Röda fortet i Agra.

Röda fortet i Agra är även det ett måste om man är på plats, så vi styrde kosan dit.

Finns det en sevärdhet i Indien så finns det även hundar där.

Inte bara en utan flera.

Det regnade när vi skulle dit, men vad gör det med lite regn det var ju varmt i alla fall.

Röda fortet är byggt av röd sandsten. Det började byggas redan 1156 och var från början bara en militär anläggning men har sedan förändrats och byggts om flera gånger. Mogulhärskaren Akbar var en av de som byggde vidare på fortet (år 1565) och det fungerade som ett fort ända tills hans barnbarn Shah Jahan började bygga om det så att det mer liknade ett palats och innanför de dubbla halvmåneformade murarna växte det fram något som mer liknade en hel stad. Muren är 20 meter hög och det sägs att på den tiden simmade de krokodiler omkring i vallgraven. Tyvärr fanns det inga kvar nu.

Vi traskar in genom den pampiga porten.

Vi går förbi Jahangir Palace som var bostad för Akbars fruar. Framför det står Haus-i-Jahangiri som är en stor skål som är huggen i ett enda block av granit. Det var förmodligen ett badkar.

Regnet fortsätter att strila ner och folk söker skydd lite här och där.

De som inte flyr regnet är de pigga ekorrarna.

En kille kommer raskt fram när han ser att vi är intresserade av dem och lockar ner ekorrarna med lite mat. Han ger också mat till en i vår grupp. Snällt tycker vi, men när vi ska gå vidare vill han ha förstås ha pengar.

 Regnet fortsätter och det ser lite kul ut med allt folk som smyger utefter kanterna.

Har man paraply kan man gå var man vill, men det är lite svårt att vingla omkring med kameran under paraplyet.

Här finns snillrika anordningar för vatten.

Vi fortsätter vår vandring inne i det stora fortet.

Om man kikar ut genom öppningarna till höger, i bilden ovanför, så har man utsikt ut över Taj Mahal.

På vår fortsatta vandring kommer vi till Diwan-i-khas  den platsen där Shah Jahan hade sina privata möten.

Här kan man få en inramad bild på Taj Mahal.

I det här huset, med det gyllene taket, lär Shah Jahan haft sitt sovrum.

Musamman Burj är platsen där Shah Jahan satt fängslad i åtta år, av sin egen son. Han kunde trösta sig med att ha fin utsikt mot mausoleet där hans älsklingshustru låg begravd. Han lär ha avlidit där.

På toppspiran på Taj Mahal fanns det en halvmåne, här finns det en annan prydnad. Lite mer levande och även rörlig.

Anguri Bagh var trädgården för de kungliga damerna, här odlades det både druvor och blommor. Här kunde de ströva omkring fritt utan insyn.

Nu har det slutat regna och inte kom det så mycket så att det ens blev fuktigt nere i vallgraven.

Dags för oss att avsluta vår vistelse i Agra och i Röda fortet.

Vi drar oss mot utgången och ser att det jobbas fortfarande här.

Vad skulle vi till Agra och göra.

Alla som varit där vet nog vad målet för trippen till Agra var. Det finns ju en alldeles speciell sevärdhet just där, en som jag länge velat se och nu när chansen öppnade sig så tog jag den naturligtvis. Världsarv är det dessutom och det är inte så förvånande att detta vackra bygge blivit upptaget på den listan.

Det vi nu ska besöka är alltså Taj Mahal ett otroligt vackert mausoleum som mogulhärskaren Shah Jahan  lät uppföra över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal.

Vi har först kört genom själva Agra och den bebyggelse där ortsbefolkningen bor, det är inte lika flott och välordnat i den delen av stan men så närmar vi oss floden Yamuna River och vår guide utbrister mycket förvånat "det är vatten i floden". Tydligen brukar det vara ont om vatten och stora sandbankar brukar vara i dager där folk håller på och tvättar kläder.

Nu är det vattenbufflarna som njuter av svalkan i floden.

När vi så kommer fram till dagens första mål så får vi veta att man inte får åka ända fram men har man svårt att gå så finns det små elbilar som kör dit eller så kan man ta en tur efter en kamel.

Vi är spänstiga så vi går. Vägen är kantad av försäljare.

