Till havs, till havs, fast ingen storm.

För oss är det lunchdags och den tänkte vi avnjuta ombord på den här båten samtidigt som den tar oss på en rundtur.

Sydney Harbour Bridge är ett av Sydneys mest kända turistattraktioner. Genom bron förbinds shoppingkvarteren i centrala Sydney med affärs- och bostadsområdet North Shore vid Sydney Harbour. Lokalt kallas den för "galgen" på grund av brons bågform. Bron var stadens högsta byggnadsverk fram till 1967.

Tillsammans med operahuset är det Australiens mest kända byggnad.

Brons utformning användes också vid bygget av Tyne Bridge i Newcastle, England och den bron är också nästan identisk förutom storleken. Bron här i Sydney är en av världens bredaste. Bågvalvet sträcker sig 503 meter och väger 39 000 ton. Valvet går upp till 134 meter över havet men på varma dagar expanderar stålet och höjer bron med upp till 180 millimeter.

De två pylonerna är ungefär 89 meter höga och gjorda av betong och granit. Pylonerna fyller dock ingen funktion för att hålla bron uppe utan tillkom främst av estetiska skäl.

Vår båt tuffar på och vi får se Sydney från havssidan.

Vår båtfärd passerar under bron flera gånger och det är lite kul att veta att Paul Hogan (Crocodile Dundee) varit byggnadsarbetare på den bron.

Vi får veta att man kan gå upp ovanpå bron också. Den kassiska versionen av BridgeClimb tar 3,5 timmar och är det mest populära alternativet. Då går man uppför mer än 1 000 trappsteg längs brons yttre båge på den sida som vetter mot Operahuset. Njuter av utsikten i 360 grader och poserar för bilder högst uppe på bron. Det lät väldigt frestande och om det inte varit så varmt hade jag nog gjort det.

På den här ön finns det en fin restaurang.

Även operahuset passerar vi flera gånger så jag kan få bilder på det från många vinklar.

Det är en fin dag och många båtar ute.

En fin udde.

Så åter in mot stan.

Någon i en italiensk grupp blev så inspirerad av operahuset så att hon drog några arior. Är inte för kunnig i ämnet för att kunna bedömma om det där var skönsång, men det lät inte lika vackert som då jag varit på opera.

Operahuset och bron samtidigt.

Vill man så kan man även åka hjulångare.

Operahuset från sidan.

Men nu tänker vi gå till operahuset.

Swan River till Perth.

I dag ska vi ta en flodtur på Swan River, vi åker från Fremantle till Perth. Floden hette från början Swarte Swaene Revier efter de svarta svanar som lever här. Vad den holländske upptäckresesaren Willem de Vlaming tänkte när han kom hit 1697 och fick se de svarta svanarna, kan man bara föreställa sig.

Vi tar oss ner till hamnen och spanar ut över Indiska oceanen, skulle vi segla ut här så hamnade vi troligtvis på Madagaskar så småningom.

Fast i dag är det tydligen storfrämmande på ingång.

Det är ett franskt örlogsfartyg som kommit på besök.

Här nere vid hamnen finns också det Maritima museet, arkitekturen får mig att tänka på operahuset i Sydney.

Vi får en trevlig tur på floden, jag spanar efter de svarta svanarna, men än så länge ser vi mest lyxiga hus som kantar stranden. Gina Rinehart en australisk multimiljardär bodde här men sålde nyligen sitt hus för summor som man knappt kan föreställa sig i fantasin. Om inte jag missuppfattade summan så lär det huset ha gått för 85 miljoner dollar.

Finns fler stora och överdådiga hus utefter floden.

Men nu var det de svarta svanarna jag ville se och spaningen ger resultat, de finns här fortfarande.

Alla svarta svanar härstammar från Australien. Churchill lär ha fått med sig några hem när han var hit på besök.

Det finns även andra som håller till på den floden, alla är inte lika vackra och stillsamma som svanarna. Den här mannen med sin leksak var tämligen irriterande där han lekte i svallvågorna efter vår båt. Han var värre än flugorna i Fremantle där han zick zackade fram bakom vårt båt.

Vi kom i alla fall fram till Perth.

