Roligt i kön.

För ovanlighetens skull så skulle jag ut och flyga 😉 och har man ögonen öppna så kan man få sig ett gott skratt även i kön till säkerhetskontrollen. Nu får man inte fotografera vid säkerhetskontrollen, så ni får nöja er med min berättelse med ord och använda fantasin.

I kön bredvid mig var det en ung man, runt 20-25 årsåldern, där säkerhetskontrollanten ville att han skulle ta av sig skorna. De verkade ha lite språkproblem men med engelska och gester försökte de förklara att han skulle ställa sina skor i en sådan låda som de har till att lägga prylarna på bandet. Personalen ställde lådan på en bänk och visade att han kunde sätta sig där bredvid och ta av skorna och sedan placera dessa i lådan.

Killen ser lite förbryllad ut, men efter lite funderingar kliver han upp och ställer sig i lådan uppe på bänken. Där står han och ser glad ut, han har ju förstått instruktionerna. Det ser lite lustigt ut med en ung man uppe på bänken, ståendes i nästan givakt. Säkerhetskillen får då syn på killen på bänken i lådan och har väldigt svårt att hålla sig för skratt. Försöker igen att förklara att det är bara skorna som ska i lådan och visar på platsen bredvid på bänken, där kan du sitta och ta av dig dem. Killen ser ut att förstå galloppen och hoppar glatt upp på bänken bredvid lådan, nu kan inte säkerhetskillen hålla sig för skratt längre, skrattande lyckas han förklara att det är bara skorna som ska i lådan. Killen tar av sig skorna och får upp lådan på bandet. Han gjorde nog säkerhetspersonalens dag och de resenärer som inte observerat den unge mannen stående i sin låda på bänken såg lite förundrade ut över att all personal var så glada och hade ytterst svårt att hålla sig för skratt. Det fnittrades hejdlöst, dessutom så fick de i personalen som inte sett vad som hänt, historien återberättad. Det var nog den gladaste passering genom Arlandas säkerhetskontroll som jag haft.

Efter den lite skojiga starten så kan det väl bara bli en bra resa.

Vi hittar våra platser.

Men är det bara vatten som serveras på den här resan.

Får ta och roa mig med en film då. Sådan tur att de hade två svenska filmer som jag inte sett innan. En man som heter Ove hade jag ju tänkt gå och se, men det hade inte blivit av.

Vi hade tur, vi fick mat. Börjar med en soppa.

Huvudrätten på kyckling var god. Skål!

Ska det vara lite mer vin?

Avslutar med lite ost och Jailhouse Rock.

Den där var inte min!

Efter en behaglig flygning landar vi i ett land där palmerna vajar i värmen.

Sausalito

Sausolito ligger tvärs över viken från San Francisco, på andra sidan bron alltså.

Det är en lien mysig stad där en hel del kändisar, konstnärer och folk som vill bo lite pittoreskt har slagit sig ner. Sausalito är också känt för sina många husbåtar. Det var här, när han bodde på en husbåt, som Otis Redding fick idén till sin hitlåt (Sittin’ On) The Dock of the Bay. Idag finns här hundratals husbåtar, från udda och slitna till vräkiga och dyra varianter. 

Vill man som turist bo sjönära och höra vågornas skvalp ända in i sovrummet så kan det här stället passa. Fast det är inte så billigt att bo där, det billigaste rummet kostar 385$.

I Sausalito lär man få bra benträning om man tar en promenad, husen och gatorna klättrar uppför bergssidan.

Namnet Sausalito kommer från spanskan och lär betyda betyder den trädrika platsen. Men att det var gott om träd där , det var innan de började skövla redwoodträden. Nu är det nog mer gott om fina båtar.

Här uppe bland de fina villorna hör jag ett välbekant ljud, så vi drar oss ner till huvudgatan igen.

Det är lunchtid, men det var inte de hungriga och köande människorna utanför stans populäraste hamburgerställe, som hördes ända upp till berget...

...nej, det var några helt andra som hojtade ut sin ankomst.

Nämligen sjölejonen, fast vill man se dem på lite närmare håll måste man vara medlem på Sausalito Yacht Club, där verkar de trivas.

Lite längre bort ser det ut som om de börjat med någon form av levande takbeläggning.

Vi går dit och träffar på en svartfot på vägen. Han verkar spana efter om det är någon strejk på gång.

