Frukosttjuven

Om man nu inte är så förtjust i att bara ligga och sola eller plaska i vattnet så borde man kanske inte vara vid ett så kallat badhotell. Men som jag nämnde i början på resan så åker vi med ett tonårigt barnbarn och hon tyckte det var ett bra avslut på vår resa att vara här i några dagar. Men trots olika intressen så hittade även vi gamlingar på något att göra. Ett av favoritsysslorna var att ta strandpromenader. Varmt och soligt var det så då är det skönast att gå tidigt på morgonen.

Men före en promenad är det bra med en stärkande frukost. Det fanns mycket att välja på och vi var inte heller ensamma om att  vilja ha något att äta. Frukosttjuven var på plats.

Den spanade sig lite försiktigt omkring, var väl van vid att bli avvisad.

Vid bordet bredvid vårat är det någon som lämnat sin halvätna frukost och gått därifrån.

Det gillar vår lilla frukosttjuv. Men den är inte helt säker på att det är lovligt byte.

Spanar runt, kikar ner i tallriken samtidigt som den håller ett vakande öga på omgivningen.

Spanar runt från alla olika håll.

Sedan verkar den besluta sig, Nu eller aldrig.

Och där fick den napp.

Mums det var gott det här, bäst att hämta lite mer.

Undrar om den gröna smakar lika gott.

Eller den röda?

Mums det här.

Styltfiske

Innan resan till Sri Lanka hade jag sett en del bilder på styltfiskare, i både solnedgång och soluppgång med fantastiska färger på himlen. Nu hade vi inte så många dagar där det blev sådana färgsprakande himlar. När jag dessutom fick höra att dessa styltfiskare mest var en turistattraktion numera, lite som att besöka Skansen, då tyckte jag att det inte var någon idé att åka iväg för att försöka få den där färggranna bakgrunden utan väntade tills vi var på väg förbi där fiskarna brukade hålla till.

Traditionen med att fiska sittandes uppflugen på en stylta härstammar ända tillbaka till andra världskriget. Då var det brist på både mat och båtar och fiskeplatserna var fulla av andra fiskare, då var det någon som kom på den ljusa idén att sätta upp pålar längre ut i havet och sitta på dessa för att fiska. 

Har ingen fakta på om det verkligen är så att det inte används så mycket för fiske numera, utan mer som ett sätt att bevara en tradition och även ett sätt för lokalbefolkningen att få tjäna en slant. Arbetslösheten är stor i landet så den inkomsten dessa fiskare får är nog välbehövlig.

Turisterna kommer och fiskarna skyndar sig ut på plats.

Det ser i alla fall ut som de fått lite fångst, påsarna för fisk ser inte tomma ut.

Avslutar med en bild på två fiskare.

                                                                    föregående  - nästa

Kolibri.

I trädgården på hacienda Cusin så flög det runt en hel del kolibrir, de är inte så lätta att få på bild eftersom de sällan sitter stilla. Dessutom är de så små, bara 5 cm långa.

Fast ibland händer det att de sätter sig på en gren, då får man vara snabb.

Men det är ju inte den bilden man vill ha utan på den flygande med lite fladdrande vingar. Så jag tog med mig kameran och ställde mig på pass. Kolibrin kom, satte sig igen och då fick jag se hur den fäller ut fjädrarna uppe på huvudet så det ser ut som öron.

Ibland satte den sig även när den sög nektar ur blomman, även det var en snabb handling.

Men det var ju fortfarande inte den bilden jag ville ha på den lilla fågeln. Den ska ju liksom hänga i luften och fladdra som en liten dunlätt varelse.

Irrar runt i landskapet.

Det är inte så lätt att hitta rätt i Mongoliet. Vägarna är inte som vi är vana vid, om det nu alls finns några vägar. Största delen av resan så färdas vi på vägar som ser ut så här.

Vi har en GPS i bilen, men den används inte. Det troliga är att den bara skulle visa att vi är ute "mitt i ingenting". Vår chaufför Amdraa säger att han har inbyggd kompass och oftast fungerar hans kompass också.

Men inte alltid. I dag irrar vi runt på vägar som ser ut att leda till just ingenting och den här gången så stämmer det också. Plötsligt upplöser sig vår väg i intet.

Men det hindrar inte Amdraa, han svänger bara runt och ut i terrängen och efter ett tag har han hittat två nya hjulspår att följa.

Det visar sig vara en väg som leder rätt, nu ser vi sjön Ugii lake och får ett riktmärke.

Det ska vara en väldigt fågelrik sjö. Men det är ganska kallt här vid sjön.

Bredvid sjön ligger vår camp. Vi får vår Ger och passar på att besöka toaletterna, ser att de har tvättmaskin. Men troligtvis inte tillräckligt med el för ägarinnan står och tvättar för hand i tvättmaskinen.

Vi börjar installera oss i vår Ger och konstatera att det är kuddar fyllda med sand här. Då kommer  Solongo och lite generat berättar att vi ska åka vidare. Vi har stannat vid fel Ger camp.

Vi var inte så mycket fel och efter ett tag har vi hittat vår rätta camp.

Vi kan installera oss i vår tionde Ger.

Här har vi gott om ved och mjuka kuddar.

Före middagen passar vi på att ta en promenad och visst finns det en backe att testa konditionen på även här. Gå inte in i skogen, säger Solongo, så att ni inte går vilse. Vadå gå vilse i den där lilla skogen, tänker vi.

När vi kommer upp på berget, ser vi att det var kanske en befogad varning för det finns en hel del skog här. Allt är lärk.

Fin utsikt över campen och omgivningarna får vi här uppifrån.

Vi lyssnar på göken och försöker få syn på honom, men han gäckar oss och ljudet försvinner längre in i skogen. Men jag konstaterar att det är i alla fall en västergök.

Vi hamnade inte vid sjön och kunde utforska fågellivet där, men det finns några fåglar även här. Den här ser ut som vår sädesärla.

Den vippar även likadant på stjärten, men ser riktigt ullig ut i blåsten.

- Titta sådan duktig myggsamlare jag är.

                                                                    föregående --- nästa

De kommo från öster, och Lilla Bocken Bruse.

Vi såg dem på långt håll, det såg ut som om det var en kamelkaravan som kom vandrandes över öknen.

De hade gått långt och hade lång väg kvar.

De kom närmare och närmare, då ser jag att det är en flock kor.  Undrar så vad som fått dem att komma på tanken att korsa den torra öknen.

Hur har de fått nys om att på andra sidan all den här sanden så finns det grönt gräs.

Regnskuren som kom på morgonen har gjort att det grönskat rejält på några timmar.

Fåren och getterna har rejält med bete.

Se där, där kommer den Lilla Bocken Bruse. Han trippar så fin över bron. Ta inte mig sa Lilla Bocken Bruse och försvann iväg till sina väner på sätern för att äta sig mätt.

Jag beundrar alla skiftningar som blir av sol och skugga.

Under tiden vi tittade på Lilla Bocken Bruse och färgskiftningarna i sanden så hittade de vandrande korna ner till sitt mål, de hägrande gröna gräset.

titta där en...…….ja det är nog en fågel.

Även om det är grönt på några ställen här så är det nog ändå en trakt där kamelen gör sig bäst.

Håller med mig.

                                                               föregående --- nästa