Vita berg och snöklädda byar.

Lite svårt att veta när det är dag eller natt när man flyger över olika tidszooner men när jag öppnar gardinen framför fönstret ser jag att där vi är just då är det dag igen.

Vi flyger över vita snöklädda berg, här uppifrån luften är det så vackert. Men det är svårt att fånga det på bild genom ett smutsigt flygplansfönster.

Ser att det inte är öde land där nere. En stor väg skär genom landskapet och jag tycker det ser ut som en by där också.

Mer vägar och större samhällen tittar fram mellan bergen.

Berg är så vackert tycker jag.

Snön börjar avta och kikar man i högra kanten på den här bilden så skymtar man faktist en välbekant mur, som enligt sägnen ska kunna ses från månen. Förstår när jag ser den på min bild att det är ganska omöjligt för jag fick förstora bilden ganska mycket för att se att jag fått med den på bild.

Landskapet blir strax helt annorlunda. Vi lämnar bergen bakom oss och kommer in över bebyggda trakter. Det byggs nya bostadsområden, vägar och broar. Ser lite märkligt ut med stora vägar som slutar i intet.

Och vägar med otroligt skarpa kurvor.

Det är inte bara jag som nyfiket spanar ut på landet som vi ska strax ska landa i.

Vi landar på  Beijing Capital International Airport och vrider klockan 7 timmar frammåt. Så istället för fyra på natten är den elva på förmiddagen.

På flygplatsen blir vi mötta och lotsade genom alla kontroller. Där vandrar min väska iväg och jag kan lirka upp min lilla kameran ur fickan.

Tåg ska vi också åka...

Väskorna kommer.

Där har vi vårt hotell.

Ut och resa.

Dagarna innan jag tog en vilopaus på S:t Görans sjukhus för att få en operation gjord, kom jag hem från en resa. Hade inte tid eller ork att gå igenom bilder och blogga om den då, men nu har jag både tid och ork och tänker skriva lite om den resan.

Att resa kan vara både avkopplande och vidgande av vyer, men innan man kommer till ro på sin plats i flygplanet och senare till sitt resmål så har vi det obligatoriska flygplatsbesöket. Kan vara lite stressande ibland. Passa tider och hitta rätt på nya flygplatser.

Undrar från vilken gate mitt plan går!

Sedan ska man hitta och skynda mellan säkerhetskontroller och passkontroller. Kan vara stressigt ibland.

Mycket folk som kommer...mycket folk som åker.

Tåg som ska passas och som åker under jorden mellan de olika byggnadena. Skynda, skynda.

Till slut kunde jag  slå mig till ro i flygplansfåtöljen och invänta avgång. Fast innan avfärd fick jag en alldeles egen mekaniker. Han kom, inte som ett yrväder en aprilafton utan mer som en lugn engelsman en novembermorgon, och slog sig ner framför mina fötter, halade upp sin skruvmejsel och började skruva. Med sig hade han två assistenter som räckte fram skruvar och olika verktyg. Fick nästan en föraning om vad som skulle komma ske, efter den här veckan på främmande ort. Fast läkarna på sjukhuset hade som tur var lite finare verktyg och jag slapp vara vaken och se dem mecka.

När min bildskärm satt stadigt fast och alla mekaniker lämnat planet kunde jag plocka fram nödvändiga tillbehör och luta mig tillbaka och njuta av resan till _ _ _ _ _ _.

Takeoff.

Inte så ofta jag har förmånen att sitta så långt fram på långflygningarna så att det går att kika in i det allra heligaste, frågade lite försiktigt om det gick bra att få ta en bild och fick komma in på besök till piloterna. De höll på och förberda sig inför start. De sträckte upp sig och sa:

- Vänta vi måste snygga till oss först. Rätta till slipsknuten och se presentabla ut.

Så där nu ler vi och tittar in i kameran.

Alla förbereder sig för avgång.

Säkertsbältet på...

...och allt klart för start.

 God mat serveras och jag flyttar över till maken så vi kan äta middag tillsammans.

Fast inte delar jag med mig av osten till den där damen....

Sedan är det dags för att sova lite.

Överlåter tryggt allt ansvar för att vi ska komma fram ordentligt till piloterna.

Så här lyxigt brukar jag inte flyga men måste säga att det var väldigt kul att få uppleva avdelningen för Första klass och sneglar lite nyfiket på mina medresenärer och undrar hur många av de andra som betalat fullt pris för denna lyx.

