Silvervägen

I dag ska vi åka Silvervägen mot Norge. Vad jag vet så har jag inte åkt den sträckan någon gång tidigare. Jag har passande lektyr med mig på den här resan. 

Den utsågs till årets bästa kriminalromaner 2018.

Vädret har verkligen varit på vår sida den här resan, så även i dag. Solen skiner, några plusgrader och närapå vindstilla, så alla sjöar vi passerar ligger spegelblanka.

Den här resan var det tänkt att vi skulle gjort förra sommaren och även fortsatt upp till Kiruna. Nu blev det tyvärr inte så, extra synd för den sommaren vandrade vår dotter Carina, Kungsleden. Hon ensamvandrade hela sträckan från Hemavan till Abisko. Hon vandrade den på 25 dagar. Här vid Jäkkvik hade vi hoppats på att kunna möta upp henne då. Hade varit en kul överraskning om vi stått där då hon kom vandrandes. Nu när vi passerade platsen så passade vi på att titta hur det såg ut där vandrarna kom. Nu fick vi istället fantisera hur det såg ut då hon kom vandrande där.

Vi fortsätter vår färd på Silvervägen, vacker är bara förnamnet.

Ska man åka här en sådan här vacker dag, då måste man ta god tid på sig. Stanna ofta och beundra naturen.

Det är så lite trafik att vi kan stanna då och då vid vägkanten och jag kan gå ut med kameran. 

Alla dessa spegelblanka sjöar är så vackra. 

Man blir helt enkelt förstummad av skönheten och alla vidder. Nästan så nackhåren reser sig.

Polcirkeln har vi passerat massor av gånger, både i Norge och Sverige men på den här platsen har jag inte varit förr.

Vi hade ingen renlav med oss för att muta den här vägvakten, men som tur var ville den inte ha betalt den flyttade sig snällt.

Var många renar utefter den här vägen, även en vit ren med pampig krona

Visst är den fin, den ser verkligen ren ut.

Mera fjäll dyker upp i fjärran.

Även flera renar.

Lite krångligt det där.

Mamma vänta på mig. En liten ren har kommit på efterkälken och skyndar ifatt de andra.

Mera naturbilder.

Färgerna blir lite mer höstlika när vi är högre upp.

På vägen tillbaka till Arjeplog hittat vi en trevlig rastplats vid Vuoggatjålme.

Där hör vi plötsligt ett rejält surrande, kan inte vara mygg för de låter inte så högt. Efter en stund så lyfter det en helikopter upp bakom buskarna. Är troligtvis jägare eller fiskare som ska ut på fjället. Ser att det sitter en hund och kikar ut vid ett fönster. 

Road trip north XIV - Hemåt

Ibland händer det något oväntat, ibland kan det vara något trevligt men andra gånger något som man kunde ha varit utan.

Orsaken till Kirunabesöket var, som jag sa i förra inlägget, att hälsa på släkten och framför allt den äldre generationen. Min näst äldsta morbror bor i Vittangi och dit styrde vi kosan den här morgonen.

Strax efter Kiruna finns det en viltövergång, men renarna verkar inte använda bara den för att ta sig över vägen, för vi såg en hel del påkörda renar ligga utefter vägen.

Klart släkten där också ska vara med i min blogg, kusin Kicki följde med på besöket, här i samtal med moster Gunvor.

Den obligatoriska gruppbilden med morbror Gustav. Så glad över att få träffa dem.

Morbror Gustav ville visa något i källaren och det var då det oväntade och onödiga hände, det bara small till i mitt knä och gjorde otroligt ont, jag kunde inte stödja på benet sedan. Jag halkade inte, ramlade inte utan något gick bara sönder. Bara så där...

Det blev en smärtsam men ändå så trevlig kväll och natt hemma hos kusin Kicki i Skaulo. Vi pratade och pratade minnen och njöt av att äntligen få rå om varandra. Skaulo är gannbyn till Puoltikasvaara där bodde min mormor och morfar, de bodde i det röda huset i mitten på bilden. Så här såg byn ut när jag var liten och tillbringade alla somrar där.

Det här är min morfar som var lappskomakare, på den här bilden är han 80 år och syr fortfarande lite. Han hade inte gått i skola så många år men klarade ändå av att sköta även posten i byn. 

Efter en övernattning i Skaulo med mycket prat och många gemensamma minnen så blev det snabbare resa hemåt.  Fotostopp blev det inte många och de få som blev var bara från bilen.

Akkats kraftstation i närheten av Jokkmokk.

