Han finns över hela stan.

När man går runt i Kapstaden så ser man att Mandela är väldigt populär.

Här på Nobel Square står han staty tillsammans med Sydafrikas övriga nobelpristagare.

Det här är en stor väggmålning.

Går man nära så ser man att den är målad med handavtryck.

Han finns till och med tillverkad i hönsnät.

Utsikt från en balkong.

Morgonstund har guld i mund, sägs det och det känns även så här i Kapstaden när solen färgar Taffelberget i guldljus.

En säl bestämmer sig för att testa bryggan nedanför vår balkong.

Den hoppade runt på bryggan ett tag innan den bestämde sig för att det var bättre nere i vattnet.

Det är tomt och tyst vid de stora båtarna som ligger vid kaj. Ingen har vaknat ännu.

Några scouter ger sig ut på en båttur.

Staden börjar vakna och byggjobbarna kommer för att bygga klart på bryggan.

Segelbåten som tar ut turister på tur kommer.

Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.

Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.

Jag får bli co-driver och sitta där fram.

Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.

Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.

Upp i luften bär det av.

Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.

Där nere ser jag vårt hotell...

...lite längre bort stadion.

Kusten bort mot Camps Bay.

Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.

Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.

Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.

Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.

Lion's Head.

Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.

Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.

Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.

En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.

Återfärd och Salty Sea Dog.

Vi lämnade pingvinerna och begav oss på väg mot tåget för hemfärd till Kapstaden.

Det är en ganska lång promenad genom stan från tåget och till pingvinstranden, på återvägen så började min fot göra väldigt ont. Jag överdriver inte när jag säger väldigt ont. Något irriterande eftersom den varit så bra och jag hade äntligen kunnat börja gå långa härliga promenader och även bygga upp min kondition igen. Vad jag inte då visste, var att jag hade brutit foten, men eftersom jag bara trodde att det börjat göra ont igen så traskade jag på. Fick väl bita ihop och linka på så gott som det gick, Stiff Upper Lip liksom. 

Eftersom vi nu började bli hungriga så var det skönt att vi hittade The Salty Sea Dog som är en berömd restaurang för sina goda fish and chips. Det här lilla fina huset var allra först fiskmarknad; när den stängdes så blev det en parlamentsledamots kontor och också en dykskola. Men sedan 1998 är det denna restaurang som huserar här.

Vi slank in och fick ett ledigt bord.

Jag lovar; ingen av oss behövde svälta den här dagen.

Vi hade blivit rekommendera att om vi träffade på snoek så skulle vi passa på att äta denna sydafrikanska fisk. Jag gjorde det och den var utsökt.

Mätta och belåtna drar vi vidare.

Går en sväng ut på piren, såg ingen säl denna dag men jag hade nog inte tänkt klappa den även utan denna varning.

En dykare står staty längts ut på piren. Han står där som en symbol för alla forna och framtida sydafrikanska dykare. Den lilla hummern vid sockeln var gullig.

Det finns en hel del souvenirförsäljare i stan, inte så konstigt eftersom pingvinerna lockar hit många turister. Den här pysslade med att tillverka hajar av ståltråd och pärlor.

Nästan alla prylar vid den här muren är tillverkade av ståltråd och pärlor.

Vi hade tur med vädret den här dagen.

Vi fortsätter vår promenad mot järnvägsstationen.

Träffar på något som kallas The HMS Cornwall Mystery Stone. Den här stenen hittade en bulldozerförare 2007. Han fick syn på att den bumling han hade framför sin maskin hade en inskription inristad. Efter en del efterforskande så insåg man att den härstammade från 1946 och att denne APJ som ristat in sina initialer, förmodligen var en som överlevde förlisningen av HMS Cornwall 1942.

Vi går vidare, fast jag linkar nog mer.

Tillbaka till stationen. Järnvägen slutar här och jag kan anta att de har jämt jobb med att hålla spåren fria från sand.