Vi tuffar in till hamnen.

Här står Swan Bell Tower där tolv av de arton klockorna härstammar från  St Martin-in-the-Fields i London. 

I Perth tar vi en liten promenad och beundrar arkitekturen.

För de shoppingsugna finns det gott om tillfällen här.

Men shopping och traska i staden  är inte så skönt så vi åker till Botaniska trädgården. Här som på mängder av ställen i Australien finns det minnesmärken över alla de som stupat i krigen.

Här har man fin utsikt över Perth också.

Trädgården prunkar av blommor, träd och en hel del fåglar.

Röd kängurutass.

Gul kängurutass.

Red Wattlebird eller Rödflikig honungsfågel.

Men det är varmt och soligt och några vill åka och bada så vi styr kosan till stranden, en del skyndar snabbt ner till vattnet...

...fast jag har hört att här ska finnas en del papegojor och går iväg och letar efter dem.

Fast papegojorna hade dragit iväg till den närliggande golfbanan så jag fick nöja mig med några rödflikiga honungsfåglar. De är också fina.

Fast när några damer poserar för en bild nere på stranden så kan jag inte låta bli att hänga på. Damerna skrattar gott då de ser det. Glada australiensare som bjuder på sig själva.

Sedan återvänder vi till Fremantle.

Promenad i Fremantle

Som så många andra städer i Australien så var Fremantle först en fångby, och många av de vackra byggnaderna som idag ger Fremantle sin unika atmosfär byggdes av straffångar. Fremantlefängelset byggdes på 1850-talet och det stängdes 1991. Har blivit utnämnt till Världsarv. Klart vi måste ta en promenad dit och titta hur det ser ut. En riktigt pampig uppfart leder upp till entrén. 

Gissar att fången kände sig bra liten då han fördes upp till  den stora porten.

Själva fängelsebyggnaden ser enorm ut.

Tur att det var en bil som skulle passera in dit så vi kunde rymma ut och uppleva lite annat än fängelsemiljö.

Utanför murarna i och i frihet så möter vi hop-on-hop-off turen som här ser ut som en spårvagn.

Solen skiner och fåglarna kvittrar så vi avstår från en tur och promenerar istället. Vi träffar på en flöjtkråka som också rymt.

En stor och pampig fågel som höll på att skrämma slag på mig för den låter mer som ett litet barn i nöd än som en sjungande fågel.

Den här lilla Willy Wagtail (Ärlesolfjäderstjärt) var lite mer diskret av sig.

Vi börjar bli lite hungriga så vi beger oss ner till hamnområdet, statyerna där påminner om att det var en fiskehamn förut.

Lite annorlunda båtar som ligger här nu.

Fåglarna här ser mer lika ut de vi är vana vid hemifrån, men de här är lika sugna på att få i sig en matbit, snabba är de också.

Senare ska vi ta en tur på Swan river för att besöka Perth men först svalkar vi oss lite i parken.

Ett gäng vita duvor traskar omkring där och pickar i sig frön.....

....men ser inte de här duvorna lite ovanliga ut. Tar en närmare titt och inser att det är nog inga duvor utan papegojor. Tror att det är någon sorts kakadua

Fortsättning följer.

Det kittlar så härligt mellan tårna.

Nere vid stranden är det svalkande och skönt. Att bara sitta där och njuta av tillvaron är så skönt.

Sitta på sanden och låta vågorna kittla sig mellan tårna är mysigt.

Båtvård

Fiske var mångas levebröd här på Zanzibar. Fiskarna for ut på kvällen med tidvattnet och kom tillbaka på morgonen när tidvattnet återvände.

Deras båtar var enkla och alla verkade vara av trä.

När fisket var över och fisken omhändertagen så var det dags för vård av båtarna.

För att få bort parasiter som satt sig på skrovet och borrat in sig i träet så eldade man under båtarna.

Första gången jag såg det så trodde jag att det var vrak man skulle elda upp, men båtarna såg för bra ut för att det skulle stämma. Så vi frågade och fick veta att det var enda sättet att hålla skrovet rent.

Ibland såg det ut som om båten skulle fatta eld också, men de hade bra koll på vad de gjorde.