Förbudsskylten verkar täcka in det mesta. Jag undrar lite smått varför man inte får ta med sig böcker dit in och även varför man inte får ha med sig filmkameran då det numera går att filma med de flesta kameror och mobiler.

Vårt vatten vi hade med oss fick vi lämna i bussen, det var förbjudet att ta med men när vi får våra biljetter så ingår det en flaska vatten (exakt likadan som vi har i bussen) och även ett par skoskydd.

Biljetten får vi inte behålla, när den ena delen är avriven vid ingången så samlas de andra delarna in. Undrar just varför, för de går ju inte att återanvända nu när de är iturivna.

Så nu är alla procedurer före säkerhetskontrollen avklarade så ställer vi oss i kön för att komma in. 

Många har tydligen cyklat hit.

Så äntligen är vi inne på området och ser det pampiga huset som är den stora porten till Taj Mahal. Det är byggt i röd sandsten.  Om de små kupolerna på taket sägs det att de representerar ett år vardera för de 22 år det tog att bygga Taj Mahal.  Bygget påbörjades 1632.

Vi är inte de enda västerländska turisterna här och med så många besökare som kommer hit, det är  2-3 miljoner besökare varje år, varav mer än 200 000 från utlandet, så borde vi inte väcka någon uppmärksamhet men ibland känns det som om vi blir lika uttittade som den mäktiga sevärdheten.

Vi överger platsen framför porten och går in på området och till trädgården som omger mausoleet.

Vi är inte direkt ensamma här.

Marmorkupolen som kröner graven är 35 meter hög och den är ungefär lika hög som byggnadens nedre del. Den del som ligger på toppen av kupolen ska symbolisera en lotusblomma och den förgyllda spiran kallas för Fial. Den var tidigare av guld men är nu av brons. Fialen toppas av en måne, vars spetsar pekar mot himlen, ett typiskt islamiskt motiv, men månens spetsar och fialens spets utgör även en treudd som påminner om en traditionell hinduisk Shivasymbol. Om du förstorar bilden så ser man att det på hela kupolen är en massa krokar. Vet inte vad de har för funktion men gissar på att det är något som används vid rengöring.

Många är det som poserar i den här ställningen, de vill fotograferas så att det ser ut som om de håller Taj Mahal i spiran.

Andra passar på att svalka sig lite.

Andra rättar till klädseln.

Mumtaz Mahal dog i samband med att hon födde sitt fjortonde barn och lär då ha bett sin make om tre saker varav det ena var att få ett vackert mausoleum byggt. Det löftet höll mogulhärskaren Shah Jahan  men inte det om att behandla sina fjorton barn lika.

Vi vandrar ner mot den vita byggnaden. Rengöring och målning av dammarna pågår.

Nu lockar det med ett besök uppe vid mausoleet.

Vi närmar oss byggnaden och ser den vackra dekorationen på lite närmare håll.

Innan vi får fortsätta så måste skoskydden sättas på här.

Efter en del trappor så är vi uppe vid själva Taj Mahal. En mycket liten besökare.

Där inne ska man vara tyst och man får inte fotografera heller men det där med tystnaden är det lite si och så med, för vakterna har visselpipa och det hojtas och ropas för fullt. Fotoförbudet är det inte så många som bryr sig om heller. Men det är mörkt där inne och jag avstår från att fotografera de två kistorna som ska symbolisera mogulen och hans favorithustrus grav. De riktiga gravarna lär ligga flera våningar under dessa.

Det är inte bara dammarna som underhålls utan själva mausoleet får då och då en ansiktslyftning.  Det går till så att en slags lera läggs på som en ansiktsmask.

Strax efter att Taj Mahal var färdigbyggt så av sattes mogulhärskaren Shah Jahan  av sin son och sattes i husarrest i Röda fortet. Hade han tur så fick han ett rum med utsikt mot floden och då borde han ha kunnat blicka ut över sitt bygge. Dit bort ska vi senare.

Vi strosar vidare i trädgården på området och tittar på lite folk och blir även uttittade själva.

Känns bra att vi var i farten så tidigt för om det var mycket folk här när vi kom så är det ändå mer nu.

Jag tar en sista bild innan vi lämnar området.