På det tåg vi får på återresan är fönstren ändå sämre än de var på hitresan, här går det absolut inte att se något genom dem.

Men de går bra att öppna så vi kan njuta av utsikten.

Fish Hoek.

Små färgglada stugor susar vi förbi.

Fler och fler passagerare kliver på tåget.

En surfare med sin bräda vandrar bredvid spåren.

Boulders Beach

Orsaken till att vi åkte till Simon's Town var för att där finns  Buolders Beach.  Gillar man pingviner så bör man absolut passa på att göra ett besök där om man är i Kapstaden.

Eftersom vi är här på egen hand och inte har någon buss eller grupp som vi måste anpassa tiden till, så som det var förra gången jag var här,  så passar vi på att besöka badstranden där man kan bada med pingvinerna. Det hann vi inte med vid förra besöket. Nu var det ganska tomt vid stranden men en ensam liten pingvin var där för att bada ändå.

Den verkade föredra barnpoolen före havet.

Men den var tydligen ingen badkruka utan fortsatte förbi den lilla pölen och ner till vågorna...

...och simmade iväg.

Eftersom stranden är så tom på både mänskliga badare och pingviner, så går vi upp bland klipporna för att se hur där ser ut. Där möter vi en ensam liten vandrare.

Den har varit iväg för att hämta lite bomaterial.

Den blir lite fundersam då den får syn på oss...

...den stannar upp en stund och verkar tveka om den ska välja trapporna ner till havet eller fortsätta med sitt bobyggande.

Men så ändrar den sig och går iväg och hämtar lite mer bomaterial. Kul att få ha pingvinen så nära inpå så den nästan trampar mig på fötterna.

Vi lämnar stranden och beger oss iväg till den andra delen av stranden. Där tar de inträde och det är iordninggjort med träramper så man kan till och med ta sig fram med rullstol på vissa delar. På vägen dit träffar vi på några pärlhöns. De är så vackra i sina prickiga "klänningar".

Den sydafrikanska glasögonpingvinen är 60-70 cm hög och väger ungefär 2,5 kg.  År 1982 kom det två par häckande pingviner hit.

De upptäckte tydligen att det fanns gott om mat på platsen och då i början så traskade de små pingvinerna omkring lite varstans i staden. De blev så vana vid människor och tog sig in både i trädgårdar och om det fanns en dörr öppen så gick de även in på jakt efter mat. Kolonin har ökat från dessa två pingviner så att i dag finns det ungefär 3.000 st.

Pingvinerna här är inte inhägnade utan det är snarare befolkningen på orten som blivit inhägnad.  Guanostanken och pingvinernas skriande fick markpriserna i det fina bostadsområdet att sjunka i rekordfart. Man gjorde försök att flytta på kolonin men pingvinerna simmade bara tillbaka till favoritstranden, då gav man upp och hägnade in området. Nu är de uppskattade grannar till lokalbefolkningen och man kan ju tänka sig att det inte var särskilt populärt att få besök inomhus av en liten pingvin. Även om den är mycket söt och charmig så är de inte speciellt rumsrena och kan även nypas till ganska rejält med sina små näbbar.

De har en ganska stor strand och även gott om utrymme, ändå gör de sina bohålor nära varandra.

Förra gång vi var här  då låg många av pingvinerna på ägg och de ungar som fanns var ganska stora, nu har de små ungar och de håller sig intill föräldrarna.

Många är de.

En del har redan fått en unge...

...och har samtidigt ett ägg att ruva på.

Någon står på stranden och spanar.

Kanske de spanar efter sin partner som varit ute på fisketur.

Inte bara en som kommer, det är kanske lunchdags på pingvinstranden.

Pingvinerna ser ganska små ut mot de stora stenblocken.

Hur kul det än är att vara här och titta på de charmiga pingvinerna så är det dags för oss att återvända till tåget och återfärd till Kapstaden.