Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också.

Minnen, Polar bear!!!

Det här är den femte dagen på vår resa mot Nordpolen, eller rättare sagt den femte natten. Jag vaknade vid fyratiden. Midnattssolen är med oss så det är lika ljust som om det vore mitt på dagen. Jag klär på mig och går ut, kanske kan man få syn på någon isbjörn ute på isen. Mycket is är det som Yamal stångar sig fram igenom och mycket riktigt där kommer en ensam vandrare ute på isen.

Eftersom jag har rest med PolarQuest uppe vid Svalbard och kommer ihåg att om man såg isbjörn så slog man larm och alla väcktes även om det så var mitt i natten. Därför skyndar jag in till personalen vid komandobryggan för att de ska kunna ropa ut att det är isbjörn på gång. "Polar bear" kommer jag instormandes och ropar. Den ryske styrmanen tittar lite förvånat på mig och följer lite motvilligt med. Han tittar ut, ser isbjörnen nickar bekräftande. Ja visst det är en isbjörn, verkar han tänka. Rycker så på axlarna och går tillbaka till sina spakar. Jag får intrycket av att han inte tycker att det är något märkvärdigt , har liksom sett det förut.

Jaha, ingen ropar i några högtalare, ingen springer runt och väcker folk och fartyget fortsätter sin färd genom isen. Jag tar några bilder till på min isbjörn. Ser ut att vara en ensam hane.

Ingen kommer utrusandes och ställer upp stora filmkameran heller.

Så eftersom isbjörnen vandrar iväg i natten och ingen mer kommer ut, så går jag tillbaka till hytten till Isidor och Isabella som sitter där och väntar på mig.

Vi går och lägger oss igen.

Postat 2013-04-03 08:14 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Fjällurskog och en spegelblank kväll.

Har lite fler bilder från Borgafjäll och det är inte så konstigt för de dagar vi var där hade vi solsken och näst intill vindstilla. Hittade ett område som benämndes som Fjällurskog. Den här bilden är tagen vid foten av Borgahällan.

Där vid foten av fjället och vid baksidan av fördämningen av Borgasjön verkade det vara ett bra ställe för fiske.

Får man ingen fisk så är det en bra plats att njuta av naturen på också. Jag skulle beskriva det som en plats att "bara vara på".

Man får köra försiktigt för plötsligt kan det stå vilda djur mitt på vägen.

En god middag på Borggården är ingen dum avslutning på dagen, jag startade med västerbottenpaj och kalixlöjrom, för att njuta av en renkalvfilé till huvudrätt. Gott vin därtill från en synnerligen välfylld vinkällare.

Avslutade dagen nere vid stranden och en spegelblank Borgasjö.

Sämre kan man ha det!

Postat 2012-08-13 10:01 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

I Borgafjäll är det vacket!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen sjöng Trubadur X och jag är håller med honom, de dagar vi hade i Borgafjäll och på Borgagården var verkligen sköna. Där kunde man ladda batterierna och bara njuta av allt det vackra. En dag for vi till vägs ände, jag tror nog det var det för där fanns en skylt som upplyste oss om att "Här slutar allmän väg" och längre in i den fjällvärlden kom du inte med bil och de vandringsleder som gick därifrån såg inte ut att vara så upptrampade, men det var fint där.

Så stilla och alldeles spegelblankt.

Ibland var det nästan svårt att veta vad som var upp eller ned.

Står man vid en strand full med flata stenar och spegelblankt vatten, vem kan då låta bli frestelsen att kasta macka.

Slingrande grusvägar...

...brusande älvar...

..blommande ängar...

och vyer som om de vore vykort.

Inte undra på att jag trivdes där.

Postat 2012-08-05 10:35 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Storstup och Helvetsfall, Dalarna är ett spännande landskap.

Vill man uppleva forsande vatten och djupa raviner kan Ämån i närheten av Orsa vara ett bra utflyktsmål. Vid Storstupet finns det rester kvar av flottningsrännan där kan man också se Inlandsbanans 34 meter höga järnvägsbro.

