Siam Reap i Kambodja och på väg till Tonlé Sap.

Åter en morgon med tidig väckning. Klockan 4.40 plingade telefonen och vi studsade upp för att äta frukost för att strax därefter sitta på bussen ut till flygplatsen. Flyget går nu via Pakse därför att där finns kontrollen för utresa vilket inte finns i Vientiane. Därför får vi en mellanlandning med lite pappersifyllande.

Här är det viktigt att vi har med oss de dokument som vi fick vid inresan uppe vid flodövergången från Thailand. Har man tappat bort dessa så är det bara att återvända till den gränskontrollen för att få nya

.

Nu är vi klara och beredda att resa vidare till Siem Reap i Kambodja. Mest känd är den för ruinstaden Angkor, men i dag ska vi till en annan sevärdhet, nämligen Tonlé Sapsjön. Men lika sevärd som själva sjön, med sin flytande bebyggelse är, så upplevde jag vägen dit också som en eget litet äventyr. Eftersom det är mycket vatten i dessa områden just nu, så var vägen dit vi skulle en enda lervälling och inte alls så lättforcerad för vår buss. Ibland var det tveksamt om vi skulle ta oss fram överhuvudtaget.

Så här skumpade vi fram i en halvmil ungefär.

Nu var det inte bara själva vägen som var intressant på väg ut till sjön, utan även livet och bebyggelsen där utefter var lite annorlunda än vad vi sett innan. Ställningen med flaskor till vänster i bild är inte någon läskförsäljning utan bensin.

Det smugglas en del bensin från Vietnam där det är lite billigare än i Kambodja och den säljs i lite varierande sorter av flaskor. Det gäller att inte ta fel då man ska köpa Coca cola.

Översvämningarna gör att det finns gott om vatten att fiska i.

Vid varje dike ser vi barn som är ute och fiskar, som de här pojkarna med sina fiskenät. Det syns antagligen inte här i bilden, men det är ett litet dike framför dem.

Det kan se idylliskt ut ibland.

Som här.

Men i verkligheten är det mycket fattigt och inte så lätt när allt är blött runt omkring.

En del hus har till och med försvunnit ner i vattnet.

Den som byggt det här huset verkar ha kommit upp sig lite, men har även de lite problem med att ta sig hem.

De flesta verkade ta problemen med ro och har man inte så många kunder kan man ta igen sig lite, som den här ägaren till bil-och cykelverkstaden.

Har man tvätteri så är det ingen brist på vatten så här års. Det här är inte den vanliga hushållstvätten utan damen som står där och hänger tvätt har ett tvätteri och tar emot tvätt för 1 dollar kilot.

 Nu ska vi ut på sjön och solhatt anbefalles.

Brittas balkong och Kungliga palatset i Luang Prabang.

Som sagt i det förra inlägget så fick vi sovmorgon i dag men nu är det dags att se till att allt bagage åker före oss ut till flygplatsen. Vi kollar och räknar och upptäcker att en väska fattas.

Men ingen fara en väska kommer tillbaka då en grupp som åkt iväg fått en för mycket med sig....fast det här var inte rätt väska. Men lugn, den rätta väskan kommer till rätta den har också åkt iväg med fel grupp till flyglpatsen. Tur att det är en liten flygplats och med folk som är uppmärksamma på väskorna.

Magnus räknar in oss och nu är det en person som fattas. Britta är inte här för hon sitter på sin balkong och kan inte komma därifrån. Dörren har gått i baklås. Britta lyckas få en städerska uppmärksam på sin situation fast det tog lite tid innan städerskan förstod att Britta behövde hjälp och inte bara ville vara vänlig och vinka. Men hjälp anländer till slut, problemet är bara att Britta har satt på säkerhetskedjan på sin dörr in till rummet så den vägen kan ingen komma in. Tur att laoisterna är små för en kille klättrar upp till balkongen och lyckas tränga sig in genom en liten, liten springa i dörren och släppa in Britta. Härligt att Britta är med på resan och skapar lite dramatik.

Nu är vi redo för att åka till det gamla kungliga palatset. Palatset byggdes av fransmännen 1905 och ersatte då ett mindre träpalats.

För att få komma in där måste man ta av sig skorna och kameran får inte heller följa med in.

Vi traskar runt i bara strumpfötterna och beskådar hur den kungliga familjen levde.  Fanns en hel del intressant att titta på, men allt bevarat i minnet eftersom fotografering var förbjudet. Efteråt gäller det att hitta sina skor igen.

Utanför gör Magnus oss uppmärksammade på den trehövdade elefanten.  Den vita elefanten (som tidigare var symbol i flaggan, nu utbytt mot en vit cirkel) är symbol för kungligheter i  Sydostasien och de tre huvudena syftar på de tre kungarikena ur vilka Laos skapades. Alltså Vientiane, Luangprabang, och Xiengkhoung.

Men var är elefanten?

 Där!

Jaha där!

Vi tittade även på det kungliga garaget, de gyllene vagnarna gick det bra att fota.

Vet inte hur det var med den här dammiga bilen men damen som satt vakt där sa inget så jag tog en bild. Däremot var det förbjudet att fota de bilar som stod inne i garaget.

Egen besinpump hade de kungliga på gården.

 Nu är det bråttom ut till flygplatsen............trodde vi. För vad vi inte visste var att Lao Airlines hade ändrat vår avgångstid till tre timmar senare. Det var en speciell dag i flygbolagets historia, deras första Aribus skulle landa och därför hade flera flygavgångar ställst in och passagerarna hade blivit inbokade på premiärflygningen med Airbus. Det var så speciellt så att även TV var på plats och filmade. Men vår väntan blev ganska lång.

Vi frågade vår lokale guide om Lao Airlines var ett bra flygbolag...Det är det enda, svarade han. Men det verkar vara säkert för sedan år 2000 så har inga olyckor eller incidenter inträffat.

Så kommer äntligen planet.

...och vi kommer iväg och landar sedan i Vientiane.  Landets huvudstad.

Där öste regnet ner, eftersom vi kommer så sent är det dessutom mörkt. Rundturen genom staden går trögt eftersom vissa gator är översvämmade av vatten. Vår chaufför lyckas hitta en liten lucka där han kan stanna, trots att han inte får det, så att vi kan springa ut i regnet och mörkret och få en grynig bild på triumfbågen.

Så mycket mer såg vi inte av huvudstaden för det var mörkt när vi kom och mörkt när vi for. Här borde programmet läggas om så att det blir en hel dag i Vienitaine, den är värd lite mer uppmärksamhet än så här.