Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Tecken av kärlek
Skrev ett blogginlägg i september om att välja väg, men det är inte alltid så lätt att följa det man bestämt sig för.
Har den senaste tiden inte känt för att fotografera och vid de tillfällen som jag ändå gjort det så har det inte blivit något bra heller. Funderade på att lägga av helt och hållet, inte göra något mer försök ens. Varför anstänga sig då det inte känns kul tyckte jag.
I morse då jag och hunden tog vår sedvanliga morgonpromenad så gick jag fortfarande och funderade på det, det var så vackert i alla träd med snö och frost men jag hade lämnat kameran hemma och tyckte nog att det var lika bra..................ända tills jag kom fram till stället som jag fotograferat som symbol för att välja väg.http://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/36560.htm#comments
Jag stannade upp och undrade om det var någon som ville sända mig ett tecken eller budskap, hade inte kameran med mig men återvände på en ny hundpromenad nu på lunchen och tog en bild.
Jag kanske behåller kameran ett tag till och gör några nya försök att fotografera, behöver ju inte ha så bråttom.
Man får skratta...
...eller le lite grann i alla fall.
Tog en promenad i ett morgontidigt Stockholm, någon hade lämnat sin kaffemugg på ett med texten passande ställe tyckte jag.

"Ta för dig flicka! Räds ej morgondagen! Tag allt du vill av glädje och skratt"
Richard Le Gallienne, sa dessa visa ord.
Välja väg.
Ibland smalnar vägen, eller stigen av, med ett rejält hinder på vägen dessutom.
Det kanske bara är så att man måste välja åt vilket håll man ska gå. Ta sitt beslut.

Återkomst
Ibland känns det som om livet tar paus, t.o.m stannar upp helt, men konstigt nog så fortsätter det ändå. Var nog bara jag som klev åt sidan ett tag. Allt annat forsatte som om ingenting hänt.
Men som tur är så finns det levande änglar och andar som håller en under armarna och hjälper en vidare, och så en dag händer det något och man ser att världen är kvar. En källa att hämta kraft ur.
Lite symboliskt med en bild på Ingmo källa.
Flödet vid denna källa är 50 liter/sekund, så mycket friskt gott vatten att stärka sig med finns det där.
Till minne av Annica!
Till min älskade dotter.

Jag kan inte dikta så jag lånade Karin Johanssons ord, de är nästan som jag känner.
Fast i dag regnar det och det känns skönt, vädret stämmer bättre överens med tomheten. Jag kan inte förstå att det här är sant, det måste vara en ond dröm.
Hoppas du kommit till en bättre värld och blivit mött av din mormor.
Lägger in Annicas sista dikt här.

Arkiv
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Januari 2010
- Oktober 2009
- September 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Juli 2008




