Vilda djur på Sällvallen.

Var en liten tur upp till Hedesunda i dag. Träffade på Sällvallens nyaste lilla vilddjur där uppe. Får jag presentera lilla Ronja 10 veckor ung. Lite trött i dag i det varma vädret.

Ronja är en underbar liten hund. Trots att jag inte klarar av att komma ner i gräset på hennes nivå ännu så var jag tvungen att försöka få med mig några bilder hem på henne. Solen strålade från en klarblå himmel så det var inte det ultimata fotovädret men charmtrollet Ronja ställd upp på en minifotosession ändå.

Titta vad var det där som kom flygandes.

Gott var det.

Smaskens, hade du något mer?

Å så till sist, inte utan orsak, en mycket stolt husse.

Det är sonens hund så jag förmodar att jag kommer få fler tillfällen att föreviga lilla Ronja och då kanske jag klarar av att fotografera henne från hennes egen nivå.

Vally of Amari

Det finns en ravin på Kreta som heter Amaridalen. Där finns en grotta med ett kapell som säg ha helande krafter.

 Grottan heter "The Cave of St. Antonios"

I taket och på väggarna sitter det mängder med små lappar instuckna med önskningar om tillfrisknande och välgång .

Människor som har blivit friska har lämnat sina kryckor här som tack och bevis för att det fungerat. Jag kanske borde åka tillbaka dit för att få lite fart på min rehabilitering.

Hur det nu än är med den helande kraften där så är det en mycket vacker ravin och dalgång så jag tog en liten promenad. I början på promenaden var jag inte ensam utan det var några som letade sig iväg på den smala stigen.

Men när jag gått ett tag så var jag helt ensam. Bara fåglarnas sång och vindens stilla rassel i träden hördes förutom mina egna fotsteg.

Jag fick en riktigt skön promenad.

Strandfynd.

Sådant man hittar och ser på stranden, helt enkelt.

I en liten by.

Den lilla byn uppe i bergen på Kreta verkade sova eller vara helt tom på folk. Jag tog en promenad och den enda jag träffade på var den lilla tanten som bjöd mig på valnötter. Det såg till och med ut som om bilarna hade tagit sig en slummer.

Druvorna var färdiga för skörd för länge sedan.

Oliverna var solmogna.

Jag såg inga löss på fikonkaktusen men jag vet att av dessa löss görs färgämnet som man använder att färga läppstift och de röda gelegodiset med. Frukterna har oerhört lömska taggar så jag avstod från att smaka.

Byn var bebodd men många hus såg mer ut som om det övergivits för länge sedan.

En liten kyrka hade de också  i byn.

Byn utan namn.

Det är klart att den lilla byn på Kreta har ett namn men jag vet inte om jag någon gång hörde dess namn eller om det är så att jag bara glömt bort det.
Men den lilla byn hade en liten restaurang. Den var inte stor men när de fick höra att det kanske kunde komma lite turister till deras lilla by så ställde hela byn upp och lånade ut bord och stolar.

Eftersom jag inte kommer ihåg var den lilla byn ligger så kan jag inte tipsa om var den finns och om den goda maten där. Men jag kan garatera att det var mycket gott. Ser väl inte så där speciellt ut och mina medresenärer rynkade lite på näsan när maten kom fram men man ska inte dömma "hunden efter håren". De smakade och jag kan lova att faten var länsade ganska så snabbt. Vad det var för kött? Lamm förstås!

 I köket var det hemtrevligt med trasmattor på golvet.

Krögaren själv var en godmodig man.

Mer om den lilla byn.