Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Höst, en liten vandring i minnenas allé plus lite om äppeldoft, ett diorama och street photography.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

 

 

Hösten är helt klart här och det börjar bli svalt att sova med öppet fönster på nätterna. Hösten är ju årets medelålder  säger en del och jag hör väl också till medelåldern numera med mina 67+.

Jag är född och uppvuxen i Djursholm...ja, ja inte i någon stor grosshandlarvilla utan i en kommunal arbetarbostad. Bäst att påpeka detta då en del människor man träffar brukar få något speciellt i blicken när man säger att man är uppvuxen i villastaden Djursholm.

 

Farsan kom från Vallsta i Hälsingland och morsan kom från Djursholm. Den här bilden på dom är tagen på Arbro station 1939, och troligen samma dag som dom gifte sig. Okänd fotograf.

 

Det Djursholmshus som jag bodde i mina första åtta år var ett stort rött familjehus där det också bodde sju andra familjer, alla lägenheterna i huset var på ett rum och kök med vedspis och kakelugn. Bad och tvättstuga låg i separat hus på gården. Det fanns två liknande hus i området vilket betyder att 16 familjer delade på bad och tvättstuga. Ingen grosshandlarvilla miljö direkt.

 

Min familj bestod av fyra personer, morsan, farsan och min syster. Dom sov i vardagsrummet och jag (från det jag var 5 år) i köket i en kökssoffa av den gamla modellen med trälock som några av er som är 65 plussare kanske kommer ihåg. Området som vi bodde i kallades ”Röda bostäderna” och dom revs runt 1950 någongång. Saknade av ingen.

 

Men då hade vi redan flyttat till ett annat mindre flerfamiljshus och där till en tvårummare där jag bodde tills jag flyttade hemmifrån 1964. Huset där var ett fyrfamiljshus och hade också gemensam tvättstuga och badrum fast i källaren i stället för på gården. Till varje lägenhet i huset hörde också en liten trädgårdstäppa med ett par äppelträn, vinbärsbuskar plus en berså. Två av familjerna hade också ett litet potatisland.

 

Familjebild från Kesudalen (Ljungdalen)1952. Foto: Lars Finn

 

 

Äppeldoften då...

 

Jag i köket på Tynvägen i Djursholm 1961. Foto: Fredrik Grimm

 

I källaren i vårt hus hade jag mitt första mörkrum i ett hörn men där förvaredes också mina föräldrar årets äppelskörd. Varligt nerplockade och packeterade i lådor. Min far hade också alltid lite äppelvin på gång i stora bruna glasflaskor.som brukade stå och pluppa i ett hörn.

Där nere i äppeldoften gjorde jag mina första stapplande försök i kopieringens ädla konst. Så varje gång jag kommer i kontakt med äppeldoft så tänker jag nästan alltid på källaren på Tynvägen 7 i Djursholm.

 

 

Även detta hus är rivet numera (2007). Men ett par dagar innan grävskoporna började arbeta var jag där och smet in i vår gamla lägenhet och också ner i källaren där delar av mitt gamla mörkrum fortfarande fanns kvar efter över fyrtiofem år. Jag tyckte att jag fortfarande kände äppeldoft också, men det kanske bara var inbillning.  

 

 

Och nu över till något helt annat...

 

 

För ca trettio år sedan höll jag på rätt mycket med dioramabyggen och det här är ett av dom som jag har kvar. Den nedre bilden (ovan) är gjord av 6 olika bilder med skärpan inställd på olika ställen frammifrån och bakåt och sedan hoplagd med Auto-Blend Layers i photoshop och det för att få tillräckligt stort skärpedjup.

 

Här har jag sedan gjort en fotoillustration av bilden.

 

 

Lite om street photography...

