Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden, och varför inte fotografera lite emellanåt, och kanske skriva lite också.

Backagården, eller Det var här det började

För en herrans massa år sedan, troligen var det 1996, hade vi av en händelse hamnat i Simrishamn på vår tältsemester. Det regnade och vi satt i tältet och funderade på vad vi skulle göra. Troligen tittade vi i den turistbroschyr vi snott med oss vid incheckningen på campingplatsen, och våra ögon föll på en annons om ett litet kafé som lät lovande. Backagården, beläget strax öster om Kåseberg. Vi åkte dit och hittade ett mysigt kafé. Det var litet och stämningen var mycket gemytlig. Någon gäst satt och spelade flöjt, några andra lyssnade, drack kaffe och småpratade lite. Att komma in från regnet till  denna i dubbel bemärkelse värme kändes som att komma till paradiset. Jag skulle tro att det var i det ögonblicket jag förstod att meningen med livet är att fika på små trevliga kaféer. I synnerhet på Österlen. Vi har i princip återvänt varje sommar till Backagården. Dessvärre är det fler som har gjort det, så från att ha varit ett litet personligt myskafé är det i dag något mycket större. Det är nu inrymt i ett stort växthus. Det är i och för sig också ganska trevligt, mycket grönska och porlande vatten och stilla musik i högtalare. Oftast finner man ro och harmoni i växthuset, men igår var det extra mycket folk, och extra mycket barn som sprang omkring och stojade. Jag har inget emot barn som stojar, klart att barn ska få vara barn. Men jag tycker att man som förälder dels ska visa lite hänsyn mot andra gäster och dels mår även barn bra av att få känna av och delta i den nästan andaktsfulla stämning som brukar råda i växthuset.

När det regnar är Backagården, med eller utan stojande barn ett utmärkt fik för hundägare, eftersom hundar är välkomna in i växthuset, vilket passar bra när det regnar, blåser och är kallt.

Inlagt 2011-07-14 18:17 | Läst 992 ggr. | Permalink
Ser supermysigt ut! Annorlunda idé också att ha det ute i ett växthus. Förstår att det är lätt att känna sig avkopplad i en sådan omgivning. Mysfaktor :-) /eva
Svar från Hundblues 2011-07-14 22:38
Det finns flera växthuskaféer. Ernst Göran nämner nedan Rosendal i Stockholm. Och så finns Mandelmanns trädgårdar här i närheten, i Rörum mellan Simrishamn och Kivik. Och det blir alltid en viss mysfaktor i ett växthus.
"...meningen med livet är att fika på små trevliga kaféer." Jag har funnit detsamma. En sak är tydlig, det finns många fler myskaféer ute bland buskarna nu än när Maria och jag kuskade land och rike runt för 20 år sedan. Den där tänkta kaféupptäckarveckan i Sverige får nog utsträckas till en månad :-)

Första gången jag fikade i ett växthus var på berömda Rosendal på Djurgården i Stockholm. Ett ställe som också ofta lider av för stort publiktryck. Men deras bakverk, ack! Fikakulturen här på ön är på gränsen till barbarisk. Men nu håller de på att renovera fik utanför stan, och jag har pratat med den nye innehavaren och puffat lite för att det går att göra mer -- mycket mer! -- än vad förra ägaren gjorde. Kan du tänka dig ett litet fik på landet, som erbjuder endast två typer av bakverk: muffins och torra kakor? Hembakta, visserligen, men eländigt fantasilöst.
Svar från Hundblues 2011-07-14 22:45
Det kanske stämmer. Det finns fler kaféer idag är för 20 år sedan. Jag var ute för 20 år sedan också, men hade då inte riktigt förstått meningen med livet, och fikat kunde ibland bestå av muffins och torra kakor i tältet som man köpt på närmaste konsumbutik. Men som tur är har både min smak och utbudet av kaféer gått hand i hand.

Rosendal, där har man väl hängt några gånger. På somrarna finns det ju hur mycket plats som helst i trädgården, så när man väl stått klart i kön (som dessvärre kan vara alldeles för lång) är det inte trångt alls. Vi har en favoritplats i trädgården, som vi konstigt nog inte delar med någon annan, för den är alltid ledig. Det är som en berså men med väldigt låga buskar runt, och med ett träd i mitten. Man breder ut sin medhavda filt där och så kan man sitta i lugn och ro och fika.

Du får försöka få med den nye kaféägaren på din fikatur genom Sverige, så ska vi tillsammans se till att han får uppleva vad god fikakultur innebär.
EGW 2011-07-15 04:52
En strålande idé! Tänk att få vara med och introducera svensk (läs: skånsk) fikakultur på Saltspring!
Fina bilder. Jag gillar också små caféer med riktiga grejer. Vänder i dörren om jag ser Delicatoprylar i disken.
Svar från Hundblues 2011-07-15 23:56
Dom som försöker fuska med Delicatoprylar avslöjar man ganska enkelt. Men det finns lömskare kaféägare. Det är sådana som serverar pajer som ser hemgjorda och riktigt goda ut, men vid en närmare granskning märker man att dom ser extremt perfekta ut, och då kan man sluta sig till att dom är industribakade. Det är lömskt, men ett tränat öga avslöjar dem rätt fort.