Var och en skyndar mot sitt mål
Nej, det här har inte hänt. I alla fall inte samtidigt. Att få till en någorlunda livlig gatukorsning i en svensk mellanstor stad är inte så enkelt. Det är inte nog med folk i farten samtidigt. Jag använde panoramatekniken och stod och lurade tills det hände något, knäppte och väntade lite till, knäpp. Monterar ihop intressanta exponeringar till en bild som ser ut som en dokumentär situation. Det som saknas är tiden mellan händelserna. Tiden är reducerad, nedkokt till ett fiktivt ögonblick. Många handgrepp, flera programvaror, är det värt det för att skapa en falsk vardagsscen? Jag ser det som att slipa en rådiamant. De olika delhändelserna blir som fasetter i bilden av staden, som glänser och förgyller min idé av gatulivet. Behöver jag påpeka att det är roligt också?
- Pentax K3 II med optik 17 mm.
Vill du ge bilden kritik och läsa kommentarer - klicka här