krister Andersson heter en ny medlem
och
/erik och jag hälsar honom välkommen
SAMTIDIGT TÄNKTE JAG FRÅGA OM NÅGON HAR SYNPUNKTER PÅ
FÖRHÅLLANDET MELLAN ETIK OCH SKAPANDE
ÄR FRÄMSTA MÅLET MED SKAPANDETATT BEHAGA
ELLER
ATT VARA "SANN"
JAG HAR JUST VARIT PÅ IKEA
OCH
DÅ BLEV FRÅGAN AKTUELL
samtidigt fick jag en inbjudan till Rickard Hosas Workshop
Estetik, etik och form
några tankar om detta kanske det finns
i dessa tider
då kulturens utrymme långsamt skalas ned
Göran Hägglund, KD, sa ju för några år sedan att det som inte liknade något inte var konst
och
detta synsätt breder, som jag förstår det, ut sig
vad tänker du - som är medlem i FS´s mest intressanta lilla Sällskap
/inger
och
/erik och jag hälsar honom välkommen
SAMTIDIGT TÄNKTE JAG FRÅGA OM NÅGON HAR SYNPUNKTER PÅ
FÖRHÅLLANDET MELLAN ETIK OCH SKAPANDE
ÄR FRÄMSTA MÅLET MED SKAPANDETATT BEHAGA
ELLER
ATT VARA "SANN"
JAG HAR JUST VARIT PÅ IKEA
OCH
DÅ BLEV FRÅGAN AKTUELL
samtidigt fick jag en inbjudan till Rickard Hosas Workshop
Estetik, etik och form
några tankar om detta kanske det finns
i dessa tider
då kulturens utrymme långsamt skalas ned
Göran Hägglund, KD, sa ju för några år sedan att det som inte liknade något inte var konst
och
detta synsätt breder, som jag förstår det, ut sig
vad tänker du - som är medlem i FS´s mest intressanta lilla Sällskap
/inger
Inger! Tack för dina ord. Det var roligt att få med min bild Fors i magasinet . Dock blev bilden rätt brusig när den trycktes på papperet som de använder sig av och vissa detaljer gick om intet. Du har helt rätt i att den utfrätta delen finns där med vilje, jag har t o m ökat exponeringen just i detta parti för att det ska blända ögat. Jag kunde ju ha skrivit det i min inledning men så blev inte fallet. Bilden är en blandning mellan en multiexponering och flera lager med andra bilder där största delen av arbetet utfördes i datorn.
/Erik
/Erik
Erik Mofjell
din bild Fors finns visad - med bildkritik
i senaste numret av Fotosidan Magasin
något för oss andra att lära av
och
glädjas över
det här med dubbel exponering är något jag bara känner till från den analoga tiden
när jag glömde skruva fram filmen i kameran
och
blev arg eller ledsen
det enda jag har att invända mot Marie Kantermos bildkritik
är
att hon inte frågar dig om du lämnat det utfrätta med vilja
för - så kan det vara
det är i vissa sammanhang så att
denna möjlighet inte finns
men för dig finns den
och
är ett helt medvetet val (tror jag oftast)
det tycks finnas ett sätt att mäta det perfekta
själv har jag aldrig haft tillgång till detta verktyg
och
kommer aldrig att få
men, Erik
det är en underbar bild
och
ett stort jobb du gjort
/inger
din bild Fors finns visad - med bildkritik
i senaste numret av Fotosidan Magasin
något för oss andra att lära av
och
glädjas över
det här med dubbel exponering är något jag bara känner till från den analoga tiden
när jag glömde skruva fram filmen i kameran
och
blev arg eller ledsen
det enda jag har att invända mot Marie Kantermos bildkritik
är
att hon inte frågar dig om du lämnat det utfrätta med vilja
för - så kan det vara
det är i vissa sammanhang så att
denna möjlighet inte finns
men för dig finns den
och
är ett helt medvetet val (tror jag oftast)
det tycks finnas ett sätt att mäta det perfekta
själv har jag aldrig haft tillgång till detta verktyg
och
kommer aldrig att få
men, Erik
det är en underbar bild
och
ett stort jobb du gjort
/inger
Hälsningar
Alan