Är du ute och fotograferar?

Jag åker på  Ockelbovägen  någonstans mellan Hamrångefjärden och Ockelbo, det är så vackert i dikeskanterna. Det blommar av lupiner i massor av färger och till slut ber jag min man att stanna. Vi hittar en liten ficka vid vägkanten där det går att komma av vägen och jag hasar mig ut med kameran i högsta hugg. Där står jag i dikeskanten nedhukad över färgprakten.

Då hör jag en röst bakom mig som säger; "Är du ute och fotograferar?" Det kan jag förstås inte neka till utan håller med, men tar en sista bild innan jag vänder mig om för att se vem som frågar något så självklart. Jag vet att det inte är maken för han sitter kvar i bilen studerandes kartan.

När jag så till slut vänder mig om, upptäcker jag en uniformerad man, blir ganska så snopen och undrar var kom han egentligen ifrån och vad gör han här. Samtidigt ser jag att bakom honom är ett högt stängsel och där sitter en stor skylt som upplyser om att här råder det fotoförbud. Inte hade jag sett det och inte hade jag heller sett att vi stannat vid någon slags kraftanläggning. Ingen större fara skedd för jag hade ju bara fotat nere i diket. Jag frågade honom om han ville se bilderna och det ville han, gissar att det inte var blommorna på bild som han var intresserad utav, utan att jag inte var någon förklädd spion som låtsades fota blommor. Mina bilder blev godkända trots att jag nu ser att jag även fick med en liten bit av staketet.

Lite kul början på semestern var det väl, att börja fota precis där man inte fick göra det. Satt sedan i flera mil och funderade på var han egentligen kom ifrån. Ingen bil eller cykel fanns i närheten och vi var långt ute i skogen. Var han på riktigt ?

Vi for vidare och på en liten väg mitt ute i skogen hittade vi en intressant sten. Den är rest nyårsafton 1920 av Marnäsbor vid 400-årsminnet av sägnen om Gustaf  Vasa och hans flykt undan danska spejare. Gustaf Vasa fördes gömd i ett hölass av bönder från Isala till Närbo. Här hölls han gömd under en kullfallen fur i tre dygn.

Intressanta saker som dyker upp då man väljer en lite annorlunda väg på färden mot Mora. Kändes lite som att fara i Gustaf Vasas fotspår eftersom även han var på väg till Mora.

10. Kirstenbosch Botaniska trädgården

Ett besök i en trädgård, kan det vara något? Jag var väl lite tveksam till det besöket, hade gärna skippat det för att stanna längre hos pingvinerna men fördomar sätts ibland på sin spets. Det här är ingen vanlig liten villaträdgård. Trädgården är på 500 hektar och har över 7.000 olika sydafrikanska växter.

Trädgården anlades 1913 och är man bara det allra minsta naturintresserad så är ett besök här givande. Den blev dessutom förklarad som ett av världsarven år 2004.

Det är lummigt och grönt i parken och vi beundrar mängder med växter, som den här kottepalmen Cycad som bevisligen fanns redan på dinosauriernas tid. Beviset är i form av fosiler.

Det finns inte bara växter här, lite varstans kan man råka på lite vilda djur som den här pärlhönemamman med sina kycklingar.

 Jag trodde att  det här paret var ute på picknick med sin tama sköldpadda.

Men den var inte alls tam utan levde här i trädgården, den var kanske inte så snabb som en motordriven gräsklippare men jag såg att den betade av gräset ganska så snabbt ändå. Man t.o.m ser på bilden ovan att det är ett spår i gräset där den betat sig fram.

 Även lite små och mindre trevliga djur bodde här.

Fast deras hem är desto vackrare.

Via en vacker kamferallé lämnade vi parken.

Vi for till vårt tillfälliga hem på Cape Grace där pälssälarna lustfullt simmade i hamnbassängen.

Och fartygen fortsattes att renoveras.

På återhörande och då ska vi gå på Two Oceans Aqvarium i Kapstaden.

Longyearbyen

Äntligen är vi här. Installerade på hotellet och klart man måste ut på byn och se om det är sig likt.  Hälsade på Busen och han såg sig lik ut.

Alla rykten om att det går isbjörnar på gatorna verkade vara sanna också, men numera har de hjul under fötterna så att de är lätta att rulla undan. Nog den mest fotograferade björnen på hela Svalbard.

Trots att dessa farliga djur fick gå fritt på gatorna så var det förbjudet att bära laddade vapen där.

Jag ville se om glaciären längst upp i dalen hade krympt något men i år var det så mycket snö så det var svårt att se någon skillnad, ledningarna som ligger ovan jord för att inte förstöras av permafrosten var sig dock lika. Det stora vita huset som syns där kallas för Huset.

Dags för mat, god mat med vacker utsikt.

Inte här heller fick man ha vapen med sig.

Lite ovan vid att det är ljus dygnet runt, så kändes det lämpligt med en liten kvällspromenad. Svalbardvallmon blommade och jag såg även att gässen hade små dunbollar till ungar.

Bäst att sova nu, för i morgon bär det av till Pyramiden.