Hyra bil och åka buss!

För att komma runt lite på Orkney så beslutade vi oss för att hyra en bil och traskade iväg till biluthyrningsfirman. Kan väl säga redan nu att det gick inte så bra, fanns inte en bil att hyra på hela ön. Fem olika uthyrningsfirmor och vi kollade även den i Stromness, men alla bilar var uthyrda. Det var festival i Kirkwall. Jag undrade vad folk skulle med bil till för att vara på festivalen i Kirkwall, stan är inte större än att man lätt kan gå runt hela, fast det fick jag ingen förklaring på.

Jaha, ingen bil vad gör man då? Jo, kollar upp om det går några bussar! Vi fick fatt på en busstabell och såg att bussnätet var rikligt utbyggt på den lilla ön. Vana som vi var från stockholmstrafiken och med rånrisk på bussarna, så undrade vi var och hur man köpte bussbiljett och fick svaret från en förvånad dam på turistbyrån "På bussen av chauffören, så klart!"

Vi bestämde oss för att bli Megarider, då får man åka buss så mycket man vill och orkar i 7 dagar.

Undrar om den här passageraren var megarider eller dayrider?

-Kommer inte bussen snart!

Jodå, det fanns gott om bussar. Bara att välja och vraka och besluta sig för vilken ort som vi skulle besöka först.

Vi hoppar på en buss och köper vår megabiljett.

Ibland hade vi privatchaufför på hela rundan...

... fast oftast hade vi sällskap på bussen.

Träffade på många trevliga människor, inte den här tidningsläsande mannen, men en annan glad man ville bjuda min man på skotsk whisky.

Träffade även på en fripassagerare.

Ibland var vägarna raka och breda.

Ibland var de så smala, backiga och kurviga så att bussen fick stanna vid mötesplatserna för att släppa fram mötande trafik...

...ibland var det vägarbete (fast det fanns det bara på ett enda ställe).

Om det inte regnade och bussfönstren var helt igenimmade...

...så fanns det mycket att se under resans gång.

Men framför allt så träffade vi på så många trevliga busschaufförer, som gärna berättade om sin ö.

Så slutklämmen i det här inlägget är; vilken tur att det inte fanns några lediga hyrbilar för vi hade så trevligt på våra bussturer och fick se så mycket.

Nu har vi i alla fall kommit fram till Stromness, som är en liten färjestad och Orkneyöarnas näst största stad.

En titt på stan...

...eller jakten på väskorna. Ännu vet vi inte var våra väskor befinner sig; om de försvunnit någonstans på vägen och i något av våra byten eller om de bara blev kvar i Aberdeen. Nästa flyg därifrån ska komma in runt halv elva. 

Efter en näringsrik frukost, på Scottish porridge, den första morgonen i Kirkwall gav vi oss ut på stan för att införskaffa lite mer lämpliga kläder än de reskläder som vi nu var hänvisade till i avsaknad på bagaget. Morgontemperaturen var +9 grader och regnet hängde i luften, så nog saknade jag min jacka som ligger i den försvunna väskan och promenadskorna skulle också ha varit sköna att få ta på sig. Men nyfikenheten på Kirkwall tog över så jag drog ihop kavajen och vi drog ut i den svala luften.

Kan inte påstå att det var någon morgonrusning där ute på stan.

Det här är huvudgatan i stan en onsdagsmorgon.

Vi går förbi Sankt Magnuskatedralen, dit in ska vi gå och titta en annan gång.

På The Reel börjar folk redan samlas för en  morgonfika.

Många gatunamn och platser här får en att tänka och associera till Norge, inte så konstigt egentligen för de norska vikingarna  har satt många avtryck på Orkneyöarna.

Kirkwall är en mysig stad och under vår vecka här kommer vi få många erfarenheter av att Orkneys befolkning är mycket trevliga och vänliga.

Många smala gränder...

...och mysiga prång.

Och mjölken kan man få hemlevererad.

De traditionella brittiska brevlådorna och telefonkioskerna finns kvar. Såg att till och med i de små byarna med få hus så fanns det en telefonkiosk.

Dags att besöka lite butiker; kombinationen tandläkare och whisky, ost och vin har jag inte stött på någon annanstans.

En del butiker hade lunchstängt.

Det här var en mysig butik med lokala råvaror.

Badväder kan man inte beskylla det för att vara, såg på det lokala utbudet av badkläder att det behövdes lite varmare och tätare sorter här.

Hur det gick med våra väskor? De kom och levererades till vårt rum vid 16-tiden.

Tog lite semester.

En regnig dag efter midsommar packade vi väskorna och drog iväg. På Arlanda såg vi att det var fler som kommit på samma tanke, fast vi hade tur som kommit dit före innan kön till säkerhetskontrollen växte sig så den nästan nådde från terminal två till femman.

Efter en mellanlandning på Heathrow och med diverse förseningar för vårt anslutningsflyg så var vi på väg mot Aberdeen.

Vi hade planerat så det skulle vara gott om tid i Aberdeen men med förseningen så hade vi bara att skynda oss så fort benen bar över till gaten och flyget vidare. Storleken på flygplanen minskade undan för undan och nu äntrade vi ett litet propellerplan.

Det var med hjärtat i halsgropen och med viss ångest som jag var tvungen att lämna ifrån mig handbagageväskan med min lilla extrakamera, laddare och objektiven. Den fick helt enkelt inte plats i det lilla planet, men mannen som tog hand om den lovade att hantera den varsamt och att den inte skulle kastas omkring. Så bar det iväg.

Kort flygtid men lite förtäring hann de med att servera.

Till att börja med var det molnigt, men när vi närmade oss målet så klarnade det upp lite och det var med spänning jag kikade ner på resmålet.

Lite öar började dyka upp.

Såg en hög och brant kust.

Lite mera land.

...och ändå lite mera land.

Nere på backen igen blev vi invinkade mot en lite barackliknande byggnad...

...som visade sig vara flygplatsbyggnaden.

Trots att flygplanet var fullsatt så gick det fort att tömma det på både passagerare och bagage.

Bagaget kom på bara några minuter, först kom vårt handbagage och min röda väska med fotogrejor såg helt oskadd ut ... men något som inte kom var våra incheckade väskor. De hade inte hunnit med vid bytet i Aberdeen.

Hjälpsam personal tog emot anmälan om våra saknade väskor.

Innan det var klart var det nästan bara vi och vår taxichaufför som var kvar i hallen.

Äntligen var alla formulär ifyllda och vi kunde åka in till stan. Ja jag skulle kanske berätta var vi hamnat. Det står med stora bokstäver på flygplatsbyggnaden. Fast inte de bokstäver vi är vana vid.

Utan tandborste, tandkräm så var det lite tur att Tesco hade öppet till midnatt, så vi skyndade dit för att inhandla lite toalettartiklar. Det var ett kallt och regnigt Sverige vi lämnade och inte var det varmare eller torrare här i Kirkwall på Orkneyöarna, så jag hade gärna velat packa upp min jacka och ta på den istället för reskläderna.