Dublinhumor

Var ett tag sedan jag var i Dublin men bilderna finns kvar.

Dublin är full av statyer. Det verkar nära en nationell besatthet i Irland att uppföra dem. Kanske inte långt efter är förkärleken hos invånarna i denna vackra stad att ge statyerna smeknamn.

Misstänker att humorn i Dublin är lite släkt med göteborgshumorn.

Den här statyn heter Anna Livia, och monumentet är en personifiering av floden Liffey som rinner genom Dublin. Anna Livia är namnet på en karaktär i James Joyces bok, Finnegans Wake. tidigare var den statyn på  O'Connell Street  och då satt hon i en sluttning med strömmade vatten. 

Dubliners har gett henne smeknamnet Floozie in the Jacuzzi.

Anna Livia från  flyttades från O'Connell Street 2001 för att ge plats åt Spire of Dublin som är ett nålliknande monument den kallas också för Monument of Light och är 120 meter hög. Här fanns från början en pelare med Nelson högst upp, den bombades av IRA 1966. Platsen var länge tom tills Anna Livia kom dit.

Mönstret runt spirans bas är baserat på ett kärnprov av stenformation taget från marken där spiran står. I skymningen är monumentets bas upplyst och de översta 10 m är upplysta genom 11 884 hål genom vilka lysdioder lyser.

Även här har folkhumorn gett monumentet ett eget namn, inte bara ett, utan den här har dessutom begåvats med flera smeknamn, The Stiletto in then Ghetto,  Nail in the Pale,  The spire in the mire, 

Vi vandrar vidare bland monument och kommer till Molly Malone, det finns en välkänd sång om henne där hon är en ung fiskförsäljerska, som gick omkring på Dublins gator och sålde fisk. Enligt visan dog hon ung i feber. Den sången om Molly Malone och hennes "Cockles and Mussels" har blivit Dublins inofficiella sång. 

Det finns inga bevis för att Molly har funnits på riktigt men det finns dock en staty av henne på Grafton Street. Även hon har av Dublinborna fått ett smeknamn, The Tart with the Cart.

Inte så långt därifrån så träffar vi på Phil Lynott som var en hårsrocksartist, alltså ingen artist som jag kände till innan jag stötte på den här statyn. Hans musikgrupp hette Thin Lizzy, där spelade han bas och sjöng. Tyvärr tog drogerna över i hans liv och han dog 1986. Hans staty har fått smeknamnet The Ace with the Base.

Om man tar en promenad nära Ha'penny Bridge så  kommer du troligtvis att träffa på dessa två charmiga damer, som vilar ut efter att ha shoppat.  De placerades där som en del av ett projekt för att fira stadens millenium 1988 och representera stadens vanliga kvinnor.

Den statyn finns nära där vi bor i Dublin så vi går förbi den ganska ofta. Damerna är populära och ofta har de fått ett glas öl, eller en kopp kaffe i händerna och lika ofta sitter det någon på den ena väskan och vilar tillsammans med damerna. Deras smeknamn är Hags with the Bags.

James Augustine Aloysius Joyce var en berömd irländsk romanförfattare han är hedrad med denna fräcka staty på North Earl Street. Han anses vara en av 1900-talets mest inflytelserika författarna. Han har en lång meritlista men är nog mest känd för Ulysses.

Om du någonsin har läst Ulysses kanske du förstår att hans staty fått smeknamnet The Prick With a Stick.

Till sist kommer vi till författaren Oscar Wilde, han vilar lättjefullt på en stor sten, i parken Merrion Square. Han har fått en ganska muntert färgad staty och blanka fina lackskor.

Framför honom står en vacker dam på knä och jag är osäker på om hon tittar på Oscar Wilde eller om han tittar på henne.

Smeknamnet på den statyn är The Queer with the Leer.

Här finns också en pelare med citat av Oscar Wilde.   

Nu tackar vi för oss och åker hem.

Nä, vi ska inte ta tåget hemåt men järnvägsstationen brukar ofta vara intressanta så vi hinner nog med att ta en promenad dit och titta.

Redan utanför träffar vi på det första tåget. Det är den spårvagnslinjen som just nu finns i Sydney. Den går mellan centralstationen och stadsdelen Lilyfield. Före 1961 fanns det ett stort spårvagnssystem men det lades ner. Nu har man kommit på att det där med spårvagnar är bra och håller på och gräver upp spåren igen.

Inne i stationshuset är det julpyntat.

Ingen rusningstrafik precis och folk tar det lugnt. Man kan slå sig ner i ett hörn med tidningen om man så vill. 

Tågen ser ut som tåg gör mest.

Till bussen är det desto längre köer,  jag var glad att inte vara den som står sist i den kön.

Bra marknadsföring.

Nog låter det trevligare att gå till flaskbutiken för att köpa en flaska vin än till vårat Systembolaget.

Telefonkiosker är bra att ha när man ska telefonera.

Det var inte bara herrar som poserade fint där i Sydney.

Det allra sista vi råkade ut för innan vi skulle åka hem var regn. Sol och fint väder i tre veckor, men våra sista timmar i Sydney så vräkte det ner. Kan det vara den här bilistens önskan som slog in.

Eller var det Australiens sätt att säga farväl. Vi kramade och vinkade farväl till vår reseledare Magnus och for till flygplatsen. Där träffade jag på den här lilla parveln.

Han verkade leta efter någon att leka med och hittade en kamrat i spegeln.

-Hej! Ska vi leka?

Vi fick en trevlig och behaglig resa hem. 

Snöiga berg någonstans över Iran.

Nästan hemma dyker det här upp utanför fönstret. Något slags halofenomen och mitt i syns  skuggan av vårt flygplan.

.

_______________________________________________________

Nu blir det lite reklam.

Oftast när vi är ute på resa så åker vi på egen hand och ibland anlitar vi någon lokal researrangör för utflykter,  men till en del resmål är det mest praktiskt att boka med en resebyrå och få hela paketet, som den här resan till Australien där det var så mycket att ta in och läsa på.

Vi reste med Jambo Tours. Vi har nu gjort två resor med Jambo Tours och jag måste få ge dem en hel del eloge för väl planerade dagar och rutter. Dessutom är de inte omöjliga då man vill ha lite eget upplägg under resan. Som i Peru där vi kunde byta ut en jobbig bussresa mot en lyxigt tågresa och få till ett bra tillägg efter själva resan för att se Nascalinjerna och humboltpingviner. På den här resan till Australien så behövde vi inte göra några ändringar, utan bara hänga med och njuta.

Tack Jambo!

----------------------------------

Så vill jag också utbringa ett  varmt tack till vår duktiga och kunniga reseledare Magnus Pihl som guidade oss, med den äran, genom stora delar av Australien. Tack för all kunskap du delade med dig av och alla fåglar du identifierade åt mig. Att ha en levande fågelbok med på resan är inte dumt, peka på en fågel och Magnus vet vad det är för sort. Han är dessutom en duktig fotograf.

Tack Magnus!

--------------------------------------

Ett tack till vännen Peter Hanneberg också som tålmodigt lärde mig de första grunderna snorkling.  Så kul det var när jag vågade stoppa ner huvudet under ytan och se allt fantastiskt där under. Peter hade också stor del i att vi kom iväg på den här resan.

Tack Peter!

Sist men inte minst ett varmt tack till alla trevliga medresenärer.