Lite annorlunda höstfärger

Det är mycket höstfärger nu. Och med all rätt, det är ju nu naturen verkligen släpper loss i en kaskad av alla färger och inte bara nyanser av grönt, eller svartvitt som annars. Och alla färgerna beror på död och förgängelse.

Rhododendron är en buske som många specialiserar sig på, och inte bara för blommorna utan också för bladen; färg, form och storlek, liksom hur de åldras, om de sitter kvar över vintern eller inte. Jag har inte funderat så mycket på det, mina rhododendronbuskar blommor en efter en, så jag har en lång blomningsperiod, och det är bra med det. 

Men, kunde inte låta bli att presentera de här bladen, med färgerna som dels minner om årstiden, men också matchar varandra så bra i skenet av ytterlampan över garageporten. 

Det är något alldeles extra med de här mustiga, nästan ödesmättade färgkombinationerna som talar till oss. Och snart är cykeln fullbordad.

På återseende//Göran

Mera kvällspromenader

Idag skiner solen och det är ett sånt där härligt höstväder, lite krispigt i luften, blå himmel och en sol som är lite blekare. Men kvällarna mörknar fort, och det har varit lite ruskigare de senaste kvällarna, typiskt höst. 

Lite mer bilder från mina kvällspromenader i närområdet. Test av utrustning, inte minst mina nya handledsband. Och spännande att se hur mycket mörker kameran och objektivet klarar av innan det krackelerar för mycket. 

Det byggs fortfarande en del här även om takten stannat av efter de första årens pionjäranda. 

Typiskt hösttecken - i väntan på sjösättning nästa säsong ska den nu kläs in och få ligga i malpåse. 

Mörker - ljus

Och en ensam kvällsjoggare får avsluta.

På återseende//Göran

Mer handledsremmar (wrist strap)

Idag kom den här med posten. Det var ju så billigt, och så enkelt att handla sådana här helt oundgängliga fotoprylar på Ebay, så det blev några stycken.

Som synes en lite annorlunda design. Området kring handleden liksom virkat av materialet den är gjord av, plus att det är enklare att sätta på den och byta, om man nu vill göra det med en enkel loop som man bara gör en ögla av, så den låser sig själv.  Den sitter skönt runt handleden, och är nästan bekvämare att hålla kameran med, mjuk och följsam. Den är lite längre dock, frågan är hur det kommer att kännas ur dinglingsaspekter, om man alltså inte håller i kameran.

Det här var roligt, och jag förstår de som prövar nya och annorlunda grejor, som till exempel olika objektiv på sina kameror.  Och så mycket billigare än både objektiv och nya kameror. 

Rapport om användning i skarpt läge kommer ;).

På återseende//Göran

Tidens tand

Har börjat ta återkommande och mer regelbundna kvällspromenader, till dels för att pröva ny fotoprylar, men också som led i konvalescens. Promenaderna i närområdet avslöjar saker som jag inte sett på länge, det händer en hel del som man lätt missar - utvecklingen går sin gilla gång med ny- och ombyggnationer, och alltså tidens åverkan på en gång stolta byggprojekt. 

Min promenadutrustning är väldigt enkel; Olympus OM D E-M10 mk II med det fasta mZuiko 17mm f/1,8 (motsv 34 mm FF). Den kombon går ner i fickan på min höstjacka, är synnerligen behändig storleksmässigt och hanteringsmässigt; kameran gör vad den ska och förväntas att göra på ett pålitligt sätt och objektivet är en pärla! Här var jag ju sugen på en Pen F, men det jag har duger gott. 

En gång en stabil och arbetad konstruktion som nu krackelerar i takt med att tiden går. 

På återseende//Göran

Trappor som leder till - ja, vart?

Jag är en sådan där som går igång på ruiner, lämningar efter bebyggelse, spår av tidigare liv som man kan stöta på lite varstans ute i markerna. Jag kan aldrig låta bli att fundera och fantisera över hur det var att leva på ett litet torp i skogen, när jag hittar ett gammalt äppelträd och resterna av en stenmur, och jag ryser när historiens vingslag flaxar kring mina axlar. 

Där jag bor nu är ett rätt så standard villaområde, om än ganska nytt - bara för ett par tiotal år sedan var här sommar- och  fritidsbebyggelse, och några av de gamla sportstugorna finns faktiskt kvar insprängda bland de nyare husen. Den här omvandlingen innebär ändå att många trädgårdar bär spår av tidigare kultivering, det är gott om uppväxta träd och buskar och häckar, och alla husen är inte likadana, så även om området alltså inte är så gammalt finns en själ och en historia som känns bra.

Det finns mycket att se när man strövar runt bland kvarteren och husen, och en del rester alltså efter tidigare bebyggelse. Som de här trapporna till exempel, som nu bara finns kvar.

En gång fyllde de en funktion.

På återseende//Göran