Några av de som befolkade taket kommer flygandes.

- Jag kan flyga!

Upp, upp och iväg.

Vi går närmare den stora fågelsamlingen.

En nyfiken turist blir lite väl närgången och det blir oro i fågelgänget.

När hon backar så lugnar de ner sig.

Vi lämnar fåglarna ifred och återvänder till stan.

Tittar runt lite...

Innan vi återvänder till SF och kvällens gymnastikpass.

Dags för en resa.

Dags för en resa ut i vida världen.

Dagen började okristligt tidigt så frukosten fick bli på Arlanda.

Eftersom det var ett morgonflyg så blev det ytterligare en frukost på flygplanet.

Mellanlandning på London Heathrow och där blev det dagens tredje frukost. Ägg Benedict och ett glas champagne var ju inte så dumt att avsluta dagens frukostar med.

Med flaggan i topp så lyfter vi för en flygtur på elva timmar.

Lite ost, portvin och en film kan vara bra avslutning innan det är dags att försöka sova lite.

Ganska skönt att kunna sträcka ut sig och försjunka in i en god bok före landning. Nio timmars tidsskillnad till där vi ska landa gör att man inte riktigt vet om det är morgon eller kväll.

Vår taxi körs fram och nog blev vi lite snopna när den här bilen uppenbarade sig.

Ibland kan det vara kul att få känna sig som en filmstjärna, fast barskåpet var mest till lyst och med en massa glas. Men man fick verkligen plats att sträcka ut benen.

Utsikten från vårt hotellrum, var ut över en välkänd profil för den staden vi hamnat i.

Tidsskillnaden gjorde att det fortfarande var samma dag som när vi lämnade Sverige och för att försöka komma in i dygnsrytmen här tog vi en liten promenad innan det var dags för att krypa till kojs.

Cancelled

Alla resor har ett slut, även en vistelse i Florens, men eftersom vi nu klappat Porcellino på nosen och offrat en peng så kan jag anta att vi kommer att återse den staden någon gång.

Många gånger har vi flugit och det enda missöde vi råkat ut för tidigare har varit någon liten försening...ända tills den här gången. Det var ingen munter syn vi möttes av då vi kom till flygplatsen. Vårt flyg var inte bara försenat, det var helt och hållet inställt. Det var för att det blåste och vårt lilla plan vågade inte lyfta då.

Det var bara att raskt skynda sig till Swiss-disken för att höra vad de hade för alternativ plan. Kön den växte kämpalång och där stod vi i tre timmar.

Tills vi till slut fick veta att det inte skulle bli någon flygning för oss den dagen, det skulle bli buss till Rom. De var vänliga nog att dela ut kuponger så att vi skulle kunna köpa lite mat, men ingen berättade att det inte fanns tid för något inköp. Bara att skynda iväg till bussen för en fyra timmar resa till Rom.

Bussen susar iväg förbi italienska hus...

...skogar och fält...

...små städer...

till slut blev allt suddigt och jag somnade. ;)

Av Rom såg vi inte mer än ett hotell, för där var det mörkt och natt.

Nästa morgon blev det i alla fall flyga av och vi kunde beskåda Rom från luften.

När man flyger är det viktigt att studera säkerhetsföreskrifterna noga.

Sedan kan man studera den italienska kusten från ovan.

Spännande virvel där nere i bukten.

Vi kommer in över Alperna igen.

Med snötäckta berg och djupa dalgångar.

Mäktigt att se Alperna så här från ovan.

Lika fascinerande att se dessa bergstoppar sticka upp ur molnen och även se att där uppe ovan molnen bor det folk.

En kort mellanlandning i Zürich och så vidare hemåt. Det är klart väder över Stockholm.

Det var kul att flyga så att jag fick ett flygfoto över vårt eget hus också.

Vi hoppade inte av där hemma, utan följde med till Arlanda för landning.

Italian Chapel - Orkney

Den Italienska kyrkan är ett kapell som ligger på Lamb Holm på Orkneyöarna. Den byggdes av italienska krigsfångar under andra världskriget. De var där för att bygga Churchillbarriärerna.