Det här läste jag i en blogg för en tid sedan:

 

“Less than 1% of the “street photography” I see on the web is worth seeing, less than 1% makes me look twice and my heart race, less than 1% makes me dearly wish I had been the author of that shot...so why is that other 99% there? Some of it is there because judgments are subjective and a picture that does nothing for me will be one of that 1% for another viewer or photographer...but most of it is there because most photographers don't understand that editing is probably the most important stage of the whole process. Especially now in the digital age when we produce so many images so easily and quickly, editing has become crucial to the success of your photography, every 'poor' image that sneaks through weakens your whole portfolio dramatically. I know that photography has become a social activity and its great to post your image on flickr and receive a tidal wave of “Awesomes” from your friends but most viewers are not going to be your friends and are going to judge every image you post on its merits, I am not a snob about flickr but it is not the place to go for genuine critical comment”.

...tänkvärt tycker jag.

 

Gatubild i dag på Kungsgatan kl. 15:09.

 

 

Lite länktips på slutet för bild och kameraälskare!

 

Matt Stuart. Amazing Street Photography.

Tokyo Camera Style , for film camera lovers!

Gus Powell. Street Photography. Gå in under Projects/Lunch Pictures.

 

 

“If you know what you want – you are ready for it when it comes."

 

Trevlig helg!

/Bernt

 

 

Inlagt 2009-10-02 19:26 | Läst 6539 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Väldigt trevlig läsning tycker jag. Kul att se gamla bilder med historia bakom.
Fastnade direkt.
Mvh - Linus
15:09 släppte jag av mina förädrar vid Centralen på Klarbergsviadukten. Inte så långt från dig.
Trevlig läsning om din barndom också. Mycket känns igen. Äppelvin, uthus med tvättstuga, trädgårdstäppa och sånt.Och pappas lilla mörkrumsskrubb.
15,09 va jag runt Hötorget jag med ju. Inmundigade även en korv i kiosken där du stod. Tänk så stor stad vi lever i då vi ändå inte sågs.
Trevlig läsning om din historia. Fina bilder från förr och spontant slår det mig vilken härlig kvalitet!! Fint!
När det gäller gatufotografi, så citerar du en kräsen betraktare. Och förmodligen, kanske, har han/hon rätt. Men, hur är dennes egna bilder?? Som det skrivs, smak är subjektivt och det är väl det som gör det spännande. Tycker jag.

"If you know what you want - you might miss the unexpected"

Trevlig helg!
/Peter
Tidsdokument, äppeldoft och bara kallvatten i kran, det är minnen som består. Bada i balja på köksgolvet, samma balja som användes för tvätten. Bättre bad och tvätt än så fanns inte på Hornsgatan (men däremot fanns ju Ellens). Senare hamnade vi på 28 kvadratmeter i ett hyreshus, omgivet av de stora Nockeby-villorna.

Tiderna har ändrats och det känns så fjärran när jag läser din text, eller tänker tillbaks på min barndom. Uppskattar läsningen.

Och kökssoffa med trälock, min dotter har en sådan i sitt kök i Uppsala, och ingen av oss är 65+ ;)
Men Djursholm är väl ändå alltid Djursholm :-D

Faktum är att jag själv bodde i en gammal enrummare, utan badrum i källaren eller på gården. Men träsoffa med lock var det i köket. Det var under några år när jag lämnat föräldrahemmet, i Enskededalen i Stockholm i slutet på 1950-talet. Folk i området berättade att i detta hyreshuskomplex hade det en gång bott familjer med sex barn i enrummarna. Men detta komplex revs inte, det är nu renoverat och, antar jag, moderniserat.

Återblickande dokumentärbilder är alltid spännande. Fascinerande att läsa texten Berlin på tankvagnen. Stora världen som nådde till Vallsta! Ditt diorama impar stort på mig, både saken och bilderna.

Hårda ord om gatufotografi. Jag kommer att tänka på Storm-Pedersens skämtteckning "Från velodromen":

"Vad gör alla de där cyklisterna där nere?"
"Det är en tävling, den som kommer först i mål vinner."
"Jaja, det förstår jag väl, men alla dom andra?"

En kommentar till de 90% gatufoton som lämnade skribenten likgiltig :-)