I  Jokkmokk hade jag tänkt mig ett längre stopp, men i brist på gånghjälpmedel så blev det en liten tur med bilen i byn. En promenad var inte ens att tänka på, kunde ju inte stödja på mitt ben och inte böja knät heller. Önskade att jag haft kryckorna med, men efter att ha varit bra så länge och kunnat gå hur mycket som helst var det inte något jag ens funderade på att packa med. Fin kyrka har de i alla fall i Jokkmokk.

Snygg rondelldekoration av snö också. Fast den var nog snyggare innan det börjat töa.

Så kom vi till Polcirkeln på svenska sidan.

Ingen aktivitet där nu på vintern.

Å så varnades det för ren. Förr var det alltid svarta plastsäckar som satt uppe för varning, nu var de ofta blå.

Och renar på vägen var det ofta på den här sträckan. Man fick köra försiktigt.

Väglaget var som gjort för dubbdäck.

En vacker vit ren, men den ser lite avklädd ut utan sina horn.

Gång efter gång dök det upp renar på vägen.

När vi kom till trakterna av Arjeplog var det mer tyska bilar som vi behövde akta oss för. De kom i   karavaner om 6-7 bilar, på väg till testbanan i Arjeplog.

Många bilar var maskerade, jag trodde först att de var täckta med snö och inte maskeringstape.

Vid avtagsvägen till Arjeplog hade vi tur för strax efter att vi hade passerat så smällde det där. Lastbil och personbil. Vägen är hal så man får ta det varligt, är man inte van vid det väglaget så kan det gå illa. Så gjorde det för den här tyska testbilsföraren.

Vi stannade inte utan jag tog bara en snabb bild genom fönstret, de övriga i karavanen hade redan vänt om och tog på sina reflexvästar och hjälpte till att varna övrig trafik. Ingen var skadad mer än bilen. Vi for till vårt hotell i Vilhelmina. Jag hade så ont i mitt knä att det var nog med att ta sig till hotellmatsalen för att få lite mat.

Nästa morgon drog vi vidare.

Ett lite speciellt ljusfenomen. En regnbåge rakt upp.

Ser ut att bli en solig dag.

Jag tycker att de här ledningsstolparna ser ut att ha krage och slips.

Hälsingegård.

Övernattade i Bollnäs och fick lite tröst på hotellet.

När man går sakta och måste stanna och pusta ibland så ser man lite mer, det här lustiga "avloppet" fick jag syn på i korridoren på hotellet. Hade mobilen i fickan så det blev en bild.

Ingen promenad men vi hade utsikt från hotellet.

Nästa dag blev det raka spåret hem och så direkt till akuten där jag fick veta att det var menisken som gått sönder. Så onödigt. Kryckor och sjukgymnastik en tid framöver för är du inte i 20-årsåldern blir det ingen operation. Tröstande att få veta att det tar ungefär 6-12 månader innan man är bra igen, men jag hoppas på att kunna ställa undan kryckorna tidigare.

Polarsirkelfirande.

I dag är det ganska många ute på däck och spanar, beror inte bara på det fina vädret utan många spanar efter en speciell sak.

Solen skiner och det blir ganska milda färger ut över havet.

Det vankas champagnefrukost ute på däck för de hågade, men av åtgången att döma så är det inte den som lockat ut folk den här morgonen.

En hel del fiskformade skedar har också dukats fram, inte ska man väl äta champagnen med sked?

Landskapet lockar till fler bilder.

De här tre kullarna ser nästan ut som om Storsjöodjuret simmat hit.

Nu börjar vi se vad det är som alla väntar på.

Vi ska passera polcirkeln, polarsirkeln på norska. Lite kul att de gör så stor affär av det, minns från barndomen och resor upp till mormor och morfar i norr, hur vi passerade den och då var det mer ett rastställe för oss än något märkvärdigt.

Fjället Hästmannen dyker också upp här, det fjället finns med i en historia som har med de Sju systrarna och Torghatten, dit har vi inte kommit än men de som vill läsa om sagan kan göra det här.

Nu börjar det att hända något på däck.

Kapten ser lite finurligt skadeglad ut. Vad är det han har i kikaren, blicken har han i alla fall på de där fiskskedarna.

Det har smugit sig in en katt bland hermelinerna, eller något som inte liknar champagne bland champagnen. Något som är väldigt rikt på omega-3 och vitaminer, men inte lika gott som skumpan.

Det är dags för polcirkelcermonin och den består av att man ska ta en hel sked fiskleverolja.

Stora som små får den nyttiga dosen. En del grimaserar illa och andra ser ut att gilla dosen.

Skeden får alla behålla som belöning och minne av proceduren.