Oäkta eller äkta?

Att rosor är rotäkta är någonting man strävar efter i rosvärlden. Det betyder att de är odlade från början så att säga, med sticklingar, dvs inte är ympade på en annan rosrot, vilket möjligen är vanligast (går snabbare att få fram rosen, snabbare till disk så att säga).

Det finns ändå fördelar hos både okulerade som rotäkta rosor. Fördelen med rotäkta är att skotten som kommer från roten är av samma sort som busken, det blir alltså inte några vildskott.  

Okulerade rosor har fått växa ihop med en härdig grundstam. De har provodlats i större utsträckning och vi vet ofta hur de klarar sig i vårt klimat enligt vår zonindelning. De brukar även komma igång snabbare än de rotäkta.

Det är svårare att få tag i rotäkta rosor, och de är inte sällan dyrare än motsvarande rosor som växer på annan rot. Man brukar också vilja framhäva rotäktheten, som något bättre eller finare.

En ros som är okulerad, alltså där rosen blivit inympad på en annan rot är alltså i någon bemärkelse inte äkta, utan oäkta. Detta är i och för sig emellertid ett något märkligt resonemang kan jag tycka. Det är ju rosen som växer ovan jord som räknas, inte dess ursprung, dvs det är det man ser som betyder något, inte bakgrunden.

Det här är rosen Louise Bugnet. Just de här exemplaren är inte rotäkta. Emellertid upplever jag att rosen ger mig samma upplevelse som en ”äkta” LB skulle gjort. Även fast de är oäkta.

Det är för övrigt en härlig ros. Skuggtålig, härdig, och så blommar den med underbara vita blommor som luktar gott. Knopparna är lustigt nog helt röda, nästan polkagrisfärgade ju mer de utvecklas, men blomman blir alltså vit, möjligen med någon rosa anstrykning.

 Det här är min trädgårdsassistent. En kastad pinne lite då och då förgyller alltid tillvaron. Hon räknas inte heller som ”äkta”; trots många års avelsarbete har hon inte de "rätta" rötterna. Men det bryr jag mig inte om.

På återseende//Göran