Skörd

I dag ska vi resa vidare till nästa mål på vår asienresa, men förmiddagen har vi ledigt för egna aktiviteter. Vad passar inte bättre än en Tuk Tuk-tur ut ur staden då.

Vi åker långt ut och ber vår förare att stanna så vi kan kliva av och ta en promenad. Han gör som vi vill, och vi går medans han kommer åkandes sakta efter oss. Jag försöker komma fram mellan husen för att se ut över odlingarna av vattensparris som skymtar fram bakom dem. Någon av byborna föreslår att jag ska gå ner på den rangliga bron, som syns till höger nere i bild. Den känns något osäker, så jag avstår.

Lite längre fram kan man se husen ute i odlingarna och hur de som bor där, kommer paddlandes in hit.

Mycket folk i rörelse.

Vi går en bit till och den här "loftgången" känns betydligt säkrare att gå ut på.

Där är det fri sikt ut över vattnet och odlingarna.

Skörden är i full gång.

På land sitter folk och väntar på att ta hand om den.

De som jobbar här ute behöver säkerligen inte någon extra motion, men för de som inte har så hårt jobb finns det motionsredskap på strandpromenaden inne i staden.

 Några övergångsställen finns det också här. Kul varningsskylt.

En ledig förmiddag går fort och nu är det dags att åka vidare.

Innan vi landar hinner det bli mörkt, men innan dess skymtar jag en liten solglimt över Mekong.

Framme i Ho Chi Minh-staden möts vi av en trevlig skylt.

Nu är vi alltså i Vietnam och dess största stad  Ho Chi Minh-city. Många Vitnameser kallar den fortfarande för Saigon och kallar sig också för saigoneser.

Ska bli spännande att se hur det ser ut här, när ljuset återkommer i morgonbitti.

Phnom Penh

Vi flyger vidare och i dag ska vi till Phnom Penh som är Kambodjas huvudstad. Den här gången var det inte flyget som var försenat, utan det var vi. Vi satt och avnjöt en delikat trerätters lunch när den lokale guiden plötsligt kommer och säger att vi måste åka till flygplatsen för planet står och väntar på oss. Det blev en flygande incheckning i rasande fart.

Ingen lång flygning men mat serveras  ombord.

Spännande! Undrar vad vi får?

Vi närmar oss dagens mål och jag ser att det är kraftiga översvämningar även här.

Man ser hur vägarna försvinner ut i vattnet.

Där nere har vi vår kära Mekong som vi följer på vår resa. Den slingrar sig verkligen fram.

Tror att det här är den vackraste flygplatsen som jag har landat på. Istället för en trist stor hall där man väntar på väskorna, kan man njuta av det här i stället.

Incheckning på hotellet och därefter en rask promenad, och då menar jag rask. Magnus leder oss till den kulle där staden växte fram en gång i tiden. Enligt legenden var det en gammal kvinna, som hette Penh, hon hittade fyra buddhabilder vid Mekongfloden. Hon förvarade dem på en kulle (Phnom), just den kullen som vi är på väg till.  Phom Penh betyder Penhs kulle. Där vid foten av kullen finns en stor klocka.

Vi kommer förbi ett bröllop, killen som kommer emot mig här, trodde jag skulle säga att jag inte fick fotografera. Det var tvärtom, han skulle bara berätta att det var ett bröllop och hoppades på att vi skulle få bra bilder. Tyvärr så hade det hunnit bli lite för mörkt för att fota utan stativ.

Vi hade fått veta att trafiken här skulle vara livligare än i Siem Reap och att det kunde vara en bra träning inför Saigontrafiken, på hur man tar sig över en gata.

Åven här fungerar gatuköken bra, fast får man äta på plats så att man kan lämna tillbaka tallriken till diskning.

Bakom de ätande är det ett torg och i kväll är det gymnastik på gång. Musiken var så medryckande att jag hade lust att hoppa in och vara med.

Dags att återvända till hotellet och middag och sedan sova. Ett bra riktmärke för att hitta tillbaka var det här huset. Jag tycker att det är snarlikt Söder Torn i Stockholm.

Över alltihopa vakade kungafamiljen, men mer om dem i nästa inlägg för då ska vi till kungliga palatset.