Nu blommar det.

Tog en sväng in till stan för att se hur det såg ut i Kungsan.

Där blommade det för fullt bland körbärsträden. Gott om folk var det där på morgonen också.

Många var det som fotograferade blommorna.

Och stilarna varierade ganska mycket. Inte så lätt att få med blomningen i en vattenpöl.

Lite lättare men inte helt optimalt var det i dammen, då solen lyste med sin frånvaro.

Men gott om blommor var det.

Visst är de vackra.

I fin rosa färg.

Undrar om de doftar något.

Lite roligare är det att fotografera de som fotograferar, än blommorna.

-Måste de växa så högt upp!

Är man i stan med tjejgänget så är det klart man vill ha en gruppbild med de vackra blommorna.

-Lyfter du upp henne så tar jag en bild.

-Titta så fint det blev.

Sedan blev det en promenad i gamla stan och efter det blev jag hungrig och åkte hem.

Huset som är en dröm

...för fotografen.

Ett lite speciellt hus.

Kul såg det ut och de jag träffade på där tyckte att det var fint.

Vet inte vem fotografen är, men gatumålarna har lämnat en signatur.

Finaste väggmålningen i Glasgow.

Sist bland bilderna från Glasgow så vill jag visa den väggmålning som jag tycker är den allra finaste. Den är så ömsint och fin, dessutom min favorit bland fåglar. Lite synd är, att kvarteret med dessa hus verkar vara på fallrepet, de flesta butiker utefter gatan var nerlagda och stängda och lokalerna gapade tomma.

.

För att mannen med fågeln inte ska känna sig så ensam så får han sällskap med några hungriga duvor.

Bild i bilden

Att jag gillar väggmålningar och har samlat på mig en del är väl ingen hemlighet, den här har jag dessutom fotat två gånger. Första gången så gick mitt minneskort sönder så jag var tvungen att gå tillbaka för att få en bild på den med mig hem.

Den här väggmålningen föreställer William "Billy" Connolly som är en brittiskt (skotsk) komiker, musiker och skådespelare. Den målades till hans 75-årsdag. I Skottland är han känd under namnet The Big Yin.

Den här stora målningen finns inte så långt ifrån och är lite kul.

Lite tråkigt är det dock att den flygande taxin har hamnat bakom en byggnadsställning.

Sedan träffade jag på några av Glasgows populära ridande poliser.

De här två red inte bara omkring och såg snygga ut. En felparkerare fick sig en rejäl uppsträckning och han hade lite tur, för blocket som de plockat fram innan han kom åter till bilen stoppades ner igen.

Träffade på två till och de vackra hästarna får också var med på en bild.

The Falkirk Wheel.

The Falkirk Weel är den enda båthiss som lyfter och sänker båtar 24 meter. Den tänkte vi titta på nu. Vid parkeringen till båthissen står modellerna till hästarna Kelpies, som vi nyss var och tittade på.

Hästdekorerade stenar delar av parkeringen från gräsmattan.

Men nu är det båthissen som vi skulle titta på, den är igång med att lyfta upp en båt då vi kommer.

Jag passar på att ta en liten filmsnutt och vill du se hjulet i rörelse och då en båt hissas upp så finns det den film här.

Så där nu har båten kommit till övre delen av kanalen. Den här båthissen invigdes 2002.

Det är rejäla doningar den här skapelsen.

Konstruktionen förbinder den nedre Forth-Clydekanalen, med den övre Union Canal och gör det möjligt att med båt åka mellan Glasgow och Edinburgh, samt från kust till kust över Skottland.

Bakifrån.

Man kan ta en tur med båthissen och en liten sväng på kanalen, men vill man åka så är det nog bäst att boka i förväg. När vi kom så, kom också massor med skolbarn så turen då var fullbokad.

Men roligast är nog att se hur de lyfter båtarna, vi går upp till den övre delen av kanalen

Här uppe är det en 150 meter lång tunnel, den byggdes för att skona arkeologiska fynd vid Antonius mur, som den nu går under. 

Fin utsikt över de snöklädda bergen.

Nu är det dags för skolbarnen att få åka med båthissen.

Sakta men säkert...

...så kommer den uppåt.

Snart uppe.

Och så dyker båten upp i den övre kanalen.

Helt uppe och de kastar loss.

Och fortsätter färden på Union Canal.

Vi vinkar farväl till barnen i båten...

...och beger oss tillbaka till vår bil för att åka tillbaka till Glasgow.

Tackar vår eminente guide på utflykten för en givande tripp och för all information om de båda besöksmålen och om Skottland. På resan tillbaka bjuder han också på lite skotsk musik. När jag frågar om han har The Bonnie Banks O' Loch Lomond  så får vi även en ingående föreläsning om bakgrunden till sången och även om slaget vid Culloden, inte så konstigt för vår guide var professor i industrihistoria vid universitetet i Glasgow.