Lite längre upp hittar vi Helvetesfallet, där får vi ta en liten skogspromenad för att komma fram till fallet. Bruset av vatten hörs på långt håll och surret av myggor på nära håll.

Går man ut på bron kan man betrakta den 30 meter djupa kanjon där vattnet forsar fram.

På vägen därifrån ser jag att en buss eller om det är en rälsbuss kan användas till mer än att åka omkring i. Det står SJ på den så jag gissar på rälsbuss, fast det kan ju vara så att SJ även hade bussar.

Postat 2012-07-21 21:46 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Världens vackraste väg och Hadrian´s Wall

I dag ska vi ta en sväng in i Skottland, vi åker förbi sjön Ullswater där Donald Campbell satte hastighetsrekordet på vattnet 1955 med 325.53 km/h. Vi ska åka Världens vackraste väg också men den bedömningen kan diskuteras. Visst var det vackert i det här området men för att utnämna den till världens vackraste då måste man nog vara engelsman. Vi stannar till vid Kirkstone Pass som är Lake Disticts högst belägna pass för biltrafik.

Titta till höger uppe på kullen här så står det en spetsig sten, det är den som är den sk. kyrkstenen.

Om man följer den slingriga vägen åt andra hållet, ner i dalen så syns sjön Ullswater där nere.

Även här uppe betar fåren, tala om att smälta in i omgivningen för det här fåret.

Färden fortsätter och vi stannat till ibland för at ta lite bilder, för visst är det vackert.

Vintrarna här uppe kan var snörika, därför sitter det svartvita permanenta snöpinnar vid vägkanten.

Sedan är det dags för en ny bensträckare i Alston. Kul med den gamla vägvisaren i muren. Där kan man se hur långt det är till de olika orterna men inte åt vilket håll de ligger.

Den gamla skolan ser ut att ha blivit brandstation, såg att den sponsrades av de lokala handlarna.

En stad där man så här snabbt blir "bästa kund" den måste man bara tycka om.

Vi åker vidare till Birrdoswald för att se och känna på Hadriane´s wall. Något jag länge velat göra. Jag trodde innan att muren var mer eller mindre intakt men så är det inte. Vissa sträckor syns den bara som en långsmal ås i naturen. Stenen har används till annat, återvinning med andra ord. Här har det tidigare varit ett romeskt fort.

Muren är byggd på en naturlig ås, praktiskt i försvarssynpunkt. Svårt att se höjdskillnad på bild men det är ganska långt ner till dalen här.

Här finns också en altarsten från romartiden. Numera är den inmurad i nyare mur.

Men muren då, var är den.....

Vi följer pilen och där är den. Från början var muren 5 meter hög och hade också vakttorn på flera ställen.

Jag hoppar upp på muren för att verkligen känna historiens vingslag och även stå på gränsen mellan Skottland och England.

Sedan besökte vi Skottlands mest berömda by, Gretna Green. Blev lite besviken på den så det här är enda bilden därifrån.

Ska man tala om turistfälla så var det här nog den största av dem. Men historien om byn är intressant och går tillbaka till den tiden då äktenskapslagen stramades till i England. Alla vigslar skulle efter år 1754 ske i kyrkan och om paret var under 21 fick de inte viga sig utan föräldrarnas tillstånd. I Skottland gällde inte den lagen, där var och är fortfarande den lagliga åldern 16 år. Dessutom fick vem som helst viga paren. Alltså unga förälskade par for till Skottland och till den lilla gränsstaden Gretna Green för att gifta sig.

Den smedja som låg bäst till och tog upp kommersen med att viga finns fortfarande kvar och många åker hit även nu för att gifta sig. Inne i smedjan var det bröllop på gång och vi fick inte fotografera där. Utanför var det restauranger och souvenirbutiker i stort antal så jag nöjde mig med den där enda bilden.

Fast en skotsk kulle kan jag bjuda på.