Det var en höstdag i oktober 1939 som den tyska Ubåten U47 smög in i sundet vid  Scapa Flow, där slagskeppet HMS Royal Oaks låg för ankar. En torpedattack gjorde att det stora slagskeppet sjönk till botten på bara några minuter och med en förlust av 833 man. Den attacken var upprinnelsen till att börja bygga barriärerna. Fast då hette det att man skulle bygga "vägbankar" för  att knyta de södra öarna till fastlandet Orkney.  Men bygget gick trögt eftersom det fattades arbetskraft...

...så i början av 1942 hämtades det italienska krigsfångar dit för att hjälpa till med bygget. Många läger byggdes här i backarna där det nu finns ett litet flygfält och där korna nu går omkring och betar. Den som är intresserad kan se på den här lilla kartan hur det såg ut då.

Nu går korna lugnt här och betar och verkar inte bry sig om de historiska vingslagen i området eller de flygplan som verkar att mest för nöjes skull cirkla runt här.

Planet som jag såg lyfta när vi klev av bussen kom tillbaka och jag tror nästan att de såg att jag fotograferade dem.

I  september 1943 när Italien kapitulerade till de allierade, så förändrades dessa krigsfångars status och de fick större frihet och även lön för sitt arbete. Italienarna önskade en ordentlig plats för tillbedjan och med hjälp av padre Fader Giacobazzi och Domenico Chiocchetti övertalades då lägerchefen, Major TP Buckland så att de skulle få bygga ett kapell på Lamb Holm. De fick då två "Nissen huts" (valvformade skjul) att bygga om till ett kapell under förutsättning att de gjorde allt arbete utanför arbetstid. Det var så grunden lades för Orkneys mest besökta attraktion.

Här möts vi av den italienska flaggan.

Med tanke på att den här kyrkan är byggd till största delen av återvunnet material så är det en helt fantastisk skapelse.

I backen ovanför betar korna och iakttar turisterna som strömmar till.

Efter att ha läst all information på tavlorna utanför så går vi in.

Domenico Chiocchetti som gjort det mesta av dekoren inne i kyrkan och det mesta är gjort av skrot som de hittat i omgivningen så är det ett helt otroligt arbete som utförts här. Även med tanke på den bergänsade tiden som han hade till sitt förfogande. Han stannade kvar på ön för att bygga klart kapellet även om de andra fångarna släpptes strax efter krigets slut. Han avled år 1999 efter att ha besökt sitt livsverk flera gånger.

Domenico Chiocchetti (då bosatt i Moena, Italien) återvände till Orkney för att hjälpa till med ett restaureringsprojekt. Han stannade i tre veckor och utförde en mängd olika reparationer och innan han reste hem igen skrev han ett brev till folket i Orkney där han sade: “The chapel is yours - for you to love and preserve. I take with me to Italy the remembrance of your kindness and wonderful hospitality.  I thank the authorities of Kirkwall, the courteous preservation committee, and all those who directly or indirectly have collaborated for the success of this work and for having given me the joy of seeing again the little chapel of Lambholm where I, in leaving, leave a part of my heart”. - Domenico Chiocchetti - 11 th April 1960."Kapellet har bara använts under en mycket kort tid, men det står i dag som en fantastisk bevis på människans strävan att övervinna motgångar och ett engagemang för sin tro.

Vi hade tur när vi var till det lilla fina kapellet, för när vi gick ut så kom det en stor buss med passagerare från ett kryssningsfartyg som valt kyrkan som utflyktsmål. Vi gick ner till den lilla vinbutiken som ligger nere vid infarten och botaniserade bland deras hemgjorda fruktviner. Många utsökta sorter hade de och en tjusig flaska med innehåll med smak åt portvinet "Grådask" slank ner i vår kasse. En trevlig souvenir att ta med hem.

Sedan traskade vi upp till vägen och ställde oss vid vägkanten för att vänta in bussen. Någon busshållplats fanns det inte där och behövdes inte heller, för här på Orkney ställer man sig bara någonstans utefter bussens färdväg och där stannar den för att plocka upp passagerarna. Likaså släpptes folk av vid sina hus och inte där det fanns en förutbestämd hållplats.

Lite blommor fanns det i diket där vi stod.

Jag kastar en sista blick över till  St Mary's innan vår buss kommer, och blir något förvånad då jag kliver på bussen och det är samma förare även denna gång som på de två andra sträckorna vi åkt i denna dag.

                                                            Föregående om Orkney